oss 100 kroner!
Det finnes en inngrodd oppfatning i Vesten om at USA var best, er best og vil forbli best. Dette er hovedbudskapet i en artikkel fra The Atlantic som blant annet ble publisert i Svenska Dagbladet. Der heter det:
Att Kina övertar USA:s position som den dominerande ekonomiska makten i världen beskrivs som oundvikligt. Men mycket talar emot att det kommer att ske.
Dette er skrevet av den angivelige Kina-eksperten Michael Schuman. Han argumenterer slik:
Många glömmer det gigantiska försprång USA fortfarande har i nästan allt som går att mäta, även efter Kinas fyra decennier av blixtsnabb ekonomisk tillväxt. Värdet av den amerikanska ekonomins totala avkastning 2018 var 20,5 biljoner dollar, avsevärt större än Kinas 13,6 biljoner dollar. Räknat per capita blir avståndet ännu större. Ändå fångar de siffrorna inte den sanna vidden av USA:s försprång.
Derek Scissors, forskare vid American Enterprise Institute, hävdar att det är mer rättvisande att jämföra nationellt välstånd – värdet på fastigheter, aktier och andra tillgångar – eftersom det växer över tid. Sett till detta är amerikaner avsevärt rikare än kineserna. Enligt en uppskattning var de amerikanska hushållens tillgångar värda 106 biljoner dollar i mitten av 2019, jämfört med de kinesiskas 64 biljoner, skriver Scissors i en rapport.
Kina utmanar inte heller USA:s position som den globala finansmarknadens hjärta. Trots att de kinesiska börserna fortsätter att växa har begränsningar av utländskt ägande av aktier och förflyttning av valuta över gränser förpassat dem till den internationella sidolinjen. I kristider som coronapandemin flyr globala investerare inte till kinesiska värdepapper utan söker tryggheten i amerikanska statsobligationer. Och trots den ständiga oron över att Kinas valuta ska utmana dollarns dominans, förblir den hårt styrda renminbin en liten spelare. Enligt data från det finansiella nätverket Swift användes renminbi i 1 procent av internationella betalningar under april. I 48 procent användes dollar.
Fattigmanns trøst er å trøste seg sjøl, heter det i et gammelt ordtak. Å nevne at dollar brukes i 48 prosent av transaksjonene uten å nevne at det er et stort fall fra gamle høyder, blir litt stakkarslig. Det samme blir det å trøste seg med at USAs nominelle BNP er så mye større enn Kinas.
La oss se bort fra at kineserne får mye mer for sine penger enn amerikanerne for sine. Hvis USA oppnår en vekst i snitt på 2% p.a. og Kina 5% p.a., noe som er optimistisk for USA og pessimistisk for Kina, vil Kinas økonomi dobles til 28 trillioner i 2035. Da vil de to landene ha samme nominelle BNP det året. 15 år er svært kort tid, og det er i mest optimistiske tilfelle for USA.
Artikkelen undervurderer også voldsom krafta i den kinesiske teknologiske revolusjone og utdanningsrevolusjonen. Ser man på realfagene og teknologiske vitenskaper har Kina gått forbi USA på de fleste, når det gjelder fagfellevurderte avhandlinger. Kina tar ut flere patenter enn USA og er langt mer dynamisk.
Den som har formulert dette best og kortest er Pepe Escobar, som i artikkelen Shadowplay revisited: how Eurasia is being reshaped sa det slik:
Å sammenligne Kinas økonomiske hastighet nå med USA er som å sammenligne en Maserati Gran Turismo Sport (med en V8 Ferrari-motor) med en Toyota Camry. Kina har proporsjonalt et større reservoar av svært velutdannede unge generasjoner; en akselerert landlig-urban migrasjon; økt utryddelse av fattigdom; mer besparelser; en kulturell følelse av utsatt tilfredsstillelse; mer – konfuciansk – sosial disiplin; og uendelig mye mer respekt for rasjonell utdannede tenkning.
Les også: USA frykter at Kina snart går forbi
