oss 100 kroner!
Av Patrik Pavlov. Proletären.
Med hemstaden Aleppo som bas har fotografen Issa Touma skildrat syrierna och det syriska samhället innan, under och efter kriget. Men det var först när han bodde i Gävle som han förstod varför västvärldens bild av hemlandet var så förvrängd. Trots stora svårigheter i Syrien känner han hopp inför framtiden.
Jag ringer flera gånger på avtalad tid. Skriver ett meddelande. Efter en stund får jag till svar att jag kan pröva på nytt.
– Det är elavbrott. Jag var tvungen att starta generatorn för att få igång datorn. Vi har bara el kanske två-tre timmar om dagen‚ berättar Issa Touma när vi får kontakt via Facetime.
Han befinner sig i Aleppo i norra Syrien. Internet är svajigt, men under större delen av samtalet fungerar både ljud och bild. I Aleppo driver Issa Touma Le Pont Gallery sedan 25 år tillbaka. Även om han periodvis arbetat i Europa har han alltid återvänt till sin hemstad och sitt galleri.
När kriget i Syrien bröt ut våren 2011 fortsatte livet i Aleppo som vanligt. Den 19 augusti 2012 var det slut på lugnet. Issa Touma, som i sin yrkesroll brukar stå vid sidan av och betrakta och lyssna på människor, hamnade själv i händelsernas centrum. Med sin kamera dokumenterade han det han såg från sitt fönster.
Kortfilmen 9 Days – From My Window in Aleppo har fått flera internationella priser, uppmärksammats av BBC News och visats på festivaler världen över. Den skildrar när kriget kom till staden. Issa Toumas gata blev frontlinjen mellan den syriska armén och de väpnade grupperna. Det som filmen tydligt visar är att det tog nio dagar innan de unga, sekulära männen med vapen försvann och upproret var i händerna på stridserfarna religiösa extremister.
En del av krigarna kom från andra länder. Den militäre ledaren på Issa Toumas gata var från Tjetjenien. FAKTA
– När kriget startade var det många syrier, särskilt de sekulära i städerna, som blev chockade över den religiösa fanatismen. För mig kom det inte som någon överraskning, berättar Issa Touma.
– Jag hade innan kriget åkt runt i norra och östra Syrien, besökt byarna och lyssnat till människor. Förändringen kom med USA:s invasion av Irak 2003. Fanatikernas inflytande växte snabbt under åren som följde.
Efter att kriget kommit till Aleppo 2012 följde fyra svåra år. Issa Toumas hem hamnade på den östra sidan i den delade staden, den sida som kontrollerades av extremistgrupper. Under en period var den västra, regeringskontrollerade delen och dess över en miljon invånare helt inneslutna av de väpnade grupperna. Det rådde akut brist på mat, vatten, mediciner och el. Tusentals Aleppobor föll offer för beskjutning från den östra sidan.
Issa Touma fick under de mörka åren stipendier som möjliggjorde för honom att rädda sitt digitala arkiv och fortsätta sitt arbete utomlands. I mars 2016 blev han det internationella nätverket Icorns första fristadsfotograf, och han togs emot i Gävle under två år.
Det är starka känslor som kommer fram när Issa Touma berättar om vistelsen i Sverige.
– Något jag frågade mig under krigets första år var hur det kom sig att krigsfanatikerna var så högljudda i väst. Svaret fann jag när jag kom till Sverige. Här kunde oppositionella syrier berätta vad som helst och få det publicerat. Ingen kontrollerade om det de sa var sant. Deras uppgift var att visa upp en putsad fasad, så att fanatikerna i Syrien skulle få stöd från de europeiska politikerna.
Situationen i Sverige skrämde Issa Touma. Han såg kulturcenter och människorättsorganisationer som kontrollerades av syriska extremister. Han blev vittne till hur vissa syrier av medierna upphöjdes till Syrienexperter, trots att de knappt varit i hemlandet under kriget och ibland kom från andra städer än de själva påstod.
Hyllade Syrienfilmen: Har kulturjournalisterna missat propagandans roll i krig?
Sådana röster fanns bland de kulturarbetare som fick stöd av Icorn, Pen International och andra organisationer.
Issa Touma berättar om en konferens i Norge 2017. Där hävdade en hyllad syrisk filmare att regeringssidan bedrev etnisk rensning i Aleppo. Åhörarna fick höra att iranska shiamuslimska miliser ockuperade staden och rensade ut den sunnimuslimska folkmajoriteten.
– Va! tänkte jag. Jag var ju i Aleppo nyss. Det finns några få shiamuslimska familjer i Aleppo, nästan alla är sunnimuslimer. Men folk trodde på hans lögner. Tio organisationer hade bjudit in honom att tala.
Under samma konferens anklagades Syriens regering för att ha dödat en oppositionsaktivist, trots att det var känt att det var terrorgruppen Jaysh al-Islam som var skyldig.
– Jag var så arg. Jag gick till Icorn-chefen och sa att det här är för mycket för mig. Jag har inget emot kritik mot Syriens regering, men kritisera i så fall det som den gör dåligt, inte fantasier från krigsaktivister i Europa.
