Hon belyser skuggsamhället

3
Elinor Torp: Vi, skuggorna. Leopard förlag.

I ”Vi, skuggorna” skildras det skuggsamhälle som vuxit fram parallellt med den reguljära arbetsmarknaden. – Vissa branscher har tagits över av de oseriösa företagen, säger författaren Elinor Torp.

Av Robert Wettersten, Proletären.

Två uzbeker hyrs in vid renoveringen av en kommunal skola i Örebro. Panik utbryter när en av dem har sågat av ett asbeströr som sedan lagts öppet i en container på skolgården. ”Asbest, vad är det?” frågar de sin upprörda arbetsledare. 

Men de två uzbekerna finns inte. I personalliggaren finns bara spår av två polacker som jobbat i skolans källare. De fick nämligen låna ett varsitt ID06-kort, tillhörande polska arbetare, för att ”få” vistas på bygget. De var inhyrda av ett bolag som i sin tur var underentreprenör åt en saneringsfirma som är totalentreprenör på skolbygget. 

2017 körde IS-inspirerade Rakhmat Akilov ihjäl fem personer med en lastbil på Drottninggatan i Stockholm.

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år.

Utöver faran med islamistisk extremism, satte dådet på Drottninggatan ljuset på ett annat problem: Den parallella arbetsmarknaden. Liksom de nyss nämnda arbetarna var även Akilov uzbek, och hade levt i det skuggsamhälle som numera finns parallellt med den reguljära arbetsmarknaden. 

Skatteverket, Riksrevisionen och Ekobrottsmyndigheten kom alla fram till samma sak: Sverige har tappat kontrollen över arbetslivet.

– Politiker och myndigheter rannsakade sig själva litegrann efter dådet, men det är mycket kvar som behöver göras, säger Elinor Torp, författare till boken ”Vi, skuggorna”, till Proletären. 

I boken möter läsaren några av de hundratusentals utländska arbetare som jobbar svart, vitt eller grått – det är inte alltid vattentäta skott däremellan – i Sverige. Aura som jobbar 14 timmar om dagen i en restaurang i Arjeplog för 5 000 kronor i månaden. 

Så ser arbetskraftsimporten i Sverige ut

Wilder som tillsammans med sina arbetskamrater fick bo i chefens garage, laga mat utomhus och göra sina behov i skogen. Dessutom lurades de på sina löner.

– Jag valde att inte lyfta fram de värsta fallen i boken, säger Elinor Torp. Auras arbetsgivare till exempel, han är inte någon stor förbrytare. Men framförallt inom bygg och städ finns arbetsgivare som är råkriminella. De kan mjölka stat, kommuner och landsting på pengar.

Staten är landets största upphandlare, följt av kommuner och landsting. Årligen sker offentliga upphandlingar till ett värde av 706 miljarder kronor. Plus moms. Lägsta anbud vinner, även om det är en matematisk omöjlighet att löner och skatter betalas som de ska. 

Les også: – Kriminelle står bak oppdrag i flere offentlige bygg, blant annet Slottet

I Oslo togs måleribranschen över av den albanska maffian. I Köpenhamn misstänks den italienska maffian vara inblandad i tunnelbanebygget. 

Finns det en risk att den organiserade kriminaliteten äter sig in i samhället via upphandlingarna?

– Jag har tänkt i samma banor. Polisen och andra myndigheter har hittills inte tittat på det. Det skulle kunna vara en väg in, men att belägga det är skitsvårt.

– Vissa branscher har tagits över av de oseriösa företagen. Det slår sönder den svenska modellen som bygger på en balans mellan parterna, då funkar inte den. Bygg, transport, restaurang och städ är värstingbranscherna. Där är det svårt för seriösa bolag att konkurrera. Bakgrund

Lika integrerad som skuggsamhället är i den vita ekonomin, lika segregerade är arbetarna från den reguljära arbetsmarknaden. 

– Det finns hierarkier i skuggsamhället. Svensk arbetskraft står förstås utanför och ovanför det. EU-medborgare finns högst upp av arbetarna, sedan har du såna som har papper från något annat EU-land, och längst ner har du människor från exempelvis Uzbekistan och Nicaragua som är helt papperslösa. Det är de som till och med sover på arbetsplatserna. 

– Utöver system där arbetarna tvingas betala tillbaka halva lönen eller mer, så tjänar arbetsgivarna massor av pengar bara på att ta betalt för sovplatserna. 

Under arbetet med boken åkte Elinor Torp, tillsammans med en fotograf, i hyrbil till bilverkstäder och runt i industriområden. För att tydligt se skuggsamhället behöver man leta på rätt ställen. Men ibland räcker det att titta ut genom sitt fönster.

– Det är bara att ta bostadsrättsföreningar som upphandlat en renovering. De skulle kunna titta ut genom fönstret och se att arbetare går omkring utan skydd och på dygnets alla timmar. Byggarbetsplatser som är igång fredagkvällar, lördagar och söndagar. Det hade vi inte förr. 

För att få bukt med problemen krävs mer än vad som hittills gjorts. I Norge har man satt ihop sju ”A-krimcenter” där personal från olika myndigheter samarbetar mot arbetslivskriminaliteten. 

– Det är något som fler i Sverige verkar få upp ögonen för, säger Elinor Torp. Det behövs sekretesslättnader mellan myndigheterna, så att de kan dela uppgifter med varandra. Tillträdesrätten för regionala skyddsombud behöver också ses över. I nuläget kan facket inte ens komma ut på de här arbetsplatserna.


Leopard Förlag skriver om boken:

Vi, skuggorna

Elinor Torp

Aura kom i tron att det här landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Hon visade sig ha fel.

Wilder bodde i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år. ”Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp.”

Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.

Elinor Torp är journalist på Dagens Arbete och författare som tidigare gett ut Döden på jobbet och Jag orkar inte mer. 2010 tilldelades hon Guldspaden för grävande journalistik.


Hvis du ønsker å bidra med en stor eller liten gave kan du betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050

Fra utlandet: IBAN-nummer: NO5590013089050

SWIFT/BIC for SpareBank 1 Oslo Akershus: LABANOKK

Vipps: 116916

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. runeulv says:

    At noen som får gullspaden egentlig bare har sympati med de ikke-svenske, er ikke akkurat noen bombe, og ser vi etter er hun nok ennå en akademiker som er stolt av hvordan hun tar parti mot egen arbeiderklasse.

  2. Det så vi i fiskeindustrien i blant annet Lofoten også, det er like utbredt her i transport, restaurant, bygg og anlegg, hotell og sjøfart. Det er ikke bare utenlandske som blir utnyttet på det groveste, norske unge i bla Power arbeider gratis i helger og på offisielle fridager.

    Og hver gang kommer det som en stor overraskelse på politikere. Hadde vi hatt et LO som når det var ledet av Yngve Hågensen, så hadde dette ble slått hardt ned på. LOs ledelse etter Hågensen reagerer knapt og med påtatt bekymring når saker som overstående blir avdekket, for fortsatt medlemskap i EØS som de er. Kapitalens folk har infiltrert landsorganisasjonene og de store fagforeningene, det ser vi over hele den vestlige verden.

  3. kjell108 says:

    Nordmenn er kresne vedrørende hva slags jobb de tar. De behøver ikke arbeide. Fiskebedriftene ansetter heller svensker.
    Hva blir igjen da? Masse kommunale jobber, ikke arbeiderklasse, men kommunalklassen.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere