oss 100 kroner!
Bengt Johansson skriver om hur ”historikern” Henrik Arnstadt bluffar om ”rasismen” mot det norska folket.
Av Bengt Johansson.
Den så kallade historikern Henrik Arnstadt gör sig allt löjligare.
Se hans tweet (bilden) där han försöker få det till att det svenska folket agerade rasistiskt mot de norska män och kvinnor som flydde undan de tyska nazisterna under ockupationen av Norge under andra världskriget.
Hans resonemang är historiskt grundfalskt men jag antar att han måste ta till lögnen för att kunna knyta ihop beskyllningarna om att dagens svenska folk är rasistiskt.
Bakgrunden är ju att Sverige och Norge på grund av napoleonkrigen bildade union. Den varade mellan 1814-1905. Under denna tid växte en allt större självständighet fram.
De bildade egna instutioner, egen parlamentarism och 1899 tog de fram en egen flagga.
1905 tyckte norrmännen att det var dags att upplösa unionen och bilda ett självständigt Norge. Detta satte sig den svenska överklassen emot. Risken för krig ökade och var nära sommaren 1905.
Det var den svenska arbetarrörelsen som stoppade kriget mot norrmännen. Man hotade bland annat med att vägra värnplikt och att ställa till med storstrejk. Dessa hot var högst reella och överheten backade (för att göra en lång historia kort). Norge blev självständigt.
Under andra världskriget var det den svenska arbetarklassen som arbetade mest mot och avskydde nazismen. Vår svenska överklass däremot, var ordentligt tyskvänlig, även dåvarande kungahuset.
Ett exempel är de tyska trupptransporterna genom Sverige. De möttes på många håll av uppretade arbetare som ville stoppa hjälpen till nazisterna.
När Norge blev ockuperat gick norrmännen över till både gerillakrig och sabotageverksamhet som att spränga broar, tåg, tågräls, båtar, vägar etc, samt försöka ta ihjäl så många tyska soldater och framförallt tyska befäl, som möjligt.
Denna verksamhet ledde till att de jagades av tyskarna, inte minst Gestapo som också var verksamt i Norge. Många var de norska hjältar, både kvinnor och män som tvingades fly till Sverige.
Men i Sverige organiserades hjälplinjer och man tog emot mängder av frihetskämpar. Detta organiserades främst av folk i arbetarklassen.
En av de norska hjältarna var min pappas brors blivande fru. En norska som hade sprängsabotage som specialitet.
Arnstadt påstår att det svenska folket agerade rasistiskt mot norrmännen.
Det är en stor fet lögn.
Rasismen, eller rättare sagt herrefolksmentaliteten, stod den svenska överklassen för.
Medan arbetarklassen stödde och praktiskt hjälpte frihetskämparna från vårt västra broderland.
Arnstadt ljuger och relativiserar för att få ihop en (lika lögnaktig) berättelse om dagens Sverige och svenska folk så att han och den ”goda” delen av medelklassen kan fortsätta att känna sig god i sin kamp för världens flyktingar och därmed också fortsätta håna den verklighet och den oro över arbetslöshet, sociala nedskärningar med mera som vanligt folk med vanliga inkomster känner i sin vardag.
Arnstadt och hans vänners ständiga försök att utmåla dessa miljoner svenskar som rasister, fäster inte längre. Tolkningsföreträdet håller på att glida dem ur händerna.
Risken är att dessa medelklassmänniskor, som idag lever gott med bra jobb och fina hus, riskerar att utvecklas till de ”goda fascisterna” den dag deras villkor är hotade. Då kan de komma att skylla allt på de ”lågutbildade hillbillies” de redan idag föraktar.
Det är genom att organisera en ny arbetarrörelse som förmår ge människorna både styrka och hopp tillbaka, att en solidarisk och bättre värld är möjlig, som vi tillsammans kan vända en sådan utveckling.
Bengt Johansson, ordförande, folkrörelsen och partiet 24:7
