Om Sverige, eliten og ekstremhøyre

38
De svenske partiene presenterte desemberavtalen 2014 og la grunnlaget for SDs vekst.

– Kassa er tom, sa den svenske finansministeren, sosialdemokraten Magdalena Andersson, da hun presenterte den rødgrønne regjeringens prognoser. – Det finnes ingen penger til ufinansierte reformerEkonomistyrningsverket (ESV) sier at hvis det skal bli noen reformer, må det spares på andre områder. På tross av en viss økning i skatteinntektene blir resultatet negativt blant annet på grunn av økte kostnader til innvandring og sjukepenger, sier ESV. Det var ikke dette som var tema i valgkampen i 2014. 

Mangeårig vanstyre

Sveriges problemer begynte ikke i fjor. Nyliberalismen slo igjennom i Sverige under Carl Bildt 1991–94, og den fortsatte under Ingvar Carlsons og Göran Perssons sosialdemokratiske mindretallsregjeringer. Og Fredrik Reinfeldts konservative mindretallsregjering gjorde det naturligvis ikke noe bedre. Fra å ha vært velferdsstatens utstillingsvindu og foregangsland med høy sysselsetting og solid økonomi, er Sverige blitt et stadig mer nyliberalt land med høy arbeidsløshet, nedskjæring av sosiale velferdsordninger og en svak økonomi. Spesielt har den svenske eliten sviktet ungdommen. Ungdomsarbeidsløsheten er blant de høyeste i Europa med rundt 23%. (På åttitallet lå ungdomsarbeidsløsheten på rundt 5%.) I enkelte svenske kommuner går hver tredje ungdom uten jobb, og det hadde vært verre om de ikke kunne ha funnet ledige jobber i Norge. Svenska Dagbladet skriver:

Sverige är det land där den relativa fattigdomen ökat mest de senaste decennierna, enligt nya siffror från OECD. Sverige har halkat från första till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder.

Det var dobbelt så stor andel fattige i Sverige i 2010 som i 1995. Samtidig blir det stadig flere milliardærer, 136 stykker i 2013 mot 50 i 1995. Fra å ha vært et land der ordet jämlikhet var et hedersord, er Sverige blitt et av de landa der ulikhetene øker raskest, (sjøl om jeg må føye til at det er langt igjen til de landa som ligger på topp i ulikhet).

Det er dette vanstyret sosialdemokraten Stefan Löfven og hans mindretallsregjering med Miljöpartiet arvet ved valget i oktober 2014. Men det var slett ikke det valgkampen dreide seg om. Socialdemokraterna gikk ikke til valg på et oppgjør med den nyliberale politikken. I stedet ble valgkampen en svært merkelig affære der det var en konkurranse om å være mest imot det høyrepopulistiske partiet Sverigedemokraterna (SD). Resultatet ble et brakvalg for SD der de fikk over 800.000 stemmer og 12,9% av de avgitte stemmene. Löfven ville først skrive ut nyvalg for å få et bedre styringsmandat, men i redsel for å gi SD enda mer innflytelse ble det inngått et forlik med den borgerlieg Alliansen som angivelig skal sikre stabilitet.

Gjør SD til eneste opposisjonsparti

Avtalen innebærer at den statsministerkandidaten som samler støtte fra en partikonstellasjon som er større enn alle andre tenkelige partikonstellasjoner skal få styre, og at en minoritetsregjering skal få igjennom sitt budsjett. Utbrudd fra budsjettet skal ikke være mulig, og avtalen peker ut tre mulige områder for samarbeid over blokkene: forsvars- og sikkerhetspolitikk, pensjoner og energispørsmål. Avtalen skal vare fram til valget i 2022.

Et stykke på vei er dette å suspendere parlamentarismen, og det er å gjøre SD til eneste opposisjonsparti. 34% av svenskene mente avtalen var udemokratisk, mens 47% mente den var demokratisk. De norske partiene var stort sett positive til desemberavtalen, og SVs Audun Lysbakken gikk så langt at han mente at avtalen vil gi Vänsterpartiet, som formelt står utenfor avtalen, rom for å føre mer rødgrønn politikk. I virkeligheten vil Vänsterpartiet være låst til avtalen de også fordi Socialdemokraterna vil trenge deres stemmer for å få budsjettet igjennom.

Hvorfor oppstår fascismen?

Det har pågått en debatt i Sverige om SD skal regnes som fascistisk eller ei. I den debatten har det vært pekt på partiets røtter i den nynazistiske bevegelsen og i partiets rasisme. Man har også pekt på partiets mystifisering av svenskheten, som man har ment å kunne sammenlikne med nazistenes Blut und Boden-tankegang. Alt dette har noe for seg, men det spørs hvor mye det har å si. 800.000 svensker har stemt på partiet på tross av at resten av den svenske offentligheten har kalt det rasistisk. De vil neppe la seg skremme av at partiet får enda en merkelapp på seg.

Kajsa Ekis Ekman skrev en svært interessant artikkel i svenske DN om dette under tittelen Fascismen och kapitalismen sitter i samma båt. Hun sier at å lese de intellektuelles forklaringer på fascismens og høyreekstremismens framgang er som å «vandre gjennom en terapisesjon». En forklaring de kommer med er den psykologiske, om forvirrede unge menn som savner et farsforbilde og søker seg til voldelige ideologier.

Den psykologiska förklaringsmodellen återfinns idag nog bara hos Åsne Seierstad i hennes bok om Breivik, ”En av oss”, där hon beskriver efterkrigstidens största fascistiska massaker som en amerikansk skolskjutning helt utan politiska motiv.

Den andre modellen er den ideologiske, som blant annet Henrik Arnstad står for i boka «Älskade fascism».

För Arnstad är fascismen en ”ultranationalistisk ideologi” som bygger på ”manliga övermännisko-ideal.”

Der Arnstad og de som følger ham kommer særlig til kort i følge Ekman er når de skal forklare hvorfor fascismen oppstår akkurat nå og ikke for eksempel for noen tiår siden. De ser ikke fascismens framvekst i sammenheng med krisa i kapitalismen, og det gjør at de heller ikke kan finne ut hvordan den skal bekjempes.

Min kommentar: Hvis man godtar den ideologiske forklaringa, så blir løsninga å møte fascismen med annen ideologi. Da ser man på fascismen som en slags ebola, der det er om å gjøre å hindre smitte. Desemberavtalen bygger på en slik tankegang.

Kajsa Ekis Ekman lanserer i stedet en materialistisk forklaring: Fascismens framvekst henger sammen med krisa i kapitalismen. «1930-talets fascism var en märklig förening; riktade sig till en klass men representerade en annan.» Den klassiske fascismen var storkapitalens ideologi, men den rettet seg mot arbeiderklassen og småborgerskapet.

I dag har den globaliserte kapitalismen ennå ikke omfavnet fascismen, skriver Ekman, men hun ser da bort fra hvor glatt den vestlige kapitalismens ledere omfavner fascismen i Ukraina. Men hun har svært rett når hun fortsetter:

Betyder detta att kapitalet idag inte har antidemokratiska tendenser? Nej. Det betyder istället att det finns andra metoder: EU, IMF, WTO, TTIP, avtal som tillåter kapitalet att gå runt stater, samt införandet av teknokrater och demonstrationsförbud i undantagstider. Det mål som kapitalet hade med att stödja fascisterna på 30-talet: att sänka lönekostnader och skaffa billig och lydig arbetskraft, uppnås idag genom beslut i EU-domstolar och IMF-avtal. … Det vi kallar fascism idag uppkommer ur trettio år av nyliberal kapitalism. Där arbetare ska ställas mot arbetare i ett klassamhälle som skiktas efter härkomst och där den nyanlände är allra billigast.

Hvem blir fascister og høyreekstreme?

Sverigedemokraterna er et høyreparti – partiet har stemt med Moderaterna i ni av ti saker.  Men flertallet av partiets velgere definerer seg som arbeidere, flere enn for både Socialdemokraterna og Vänsterpartiet, skriver Bella Frank i artikkelen Det nya arbetarpartiet i magasinetArena.

Jens Rydgren, professor i sosiologi ved Stockholms universitet er redaktør for boka Class Politics and the Radical Right. Han sier at det har pågått «en proletarisering av høyreekstremismen» i de seinere tiårene.

Det handlar om väljargrupper som har blivit mer utsatta de senaste decennierna, de har jobb som håller på att försvinna, som är konkurrensutsatta globalt sett. De har också en position i samhället där man generellt är mer utsatt.

I den boka Rydgren er redaktør for skriver hans kollega Simon Bornschier en artikkel under tittelen: The populist right, the working class, and the changing face of class politics.  Han skriver at det nå er vitenskapelig belagt at arbeiderklassen er overrepresentert blant de høyreekstreme populistiske partienes velgere. Hans forklaring er at dette henger sammen med utviklinga av den globaliserte kapitalismen.

Vi viser at taperne i den ekonomiske moderniseringa faktisk avstår fra å stemme, mens de som misliker den kulturelle moderniteten støtter det populistiske ekstremhøyre. Selv om vi kontrollerer for politisk preferanse og en rekke andre faktorer, så viser det seg at det er en overrepresentasjon av arbeidere i det ekstreme høyres velgermasse. Arbeiderklassen ser nå ut til å være rotfestet i dette segmentet av velgerne. Selv om de ikke er verst stilt i det post-industrielle samfunnet, så har de opplevd en relativ nedgang i forhold til etterkrigstida, som gjør dem mottakelige for den kulturelle appellen til ekstremhøyre.

Maria Oskarson, dosent i statsvitenskap ved Göteborgs universitet peker på at:

– I takt med att Socialdemokraterna och Moderaterna som de två största partierna har kommit allt närmare varandra i centrala frågor, så har det funnits ett utrymme för att artikulera och mobilisera den här typen av auktoritära värderingar som ligger bakom stöd till exempelvis Sverigedemokraterna.

Oppgjør med en ubrukelig taktikk

Jan Myrdal skriver Om fascismens väg til makten

Märk att så länge socialdemokratin trots verkliga svårigheter och krig ansågs söka hålla sina löften om sysselsättning, bostäder, sociala reformer var de ett givet regeringsparti vad folk än sade man och man emellan om dem. Men i Sverige som Frankrike eller Tyskland är det nu allt färre som tror att de officiella och statsbärande partierna – vilka alla talar om höga ideal och medmänsklighet – vill göra något åt de problem majoriteten upplever.

Med den nuvarande officiella franska oförmågan blir det mer troligt att Marine Le Pen kan bli Frankrikes president och om vår nuvarande vänsterpolitik – inga fascister på våra gator – når framgång kan den nog pressa upp Sverigedemokraterna från 13 till 25% i nästa val.

Og hvis de forskerne har rett i at det er i stor grad arbeiderklassen som har gått til de høyreekstreme, så har Ekman og Myrdal helt rett. Å stå sammen med Reinfeldt og rope ukvemsord mot høyreekstremistene vil ikke svekke de høyreekstreme, det vil bekrefte deres verdensbilde og styrke dem ytterligere i en arbeiderklasse som ikke bare føler seg sviktet av eliten, men som er sviktet av eliten.

Da Sverigedemokraterna hevdet at innvandringspolitikken ville koste det svenske samfunnet masse penger, svarte de andre partiene at dette ikke var sant, og Fredrik Reinfeldt feide argumentet til side og sa til svenskene at de skulle öppna sina hjärtan. Arbeiderklassevelgerne hadde en sterk mistanke om hvem som skulle betale for dette, og en god del av dem gikk til SD. Kanskje overdrev SD kostnadene, kanskje var det feil i deres tall, men da får man ta dem på det. Når nå Ekonomistyrningsverket kommer ut og sier at kostnadene med immigrasjonen vil øke fra 12,7 milliarder i 2013 til over 40 milliarder i 2016, og den rødgrønne regjeringa så sier at disse kostnadene vil gjøre alle reformer umulige, så vil SD svært lett kunne si: Hva var det vi sa?

