oss 100 kroner!
Ei meningsmåling utført av Demoskop for Aftonbladet viser at Sverigedemokraterna (SD) slår alle rekorder og for første gang er Sveriges største parti. SD får 24 prosent i målinga, mens Socialdemokraterna bare får 22,2 prosent, den laveste oppslutninga for partiet noensinne. Dette skjer nesten seks år atter at alle de andre partiene i Riksdagen lagde en felles front mot SD, den såkalte desemberavtalen, som de facto gjorde SD til eneste opposisjonsparti i nabolandet.
I artikkelen Om Sverige, eliten og ekstremhøyre pekte vi på at denne typen politikk ville føre til det motsatte av det man sa man ville oppnå. Vi spådde at en politikk som ikke tar hensyn til de virkelige problemene til vanlige folk, men i stedet håner de fattige og de utstøtte, samtidig som man «lager felles front mot de høyreekstreme», vil drive vanlige folk i hopetall over til partier som SD.
Jan Myrdal skrev i Om fascismens väg til makten at «vår nuvarande vänsterpolitik – inga fascister på våra gator – når framgång kan den nog pressa upp Sverigedemokraterna från 13 till 25% i nästa val.»
Og slik er det altså gått.
Det handler om klasse
Sverigedemokraterna er et høyreparti – partiet har stemt med Moderaterna i ni av ti saker. Men flertallet av partiets velgere definerer seg som arbeidere, flere enn for både Socialdemokraterna og Vänsterpartiet, skriver Bella Frank i artikkelen Det nya arbetarpartiet i magasinetArena.
Jens Rydgren, professor i sosiologi ved Stockholms universitet er redaktør for boka Class Politics and the Radical Right. Han sier at det har pågått «en proletarisering av høyreekstremismen» i de seinere tiårene.
Det handlar om väljargrupper som har blivit mer utsatta de senaste decennierna, de har jobb som håller på att försvinna, som är konkurrensutsatta globalt sett. De har också en position i samhället där man generellt är mer utsatt.
I den boka Rydgren er redaktør for skriver hans kollega Simon Bornschier en artikkel under tittelen: The populist right, the working class, and the changing face of class politics. Han skriver at det nå er vitenskapelig belagt at arbeiderklassen er overrepresentert blant de høyreekstreme populistiske partienes velgere. Hans forklaring er at dette henger sammen med utviklinga av den globaliserte kapitalismen.
Vi viser at taperne i den ekonomiske moderniseringa faktisk avstår fra å stemme, mens de som misliker den kulturelle moderniteten støtter det populistiske ekstremhøyre. Selv om vi kontrollerer for politisk preferanse og en rekke andre faktorer, så viser det seg at det er en overrepresentasjon av arbeidere i det ekstreme høyres velgermasse. Arbeiderklassen ser nå ut til å være rotfestet i dette segmentet av velgerne. Selv om de ikke er verst stilt i det post-industrielle samfunnet, så har de opplevd en relativ nedgang i forhold til etterkrigstida, som gjør dem mottakelige for den kulturelle appellen til ekstremhøyre.
Maria Oskarson, dosent i statsvitenskap ved Göteborgs universitet peker på at:
– I takt med att Socialdemokraterna och Moderaterna som de två största partierna har kommit allt närmare varandra i centrala frågor, så har det funnits ett utrymme för att artikulera och mobilisera den här typen av auktoritära värderingar som ligger bakom stöd till exempelvis Sverigedemokraterna.
Ansers Romelsjö i Global Politics analyserer hvordan og hvorfor SD kunne ende opp med å bli Sveriges største parti, og han peker på at den såkalte januariavtalet fra 2019 mellom Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet og Liberalerna er en høyreorientert plattform som tar lange skritt i retning SD.
Arbeidslinja og finanskrisa
Romelsjö viser til en forskningsbasert artikkel i DN Debatt fra 2018 som viser det sosioøkonomiske grunnlaget for SDs framganger. I artikkeln ”Arbetslinjen och finanskris förklarar SD:s framgångar” skriver forskerne Olle Folke, Torsten Persson og Johanna Rickne “Både SD:s politiker och dess väljare kommer i högre grad än i andra partier från gruppen som fått det sämre sedan 2006. Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än ökad invandring”.
Vi gjengir store deler av artikkelen her:
* SD:s tillväxt sammanfaller med två ekonomiska skeenden som påverkade de flesta väljares ekonomi. Regeringen Reinfeldt började 2006 genomföra den så kallade arbetslinjen, med jobbskattavdrag samt åtstramade socialförsäkringar och a-kassa. Under 2008 drabbades Sverige av den globala finanskrisen och högre arbetslöshet. Vår forskning undersöker hur SD:s framgångar hänger samman med dessa två händelser.
Den bygger på individdata för alla svenskar över 18 år från SCB:s register.
* Arbetslinjen gav stora väljargrupper sämre ekonomiska villkor, särskilt i relativa termer. Reformerna av skatter och socialförsäkringar vidgade gapet i genomsnittlig disponibel inkomst med 20 procentenheter mellan de fast förankrade på arbetsmarknaden, så kallade insiders, och de utan fast förankring, outsiders.
* Finanskrisen skapade också ökad ekonomisk osäkerhet för vissa insiders. Risken att förlora jobbet ökade mycket mer för osäkra insiders.
Till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.
Vi visar att SD:s politiker i betydligt högre grad tillhör grupperna relativa förlorare – det vill säga outsiders och osäkra insiders – än andra partiers politiker.
SD:s överrepresentation är också större i kommuner med många outsiders och osäkra insiders. Vidare är kopplingen mellan SD-politikernas ekonomiska bakgrund och arbetslinjens reformer ännu tydligare om vi delar upp outsiders i mindre grupper. Jämfört med övriga partier är 600 procent fler av SD:s politiker förtidspensionerade och 450 procent fler långtidsarbetslösa eller ekonomiskt inaktiva.
En jämförelse av valresultaten visar att SD:s röstandel har ökat betydligt mer mellan 2002 och 2014 i kommuner med fler innevånare som fått försämrade ekonomiska förhållanden.
För att sammanfatta våra resultat:
• SD har haft särskilt stora framgångar där fler människor kommer från de två grupper – outsiders och osäkra insiders – som fått det relativt sämre sedan 2006.
• De som blivit lokalpolitiker för SD under partiets framgångsår kommer i mycket större utsträckning än politiker i andra partier från just dessa grupper.
Hur kan vi förstå dessa resultat?
1
En är att de som fått betydligt sämre ekonomiska villkor alltmer förlorat sin tillit till det politiska etablissemanget, där (S) och (V) ingår. De söker sig därför till ett parti som bygger stora delar av sin politik just på kritik av etablerade partier.
2
En annan förklaring kan vara social identifikation: de som fått det relativt sämre identifierar sig starkare med den egna gruppen och lägger skulden på det sociologer kallar outgroups, som etablerade politiker och invandrare.
3
En tredje förklaring till SD:s valframgångar kan vara att väljarna i utsatta grupper uppfattar SD:s kandidater som mer trovärdiga än de från andra partier, inklusive (S) och (V), eftersom de förra i högre grad representerar deras egen grupp.
Man hör ofta att SD:s framgångar beror på ökad invandring. Vi finner inga samband mellan SD:s röstandel och en rad mått på lokal invandring. Resultaten speglar inte heller att utlandsfödda i lägre grad röstar på SD.
SD:s politiker har de inte i högre utsträckning vuxit upp eller varit bosatta i områden med många utlandsfödda.
Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktiga för att förstå SD:s framgångar. Partiets politiker och väljare kommer från två grupper vars relativa ekonomiska status gick ner via finanskrisens arbetslöshet och arbetslinjens reformer.
Genom att stärka dessa gruppers representation har SD:s framgångar gett en politikerkår där fler har egen erfarenhet av utsatthet på arbetsmarknaden. Men till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.
Socialdemokraterna og Vänstern har forrådt arbeiderklassen
I stedet for å ta arbeiderklassens problemer på alvor og gjøre noe med den økende fattigdommen, arbeidsløsheten og den økende sosiale utryggheten, fører sosserna og Vänstern en politikk som forsterker arbeiderklassens problemer, mens den håner og tråkker på dem som faller utenfor. Mens de raserer de siste delen av det svenske folkhemmet kjører de full rulle på identitetspolitikk og andre posisjonsmarkører for den øvre middelklassen. Da går det som det måtte gå. De driver store deler av arbeiderklassen over til et parti som fører en politikk som tjener storkonsernene og er i strid med arbeiderklassens interesser.
Og for enhver som har vilje til å analysere dette seriøst, var det opplagt at det var slik det måtte gå.
Den kjente svenske sosiologen Göran Therborn skrev på steigan.no at:
Varför gräver socialdemokraterna sin egen grav? För nöjet att sitta i Kanslihuset i fyra år till, noga övervakade av det oupplysta pengaväldets vakthundar? Och sedan bli konsulter eller direktörer i det privata affärslivet?
Les også: Sosialdemokratiets svik i Sverige banet vei for SD
Tillegg:
Som leserne sikkert allerede har sett er dette en nyutgivelse av en analyse som ble gjort i 2019. I målinga for oktober 2020 får SD 19,9 prosent og sosserna 24 prosent. Men målingene for siste år viser at SD er etablert som et «20-prosentparti» sammen med Moderaterna og Socialdemokraterna. Analysen i denne artikkelen gjelder uansett.
