Det store frøranet

0
Shutterstock

Av Bertil Carlman.

Tankar kring och om boken ”Den stora fröstölden”

När jag gick i gymnasiet (1959–1961) berättade min lärare i biologi om den ”tokige” Trofim Lysenko, som inte ville erkänna de mendelska lagarna. Då jag senare som student i Lund (Biologi, Zoologi, Geografi och Kemi) kom i kontakt med olika vänsterorganisationer insåg jag, att mycket av det jag hört och läst om vad som sker och skett i Sovjetunionen, ofta dåligt stämde med sanningen. Nyfikenheten kring Lysenko kvarstod, när jag för några år sedan började läsa på lindelof.nu. Där skrev min gode vän Anders Persson artiklar som något mättade min nyfikenhet som t.ex. Vetenskap i Stalins Sovjetunion. Av Anders Persson och andra fick jag tips om Simon Ings bok ”Stalin and the scientists, a history of triumph and tragedy 1905–1953” och ”Stalins great science: The Times and Adventures Of Soviet Physicists” av Alexei B. Kojevnikov.

Men inget av detta tillfredsställde min nyfikenhet tillräckligt. Jag kom så långt att jag förstod att forskare över hela världen stod något konfunderade när de mendelska lagarna återupptäcktes; inte bara I Ryssland. Tanken att förvärvade egenskaper kunde ärvas mer eller mindre direkt var stark (lamarckismen). Och genom att Lysenko klart hade Stalins öra var det inte förrän mot slutet av 1950-talet som Sovjet i praktiken kom att lämna lamarckismen. Det hävdas emellanåt att Nikita Chrusjtjov, som 1953 efterträdde Stalin, blev avsatt 1964 bland annat beroende på den misslyckade jordbrukspolitiken, som förlitade sig på Lysenkos teorier.

Trofim Denisovitj Lysenko
Nikolaj Vavilov

Som medlem i den historiska bokklubben Clio fick jag i det månatliga nyhetsbrevet förra våren veta att bokklubben skulle läggas ner. I brevet föll min blick på en bok med det för mig spännande namnet Den stora fröstölden skriven av Jens Nordqvist. Det blev mitt sista bokköp i Clio.

”Svält plundring och mord i växtförädlingens århundrade.” Så inleds baksidans introduktionstext, och den fortsätter:

Sommaren 1943

På uppdrag av Heinrich Himmler plundrar ett SS-kommando en rad odlingsanläggningar i Ukraina och södra Ryssland. Gruppen är på jakt efter fröerna i världens första genbank, en enorm samling av växtmaterial från jordens alla hörn som skapats av den berömde sovjetiske växtförädlaren Nikolai Vavilov. Med bytet hoppas man kunna lägga grunden till det jordbruk som ska livnära nazisternas tusenårsrike.

Den stora fröstölden är den dramatiska historien om tre män som verkade i tre politiska system. Nikolaj Vavilov bar på en dröm om en biologisk mångfald som kunde mätta världen. Han vägrade låta vetenskapen underordna sig politiken och kom att svälta ihjäl i Stalins fängelser. För SS-officeren Heinz Brücher var växtgenetiken ett redskap som kunde skydda det tyska folket. Han försökte senare använda de värdefulla fröerna till att köpa sig en fristad i Sverige. Amerikanen Norman Borlaugs superfröer slog världen med häpnad, gav honom Nobels fredspris och blev startskottet för den gröna revolution vars enorma monokulturer så kraftigt minskat den biologiska mångfalden.

”Den stora fröstölden” är ett historiskt reportage om framtidens mat. Med tillgång till nytt arkivmaterial följer Jens Nordqvist de stulna fröernas spår och skildrar växtförädlingens lika dramatiska som okända historia under 1900-talet.”

Nu har jag läst även denna bok och äntligen tror jag att min nyfikenhet på ”barfotaagronomen” Lysenko är mättad. Kristian Gerner, historiker specialiserad på Öst- och Centraleuropa står som faktagranskare.

