Den iransk-svenske kvinneaktivisten Maria Rashidi har skrevet et åpent brev til Sveriges statsminister Stefan Löfven der hun ber ham om å hindre at svenske skoler skal opptre som et forlenget religiøst moralpoliti. Bakgrunnen er den saken vi tidligere har omtalt i steigan.no om at Göteborgs-Posten hadde gjort en rundspørring blant 40 kommunale førskoler i utsatte områder rundt Sveriges tre største byer. Fra 27 av dem sies det at de er villige til å tvinge jenter til å bruke slør, til tross for at det bryter mot loven.
”Snälla statsministern! Jag vädjar till dig: Agera! Börja med att introducera det sedan länge föreslagna samhällskontraktet med fokus på mänskliga rättigheter och avskaffa slöjan på barn i skolor under 18 år. Skolan är till för kritiskt tänkande, inte för tusenåriga kvinnofientliga dogmer,” skriver Maria Rashidi.
Maria Rashidi er opprinnelig fra Iran og for vel tjue år siden ble hun angrepet av en ung mann på gata i Stockholm. Han kastet syre i ansiktet på henne og hun kjente en skarp smerte, samtidig som det føltes som om ansiktet hennes rant vekk, har hun sagt. Bak angrepet sto hennes mann, som hun ville skille seg fra. Rashidi har vært nødt til å gjøre over 60 plastiske operasjoner for å gjenopprette ansiktet sitt, og hun har fortalt denne historien hundrevis av ganger i sin kamp mot såkalt æresvold.
Så Maria Rashidi vet av patriarkalsk, religiøs undertrykking er. Hun skriver videre til Löfven:
” Snart efter den islamiska revolutionens seger 1979 i Iran fick jag som ung kvinnlig skollärare order om att bära slöja. Hijaben blev påtvingad halva befolkningen för att markera kvinnors kyskhet och ärbarhet till skillnad från de omoraliskt lättklädda västerländska kvinnorna. Könsapartheid ingick i ”kulturrevolutionen” (enghelab farhangi) då man förvandlade religion till en totalitär politik. Översteprästens sanningsministerium sände moralkakor genom medierna om de muslimska kvinnornas överlägsenhet.
Miljoner kvinnor som protesterade mot slöjtvånget förlorade kampen medan miljoner andra höll tyst, valde underkastelsen och många anslöt sig till moralpolisen (Gashte Ershad). Deras uppgift blev att trakassera, fängsla och oskuldstesta sina olydiga systrar.”
Rashidi mener det er rystende å lese GPs undersøkelse på svenske førskoler:
” Att läsa GP:s granskning om slöjtvång i förskolan kändes som att vara tillbaka i mitt hemland som jag flydde ifrån. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att den svenska kommunala skolan och förskolan kan omvandlas till moralpolisens förlängda arm där man förbjuder flickorna att ta av slöjan. Det handlar om barn som kanske längtar efter att åtminstone på skolgården känna ”vinden i håret” (citat från Masih Alinejads bok ”The wind in my hair”). Det är ofattbart att en lärare i Sverige kan filma flickor i skolan för att skicka bevis till föräldrarna om att slöjan är på.”
Hennes konklusjon er at teokratiet har klart å overkjøre demokratiet, ikke bare i Iran, men også i Sverige. Og hun avslutter med å be Löfven handle nå, før de kjønnssegregerte enklavene i Sverige krever retten til egne domstoler. ”Och helst innan SD blir Sveriges största parti.”