Washingtons kampanje mot Kina kan føre til krig

10
Illustrasjon: Shutterstock

USAs kampanje mot Kina og styrkeoppbygginga i Sørkinahavet kan føre til krig mellom USA og Kina. Dette skriver Brian Cloughley som er en britisk och australsk arméveteran som tidigere var ansvarlig for FNs militære opdrag i Kashmir og var Australias militærattasje i Pakistan. Artikkelen ble publisert i Strategic Culture og er oversatt til svensk og publisert av Globalpolitics.se.

Av Brian Cloughley.

USA:s utrikesminister Pompeo har gjort det tydligt att Washington inte har någon avsikt att gå in i en dialog som kunde leda till närmande med den kinesiska regeringen. Syftet med psykologiska operationer (psyops), vilket är vad Pompeo och många andra bedriver mot Kina, är att framkalla eller förstärka attityder och beteenden som gynnar målet: Pompeo uppmuntrar Kinas befolkning att resa sig upp och avstå från (störta) sin regering.

Han förklarade att “vi måste också engagera och stärka det kinesiska folket, ett dynamiskt och frihetsälskande folk som är helt åtskilt från det kinesiska kommunistpartiet”. Detta är en flagrant uppmuntran till revolutionen, och när den kinesiska utrikesministern Wang Yi talade med sin franska motsvarighet Jean-Yves Le Drian den 28 juli sa han att Trump-administrationen vill “ständigt provocera Kinas kärnintressen, attackera det sociala systemet som det kinesiska folket har valt och förtalar det styrande partiet som är nära kopplat till det kinesiska folket”

I en sammanfattning av USA:s ståndpunkt när det gäller konventionerna om diplomati, sa Wang att Pompeo “har tappat den mest grundläggande etiketten för utbyten mellan stater och har överskridit den mest grundläggande gränsen för internationella normer”. Men det är osannolikt att Trump-administrationen kommer att göra något försök att ändra detta.

Och det är inte bara ord som gör Washingtons krigförande ställning tydlig för Peking och världen, eftersom Pentagon har genomfört alla slags provokationer längs Kinas gränser, tydligt syftade till att få regeringen i Peking att vidta någon sorts åtgärd. I juli skickade Pentagon en stridsflotta till Sydkinesiska havet och, som observerats av New York Times, “används ett amerikansk hangarfartyg ofta som en signal för att avskräcka motståndare. Att sända två på en gång anses vara en betydande kraftvisning.” Detta var en sedan länge planerad operation för att irritera och skrämma det som Pompeo kallar ”det centrala hotet i vår tid”. Washington gick så långt som möjligt för att försöka få Peking att reagera på dess stridsfartygsoperationer som kompletterades av Pentagons användning av ett femtiotal flygplan för rekognosering och elektronisk krigföring runt Kinas kustlinje på uppdrag som utformats för att lokalisera försvarsradarinstallationer och andra känsliga webbplatser.

Dessa flygplan är en del av det samlade försöket för att skrämma regeringen och befolkningen i Peking genom att demonstrera massiv militär makt och de mest sofistikerade attackfunktioner. Pentagon använder sina elektroniska krigföringstillgångar för att visa det “kinesiska kommunistpartiet” (enligt Pompeos ord ) att det förbereder sig för att vidta slutgiltiga åtgärder mot kinesiska styrkor. Det råder ingen tvekan om att denna provokation ökar samhörigheten i Kina, snarare än att det uppmuntrar till att störta sin regering som har lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom.

Kina känner sig starkare, dag för dag. Det är väl medvetet om den senaste Gallup-rapporten om USA:s internationella ställning, som visade att ” stöd för USA:s ledande ställning var som lägst bland landets traditionella allierade i Europa, där 61% inte accepterar denna roll för USA, medan bara 24% gör det. ”

Om USA och Kina går i krig är det långt ifrån garanterat att USA skulle få betydande internationellt stöd. Kina är beredd på den ultimata konfrontationen med USA. Peking kan komma att vidta åtgärder om Pentagons styrkor går längre i Sydkinesiska havet eller någon annanstans längs Kinas gränser. Det kan mycket väl vara Kinas sjöstridskrafter som genomför en attack på ett amerikanskt marinstridsfartyg, och sedan skulle Peking avvakta medan Washington beslutade vad man skulle göra.

Pompeos och Washingtons gränsprovokationer kommer inte att leda till revolution i Kina. De kommer att öka enigheten i Kina och få västländer att tvivla än mer på om de ska engagera sig och kanske dras in i krig.


Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. ABC says:

    "vi måste också engagera och stärka det kinesiska folket, ett dynamiskt och frihetsälskande folk som är helt åtskilt från det kinesiska kommunistpartiet"

    Det er en lur måte å angripe Kina på trur jag. Og USA er eksperter på den typen av krigføring. Kina er et stort land med mange ulike grupperinger som ikke alltid er fornøyde med sentralmakten. Det er den samme situasjonen i Ryssland. Russland og Kina er aktoritære land noe som mange må få med i ekvasjonen mer. USA har et strukturellt overtak der dollaren helt sikkert er sentral og det Kina og Russland må gjøre er å tilby mer rettferdige alternativer til dagens system. Men blir det mer rettferdig så blir det grøfta for oss. Men hva er alternativet…

  2. “Pompeo uppmuntrar Kinas befolkning att resa sig upp och avstå från (störta) sin regering”.

    Skal globalismen bli fullbrakt for NWO med en verdensregjering, må Kina og Russland også erobres, og regjeringene i landene styrtes. Globalistene spiller på mange velkjente kort for å opprettholde fullt trykk mot landene, å oppfordre folket til opprør er en av dem.

