oss 100 kroner!
Anders Funkquist, som er overlege og spesialist i nevrologi og Hans Zingmark, som er overlege og spesialist i indremedisin og lungemedisin skriver i en artikkel at å bruke munnbind i samfunnet og ved jevnlige omsorgsbesøk som beskyttelse mot spredning av Covid-19 har ingen effekt, det kan imidlertid gi hodepine og påvirke karbondioksidbalansen. De to skriver blant annet:
Filterstorleken i ett kirurgiskt munskydd är cirka 15 000 -30 000 nanometer (nm), det vill säga en miljarddels meter, medan ett coronavirus är i storleksordningen 60 – 130 nm. Alltså är själva hålen i masken, eller avståndet mellan fibrerna, 1 000 gånger större än själva viruspartikeln! Med en ungefärlig jämförelse så motsvarar det att ett fotbollsmål utan nät förväntas stoppa en tennisboll. I och för sig så binder sig gärna viruspartiklarna till dammkorn och även till små, små vattendroppar, men även dessa är betydligt mindre (1 000 – 5 000 nm) än maskens filterstorlek. Betänker vi att ett kirurgiskt munskydd heller inte går att få helt tätslutande blir det ännu mer uppenbart att de inte har någon effekt. Vid näsroten och kinden finns det alltid en glipa, och även om den bara är så liten som 1 mm, så är det detsamma som 1 miljon nm. Fotbollsmålet har då blivit stort som hela arenan – och har fortfarande inget nät. Dessutom behövs det inte många viruspartiklar för att smitta när det gäller Covid-19.
Munskyddens baksidor En forskargrupp från Tyskland ledd av Dr Kai Kisielinski publicerade nyligen en sammanvägning av flera studier som redogör för hur bärandet av munskydd påverkar våra kroppar både fysiskt såväl som psykiskt.
Att täcka för mun och näsa med ett munskydd innebär att två viktiga förutsättningar för bra andning förändras. Dels så blockeras själva luftströmmen, vilket medför ökat andningsmotstånd och dels så förlängs det så kallade “döda rummet”. Det ”döda rummet” utgörs av luftrör, svalg, mun- och näshåla där det i sin natur blir ”kvar” lite utandningsluft och som åter-inandas och blandas med nästa andetag. Utandningsluften innehåller hög koncentration koldioxid och lägre koncentration syre jämfört med rumsluft och ökar på så sätt koldioxidhalten i inandningsluften men inte så pass mycket att det annars har någon betydelse. Däremot om det ”döda rummet” förlängs så är det visat att halten koldioxid ackumuleras i inandningsluften och i bloden och halten av syrgas sjunker. Kombinationen av hög koldioxid och lägre syrgas är visat ge upphov till bland annat ökad hjärtfrekvens och andningsarbete liksom huvudvärk, yrsel, förvirring och försämrad tankeförmåga. Ett exempel är en studie där 80 % av 158 tillfrågade vårdanställda berättade om huvudvärk efter 10 – 50 minuters användande av munskydd.
En annan och minst lika viktig aspekt är hur munskyddet påverkar den mänskliga kontakten och hur avidentifierade det gör oss. Inget leende, inget gensvar, ingen förvåning – bara två ögon som blir så svåra att läsa med halva ansiktet täckt. Det är till och med så att vi upplevt att ett videomöte innebär en bättre patient-läkarkontakt än mötet i mottagningsrummet. För att inte tala om vilka svårigheter det innebär för alla äldre patienter med nedsatt hörsel som läser på läppar.
Vår klara uppfattning är att munskydden har en mycket begränsad om ens någon skyddande funktion avseende virus och att de negativa aspekterna vida överstiger de eventuellt positiva. Därför förordar vi att munskydd ute i samhället och i vanliga vårdsituationer bör upphöra – och kanske viktigast av allt, att aldrig sätta dem på barn.
