Brasilien – Berättigad kritik? – ny ”färgrevolution”på gång?

0
Middelklasseprotest i Brasil
Anders Romelsjö

DN skrev på morgonen 17/8 ”Den brasilianska medelklassen protesterade i går i 239 städer i landet och krävde president Dilma Rousseffs avgång. De skyller korruptionen och den dåliga tillväxten på henne.” Hundratusentals människor, av Brasiliens drygt 200 miljoner invånare, deltog i protesterna. Förtroendet för henne är under 10 %. Protesterna mot Dilma Rousseff började i mars när över en miljon brasilianare gick ut på gatorna och anklagade henne för landets korruptionsskandaler. Sedan dess har oppositionspartiet PSDB försökt bevisa att hon har tagit emot olagliga medel till sin presidentvalskampanj, men inget är bevisat. Många vill att presidenten ställs inför riksrätt och att nyval utlyses inom 90 dagar. Även militären (eller andra?) protesterar. På en stor banderoll, som vecklades ut över Avenida Atlântica i Copacabana i går, stod det: ”Militärt ingripande nu”. Situationen är alltså mycket allvarlig. Återkommande protester och demonstrationer har skett inte minst de senaste 2 åren. Det finns substantiella skäl för detta, för missnöje även bland arbetarklassen och folket, och inte bara hos högern, finanseliten och USA.

Middelklasseprotest i Brasil
Middelklasseprotest i Brasil

För USA erbjuder detta som på andra håll en möjlighet att exploatera missnöje, kanske som en form av ”färgrevolution”, eller mjuk statskupp som i Kiev i februari, i Makedonien i år (misslyckades), i Ukraina efter valet 2004, den rosa ”revolutionen” i Georgien då högerextremisten Shakasvili (nu guvernör i Odessa, Ukraina) kom till makten, åtföljd av kraftigt ökad arbetslöshet, minskade reallöner och minskning av socialutgifterna till 4 %. (Denne, USA:s man fick utan kommentar uttala sig med extrema uppgifter om Ryssland vid en intervju av Sten Sjöström, SR nyheter igår). Men jag har inga bevis för att CIA är involverat i Brasilien, något som man har stor erfarenhet av att dölja. I sin officiella strävan efter kontroll över allt viktigt i världen (Nationella säkerpolitiska dokument ger stöd för denna tolkning, liksom förekomst av 800 militärbaser, i många länder). Att försvaga Brasiliens ekonomiska politik innebär samtidigt en försvagning av BRICS, i USA:s intresse.

Den 25/6 2013 och 1/7 2014 rapporterades på denna blogg om demonstrationer i flera städer i Brasilien. DN skrev sommaren 2013 att man då protesterar mot samhällsproblem på gator och torg, mot höjda busspriser i São Paulo, mot korruption och mot att så mycket (onödigt) satsas på VM i fotboll 2014.

Man kan tycka att det är konstigt att protester sker i Brasilien där 30 miljoner invånare har tagit steget från fattigdom, vilket i praktiken innebär att en del av befolkningen som tidigare knappt hade mat för dagen nu kan köpa tvättmaskiner, mikrovågsugnar och persondatorer – om än ofta på kredit. Enligt Världsbankens officiella statistik lever bara 11 % i fattigdom (mindre än 2 dollar/dag) och drygt 2 % i extrem fattigdom (mindre än 1,25 dollar/dag) av knappt 200 miljoner invånare i landet som är ungefär lika stort som (vardera) Europa, USA, Kanada, Kina, Indien och Australien till ytan.

Bakgrund.
När Lula valdes till president 2002 hyllades han av IMF, vilket var illavarslande. Utländskt kapital, inte minst från USA har skaffat sig stort inflytande i landet, vilket i sig medför ökad ekonomisk sårbarhet. Det folkliga partiet PT bibehöll den nyliberala makroekonomiska ”Policy Tripod” från föregående administration, inklusive inflationsmålspolitik och oberoende centralbank, fria kapitalrörelser, rörlig växelkurs, och stram finanspolitik. Men Brasilien hade under några år en god utveckling av BNP, bl.a. till följd av ökade priser på olja och oljefynd. Lula genomförde vissa insatser för att uppnå minskad ekonomisk ojämlikhet, och fattigdomen minskade enligt ovan. De ekonomiska skillnaderna mellan fattiga och rika är stora. Gini-koefficienten är till och med större än i USA! DN skrev ”Tvärtom verkar de flesta av demonstranterna förvänta sig mer jämlikhet: såväl ekonomisk sådan, i form av minskade klyftor (Brasilien är fortfarande ett av världens mest ojämlika länder), som politiskt i form av större möjligheter till demokratiskt deltagande och ett kraftigt ökat ansvarsutkrävande av korrupta och inkompetenta politiker.”