Man kan heller ikke bekjempe høyreekstremister og fascister med tåpelige og urimelige argumenter, slik som da Reinfeldt kunne fortelle at når han ser Sverige fra fly så «er det mye plass». Eller som den ellers så dyktige Jan Guillou sa at hvis Sverige hadde samme befolkningstetthet som Italia, så kunne man ha 80 millioner innbyggere. Til Reinfeldt vil jeg si at hvis isen på Vänern er sterk nok, så vil det være plass til alle jordas 7,1 milliarder mennesker der, og de ville få nesten en kvadratmeter hver. Spørsmålet er jo ikke om det er fysisk plass, spørsmålet er hva som er bærekraftig. Til Guillou vil jeg si: Italia har bare 0,12 hektar dyrkbar jord per innbygger, men mange steder kan man høste to avlinger. Sverige har 0,27 hektar per innbygger, men med langt lavere avkastning enn Italia. Med 80 millioner innbyggere ville Sverige ha 0,03 hektar per innbygger (forutsatt at ingen av de nye boligene, veiene eller infrastrukturen førte til tap av matjord). Hva skulle de leve av?

Man kan ikke bekjempe fascismen eller høyreekstremismen med sludder. Når eliten kommer med sånt, viser den enda en gang sin forakt for vanlige folk, og det vil bare bidra til å styrke de høyreekstreme. Hvis det nå er sånn at viktige deler av arbeiderklassen sympatiserer med de høyreekstreme, så kan de bare vinnes over hvis det utvikles en arbeiderpolitikk som tar problemene deres på alvor og som viser konkret hvor de høyreekstreme bedrar dem. (Fascismen kan bare bekjempes konkret, som Dimitrov sa.) Og dette kan ikke skje ved at man går arm i arm med Reinfeldt, Bildt, Cameron eller Merkel. Det kan bare skje hvis man samtidig fører en kompromissløs kamp mot den globaliserte kapitalismen og dens politiske representanter som nettopp har skapt de problemene som arbeiderne opplever i sin hverdag.

 

KampanjeStøtt oss

38 KOMMENTARER

  1. Bra analyse. Jeg er en skeptisk jævel og rent hypotetisk men jeg trur at hele den massive innvandringspolitikken er et forsøk til og få var man alene da på midlertidige ansettelser, dvs er et forsøk til og ta bort nasjonalisme da det er et hot mot dagens elite. Det er flinke markedsførere som er bakom dette og nå prøver man ulike strategier som «split and conquer» med mer. Om man organiserer seg og får først bort dagens monopoliserte media så kan man få til hva som helst spesielt om fiat penger ponzi «festen» er over. Rettferdig er dagens system ikke og det vet ulike spillere…. Det jeg funderer på litt er om noen tenker langsiktig. Vi får et samfunn om litt der nære på alle mennesker har kunnskap om dagens system og hvordan skall det gå.. Kanskje man prøver og gjøre Nordkora 2 av land men det slutter nok ikke bra…..

  2. «Both (a) the amount of goods and services an economy produces and (b) the number of people in an economy tends to grow over time. If (a), that is, the amount of goods and services produced, is growing faster than (b), the population, then, on average, individuals find their standard of living is increasing. If the reverse is the case, individuals find that their standard of living is decreasing.

    This latter situation, one of a falling standard of living, is the situation that many people in “developed” countries find themselves in now. Because of the networked way the economy works, the primary way that this lack of goods and services is transmitted back to workers is through falling inflation-adjusted wages. Other mechanisms are used as well: fewer job openings, government deficits, and eventually debt defaults.

    If the situation is reversed–that is, the economy is producing more goods and services per capita–the way this information is “telegraphed” back to the people in the economy is through a combination of increasing job availability, rising inflation adjusted-wages, availability of new inexpensive products on the market place, and government surpluses. In such a situation, debt is likely to become increasingly available because of the apparently good prospects of the economy. The availability of this debt then further leverages the growth of the economy.»

    http://ourfiniteworld.com/2015/01/21/a-new-theory-of-energy-and-the-economy-part-1-generating-economic-growth/

    I Sverige vokser B raskere enn A grunnet innvandring, ressursknapphet og utflagging. NHO ønsker en lignende utvikling for Norge, med en raskt voksende befolkning kombinert med en raskt synkende oljeproduksjon.

  3. Et godt og nødvendig innlegg i dagens politiske hønsegård.

    «Hun sier at å lese de intellektuelles forklaringer på fascismens og høyreekstremismens framgang er som å «vandre gjennom en terapisesjon». En forklaring de kommer med er den psykologiske, om forvirrede unge menn som savner et farsforbilde»

    Hvis dette stemmer, har vi fascisme i dag. Der få tør å tenke andre tanker enn farsfiguren; korrekte tanker som ikke bryter med det vi blir fortalt.
    Enten av pappa stat eller av fasttømrede politiske grupperinger.
    *Nøkkelord i fascismens ideologi er totalitarisme,… vitalisme, voldelig politisk atferd, førerdyrkelse, anti-konstitusjonalisme, anti-kommunisme, anti-sosialisme, anti-kapitalisme,og militarisme *

    Vi blir nå ( i Norge) fortalt hva vi skal tenke, og få protesterer. – Bortsett fra på de som protesterer. Vi har et militærbudsjett pr. innbygger som vel er det største i verden, på linje med våre venner i USA som herjer og bomber verden rundt.

    Og om vi har fascisme i Norge/Sverige nå, er det dessverre en fascisme som ikke tar avstand til kapitalisme.
    Bortsett fra i festtaler på «venstre»-siden der «kapitalister» blir angrepet, som man angriper «muslimer» og «jøder». Et opplegg til å splitte mer enn til analyse. Analyse og fri kritikk er forbudt, det kalles orwelsk for «hat- samtale». ( «Noen kan bli såret»)
    Mens de fleste er kapitalister i sitt hjerte og vil ha høyest mulig rente på sparepengene sine.
    ( Hvem betaler disse rentene, staten, kapitalistene, – eller alle som bruker byttemidlene våre?)
    Kanskje vi da kan høyne skattene, mest for «kapitalistene og skipsrederne våre selvsagt» ( hvem betaler fraktomkostningene deres?), slik at pappa stat kan drive «fordelingspolitikk»?
    Sverige kommer til å sulte, akkurat som det afrikanske kontinentet; – fullt av arbeidskrefter, men uten planer om å holde antall innbyggere i takt med matproduksjonen eller annen produksjon.
    Det går nok allikevel bedre med Sverige. Til slutt vil de få «kriselån» fra de som styrer verdensøkonomien og politikken dit de vil, med høy rente- fordi de «mangler kapital»,( Og ikke ser kapitalen i seg selv.) Så kan de med penger/valuta kjøpe maten fra Afrika.