9 Days – From My Window in Aleppo och efterföljande filmer har visats världen över. I Sverige var det svårt att nå ut. Under Issa Toumas tvååriga Sverigevistelse visades den enbart i Gävle. Inte en enda filmfestival bjöd in honom. Han menar att det handlar om att han vägrat acceptera bilden av att konflikten står mellan frihetskämpande rebeller och en diktator.
– Om det verkligen var så, varför flydde då 80-90 procent av invånarna till diktatorssidan när frihetskämparna kom? Om det var frihet de kom med, då borde väl strömmen av människor ha gått åt andra hållet?
– Att människor flydde från östra till västra Aleppo var för att de var livrädda för de islamistiska krigarna, inte för att de gillade regeringen.
Vittnesmål från läkare i Aleppo: ”Vi har beskjutits av terrorister i fyra år”
På grund av sina uttalanden har Issa Toumas anklagats för att vara en agent för Syriens regering. Han skakar på huvudet åt det absurda påståendet.
– Jag är oberoende, och alla känner till mina duster med regeringen.
Att det regerande Baathpartiet inte alltid uppskattat Issa Touma var tydligt långt innan kriget bröt. Hans utställningar och den årliga internationella filmfestivalen lockade då tusentals människor. När innehållet ansågs alltför kontroversiellt, försökte de styrande stoppa aktiviteterna genom att stänga av elen, och de har tvingat honom att hålla galleriet stängt.
Hösten 2016 pågick den utdragna slutstriden om Aleppo. Den 22 december återtog den syriska armén den östra delen av staden, och de sista, hårdföra jihadisterna och deras familjer bussades till Idlib väster om Aleppo. Under julfirandet gick Aleppoborna ut på gatorna i tusental, kristna och muslimer tillsammans.
Veckan efter jul gick Issa Touma in i den tidigare stängda östra delen. Han såg förödelse och döda kroppar. Hans hus stod kvar, om än märkt av kulhål. Många av hans grannars hem hade raserats. Men han såg också hur invånarna försökte få livet att återgå till det normala och göra sådant de inte kunna göra tidigare.
– En fotbollsplan som ligger i utkanterna av de armeniska, kristna kvarteren i östra Aleppo återställdes snabbt. Planen ligger mitt bland krigsskadade hus. Det är en fantastisk plats, alltid rent och snyggt. Det är inte bara armenier som spelar där, alla etniska och religiösa grupper kommer dit.
Fem år efter Aleppos befrielse återstår ett fåtal oroshärdar i Syrien. En sådan är Idlibprovinsen, som kontrolleras av Hayat Tahrir al-Sham, syriska al-Qaidas efterföljare. En annan är gränsområdet i norr. Det ockuperas av turkiska trupper i samarbete med syriska extremister, däribland den väststödda Fria syriska armén under nytt namn. Spillrorna av IS är verksamma i öster vid gränsen mot Irak.
Issa Toumas bild av Syrien i december 2021 är dyster och positiv på samma gång.
– De flesta som flydde Aleppo under kriget har inte kommit tillbaka. Nu bor minst en miljon människor i staden, men det var två miljoner innan kriget. Vägarna i staden är rensade, och gatan till mitt hus var en av de första som öppnades. Det är steg ett för att möjliggöra för människor att komma tillbaka.
Det största problemet är ekonomin. Det syriska pundet har störtdykt i förhållande till US-dollarn, och priserna på varor har stigit dramatiskt.
Ett år efter befrielsen har Aleppo återfått hoppet
– Livet har blivit så svårt, säger Issa Touma. Ett par skor kostar lika mycket som en statsanställd har i månadslön. I många familjer arbetar alla vuxna och även ungdomar som är 16-17 år. Det är deras enda möjlighet att överleva. Det är många som av ekonomiska skäl vill lämna Syrien, men det är svårt att komma ut när vägen till Europa via Turkiet är stängd.
När jag frågar om vilken roll sanktionerna spelar svarar Issa Touma att han ärligt talat inte vet svaret. Han pekar istället på det han själv kan se i vardagen, som att vissa berikar sig på krisen.
– Det finns ingen kontroll över affärsverksamhet och prissättning. Det behövs kontroll.
Issa Touma menar att kriget inte bara fört med sig död och förödelse.
– De senaste ett och ett halvt åren har jag valt att bara arbeta i Syrien. De syrier som är 40 år och äldre drömmer sig tillbaka till den gamla tiden. De unga, krigsgenerationen, minns inte hur det var i Syrien innan kriget. Här finns chansen att bygga något nytt.
De ungdomar han intervjuat för sitt filmprojekt Freedom of Choice är öppna för förändringar. Enligt Issa Touma är islamismen på stark tillbakagång. Frigörelseprocessen riktas även mot djupt rotade traditioner som familjens och klanens inflytande.
– Den verkliga revolutionen startar nu. Det kan ge Syrien en bättre framtid.