Jag har dessutom fått ytterligare perspektiv på frågan ”Varför kom Sovjetunionen att kollapsa?” Boken beskriver, ur en ganska speciell synvinkel, att Sovjetstaten startade ur ett mycket besvärligt läge med svält, analfabetism och annat som gör det svårt att forma ett modernt industrialiserat land. Dessutom var Sovjetunionen hela tiden av aggressiva stater förhindrat att utveckla sig i någorlunda lugn och ro. I boken ”Red October” skriver Sitaram Yechury ”Tyvärr fick Sovjetunionen inte bygga upp den socialistiska ekonomin utan någon inblandning från omvärlden. Socialismen tilläts inte lyxen att tålmodigt omvandla den småvaruproducerande bondeekonomin till en socialistisk sådan genom att använda den ’gränsdragning’ som Lenin talade om. Kapitalistiska väpnade interventioner, inbördeskriget, inringningen, den växande vissheten om ett [kommande] världskrig, allt detta krävde, för socialismens själva överlevnad, att takten i det socialistiska bygget skulle ökas.”

Det Sovjetunionen en gång utsattes för, fortsätter idag i form av ”krig genom ombud” på ukrainsk jord mellan Nato och Ryssland, och även i annan form som t.ex. «Forum for Russlands frie folk».

Bokens förord:

Den ärftlighetslära som Mendel gav upphov till revolutionerade växtförädlingen och förändrade jordbruket för alltid. Nya förbättrade sorter av grödor som vete, majs och ris har sedan dess mättat miljarder människor och skapat ekonomiskt välstånd. Samtidigt har det moderna jordbruket gjort stora ingrepp i naturen och starkt bidragit till klimatförändringarna.

Leningrad, vintern 1941–42:

När jordnötsexperten Alexandr Stjukin i januari 1942 somnade in vid sitt skrivbord blev han den förste att dö av de vetenskapsmän som svalt ihjäl på  institutet för växtförädling vid Isakstorget i Leningrad. Alexandr Stjukin dog omgiven av prydligt katalogiserade lådor med fullt ätbara fröer av vete, korn och havre. Fler än 200 000 olika fröprover till en vikt av flera ton fanns inom räckhåll.

När chocken lagt sig efter det tyska överraskningsanfallet ett halvår tidigare hade det sovjetiska samhället trätt in i ett tillstånd av desperat motstånd och dess medborgare i en bitter kamp för överlevnad. Så även personalen på växtförädlingsinstitutet, men de hade tagit på sig ytterligare en strid. De skulle skydda och bevara det genetiska material som institutets föreståndare, den berömde vetenskapsmannen, äventyraren och växtförädlaren Nikolaj Vavilov, samlat in under sina många expeditioner runt om i världen.

Tyskarna hoppades att Nikolaj Vavilovs omtalade Weltkollektion med sina värdefulla fröer skulle utgöra grunden för det gigantiska jordbruksprojekt i Östeuropa som var tänkt att livnära det nazistiska tusenårsriket.

Kap. 1. Längs vägen till Pamir, 1916:

De måste ha utgjort en märklig syn. Först red den 29-årige mustaschprydde Nikolaj Vavilov i tredelad kostym med slips, grå rock och filthatt. Därefter följde hans trogne assistent Khan Kild´dy Mirza-Bashi, en överviktig 50-åring klädd i storblommig orientalisk dräkt i regnbågens alla färger och ett blänkande silverbälte.

I det karga landskapet på den högt belägna bergsplatå där Indien, Kina, Afghanistan och det ryska imperiet möttes skulle han [Nikolaj Vavilov] söka svaret på den evolutionens gåta som Charles Darwin lämnat åt de efterföljande forskarna att lösa.

Målsättningen var att, likt tyskarna, britterna och amerikanerna börja förädla fram mer produktiva och motståndskraftiga spannmålssorter med nya vetenskapliga metoder.

Kap. 3. Succé Saratov, 1920.