    Tragi-komedien blir nok fullført.

  4. Filosofiprofessor Harald Ofstad mente at kjernen i fascismen er forrakt for svakhet og den sterkestes rett til å utfolde seg på bekostning av taperne. Sett i lys av denne definisjonen mener jeg at dagens norske regjering er klart fascistisk. Nå skal eksempelvis personer i jobb prioriteres fremfor pensjonister i sykehuskøen. De unge og sterke skal med andre ord få behandling på sykehuset for enkle sykdommer mens svake med et sammensatt sykdomsbilde skal legges til side og bare dø. http://www.karnevalforlag.se/bocker/vart-forakt-for-svaghet

    • Vi har altså, i dag, forakt for svakhet, sterk offentlig, i media ( og privat ) meningssensur, et militærbudsjett som er blant verdens største pr. innbygger. Vår regjering bomber andre land fordi de ble fortalt at de skulle, og uten å spørre befolkningen – deres arbeidsgivere, for å få være med i det «gode» selskap. ( Ellers blir vi de neste som blir bombet?)
      Så har vi fascisme i den norske kulturen og politikken i dag.

      Hvis dette ikke er fascisme, hva er fascisme ?
      Politiske ord, kan visst på Orwelsk vis fylles med det innholdet «politisk interesserte» vil, så lenge det skal være et våpen til strid – og ikke dialog.

  5. En bra artikell, och jag håller med om i princip allt.

    Det jag är tveksam till är att du verkar anse att vänstern inte behöver föra någon ideologisk kamp mot fascister och högerpopulister. Att det skulle räcka med den ekonomiska kampen. Men upprepar man inte då de misstag som kommunisterna gjorde på 30-talet, att underskatta den ideologiska faran från fascismen. Dimitrov tog ju upp detta som en av lärdomarna av nazisternas Machtübernahme 1933.

    En annan sak är att en del personer i den strömning i Sverige som kallar sig för «nationell vänster», själva börjat glida iväg mot högerpopulisterna politiskt. Plötsligt har man fått för sig att sverigedemokraterna rätt i sak, att det pågår en «massinvandring» till Sverige som vi inte klarar av. Det är nog en tidsfråga innan dom ansluter sig sverigedemokraterna, verkar det som. Det som hindrar dem idag är bara sd:s stöd till Israel.

    När «vänsternationalister» börjar låta som Breivik och hylla Pegida, en organisation för «europeiska patrioter mot islamisering», då har det gått för långt! Det behöver föras ett tvåfrontskrig idag… Jag hoppas du uppmärksammar även de här farliga tendenserna i framtiden.

    • Takk, Hannu. Nei, naturligvis må det føres en ideologisk kamp mot ekstrem-høyre. Jeg har skrevet flere artikler om dette. Disse partiene har jo en politikk som tjener kapitalen, men en retorikk som er rettet mot arbeiderklassen og småborgerskapet, som Kajsa Ekis Ekman så riktig skrev. Hvis du går til trettitallet så sa nazistene at jødiske «plutokrater» (storkapitalister) utbyttet den tyske arbeiderklassen, og det gjorde de jo, men ikke fordi de var jøder, men fordi de var kapitalister. Hitler sa at Versailles-traktaten var en økonomisk katastrofe for Tyskland og tyske arbeidere. Kommunistene kunne jo ikke benekte dette, for det var et faktum. Men samtidig måtte de bekjempe den konklusjonen Hitler trakk av dette, nemlig å bygge opp den tyske militarismen.
      Sverigedemokratene sier en hel masse skit. Hadde de bare gjort det, så hadde det hele vært lett. Midt oppe i alt det reaksjonære de sier, sier de også en del som er riktig. De er så vidt jeg vet imot NATO, EMU og imot aggresjonen mot Russland. På nettsidene sine kritiserer de Carl Bildt for å samarbeide med Svoboda i Ukraina! Så tokig er verden blitt. Og så blander de dette med reaksjonær retorikk og reaksjonær politikk. De hyller svenskhet, men de vet knapt hva det er.
      Et annet problem i Sverige er at det er ganske utbredt å ikke kunne si noe pent om svensk kultur. Jeg så en enquete på TV der folk ble svært forlegne over dette spørsmålet og svarene kokte ned til omtrent majstång og surströmming. For meg som nordmann er dette underlig. Jeg kunne ha snakket i 20 minutter om hva jeg liker (og litt om hva jeg misliker) med svensk kultur. Jeg ville ha rost de svenske folkrörelsene, jeg ville ha rost den svenske arbeiderklassen som hindret krig mot Norge i 1905. Jeg ville ha rost svenske demokrater og kommunister som hjalp norsk motstandsbevegelse under annen verdenskrig. Og siden jeg er vokst opp i det vi kalte ”svenskehus” kunne jeg ha rost den svenske støtten til norsk gjenoppbygging etter krigen. Du skjønner sikker hvor jeg vil: Hvorfor overlate dette området til en tosk som Jimmy Åkesson, når den svenske arbeiderklassen og det svenske folket har mye fint å forsvare?
      På norsk sier vi: Også ei blind høne kan finne korn. SD finner noen korn, men selv når de finner noen korn er det mulig å stille opp en proletarisk revolusjonær politikk som er så mye bedre. Altså: Det er mulig å slåss mot SD fra et arbeidersynspunkt og vinne over arbeiderklassen til å både slåss mot Jimmy Åkesson og Carl Bildt.

      • «og det gjorde de jo, men ikke fordi de var jøder, men fordi de var kapitalister.»
        Hverken jøder eller kapitalister er en ensartet gruppe. Men når de , hver for seg eller sammen, organiserer seg og oppfordres til felles kamp er det noe annet. Jøder definerer seg jo som ett folk. Det ble oppfordret til økonomisk krig mot Tyskland i 1930, fra jødiske organisasjoner i USA.- *Jøder i alle land foren dere for å knuse den tyske økonomien.*
        (Lenke, kopi av overskrift i amerikansk avis fra 1930 kan legges ved.)
        Alle kapitalister vil selvfølgelig heller ikke utbytte/undertrykke. De har bare lyst til å bli rike og uavhengig, og er redde for det motsatte som de fleste av oss. Det er det økonomiske systemet vi bruker som er hovedfienden. En sterk fiende , fordi denne tenkningen har blitt en del av vår (alles) kultur.
        Og mange jøder tar både avstand fra rase- og arv-kulturen og har ingenting med det økonomiske systemet å gjøre. Men begge grupper kalles til mobilisering når det blir ønsket. Og begge grupper sitter med ufortjent mye politisk og økonomisk makt.