Korruption.
SvD skrev 23/6 2013 ”President Dilma Rouseff bröt sin långa tystnad – och försökte blidka demonstranterna med nya löften om krafttag mot korruptionen och bättre offentliga tjänster.” Hon har tidigare sparkat en rad ministrar som misstänktes för korruption. Den ekonomiska politiken har inte varit framgångsrik enligt en artikel på Globalresearch av professor Alfredo Saad-Filho. Den fick en tydligare neoliberal inriktning men har inte behagat finanseliten. Råvarupriserna har drabbat landet också. Försöken att skifta över till inhemska investeringar och konsumtion har inte lyckats. Hon återvaldes med knapp marginal.

FIFA:s fotbollsimperialism drabbade landet inför och under VM, vilket medförde stora kostnader för landet. FIFA, den internationella fotbollsorganisationen tvingade Brasiliens regering att acceptera allmänna regler för VM, vilket innebar minskat antalet platser i arenorna, höjda biljettpriser för den ”folkliga” publiken, alkoholhaltiga drycker på arenorna, samt arbetsfria dagar där det brasilianska laget spelar. Strejker och protester förekom därför på flera håll före VM. Riktade mot FIFA:s fotbollsimperialism och på regeringens alltför stora satsning på fotbolls-VM på bekostnad av mer angelägna behov.

Ett axplock från Globalresearch artiklar om fotbolls-VM.
* Sabrina Fernandes skrev 12/6 att ”VM är främst för storkapitalet, stora byggföretag, fastighetsägare, och den elit som kan komma åt spelen och få förmåner. Det är i första hand ett VM för FIFA, vars förehavanden sakta har uppdagats.”
* James Petras skrev 3/6 att ”I decennier har sociala kritiker klagat på att sport och underhållning distraherar arbetare att kämpa för sina klassintressen. De hävdar att individer, manipulerade av massmedia, omvandlads till passiva konsumenter som identifierade sig med rika idrottshjältar, såpoperor och filmkändisar. Kulmen på detta var OS och VM i t.ex. fotboll.” Han fortsätter optimistiskt
”Brasilien är idag ett levande undantag från denna kulturpolitiska analys. Brasilianare har beskrivits som fotbollgalna och desslag har vunnit flest VM. Ändå sker de största protesterna i VM:s historia nu i Brasilien. Redan ett år före VM har det varit massdemonstrationer med upp till en miljon brasilianare. Under de senaste veckorna, har strejker bland lärare, poliser, byggnadsarbetare och kommunanställda frodats.”

Kontrasten mellan omedelbar tillgång till stora mängder offentliga medel för VM och den eviga bristen på pengar till de försämrade grundläggande offentliga tjänster (transporter, skolor, sjukhus och kliniker) har varit en stor chock för brasilianare och en provokation till massaktioner på gatorna. Under årtionden har de flesta brasilianare, som var beroende av offentliga tjänster för transport, utbildning och sjukvård, (den övre medelklassen har råd med privata tjänster), fått höra att ”det inte fanns några medel”, att ”budgeten måste vara balanserad”, att ett ”budgetöverskott behövdes för att träffa IMF-avtal”.

* Utan att vara någon expert på Brasilien kan jag påstå att man här nog åter ser problematiken för länder i Brasiliens ställning som alltför mycket följer IMF:s policy, som medför ökad sårbarhet och ökat inflytande för starkare utländska intressen. Detta synes vara en komponent i krisen. Dessutom har brister i den politiska ledningen, sjunkande råvarupriser samt möjligen korruption betydelse. Detta, och inte minst påståenden om presidentanknuten korruption, exploateras av politiska motståndare med sannolikt stöd av USA: Vi har på andra håll, som i Ukraina 2004 och 2014, sett hur anklagelser om korruption blåsts upp med stöd av USA, med dess plutokratiska och rejält korrumperade politiska system. Bevakning av eventuell färgrevolution anbefalls!

Forrige artikkelTyskland gikk i spissen for å ødelegge Jugoslavia, 20 år etter rømmer folk det ødelagte landet
Neste artikkelNordiske fredssamtaler i Degerfors, 14.–16. august 2015