oss 100 kroner!
Presset av USA har europeiske «ledere» ført sine land inn på en kurs som ikke kan kalles annet enn suicidal. Deres sanksjoner mot Russland straffer først og fremst befolkninga i Europa og truer med å avindustrialisere denne vestre utløperen av det eurasiske kontinentet fullstendig. Samtidig varsles det hungersnød, ikke av noen ekstreme utgrupper, men at folk som Tysklands utviklingsminister og medier som The Economist. Hva er det de holder på med? Og hvorfor gjør de det?
Les: Sanksjoner er et krigsvåpen og det rammer først og fremst de fattigste og mest utsatte
I februar 2022, før Russlands invasjon i Ukraina, skrev økonomen Michael Hudson: (teksten er oversatt til svensk av Bertil Carlman. Les: USAs virkelige motstandere er deres europeiske og andre allierte)
USA:s ökande tryck på sina allierade hotar att driva ut dem ur USA:s intressesfär. I över 75 år hade de inte mycket praktiskt alternativ till USA:s hegemoni. Men det håller nu på att förändras. USA har inte längre den monetära makt och det till synes kroniska handels- och betalningsbalansöverskott som [en gång] gjorde det möjligt för landet att utarbeta världshandels- och investeringsregler 1944-45. Hotet mot USA:s dominans är att Kina, Ryssland och Mackinders eurasiska hjärtland erbjuder bättre handels- och investeringsmöjligheter än vad som erbjuds från USA med dess alltmer desperata krav på uppoffringar från Nato och andra allierade.
Det mest iögonfallande exemplet är USA:s satsning på att blockera Tyskland från att tillåta Nord Stream 2-ledningen att få rysk gas för det kommande kalla vädret. Angela Merkel kom överens med Donald Trump om att spendera 1 miljard dollar på att bygga en ny LNG-hamn för att bli mer beroende av dyr amerikansk LNG. (Planen avbröts efter att de amerikanska och tyska valen bytt båda ledarna.) Men Tyskland har inget annat sätt att värma många av sina hus och kontorsbyggnader (eller leverera sina gödningsmedelsföretag) än med rysk gas.
Det enda sättet för amerikanska diplomater att blockera europeiska inköp är att förmå Ryssland till ett militärt svar, och sedan hävda att en hämnd på detta svar väger tyngre än alla rent nationella ekonomiska intressen. Som den hökaktiga statssekreteraren för politiska frågor, Victoria Nuland, förklarade i en pressbriefing på utrikesdepartementet den 27 januari: «Om Ryssland invaderar Ukraina på ett eller annat sätt kommer Nord Stream 2 inte att genomföras.» [1] Problemet är att skapa en passande offensiv incident och framställa Ryssland som angriparen.
USA vil ødelegge samarbeid og samhandel mellom Europa og Russland
Kort tid etter den russiske invasjonen videreutviklet professor Hudson sine tanker slik:
Den nylige tilskyndelsen til Russland ved å utvide ukrainsk anti-russisk etnisk vold av Ukrainas nynazistiske Maiden-regime etter 2014 har som mål å tvinge frem et oppgjør. Det kommer som et svar på frykten fra amerikanske interesser om at de mister sitt økonomiske og politiske grep om sine NATO-allierte og andre satellitter i dollarområdet ettersom disse landene har sett at de store gevinstmuligheter ligger i å øke handel og investeringer med Kina og Russland.
…
Som president Biden forklarte, handler den nåværende militære eskaleringen («Prodding the Bear») egentlig ikke om Ukraina. Biden lovet i begynnelsen at ingen amerikanske tropper ville være involvert. Men han har i over ett år krevd at Tyskland skal hindre Nord Stream 2-rørledninga i å forsyne sin industri og sine boliger med lavprisgass og henvende seg til de mye dyrere amerikanske leverandørene.…
Det mest presserende USAs strategiske målet med NATOs konfrontasjon med Russland er høye olje- og gasspriser. I tillegg til å skape fortjeneste og aksjemarkedsgevinster for amerikanske selskaper, vil høyere energipriser ta mye av dampen ut av den tyske økonomien.
Europa gjennomfører kollektiv sultestreik mot Russland
Moon of Alabama kommenterer dette slik:
Det europeiske svaret på den amerikanske proxy-krigen mot Russland var basert på mediedrevet hysterisk moralisering eller kanskje moraliserende hysteri. Det var og er verken rasjonelt eller realistisk.
Den europeiske ‘ledelsen’ bestemte at ingenting annet enn økonomisk selvmord i Europa var tilstrekkelig til å vise Russland at Brussel var alvorlig irritert. Dumme nasjonale regjeringer, inkludert den tyske, fulgte det programmet. Skulle de holde kursen videre framover vil resultatet være en fullstendig avindustrialisering av Vest-Europa.
Jon Hustad er inne på det samme i en artikkel i Dag og Tid: Når tankane er tomme
Kommentar: USA vil oss ikke vel – supermakter har ikke venner, bare vasaller
Norske politikere er ikke smartere enn sine kolleger på kontinentet. Også de støtter en sanksjonspolitikk som skader næringsliv og samfunnsøkonomien i Europa, som vil senke reallønningene dramatisk og føre til arbeidsløshet og i verste fall sult.
Dette gjør de ikke fordi dette er hva det norske folket trenger. De gjør det fordi USA har gitt dem beskjed om det, og ikke en hvilken som helst beskjed, men et ultimatum. Hvis ikke Europa gjør som USA forlanger, vil Europa sjøl bli straffet av USA.
Denne politikken raserer velferdssamfunnet og fører oss stadig nærmere et dystopisk samfunn som bare kan styres med totalitære midler, kall det The Great Reset eller The New World Order, eller hva du vil.
Dette er de 0,0004% sin klassekrig mot det store flertallet av menneskeheten. Og Europas «ledere» gjør som de har fått beskjed om – ødelegger sine lands økonomi – først gjennom meningsløse lockdowns, og så gjennom en sanksjonspolitikk som straffer europeerne mer enn den rammer Russland. På ruinene av denne sjølvalgte katastrofen vil finanseliten reise sin gjennomkontrollerte og totalt diktatoriske og dystopiske utopi.
Det er antakelig ikke for seint å hindre dette, men da må i så fall nordmenn og andre europeere våkne, og det litt brennkvikt.
PS:
En av Arto Paasilinna elleville svart-humoristiske bøker er romanen Kollektivt selvmord. Det er ikke noe humoristisk med det europeiske ledere holder på med.
