oss 100 kroner!
1. Finns det «naturliga variationer» i klimatet?
Denne artikkelen av Anders Persson er første del av hans svar til Benny Anderssons artikkel Steigan flörtar med klimatkrisförnekarna. Del 2 av denne artikkelen kommer i morgen.
Av Anders Persson.
Benny Andersson har helt rätt i att det blivit en eller halvannan grad varmare de senaste hundra åren. Har har också helt rätt i att det finns grupper som förnekar detta eller anser att det är naturliga variationer. Benny Andersson har också rätt i att det finns starka ekonomiska intressen som vill understödja sådana uppfattningar, också genom desinformationskampanjer. Mot dessa står, enligt Benny, alla som värnar om klimatet.
Tyvärr är det inte så enkelt. Som meteorolog har jag i mer än 40 år följt och ibland varit en del av den vetenskapliga klimatdebatten. Det började 1978 när jag övertalade professor Bert Bolin, senare IPCC:s första ordförande, att man borde ge ut alla hans promemorior och föreläsningsanteckningar i en populär version. Han gav mig uppdraget att redigera ihop materialet, han satte sedan sin snits på texten och den såg dagens ljus året därpå som «Vad gör vi med klimatet?» (Ordfront, 1979).
Huvudsyftet var att visa hur ömtålig atmosfären är för mänsklig påverkan, i synnerhet för ökad utsläpp av koldioxid och andra gaser som kan förstärka drivhuseffekten. Boken var radikal för sin tid, vilket visas av omslaget, valt av förlaget (som alltid) utan författarnas medverkan. Den visar en cyklist i ett isigt vinterlandskap. Det berodde på att opinionsmässigt gällde vid den tiden gällde faran för en nerisning, i värsta fall ny istid. Både den globala medeltemperaturen och den lokala hade sedan 1945 inte förändrats eller till och med sjunkit. Men det skulle ändra sig under 80-talet med återupptagannde av den uppvärmning man sett fram till 1945.
Orsaken till stagnationen 1945–75 är fortfarande föremål för debatt. Det tas av «klimatförnekarna» ibland som intäckt för att vetenskapsmännen är helt desorienterade. Detta är inte bara fel, det innebär också ett förnekande av vetenskapens och vetenskapsmännens roll. Och den är att aldrig tro på några 100% sanningar, ja inte ens 97%-iga. Man kan säga att skulle det i någon fråga uppstå 100%-ig enighet, blir det en plikt för någon av de inblandade att skilja sig från hopen och börja titta i nya riktningar. Tänk på ett skepp som styr i en riskabel farled: man måste hålla utkik i alla väderstreck.
«Naturliga variationer»?
När det just kommer till förklaringen med «naturliga variationer» är denna inte alls så orimlig, som det ofta påstås. Den är inte speciellt trolig, men inte orimlig. Man behöver inte vara mutad av oljeindustrin för att omfatta den. Tyvärr har den «klimataktivistiska» sidan, mest av okunnighet i elementär statistik, en tendens att ur det klimatologiska materialet välja ut det som passar dem. Det innebär att vi ofta ser temperaturserier bara för de senaste 30-50 åren, där uppvärmningen framgår tydligt, men också är tagen från alltför korta tidsserier. Men även när tidsserierna är långa går man inte helt fri från vilseledande slutsatser.
Här i Sverige visas oftast temperaturserien från Stockholm som börjar 1756. Det verkar betryggande och den uppvärmning som framgår ur kurvan verkar helt fastställd.
Men det finns en annan serie, från universitetsstaden Uppsala och dess observatorium. Den börjar redan vid 1700-talets början och visar ett lite annorlunda scenario med en tidig värmeperiod då det var nästan lika varmt som nu.
Observera att klimatet sällan är bestämt av lokala faktorer, i synnerhet inte för platser som Stockholm och Uppsala som ligger i «ventilerade» områden, dvs påverkas av stormar och vindsystem från Europa och Atlanten. Samma värmeperiod i början av 1700-talet har dokumenterats i observationer från England, Nederländerna och Baltikum.
«Proxydata»
Sant är att temperaturmätningarna från 1700-talets början inte var av högsta kvalitet. Observationerna har dock kalibererats av erkända forskare, i Sverige bla. av Anders Moberg som jag inte hört kritiserats från något läger. Han har gjort det genom att jämföra temperaturobservationerna med det observera vädret. Jo, vintrarna på 1730-talet hade underskott på snödagar och överskott på regndagar!
Ett annat «knep» är att använda «proxydata». Det mest kända är analyser av iskärnor från Grönland eller Antarktis. Kurvan nedan baserar sig dock på en jämförelse mellan medeltemperaturen i Stockholm från januari till april, med ankomsten av det första fartyget, dvs när isen gått upp eller försvunnit. Genom att skapa en relation mellan dessa två mätdata, när man har mätdata, blir det möjligt att rekonstruera medeltemperaturen tillbaka till perioder då vi bara har fartygsdata, i detta fall ända tillbaka till början av 1500-talet.
Den lilla värmeperioden i början av 1700-talet framträder här än tydligare, men också föregående sekels «lilla istid» (då svenska trupper 1658 gick över isen mellan Fyn och Själland och efter freden i Roskilde bl.a. lade beslag på kronjuvelen i det danska riket, Skåne, varifrån jag själv stammar).
Med detta vill jag visa att det f i n n s naturliga variationer och att de som framhäver dem, mycket väl kan få pengar från oljeindustrin, men inte nödvändigtvis. Vill oljeindustrin skicka mig lite pengar för att jag visar de här vetenskapligt godkända kurvorna, är de välkomna att ta kontakt.
Del 2 av denne artikkelen kommer i morgen.
Les også: Benny Andersson, klima, kapital og klassekamp
Nå handler det ikke lenger om klima. Dette er rå klassekamp.
Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.
Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:
Vipps: 116916.
Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.
