oss 100 kroner!
Denne artikkelen av den indiske historikeren Vijay Prashad ble opprinnelig publisert på The Tricontinental og er oversatt til svensk av Bertil Carlman og publisert av Tankernas trädgård.
Av Vijay Prashad
17 november 2022
År 1845 gjorde Karl Marx några anteckningar för Den tyska ideologin, en bok som han skrev tillsammans med sin nära vän Friedrich Engels. Engels hittade dessa anteckningar 1888, fem år efter Marx död, och publicerade dem under titeln Teser om Feuerbach. Den elfte tesen är den mest kända: ”Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt; vad det gäller är att förändra den.”
Under de senaste fem åren har vi på Tricontinental: Institute for Social Research, övervägt denna tes med stor omsorg. Den mest allmänt accepterade tolkningen av tesen är att Marx i den uppmanar människor att inte bara tolka världen utan också att försöka förändra den. Vi tror dock inte att detta fångar avsikten med meningen. Vad vi tror att Marx säger är att det är de som försöker förändra världen som har en bättre känsla för dess begränsningar och möjligheter, eftersom de stöter på vad Frantz Fanon kallar ”granitblocket” av makt, egendom och privilegier, som förhindrar en enkel övergång från orättvisa till rättvisa. Det är därför vi på Tricontinental: Institute for Social Research utvecklar vår analys från den visdom som politiska och sociala rörelser har samlat på sig genom åren. Vi tror att de som kämpar för att förändra världen har ett klart begrepp om de strukturer som definierar den.
Folkrörelser över hela världen växer fram ur arbetarnas och böndernas klagomål och förhoppningar, från människor som utnyttjas till att samla kapital för de få och som förtryckts av sociala hierarkier. Om tillräckligt många människor vägrar att underkasta sig hungers och analfabetismens hårda fakta, kan deras handlingar förvandlas till ett uppror eller till och med till en revolution. Denna vägran att underkasta sig kräver tillförsikt och tydlighet.
Tillförsikt är mystiskt, ibland en personlighetskraft, hos andra en erfarenhetskraft. Tydlighet kommer från att veta vem som håller i spakarna för exploatering och förtryck, och hur dessa system för exploatering och förtryck fungerar. Denna kunskap växer fram ur erfarenheterna av arbete och liv, men den skärps genom kampen för att komma runt dessa villkor.
Tillförsikt och tydlighet som byggs upp i kampen kan lätt försvinna om de inte samlas i en organisation, till exempel ett bondeförbund, en kvinnoorganisation, en fackförening, en samhällsgrupp eller ett politiskt parti. När dessa organisationer växer och mognar inpräntar de vanan att bedriva forskning som leds av folket och bygger därmed upp ett historiskt medvetande, en analys av den politiska konjunkturen och en tydlig bedömning av hierarkins olika delar.
Denna process för att bedriva aktivistforskning är kärnan i den intervju vi genomförde med R. Chandra från All India Democratic Women’s Association (AIDWA) för vår dossier nr 58 (november 2022). Chandra berättar historien om hur AIDWA-aktivister genomförde undersökningar i den södra delstaten Tamil Nadu för att bäst förstå kvinnors levnads- och arbetsvillkor där, och hon förklarar hur dessa undersökningar har gett information om exploatering och förtryck som har blivit grunden för AIDWA:s kampanjer. Genom dessa kampanjer har AIDWA lärt sig mer om ”granitblocket” av makt, privilegier och egendom. Den återkommande processen med kamp och undersökning har gjort det möjligt för organisationen att bygga sin teori och stärka sin kamp.
Chandra går in i detalj för att visa oss hur AIDWA utformade undersökningarna, hur lokala aktivister genomförde dem, hur resultaten ledde till konkreta strider och hur de utbildade AIDWA-medlemmar för att utveckla en tydlig bedömning av sitt samhälle, och de strider som behövs för att övervinna de utmaningar som människor står inför. ”AIDWA-medlemmarna behöver inte längre en professor för att hjälpa dem”, berättar Chandra – ”De formulerar egna frågor och gör egna fältstudier när de tar upp en fråga. Eftersom de vet värdet av studierna har dessa kvinnor blivit en viktig del av AIDWA:s lokala arbete genom att föra in denna forskning i organisationens kampanjer, diskutera resultaten i våra olika kommittéer och presentera den på våra olika konferenser.”
Denna aktivistforskning ger inte bara kunskap om de hierarkier som råder på en viss plats, utan utbildar också aktivisterna till att bli ”nya intellektuella” i sina kamper och ledare i sina samhällen.
