oss 100 kroner!
Som første nordmann har Karl Ove Knausgård blitt tildelt «Jan Myrdals stora pris – Leninpriset». VG prøvde å presse Knausgård til å si nei til å motta prisen, men som man kunne vente av en mann av hans støpning lot Knausgård seg ikke presse.
Lasse Diding, som står bak prisen, sier at prisen deles hvert år ut til en forfatter som arbeider i Jan Myrdals ånd. «Knausgård har mange ganger framhevet Jan Myrdals 60-tallsklassiker ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” som den viktigste enkeltstående inspirasjonskilden til magnum-opuset Min kamp, hvor han også bevisst velger Adolf Hitler når han vil skildre hvordan ondskapen blir til og formes i et menneske. Han har også skildret som ingen andre hvordan det er å være og forbli menneske i en apokalyptisk og urettferdig verden og har i sine beskrivelser av samfunnsmessige endringsmekanismer vist stor innsikt og bred kunnskap når det gjelder for eksempel Lenins betydning i verdenshistorien. Det er dermed ingen tilfeldighet at han ikke setter likhetstegn mellom nazisme og kommunisme på den måten som ofte gjøres i dag i den rådende borgerlige historieskrivningen.»
VG hardt ut mot Knausgård
VG-kommentator Hans Petter Sjøli, som har gjort karriere av å være anti-kommunist, skrev 29. august:
Det vil være fint om Karl Ove Knausgård trosser sine instinkter og sier klart og tydelig nei takk til å motta 100.000 kroner i den sovjetrussiske diktatorens Lenins navn. Eller donerer pengene til den ukrainske motstandskampen.
Dette er helt i VGs og Sjølis stil, og det gir også statusen på det åndelige forfallet i Norge anno 2023.
Sjøli tar også avstand fra Jan Myrdal og skriver:
Jan Myrdal var det svenske ytterstevenstres mest notoriske bannerfører – fra 1960-tallet frem til sin død i 2020. Han var en særdeles produktiv forfatter og agitator og hadde stor påvirkning på norske ytrevenstremiljøer, ikke minst det som ble AKP (m-l), med den nåværende (omstridte) bloggeren Pål Steigan som en av frontfigurene.
Knausgård lot seg naturligvis ikke presse
Via forlaget «Oktober», forklarer Karl Ove Knausgård hvorfor han velger å takke ja til prisen som bærer navnet til Sovjetunionens tidligere leder.
I en kommentar sendt til VG og Klassekampen via forlaget skriver den anerkjente forfatteren at mye av grunnen til at han ønsker å motta prisen, skyldes den svenske forfatteren Jan Myrdal.
– Det er en forfatter jeg setter høyt. Hans «Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell» er en suveren bok, et skandinavisk mesterverk – kompromissløs, knallhard og dypt menneskelig.
– En kompleks figur
Knausgård mener prisens navn gjør den «dømt til å møte reaksjoner».
– Men å ikke akseptere prisen fordi man er redd for hva noen måtte skrive på sosiale medier, ville ha vært feigt og nokså skammelig, slår han fast.
– Lenin er en kompleks figur, og må forstås ut ifra sin tid. Tsarens Russland var et helt ubegripelig forferdelig og undertrykkende regime, fortsetter Knausgård.
Ryggrad
Knausgård viser med dette at han har ryggrad der andre har noe som likner overkokt spaghetti.
Og det er ikke første gang. Da Bernt Hagtvet i sin tid førte an i en hatkampanje mot Peter Handke da han fikk Ibsenprisen fikk han så hatten passet av nettopp Karl-Ove Knausgård, som ga ham et knusende svar i Dagbladet:
Bernt Hagtvet skriver at Handke konkret støtter etnisk rensing og at han er medskyldig i regimets overgrep. Dette er bare to av mange kriminaliserende anklager Hagtvet kommer med, som han uredelig nok ikke dokumenterer. Det er det ingen som har gjort i denne debatten, av den enkle grunn at det ikke er sant.