    “har tappat den mest grundläggande etiketten för utbyten mellan stater och har överskridit den mest grundläggande gränsen för internationella normer”” .

    De gjorde de i doktrinen som Obama undertegnet, at USA reserverer seg retten til å gå til militært angrep på land som passerer USA økonomisk og teknologisk. Det gjør at kan USA utropes som terrorstat.

    “används ett amerikansk hangarfartyg ofta som en signal för att avskräcka motståndare. Att sända två på en gång anses vara en betydande kraftvisning. Pentagons användning av ett femtiotal flygplan för rekognosering och elektronisk krigföring runt Kinas kustlinje".

    Det øker også faren for at krig kan utløses av en teknisk feil. Antallet elektroniske og elektriske komponenter, automatikk og datastyring er enormt mye høyere enn i femti og seksti årene, hvor verden var bare en hårsbredd fra atomkrig flere ganger grunnet teknisk og menneskelig feil.

    “irritera och skrämma det som Pompeo kallar ”det centrala hotet i vår tid””.

    Det er beregnet på en for et stor del ukritisk vestlig nyhets-lesende publikum. Kina truer USAs posisjon som økonomisk og teknologisk stormakt, ikke noe annet. En situasjon USA selv har havnet i, når titusener av selskaper har blitt flagget ut av USA til Kina. USAs tap ble Kinas gevinst.

    “Om USA och Kina går i krig är det långt ifrån garanterat att USA skulle få betydande internationellt stöd. Kina är beredd på den ultimata konfrontationen med USA”.

    Det kan være verdens til nå mest livsfarlige gigantiske spill. Blackrock er finansiell eier av det meste av USAs krigsvåpen-industri, og har på vegne av sine kunder som kapitalforvalter investert mange titusener milliarder dollar i selskaper som er utflagget til Kina. Det blir som om BlackRock skal bombe sine egne investeringer i Kina som med det er blitt verdens produksjons-hovedstad.

  3. tjatta says:

    I stedet for USA og Kina kan man se på dette som Askenazi mot Han-kinesere. Vinner førstnevnte vil de utvilsomt flytte maktbasen til Kina

  4. FMD says:

    Det er en desperat og patetisk måte å angripe Kina på, et sikkert tegn på at man ikke har noe å fare med.
    Denne formen for “krigføring” virker på mindreverdige fiender som allerede er svært ustabile.
    Kina og Russland er ikke slike land, de er svært kapable nasjoner med tusenvis av år med historie og kultur bak dem.
    USA feilet i å anvende slik “krigføring” på Venezuela, hvordan i alle dager skulle de klare å lykkes med nasjoner som Kina og Russland?
    Dollaren taper terreng for Gull og Sølv hver eneste dag, Kina og Russland har forutsett denne utviklingen og kjøpt opp gull som gale i mange år.
    Russland og Kina kan ikke tilby landene i vesten noe som helst, annet enn en leksjon i hvordan en nasjonalstat skal opptre(sette egne interesser først uansett).

  5. tjatta says:

    Man kan ikke si de feilet i Venezuela om målet var å skape jævlige forhold for innbyggerne. Som i andre land de forsøker “regime change”. Selv i USA forgår dette nå med en krig mot middelklassen for å knekke demokratiet. Folkestyre i alle dets former skal nå fjernes fra jordens overflate. I den forstand er ikke dette et "kapitalistisk"prosjekt, men noe som går dypere enn kapitalen. Som lett kan ofres for å få dette gjennomført. Som man ser med nedstengningen eller hyllesten av mobbens rasering av kapitalistisk infrastruktur

  6. ABC says:

    I USAs situasjon så er det en taktikk som kan vare effektiv. USA og Europa er i en gigantisk økonomisk krise men det er resterende land også. Kina bruker sedelpressen for fullt eksempelvis og Ryssland dvs Putin har budget disiplin tydeligvis (balanced budget). Men begge har økonomisk nedtur og respektives befolkninger sliter. Igjen fra USAs perspektiv så er det en mulighet. Yttre fiende om ikke annet. Klassiker. Min refleksjon.

  7. FMD says:

    USA har ingen mulighet til å destabilisere Kina og Russland med “soft power”, og deres økonomiske krise overgår alle økonomiske kriser noensinne i historien.
    Både Russland og Kina har alternative betalingssystemer i tilfelle utestengelse fra SWIFT, det har vært snakk om å stenge blant annet Russland ute tidligere. Det ble avvist av et solid flertall av deltakerlandene.
    Grepet USA har på landene i Europa svekkes stadig, og flere og flere land viser tegn til mer uavhengige politiske avgjørelser.
    Det mest tydelige eksempel på dette er da USA prøvde å presse land til å ikke bli medlemmer i investeringsfondet som Kina har etablert. Selv de mest lydige vasallstatene fulgte ikke denne ordren.

  8. ABC says:

    Jeg trur også at BRICS land nå spiller sine kort langsiktig og at USAs strukturelle overtak forsvinner asap. USA kriger overalt og truer mange land som ikke underkaster seg dollaren og det må jo motivere Russland og Kina ordentlig. Men Russland og Kina er store aktoritære land som har lite demokratisk tradisjon men gigantiske økonomiske ulikheter internt og de har en gigantisk korrupsjon. Alt i en tid der informasjonsflyten endrer nasjonale og globale hireakier raskt. USA kan sikkert nå noen framgang med å støtte grupperinger i respektive land i “demokratisk” hensikt.

    Altså USA har rævkjørt nære på hele planten. Ikke rart at land nå vil ha en ny spilleplan men alternativet er sikkert ikke bedre for oss i Norge.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

2 flere kommentarer

Deltakere