Under årens lopp, baserat på intervjuer med ledare av rörelser från Afrika, Asien och Latinamerika, har vårt team på Tricontinental: Institute for Social Research, börjat utveckla vår egen metodik för aktivistforskning, en metod för att bygga kunskap ur praxis. Denna metod består av fem huvudaxlar:
- Våra forskare träffar ledare för folkrörelser och gör långa intervjuer med dem om följande:
a) Rörelsens historia
b) Processen för att bygga rörelsen
c) Rörelsens begränsningar och styrkor
- Vårt team studerar sedan intervjun, läser utskriften noggrant och ger en analys av vad rörelsen har sammanfattat och vilken typ av teori den har utvecklat. Den första intervjun kan publiceras som en text av Tricontinental: Institute for Social Research, som vi har gjort med intervjuer med K. Hemalata, ordförande för Center of Indian Trade Unions, Abahlali baseMjondolo, Sydafrikas shack dwellers-rörelse och Neuri Rossetto från Brasiliens rörelse för lantarbetare utan jord.
- Grundat på den analys som presenteras i intervjun, isolerar forskarna de huvudteman som verkar vara användbara, och gör en anteckning om att studera dem vidare. Dessa teman delas sedan med rörelsens ledare för att få deras synpunkter.
- När det råder enighet om dessa teman arbetar våra forskare – ibland tillsammans med forskare från rörelsen, ibland på egen hand –på att bygga en process för att studera dessa teman genom att läsa relevant akademisk litteratur och bedriva mer forskning i samordning med rörelsen (t.ex. fler intervjuer) samt genomföra undersökningar bland folket. Denna forskning utgör hjärtat i projektet.
- Forskningen analyseras sedan, utvecklas till en text och delas med rörelsens ledare för deras synpunkter och bedömning. En slutlig text för publicering tas fram i samarbete med rörelsen.
Det är så vi utför vårt arbete, vår form av aktivistisk forskning som vi lärt oss av organisationer som AIDWA.
Samtidigt som vi offentliggjorde vårt dossier om aktivistforskning samlades statschefer och företrädare från hela världen i Sharm el-Sheikh (Egypten) vid den 27:e partskonferensen (COP) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, en konferens avskild från stämningarna inom folken. Detta är den 27:e COP, finansierad bland annat av Coca-Cola, en stor missbrukare av vatten och planeten. Inte långt från denna semesterort, sitter samtidigt människorättsaktivisten Alaa Abd El-Fattah i fängelse i Kairo, där han har befunnit sig det senaste årtiondet. Han har bestämt sig för att fördjupa sin hungerstrejk genom att inte längre dricka vatten, vatten som alltmer privatiseras av företag som Coca-Cola och som stjäls, som Guy Standing uttrycker det, från Blue Commons (de blå allmänningarna). Inget gott kommer att komma ut ur denna COP, inget avtal för att förhindra klimatkatastrofen.
Förra året deltog jag i COP26-mötet i Glasgow. När jag stod i kön för ett PCR-test träffade jag en grupp oljechefer, varav en tittade på mitt pressmärke och frågade mig vad jag gjorde på konferensen. Jag berättade för honom att jag nyligen hade rapporterat om den fruktansvärda situationen i Cabo Delgado i norra Moçambique, där folket var i öppet uppror mot ett gasutvinningsprojekt som leddes av de franska respektive amerikanska företagen Total och Exxon Mobil. Trots vinsterna från den gas som tas från deras region har folket fortsatt att leva i yttersta fattigdom. I stället för att ta itu med denna ojämlikhet påstod regeringarna i Moçambique, Frankrike och USA att demonstranterna var terrorister och bad militären från Rwanda att ingripa.
Medan vi stod i kö sa en av oljecheferna till mig: ”Allt du säger är sant. Men ingen bryr sig”. En timme senare, när jag satt i en sal i Glasgow, fick jag frågan om vad jag tycker om klimatdebatten, vars villkor har formats av fossilbränslechefer och de som privatiserar naturen. Så här sa jag:
Tyvärr, ett år senare, förblir detta ingripande intakt.
Varma hälsningar
Vijay
Ett nyhetsbrev från Tricontinental: Institute for Social Research.
Vijay Prashad er en indisk marxistisk historiker og kommentator. Han er administrerende direktør for Tricontinental: Institute for Social Research, sjefredaktør for LeftWord Books, og en senior ikke-resident stipendiat ved Chongyang Institute for Financial Studies, Renmin University of China. Bibliografi.