        • Ja, det hadde jo ikke vært dumt om de hadde klart det. Askenasiske jøder er dessuten verdens mest intelligente folkegruppe (ref: «Det biologiske mennesket»), og fikk en viss betydning innen finans etc. bl.a. fordi de ikke fikk lov å eie jord. Slik tilpasset de seg kapitalismen, likeledes som de har tilpasset seg alle andre kulturer. Vi klandrer således jøder fordi de er så ekstremt gode til å integrere seg, mens vi klandrer muslimer for det motsatte. Man ser alltid flisen i sin brors øye.

          • «Askenasiske jøder er dessuten verdens mest intelligente folkegruppe »
            Er det ikke rasistisk å hevde noe slikt?

            «og fikk en viss betydning innen finans etc. bl.a. fordi de ikke fikk lov å eie jord. Slik tilpasset de seg kapitalismen, likeledes som de har tilpasset seg alle andre kulturer.
            Ja vi/man tilpasser seg. Selv om det er vanskelig å si hva som er høna og hva som er egget.
            «Jøder» er jo, som du også skriver, flere folkegrupper. Og blir ikke sett på/behandlet på samme måter av jøder selv.

      • Kommunistene kunne jo ikke benekte dette, for det var et faktum. Men samtidig måtte de bekjempe den konklusjonen Hitler trakk av dette, nemlig å bygge opp den tyske militarismen.

        Problemet for kommunistene var også at effektiv bekjempelse av Hitler vanskelig kunne skje uten samarbeid med sosialdemokratene – som utfra kommunistenes syn stod for en «sosial-fascisme». Men kanskje kan det nå være god grunn til å spørre om ikke kommunistene hadde rett i sitt syn på sosialdemokratiet som «sosial-fascisme», eller at det ihvertfall finnes en slik underliggende tendens. Også sosialdemokratiene har jo feks hatt sine «førerskikkelser» i form av «landsfedre» som Gerhardsen. Noe tilsvarende rolle fikk også Brundtland nettopp på den tiden hvor det korporative «trepartsamarbeidet» og «arbeidslinja» ble kraftig styrket. Utover på nitti-tallet kom også en åpen dyrking fra sosialdemokratisk hold av skikkelser som Røkke:

        – Røkke er fiskeren fra Molde, som startet som maskinsmører i Alaska. Hagen og Reitan er kjøpmenn som startet Rimi og Rema 1000 fra grunnen. Stordalen startet med å selge jordbær på torget. Det skal vi ha stor respekt for, sa Stoltenberg. – Det de har fått til er imponerende. Dagbladet 8. februar 2011. Jens roser Røkke og Stordalen. De har startet fra bunnen av og har skapt store formuer, sa Stoltenberg i talen til landsstyremøte.

        Denne «oppphøyelsen» fra Stoltenbergs side av disse «helteskikkelsene» fant altså sted ikke mer enn seks uker før bombingen av Libya. Jeg vil si sammenhengen er rimelig klar. Og den viser nettopp at tredvetallets kommunister hadde rett i at sosialdemokratiet er en form for sosialfascisme med et (tilsynelatende) «menneskelig ansikt». Det er sånn sett logisk nok at Stoltenberg har endt som generalsekretær for NATO nettopp idet tilsvarende sosialfascister på begge sider av det såkalte politiske «sentrum» har omfavnet gammelnazister i Ukraina. Påstanden fra Ekman om at «den globale kapitalismen ennå ikke har omfavnet fascismen» viser sånn sett en i beste fall temmelig overfladisk forståelse av fascismen.

        http://www.payer.de/religionskritik/karikaturK281.gif

  6. Kan man ikke bare først slåss mot bank systemet, monopolisert media, korrupsjon og et lovverk som bygger på tillit. Nær det er ordnet så kan vi jo alltid slåss videre om alt annet 😉

  7. […] Pål Steigan 22/1 Nyhetsbanken 8/1 Arnstad i DN Debatt 21/12SvD 25/12 AftonbladetSvenska Dagbladet 10/12 Pål Steigan 14/5 2013 Pål Steigan 13/5 2015Per Svensson i DN DN Debatt 6/12Internationalen om fascism Anna-Lena LodeniusDagens Industri 8/12 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Knut Lindelöf 13/5 Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11 AB 15/11 Svd 15/11 Expressen 15/11 SvT 15/11 The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront […]

  8. Dere har ikke forstått særlig mye av SD. Dette er avnlige folk som protesterer mot ødeleggelsen av nasjonalstaten. Det kalles nasjonalister. De andre begrepene dere slynger ut kan dere holde for dere selv.
    Denne Henrik Arnstad er en selvutnevnt ekspert uten noen kvalifikasjoner som hater SD.

  9. Flott innlegg nok en gang! Europeiske arbeidsfolk skvises av stadig økende globalisering og migrasjon, men vi blir øyeblikkelig demonisert som rasister og høyreekstremister om vi oponerer. Et nystartet tyrkisk firma overtar nå driften av Oslo Havn, og planlegger tydeligvis å importere underbetalte arbeidere utenfra, mens kapitalistene håner norske arbeidsfolk som bortskjemte og fordomsfulle om de klager.

    Har mistet troen på venstresidens akademikere som forteller oss fra parnassene hvordan vi skal agere. Jfr denne lange belæringen på Radikal Portal før jul fra oljeforsker Ryggvik. Henger utvilsomt masse fascistisk slagg igjen i partier som SD. Men i dagens globaliseringstid er det utvilsomt de mest marginaliserte deler av arbeiderklassen og underklassen de representerer. Og derfor hadde jeg nå stemt SD om svensk statsborgerskap.

    For øvrig interessant å se at hver gang nyliberaleren Hans Rustad henger deg ut på bloggen sin, så får han straks kjeft fra hele det «høyreekstreme» kommentarfeltet: https://www.document.no/2015/01/steigans-konspirasjonsteorier/

    • Hvorfor bry seg så mye om jobb og helse, olja vil uansett stabilisere seg under 20 USD og sivilisasjonen kollapser: https://www.youtube.com/watch?v=IOR3bdRJo98

      Det er forferdelig at det beste alternativet en arbeider finner i dag, er SD. Jeg kjenner ikke særlig til dem, men det virker som de er atskillig mer anti-globalistiske enn f.eks. FrP? Men å være anti-globalist er ikke nok, man må også være for en demokratisering av økonomien. Og på dette punktet tror jeg SD svikter. Med demokratisering mener jeg ikke småflikking, som at arbeiderne har en representant på styremøter e.l. Nei, jeg mener en full demokratisering hvor produksjonen selvorganiseres av små inngrupper, som helt og fullt rår over sine produksjonsmidler, uten innblanding ovenfra. Altså helt på linje med biologiske systemer, med et fraktalt hierarki organisert nedenfra og opp.

      Dette kalles InnGruppe-Demokratiet, og er det alternativet både Steigan og Bongard ser for seg.

      Jeg vil opplyse om at jeg er medeier i en industribedrift, og kommer til å kjempe for småbedriftenes rettigheter innenfor det kapitalistiske systemet så lenge dette eksisterer. På samme vis som du vil kjempe for arbeidernes rettigheter innenfor det kapitalistiske systemet.

      Allikeve, mitt overordnede mål er å bli kvitt hele kapitalismen. Jeg har kommet til at å produsere for profitt er nedverdigende og umenneskelig. Samtidig skaper kapitalismen store forskjeller og miljøproblemer. Men som bedriftseier føler jeg det i stadig sterkere grad som nedverdigende å produsere for profitt, og jeg opplever det som en krenkelse av mitt menneskeverd. Dette gjelder også deg, på den andre sida av bordet. Å produsere for profitt er en krenkelse av menneskeverdet, samme om vi er bedriftseiere eller arbeidere. Derfor er vi begge fanget i samme båt, det kapitalistiske systemet.

      Se forøvrig Kajsa Ekis Ekmans fenomenale tale: http://steigan.no/2015/01/22/kajsa-ekis-ekman-om-kapitalismen/

  10. Försöker sprida denna artikel. Det är inte många inom svensk vänster, med förmåga att skriva såhär. Det är väl Jan Myrdal och någon till, utav dem som har läsare.

  11. Angående ‘svensk kultur’ har jag i debatter några gånger frågat om de som tycker att Sverige inte har någon egen kultur säger samma sak om och till våra norska och finska grannar. Har aldrig fått något svar. (Varning för nationella stereotyper i nästa mening:) Kan det bero av att de fruktar att grannarna kommer att bjuda på juling och skarpslipad pukko om de får höra att de är kulturlösa? – Nå, allvarligt talat, individualism kombinerad med hög tilltro till ‘samhället’, samt sekularism är delar av den svenska kulturen, och det är egenskaper som växt fram under lång tid men nu undermineras. (Ja, på tal om sekularism mot religion: det finns/fanns inte så många glödande predikanter i Sverige. Den där Arne Imsen naturligtvis … och han kom ju från Norge!).

    Tror att vännen Hannu ovan tror att jag är i den grupp äldre vänsterpersoner som håller på att glida över till sverigedemokraterna. Själv tycker jag att det är bra att åtminstone några personer säger ifrån när ‘vänstern’ jagar iväg arbetarklassen till sd. Det finns ingen anledning att stödja dumheter för att de kommer från ‘vänster’ och ingen anledning att kritisera sd när de ibland säger bra saker. Och jag undrar om det finns någon riktig vänster kvar i Sverige. Det mesta verkar ju vara en liberal sörja.

      • Steigan, kan du forklare hva du legger i dette?

        «I Sverige (og bare litt i Norge) er det dyrket fram en nasjonal nihilisme som er ytterst skadelig. Den skal liksom være moderne og progressiv, men den er bare en hersketeknikk som eliten kan benytte seg av «

        Fra Wiki:
        *Nihilisme (fra latin nihil, «intet») er et filosofisk standpunkt som fremmer negasjonen av et eller flere antatte meningsfulle aspekter av livet. Mest vanlig blir nihilisme presentert som en form for eksistensiell nihilisme som argumenterer at livet er uten objektiv mening, hensikt, eller vesentlig verdi.
        …«Som politisk filosofi innebærer nihilismen en fullstendig avvisning av all religiøs og politisk autoritet, sosiale tradisjoner og tradisjonell moral. Disse sees som motstridende med friheten, som er det høyeste ideal.*

          • Ja, da skjønner jeg.
            Og synes jo dette er en farlig utvikling. Ikke fordi det internasjonale arbeidet er uviktig, – når det gjelder å knytte kontakter med andre nasjoner og folk. Men fordi «det enkleste er det beste» og «smått er godt».
            Vi trenger å oppleve tilhørighet og å skape små homogene, fungerende områder.
            Lager vi store enheter uten at folk får nærhet til egen kultur og geografi, fører dette lett til oppgitthet og fremmedgjorthet . Der vi legger det (enda mer) åpent for politiske organisasjoner og sterke økonomiske/politiske krefter som har et globalt interessefelleskap mer en et folkestyre.

      • «den er bare en hersketeknikk som eliten kan benytte seg av.»

        Jeg tror det er værre enn så, da det ser ut for meg som at de som vant den kalde krigen, fikk venstresiden til å jobbe for en masseinnvandring som på sikt vil diskreditere alle former for kommunisme/sosialisme, en gang for alle.