At en professor ved et norsk universitet kan påstå så krenkende ting mot en levende forfatter, i all offentlighet, uten å ha det minste belegg for påstandene, ikke legge fram ett eneste sitat, er uverdig for universitetet som institusjon.
At argumentasjonen hans heller ikke henger sammen – den er ulogisk, noen steder selvmotsigende – og at språket er upresist og hjelpeløst, gjør det vanskelig å tro at dette skulle være skrevet av en professor ved et norsk universitet. Er dette representativt for norske professorer høsten 2014, er jeg redd vi må se i øynene at vi har et universitet i krise.
Vi omtalte dette her:
Knausgård: – Hagtvet er ulogisk, selvmotsigende, hjelpeløs og uetterrettelig
Hva er Lenin-prisen og hvorfor fikk Knausgård den?
«Jan Myrdals stora pris – Leninpriset» er etablert av den svenske kulturpersonligheten Lasse Diding. Sammen med Henning Mankell skapte Diding Myrdalbiblioteket i Varberg, et arbeid som Diding har videreført og utvidet betydelig etter Mankells død.
Diding har også skapt et spennende kulturelt univers i den lille svenske badebyen Varberg der forfattere og andre kreative mennesker setter hverandre stevne hvert år i store møter og debatter.
Blant tidligere mottakere av prisen finner vi forfattere som Nina Björk, Kajsa Ekis Ekman, Göran Therborn, Mikael Wiehe, Jan Guillou og Maj Sjöwall for å nevne noen.
I begrunnelsen for årets tildeling heter det:
”Likt ingen annan samtida europeisk intellektuell har norrmannen Karl Ove Knausgård i den stora bekännelsetraditionen från Augustinus till Rousseau över jagromanens svenska sammanhang med Strindberg och Jan Myrdal mot cyklopernas inskränkt enögda kultursyn, kompromisslöst och med betraktarens hypnotiska livsnärvaro fäst blicken på och gestaltat sin gränslösa kamp för att bli, vara och förbli människa i en för oss alla apokalyptiskt ojämlik värld. På detta sätt har han i essäer och romankonst ständigt vidgat och fördjupat litteraturens rumsliga och tidsliga domäner, existensens förtätning mot det mirakulösa livets yttersta smärtpunkter och konstens möjligt oändliga frihet.”
Lasse Diding om prisutdelinga
Vi har spurt Lasse Diding om prisutdelinga:
Hva er Leninprisen?
Lasse Diding:
Leninpriset heter egentligen Jan Myrdals stora pris – Leninpriset och delas vart år ut till en författare som arbetar i Jan Myrdals anda.
Hvorfor fikk Knausgård den?
Lasse Diding:
Han har många gånger framhävt Jan Myrdals 60-talsklassiker ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” som den enskilt viktigaste inspirationskällan till storverket Min kamp, där han också medvetet väljer Adolf Hitler när han vill gestalta hur ondskan formas och blir till i en människa. Han har också likt ingen annan gestaltat hur det är att vara och förbli människa i en apokalyptiskt ojämlik värld och i sina beskrivningar av samhälleliga förändringsmekanismer visat stor insikt och breda kunskaper när det tex gäller Lenins betydelse i världshistorien. Det är alltså ingen tillfällighet att han inte likställer nazism och kommunism på det sätt som idag ofta görs i den förhärskande borgerliga historieskrivningen.
Hva synes du om angrepet på Knausgård og hans svar?
Lasse Diding:
Jag tycker att han när det då särskilt gäller Lenin visat på stor förståelse för det progressiva med den ryska revolutionen och allt gott den förde med sig under Lenins livstid och allt ont den med tsardömet störtade, men alltså sen också la grunden för framtida misslyckanden i Sovjetunionen. Han ser alltså komplexiteten i skeendena och denna egenskap är nog avgörande för att skapa en stor författare. Han visar också på stor integritet och stort mod på ett sätt som är ovanligt idag.