Den 4:e juni 1920 klev Nikolaj Vavilov in på scenen i den stora föreläsningssalen på universitetet i Saratov redo att låta världen ta del av hans nya rön. Salen var så fullpackad att stora delar av publiken fick stå upp. Framme vid podiet samlade han ihop sina papper och presenterade sedan lagen om homologa linjer i ärftliga variationer. När han var klar blev det först alldeles tyst. Ett par sekunder senare bröt rungande applåder ut.

I praktiken betydde Nikolaj Vavilovs nya lag att forskarna teoretiskt kunde förutspå existensen av olika varianter av växter för att sedan ge sig ut på jakt efter dem.

Kap. 4. På uppdrag av Lenin.

Revolutionen och inbördeskriget lämnade det nya sovjetiska samhället i ett bedrövligt skick, inte minst var ekonomin och livsmedelsproduktionen slagna i spillror. De nya ledarna försökte desperat finna en väg framåt, ut ur ruinerna.

Till slut tvingades Lenin lätta på trycket på landsbygden. Men in i det längsta försökte han att hålla emot lantbrukarnas viktigaste krav, rätten att själva bestämma över resultatet av sitt slit på åkrarna. ”Vi utgick från – eller, vore det kanske riktigare att säga, vi antog utan vederbörliga beräkningar – den proletära statens förmåga att på kommando organisera och distribuera varor på ett kommunistiskt sätt i ett land bestående av småbönder. Livet har visat oss att vi misstog oss.”

Lenin blev under det tidiga 1920-talet alltmer övertygad om att Sovjetunionen långsiktigt behövde bygga upp en helt ny vetenskaplig infrastruktur och förbättra verksamheten inom en rad olika discipliner.

När Lenin sjösatte sina planer för det sovjetiska jordbruket med dekretet Om produktionen av fröer var det som manna från himlen för den hårt prövade Nikolaj Vavilov.

Kap. 5. Keep smiling!

Det amerikanska jordbruket upplevde på 1920-talet en framgångsvåg. Tekniska innovationer effektiviserade arbetet och en kedja av försöksstationer runt om i landet tog fram förbättrade sorter av spannmål, grönsaker och frukter med hjälp av modern växtförädling delvis baserad på Mendels lagar.

”Om allt jag samlat ihop under min resa [i USA] kommer fram så blir vår samling av spannmål helt klart den bästa i världen”, skrev han [Vavilov].

Efter ytterligare stopp i Frankrike, Nederländerna och Tyskland besökte han även Sverige och den framgångsrika och världsberömda växtförädlingsverksamheten i Svalöv.

Kap. 7. ”En stor våg av kunskap kommer att forsa fram över vårt lands åkrar. Tvåtusen vetenskapsmän rusar till jordbrukets hjälp.” Leningradskaja Pravda 11:e januari 1929

Efter att Lenin avlidit i sviterna av en hjärnblödning hade Josef Stalin framgångsrikt manövrerat sig till makten, och den nye ledaren bestämde sig snart för att helt enkelt hoppa över den fas av kapitalism som hans företrädare menade måste föregå kommunismens införande. Han hade inte heller tid att vänta in den världsrevolution som Trotskij och andra partikollegor satte sitt hopp till. Målmedvetet sjösatte Stalin i stället en enorm upprustning av unionen. ”Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste komma ifatt på tio år. Antingen gör vi det, eller så krossar de oss”, deklarerade Stalin.

Tanken att straffa de framgångsrika bönderna och samtidigt tro sig kunna öka produktionen var motsägelsefull.