        Ser man empirisk og ikke ideologisk på multikulturelle samfunn, så er disse kjennetegnet ved at alle grupper kjemper for å få mest til seg selv, og der hvor innbyggerne ikke lenger føler noe fellesskap, er det heller ikke noe felleskap igjen til å sloss mot Rantzaus sorte hær når den kommer.

        https://www.youtube.com/watch?v=iVxdUZa-K9M

  12. Jan Myrdal, jag vill bidra med några tankar om varför etablerade politiska partier och även vänstern alltid skäller på SD och Pegida etc. och kallar dem rasister och faschister utan att yttra någon kritik!
    T.ex. hur skiljer sig de etablerade partierna från det som SD vill? Det är ju inte bara SD som kräver att ekonomin ska tjäna nationens ekonomi på riktigt sätt. Alla politiker vill att näringslivets framgångar ska främja nationens tillväxt, för det är med dom pengarna som de finansierar sin politik i en kapitalistisk ekonomi. En stabil budget är ju regeringens maktbas, det behövs pengar till försvaret, infrastrukturen, skolor etc. Det är ju dessa partiers politik som leder till att folk blir fattigare: Sverige är ett klass-samhälle, där medborgarna redan har sorterats i såna som låter andra arbeta för sig för profitens skull, och i såna som måste sälja sin arbtskraft till dem för att kunna leva; så fungerar en marknadsekonomi! Och det är ju diverse borgerliga regeringar som lagstiftat i åratal om vilka utlänningar som ska tillåtas komma in i landet för att främja tillväxten i landet och som har mottagit flyktingar, som de inte precis behöver för sina ändamål!. Och det är EU som har byggt ut Europa till ett fäste med taggtrådar vid gränserna för att skydda sig mot intrång av flyktingar.
    Det är inte så, att det finns många skillnader mellan demokrater och fascister. De är helt enkelt två lager i det politiska landskapet, som sysslar med samma problemlösningar. De etablerade partierna anser att SD är populister och rasister, som inte hör hemma i en demokrati. Sverigedemokraterna anför att samhället har utvecklats sig åt fel håll, för att så många är arbetslösa och utslagna, de hävdar att statsmakten är vanmäktig och att nationen förråds genom utförsäljningen av Sverige till utländska inflytanden.
    Demokrater presenterar alltid sin politik på det viset, att de vänder sig till väljarna med löftet att ta hand om alla problem som finns i samhället (och som de själva har möjliggjort). Å andra sidan talar de om för medborgarna att de inte ska tro att politiker alltid klarar av att lösa alla problem. De agiterar å ena sidan för att folk ska ha förtroende i politikens makt, å andra sidan hänvisar de till att politiken har moment av vanmakt. De vill alltid det bästa och om det inte inträffar, så kan det inte bero på politikens oförmåga – för politik är ju inte allsmäktig, ibland är deras händer bundna och de måste ta hänsyn och anpassa sig, för den goda viljan stöter ibland på hinder etc.
    „Vi är ju inte ensamma i världen“, varuhandel är ömsesidigt givande och tagande“, och därför ska man inte bara själv vilja ha och vinna konkurrensen på världsmarknaden – det är sånt demokratiska politiker ger ifrån sig när de vill förklara varför de inte kunnat hålla sina löften gentemot medborgarna.
    En populist däremot åberopar inte förhållandet mellan att vilja och kunna, mellan makt och vanmakt. Populisten intar positionen att statsmakten alltid kan genomföra det som beslutats. Hans credo: vad ska man ha makten till, om inte för att driva igenom sin politik. Han vet naturligtvis om, att makten måste brukas med den hänsynslöshet som fordras. Populisten känner alltså bara till den första delen av propagandan: Makten behövs för att kunna bedriva nationens sak framgångsrikt. Vanmakt förekommer inte; för populisten är det ett tecken på oviljan att verkligen ägna sig åt nationens sak. Demokrater däremot, genomför detta på annat sätt än fascister – de har bestämt, att Sveriges näringsliv ska profitera av den kapitalistiska ekonomin.
    Då måste det kapitalistiska näringslivet ha framgångar. Men om nationen står och faller med de privata företagens framgångar, då måste politiken handskas med de ekonomiska regler som gäller i en kapitalistisk ekonomi – de måste alltså främja tillväxten. Det omfattar också en hel del av det som fascister hyser betänkligheter emot, nämligen nationell utförsäljning: populister föraktar därför åberopandet av hinder och restriktioner, som demokratiska politiker gärna gör, och anser att dessa förråder folket.
    Fri handel utöver Sveriges gränser och framför allt handelsavtal med andra stater: För att kunna utnyttja de andra staternas rikedom, måste man även möjliggöra varuhandel och kapitalinvesteringar för dem på svenskt område. Kontrakt måste göras upp och gälla så länge tills framgångar i konkurrensen gör dem överflödiga. Allt detta kräver att den svenska ekonomin måste få en kapitalkraft, som lockar hit en massa främmande kapital som gör profitabla affärer utifrån svenskt område. Då måste de internationella koncernerna erbjudas villkor, som gör en produktion lönsam: låga löner, låga sociala utgifter, en arbetsmarknad som omfattar låglönesegment, lånarbete, mindre uppsägnings- och inställningshinder etc.
    Då är vi tillbaka vid den dialektiska balansen mellan att vilja och kunna, mellan makt och vanmakt: Nationens makthavare, vars koncept är den kapitalistiska framgången, överlåter det till de privata företagen att konkurrera om framgångar på världsmarknaden. Och när de beslutat att vilja ha marknadsekonomi, dvs privatägandets pengastyre, då kan demokrater ju inte samtidigt påstå, att de inte tänker tillåta arbetslöshet, konkurser och kriser. Och när de t.o.m. vill bedriva det i hela världen (på annat vis är ett sånt projekt inte möjligt), då kan de inte samtidigt påstå att de vill förhindra förluster och förbjuda andra staters protektionism med sin maktpolitik, och undvika arbetslöshet och fattigdom i folket! För då är deras framgångar beroende av det som utländska kapital åstadkommer i konkurrensen och vad andra statsmakter, som vill samma saker, har att erbjuda. Det är inte politiken som kan avgöra vem som vinner i den internationella konkurrensen.
    Fascister däremot tror att politiken kan åstadkomma framgångarna för nationen! Fascister och demokrater är överens om att statsmaktens uppgift är att driva nationens sak, men faschism uppstår när folk tycker att den demokratiska statsmakten sviker nationens sak och väljer att ta parti för fascisterna.
    En nation präglas inte av ett enigt folk, utan av motstridiga intressen och motstridiga ekonomiska förhållanden som en regering förvaltar och därför i kristider påstår att de som blir fattiga ”måste ta det” för att Sverige, alltså nationen, ska komma över krisen.
    I sådana tider tycker de som drabbats hår ( just genom det som politiken har genomdrivit), att politiken har svikit sin uppgift, som de tycker ska vara att tjäna dem! Men är det verkligen uppgiften som en borgerlig regering (dit räknar jag både SD och Socialdemokratin) har? Det är ju det kapitalistiska näringslivet som behöver stöd i en marknadsekonomi!
    Det marknadsekonomiska regelfallet kritiseras inte, för det brukar ju fungera – därför brukar detta ligga bortom varje kritisk betraktning. Det verkar vara självklart att betrakta saken så positivt: man utgår ju ifrån de praktiska vanor man har – man anpassar sin levnadsstil till den marknads-ekonomiska vardag man lever i. Det får det man håller på med varje dag – att tjäna pengar, att köpa, att sälja, att ta upp kredit och att spara etc. – att se alternativlöst och självklart ut. Krisen verkar vara ett ovanligt avvikande från regeln.
    I krisen blir fler människor än vanligt arbetslösa (vilket även i normala tider inte är obekant) och orsaken till det är heller ingen gåta: Pengar kan man bara tjäna, om det lönar sig för arbetsgivaren – för firmans profit.
    Arbetsgivarnas profitintressen står alltid, men särskilt i krisen, i motsättning till löntagarnas oumbärliga livs- och trygghetsbehov . Och när näringslivets tillväxt allmänt avstannar i samhället, så försvinner ju möjligheterna att tjäna pengar! Att förarma sig frivilligt, räddar verkligen ingenting – men det är så den etablerade politiken argumenterar.
    Det hjälper inte att säga att det började som finanskris och att det var finanskapitalisterna som förorsakade det: regeringarnas garantier räcker för att frambringa pengar i överflöd, banksektorns solvens och affärsvärldens likviditet är säkerställda, kundernas sparböcker är räddade och finansvärlden kan fortsätta att tjäna pengar på krediter och att investera och spekulera. Politiken ersatte det spekulativa förtroendet till framtidens profiter med garantier och pengar och räddade den kapitalistiska rikedomen från förstörelsen. Ett maktord från staten räcker!
    Så bekräftar undantaget (krisen) regelfallet, att det är kreditgivarnas och investorernas engagment, som möjliggör att industri- och handelsföretag kan använda produktionsmedel och arbetskrafter i konkurrensen om marknadsandelar. Och därför behöver denna elit politiken, som sörjer för de förutsättningar som ett inernationellt och svenskt kapital behöver i sin konkurrens om pengaförmeringen. Detta är politikens uppgift! Uppgiften är inte att alla människor ska ha det bra, utan att den kapitalisiska ekonomin fungerar.

