Washingtons kampanje mot Kina kan føre til krig

0
Illustrasjon: Shutterstock

USAs kampanje mot Kina og styrkeoppbygginga i Sørkinahavet kan føre til krig mellom USA og Kina. Dette skriver Brian Cloughley som er en britisk och australsk arméveteran som tidigere var ansvarlig for FNs militære opdrag i Kashmir og var Australias militærattasje i Pakistan. Artikkelen ble publisert i Strategic Culture og er oversatt til svensk og publisert av Globalpolitics.se.

Av Brian Cloughley.

USA:s utrikesminister Pompeo har gjort det tydligt att Washington inte har någon avsikt att gå in i en dialog som kunde leda till närmande med den kinesiska regeringen. Syftet med psykologiska operationer (psyops), vilket är vad Pompeo och många andra bedriver mot Kina, är att framkalla eller förstärka attityder och beteenden som gynnar målet: Pompeo uppmuntrar Kinas befolkning att resa sig upp och avstå från (störta) sin regering.

Han förklarade att “vi måste också engagera och stärka det kinesiska folket, ett dynamiskt och frihetsälskande folk som är helt åtskilt från det kinesiska kommunistpartiet”. Detta är en flagrant uppmuntran till revolutionen, och när den kinesiska utrikesministern Wang Yi talade med sin franska motsvarighet Jean-Yves Le Drian den 28 juli sa han att Trump-administrationen vill “ständigt provocera Kinas kärnintressen, attackera det sociala systemet som det kinesiska folket har valt och förtalar det styrande partiet som är nära kopplat till det kinesiska folket”

I en sammanfattning av USA:s ståndpunkt när det gäller konventionerna om diplomati, sa Wang att Pompeo “har tappat den mest grundläggande etiketten för utbyten mellan stater och har överskridit den mest grundläggande gränsen för internationella normer”. Men det är osannolikt att Trump-administrationen kommer att göra något försök att ändra detta.

Och det är inte bara ord som gör Washingtons krigförande ställning tydlig för Peking och världen, eftersom Pentagon har genomfört alla slags provokationer längs Kinas gränser, tydligt syftade till att få regeringen i Peking att vidta någon sorts åtgärd. I juli skickade Pentagon en stridsflotta till Sydkinesiska havet och, som observerats av New York Times, “används ett amerikansk hangarfartyg ofta som en signal för att avskräcka motståndare. Att sända två på en gång anses vara en betydande kraftvisning.” Detta var en sedan länge planerad operation för att irritera och skrämma det som Pompeo kallar ”det centrala hotet i vår tid”. Washington gick så långt som möjligt för att försöka få Peking att reagera på dess stridsfartygsoperationer som kompletterades av Pentagons användning av ett femtiotal flygplan för rekognosering och elektronisk krigföring runt Kinas kustlinje på uppdrag som utformats för att lokalisera försvarsradarinstallationer och andra känsliga webbplatser.

Dessa flygplan är en del av det samlade försöket för att skrämma regeringen och befolkningen i Peking genom att demonstrera massiv militär makt och de mest sofistikerade attackfunktioner. Pentagon använder sina elektroniska krigföringstillgångar för att visa det “kinesiska kommunistpartiet” (enligt Pompeos ord ) att det förbereder sig för att vidta slutgiltiga åtgärder mot kinesiska styrkor. Det råder ingen tvekan om att denna provokation ökar samhörigheten i Kina, snarare än att det uppmuntrar till att störta sin regering som har lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom.

Kina känner sig starkare, dag för dag. Det är väl medvetet om den senaste Gallup-rapporten om USA:s internationella ställning, som visade att ” stöd för USA:s ledande ställning var som lägst bland landets traditionella allierade i Europa, där 61% inte accepterar denna roll för USA, medan bara 24% gör det. ”

Om USA och Kina går i krig är det långt ifrån garanterat att USA skulle få betydande internationellt stöd. Kina är beredd på den ultimata konfrontationen med USA. Peking kan komma att vidta åtgärder om Pentagons styrkor går längre i Sydkinesiska havet eller någon annanstans längs Kinas gränser. Det kan mycket väl vara Kinas sjöstridskrafter som genomför en attack på ett amerikanskt marinstridsfartyg, och sedan skulle Peking avvakta medan Washington beslutade vad man skulle göra.

Pompeos och Washingtons gränsprovokationer kommer inte att leda till revolution i Kina. De kommer att öka enigheten i Kina och få västländer att tvivla än mer på om de ska engagera sig och kanske dras in i krig.


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

Forrige artikkelKina innfører sanksjoner mot USA-politikere og NGO-ledere
Neste artikkel– FBI løy til Kongressen om Russiagate