När Stalin insåg dilemmat började han skissa på en lösning. Ledande partiföreträdare sänder ut till unionens alla hörn för att samla in fakta om jordbrukssituationen. Själv begav sig Stalin i januari 1928 på en tre veckors lång resa i Sibirien. Där drog han slutsatsen att en del av problemet handlade om gårdarnas storlek… ”Sammanslutningar av mindre och mycket små självförsörjande gårdar till stora kollektiva jordbruk… Är för oss den enda vägen” hävdade Stalin. …Stalin var övertygad om att Sovjetunionen inom tre års tid skulle bli en av världens största spannmålsproducenter. Det blev tvärt om…

När den store Nikolaj Vavilov fick höra talas om experimenten och skickade dit en medarbetare för att undersöka saken blev Lysenko smickrad och exalterad inför möjligheten att få visa upp sig och sina växter för eliten på högkvarteret i Leningrad. I rapporten beskrevs Lysenko som hårt arbetande, djärv och begåvad, men också obildad och extremt egocentrisk. Han hade till och med talat om sig själv som en blivande messias inom den biologiska vetenskapen.

Kap. 8. Eugenik är framtidens religion och den väntar på sina profeter.” Nikolai Koltsov, rysk biolog och genetiker, 1922.

Kap. 10. ”Plogen blir då svärdet, och ur krigets tårar växer det dagliga brödet fram åt eftervärlden.” Adolf Hitler i ”Mein kampf”.

Listan över uppgifter att ta sig an var lång för de segerrusiga nationalsocialisterna… Med rasbiologin som vetenskaplig grund antogs eugeniska ingrepp kunna rena den tyska folkkroppen från degenererade och främmande anlag. Även det som folkkroppen stoppade i sig skulle kontrolleras med hjälp av genetiken och Mendels lagar. År 1934 infördes en långtgående lagstiftning som skulle reglera handeln med utsäde och rensa ut sorter vars anlag bedömdes vara undermåliga… Det var med en hel del beundran, och avundsjuka, som de tyska växtförädlarna betraktade sina kollegor i öst. Under Nikolaj Vavilovs ledning hade växtförädlingsinstitutet i Leningrad skapat världens i särklass största genbank med uppemot 200 000 fröer från fem kontinenter… Även Benito Mussolini, den italienske ledaren och Adolf Hitlers allierade, var bekymrad över sitt lands förmåga att försörja sig självt.

Medan miljontals människor svalt närmade sig slutstriden om vilken väg det sovjetiska jordbruket skulle ta. Trofim Lysenkos eller Nikolaj Vavilovs.

Kap. 12. Från Bohuslän till Tibet, 1936–38.

I augusti 1936 anlände en lastbil av märket Opel Blitz till den lilla bohuslänska orten Backa. Ombord på fordonet, som tillhörde den tyska SS-organisationen, fanns 20 ton gips, material till gjutformar tältutrustning och kameror…….Det var dock med nöd och näppe som expeditionen blev av. De svenska myndigheterna var skeptiska och gav först i sista stund HimmlersAhnenerbe tillstånd att resa in i Sverige…

15. ”Nå medborgare Vavilov, hur länge skall du hålla på och larva dig med blommor och annat nonsens? När skall du börja öka skördarna” Josef Stalin, den 20:e november 1939.

17. ”Erövringen i öst har gett oss tillgång till områden som kommer att vara av yttersta vikt för det tyska folkets näringsbehov i framtiden” Växtförädlaren och SS-officeren Heinz Brüchner.

22. ”Man krävde av dem som just genomled denna tyska höst att sdee skulle lära av sin olycka. Man tänkte inte på att hungern är en mycket dålig pedagog”. Stig Dagerman i Expressen hösten 1946.

När han [Heinz Brüchner] sommaren 1946 återigen vände sig till Sven Hedin var det med ett helt annat önskemål. Han ville ha hjälp att rädda institutets remarkabla frösamling… Sven Hedin agerade direkt. Han kontaktade docenten Ewert Åberg vid lantbrukshögskolan i Uppsala och sin mångårige vän professor Herman Nilsson-Ehle, som han uppmanade att sätta sig i kontakt med Brüchner… Nilsson-Ehle och hans efterträdare som föreståndare för utsädesföreningen, Åke Åkerman, var brinnande tyskvänner… När utsädesföreningen oväntat fick höra om en smått osannolik kollektion av vilda och primitiva spannmålssorter kunde Åke Åkerman inte tacka nej… Två år tidigare, på nyårsaftonen 1946, hade Stalin bjudit in Lysenko till Kreml för att diskutera möjligheten att skapa en ny mirakulös vetesort med flera ax på varje strå.