  13. Et godt innlegg:

    «Detta är politikens uppgift! Uppgiften är inte att alla människor ska ha det bra, utan att den kapitalisiska ekonomin fungerar.»

    Derfor får vi økonomiske «kriser». Men dette bør ikke være et samfunns krise. Men en krise for et system, og dets bakmenn.
    Slike kriser bør vi ønske velkommen, og benytte anledningen til å bytte ut dette penge-økonomiske systemet.
    Med et nytt økonomisk system som kaller det Gode Tider når stabburene begynner å bli fulle, priser og lønninger og pliktarbeidstiden kan settes ned, – til mer virkelig arbeidsløshet, slik at den enkelte får mer fri tid i den lille stunden vi kaller livet. Til bruk enten til dans, studier eller latskap («»), alt etter den enkeltes ønsker og behov.
    .
    Og Dårlige Tider når vi mangler det meste og må arbeide 24/7, lønninger – og priser stiger. Vi må bygge ut uproduktiv (stats- )administrasjoner til «fordelingspolitikk» og «subsidier» ( fra stat til samfunn)(!). Og alle gjerne vil *løpe omkapp med Faan for å tjene en tier» Der målet er penger, og «hele folket i arbeid» kun for å øke BNP og skatteinngang, med frykt for «resesjon».
    Hva man «produserer» betyr lite, bare det gir penger til systemet.

  14. […] – Kassa er tom, sa den svenske finansministeren, sosialdemokraten Magdalena Andersson, da hun presenterte den rødgrønne regjeringens prognoser. – Det finnes ingen penger til ufinansierte reformer.  Ekonomistyrningsverket (ESV) sier at hvis det skal bli noen reformer, må det spares på andre områder. På tross av en viss økning i skatteinntektene blir resultatet negativt blant annet på grunn av økte kostnader til innvandring og sjukepenger, sier ESV. Det var ikke dette som var tema i valgkampen i 2014.  […]

  15. Ja.Myrdal fikk rett.Fortere enn noen (?) skulle tro.:
    Siste -måling-SD over 23 %.Nest størst.Målet om å bli størst er innen rekkevidde.
    Hjelp på veien får de av avisene,med Aftonbladet og Expressen i spissen.De jager ekte høyreekstremister i SD,som prompte ekskluderer dem.Og motbeviser at det er dette partiet som truer demokratiet.
    Partiet kaller seg (nå) sosialkonservative.Med holdninger i politikken som stemmer med mange vanlige arbeideres,men som misslikes av den liberale storby-venster og høger.

    Skal det letes etter udemokratiske krefter,med planer om enda mere samrøre mellom storkapital og overklasse,så er EU åpenbart stedet å lete.Det handler altså ikke om «Nasjonalister til høyre ,mot Internasjonalister til venstre.»Det handler om motstand mot Frihandels -fantaster,som kjemper mot nasjonenens vanlige innbyggere.EU hverken er,eller er tiltenkt å bli-Demokratisk.

    Det er nesten patetisk,at dette enda ikke har trengt inn i venstresidens analyseekeperter.Forresten er det ikke så rart.Det er bare å sjekke klassebakgrunnen og adressene deres.
    Måtte bankenes krav om tvungne avdrag på boliglånet komme og ta dem.Så blir de kanskje litt mindre kjepphøye.

  16. […] Politikerne løy og de må ha visst at de løy. For umiddelbart etter disse forsikringene om det problemfrie med den frie innvandringa kom det tall fra Ekonomistyrningsverket som sa at kostnadene med immigrasjonen vil øke fra 12,7 milliarder i 2013 til over 40 milliarder i 2016, og den rødgrønne regjeringa sa at disse kostnadene vil gjøre alle reformer umulige.  Les Om Sverige, eliten og ekstremhøyre. […]

  17. […] og de ville få nesten en kvadratmeter hver. Det politisk korrekte i Sverige har vært og er å benekte de problemene som masseinnvandringa har skapt og skaper hver eneste dag. Når politikerene med viten og vilje har boret hodet ned i sanda på denne måte, […]

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.