Kap. 26. ”Tanken att jordbruk inte är annat än ett sätt att leva och inte en industi, är ett missförstånd, med en alltför lång historia. Jordbruk är business; det är en industri – och behandlad så svarar den underbart.” George Harrar, Rockefeller Foundation.

27. ”Den som kontrollerar olja kontrollerar nationer, den som kontrollerar mat kontrollerar folk.” Henry Kissinger.

För den indiska regeringen var gratis spannmål till en början som manna från himlen. Men snart visade det sig att allmosan skapade obalans i ekonomin och förändrade den indiska dieten… Indien utvecklade ett beroende av biståndet från USA… När rivalen Kina, sant eller falskt, påstod sig kunna uppvisa betydligt bättre skördar än Indien, ökade oron hos de amerikanska strategerna. USA behövde visa Asiens myllrande folkmassor att marknadsekonomi och demokrati var den bästa vägen ut ur fattigdomen… Uppeldade av framgångarna i Mexico fortsatte de rika stiftelserna Rockefeller och Ford att driva på den gröna revolutionen som skulle hjälpa USA att etablera en amerikansk hegemoni i det nya tidevarvet, ett Pax Americana.

1906 political cartoon depicting Theodore Roosevelt using the Monroe Doctrine to keep European powers out of the Dominican Republic.

Kap. 29. ”A Seed´s a Star, a Star´s a Seed.” Stevie Wonder.

Nikolaj Vavilov drevs av sin vision om hur mänskligheten kunde minska hungern med hjälp av det gemensamma arv som naturen utgjorde. Genom att vandra i Darwins och Mendels fotspår försökte han finna växtförädlingens framtid. I horisonten skymtade han likt en hägring konturerna av en ny bättre värld där jordens botaniska rikedom räckte till att mätta människan, där växternas livskraft tilläts besegra svälten.

Efter denna genomgång av ”Den stora fröstölden” fann jag en intressant relevant artikel på lindelof.nu av Hans Andersson från 2017 Sanktionerna-som-havererade. Han inleder: 

”När Sovjetunionen kollapsade 1991 förintades mer eller mindre den ryska produktionen av olika grödor och nationen hamnade i ett stort beroende av import av grödor från de multinationella amerikanska livsmedelsjättarna UnilevelTyson, Kraft med flera. Men ironiskt nog medförde sanktionerna från EU och USA i samband med statskuppen i Kiev 2013 ett gigantiskt ekonomiskt uppsving för den ryska jordbruksproduktionen. Därför överraskades den övriga världen av att Ryssland år 2017 avancerat – och det på nolltid – till världens största exportör av olika grödor på en produktionsnivå med export på 30 miljoner ton per år. Detta kan jämföras med EU:s alla medlemsstater som tillsammans når 27 miljoner ton och USA med 25.5 miljoner ton.”

En modern variant av stor fröstöld fann jag via steigan.no på norska HA Debatt En åpen allmenning det er fritt frem å privatisere Där står det:

«Når såkorn samles inn fra fattige bønder får den enkelte bonde imidlertid ingen kompensasjon. Bøndenes spesielle frøvariant blir lagret i offentlige samlinger og gjort tilgjengelig for andre som ønsker å utvikle nye sorter til multinasjonale selskaper.

Såvareindustrien har allerede store private samlinger med såfrø. Disse samlingene er ofte bygget basert på offentlige samlinger. FAO stiller ingen krav om at såvareindustrien skal gjøre sine lagre av frø tilgjengelige for andre til forskning og utvikling.»

Kampen går vidare, även om vår mat.

KampanjeStøtt oss

Du kan diskutere artikler fra steigan.no på: https://motdagforum.no

Bruksanvisning for å bli medlem er her:
https://steigan.no/2021/03/bruksanvisning-for-a-registrere-bruker-pa-mot-dag-forumet

Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.