Sjuka affärer på Nya Karolinska

2
Illustrasjon: Robert Nyberg
Mikael Nyberg

Av Mikael Nyberg.

Nya Karolinska är inte bara dyrt i världsklass. Själva vården har nyutexaminerade handelshögskolestudenter fått stuva om. Kostnad 700 000 kronor per skalle. I månaden. För patienter och vårdanställda har nyordningen inte varit hälsosam. Anna Gustafsson och Lisa Östlund har skrivit en gedigen bok i ämnet. En artikel i Aftonbladet 8 juni 2019.


Ett sjunkande skepp. Liknelsen återkommer på ett par ställen i Anna Gustafssons och Lisa Röstlunds bok Konsulterna om Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Jag tänker på regalskeppet Vasa. Storståtligt skisserat, utsmyckat med maktfullkomlighetens alla attiraljer och byggt och sjösatt efter diktat från en suverän som är oåtkomlig för sakliga invändningar. Topptungt förliser fartyget i måttlig vind på jungfrufärden.

När byggherren visar runt på Nya Karolinska står hinkar i korridorerna. Vatten läcker från rören i taket.

– Det var inte meningen att spannarna skulle synas, säger han.[1]

Hela bygget är mättat med konstruktionsfel och medicinska olägenheter.

Den borgerliga landstingsmajoriteten bestämde att det nya sjukhuset skulle byggas och drivas i så kallad offentlig-privat samverkan, OPS. Merkostnaderna är i världsklass. Nya Karolinska är ett av de dyraste sjukhusen någonsin någonstans.

Men inte bara det.

Parallellt med flytten till det storstilade fuskbygget revs hela organisationen av vården upp. Det är ämnet för de två DN-journalisternas bok.

Erfarna, väl fungerande arbetslag på kliniker för kirurgi, ortopedi och andra medicinska fält löstes upp. Nu skulle patienterna som på löpande band följa snävt avgränsade diagnosflöden: ett för kranskärlsbesvär, ett annat för prostatacancer, ett tredje för barn födda i förtid och så vidare. För varje flöde skulle standardiserade mått på vårdresultatet utarbetas.

Modellen kallades ”värdebaserad vård” och fångades i en enkel formel uppställd av managementgurun Michael Porter: vårdresultat dividerat med kostnad är lika med värde.

Anna Gustafsson och Lisa Röstlund presenterar mätresultat. Dock inte de efterfrågade. Vid inflyttningen till Nya Karolinska hade 350 barn väntat på operation i mer än 90 dagar. Knappt ett år senare står 800 barn i kön. Patienter med bukspottskörtelcancer ska i Tyskland och Danmark opereras inom två veckor. I Sverige höjs gränsen till 36 dagar – en gräns som Stockholms län bara klarar i vart tredje fall 2017. Flera cancersjuka människor dör för att Karolinska inte har tid för dem – och vägrar att ta hjälp från annat håll.

Beprövade rutiner är borta, lagar och medicinskt ansvar satta på undantag och underbemanningen svår och tilltagande. Ofta har personalen inte tid att äta eller gå på toaletten. Kvalificerade läkare och sjuksköterskor säger upp sig för att de inte orkar mer, men antalet chefer ökar med 30 procent och vårdpersonalen ägnar alltmer tid åt att fylla i formulär.

Det är som om en främmande makt ockuperat sjukhuset. Tidigare chefer tvingas söka om sina jobb, dissidenter fruktar repressalier och unga, nyss utexaminerade handelshögskolestudenter gör sig viktiga på avdelningarna. De kommer från konsultbolaget som leder operationen, och de kostar skattebetalarna i Stockholm i genomsnitt 700 000 kronor i månaden. Boston Consulting Group inhöstar 2010-2017 en kvarts miljard kronor. 80 procent av beloppet saknar fakturaunderlag.

Anna Gustafsson och Lisa Röstlund blottlägger ett nätverk av höga politiker, managementkonsulter, affärsmän och medicinska prominenser, där jäv och pengar i privata fickor är självklarheter.

Den värdebaserade vården strider mot principen vård efter behov. Det värde som avses är marknadsvärdet. Hela modellen härrör, som också Jesper Meijling visat i en rapport[2], från försök att förfina konkurrensen på den privata vårdmarknaden i USA. Tanken är att privata och offentliga försäkringsmedel ska följa de vårdresultat som trillar ut ur mätningarna i diagnosflödet.

Multisjuka, svårbehandlade patienter som inte ger snabba resultat kommer då inte att vara högprioriterade. De passar inte in i den påbjudna likriktningen.

Nya Karolinska är ett pilotprojekt med förödande följder. Men det privata vårdkapitalet och storbolagen som vill göra affärer på de känsliga personuppgifterna i formulären hoppas på fortsättning. World Economic Forum lanserar den värdebaserade vården i samarbete med Boston Consulting Group och OECD påbjuder modellen för sina medlemsstater.

Konsulterna bygger på flera år av gediget grävande. Det är påfrestande bara att läsa boken. Än värre är insikten att den systematiska dumheten på nytt härskar oåtkomlig för sakliga invändningar.

Det handlar ju inte bara om Karolinska sjukhuset. Tänk på skolan och järnvägen – eller krigsmakten, vars klena kapacitet politiker, experter och DN-redaktörer nu ojar sig över. Hur gick det till när det svenska territorialförsvaret bokstavligen skickades till skroten? En amerikansk konsultfirma med högst tvivelaktigt track record ledde operationen.[3]

Det är inte avslöjanden som i första hand fattas oss. Det är kollektiva rörelser som gör något av dem.

Det vore synd om det skulle stanna vid en avgången sjukhusdirektör och något pris för föredömligt journalistiskt arbete.

Vi kan inte ha det så här.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 8 juni 2019

Og på bloggen til Mikael Nyberg, som vi anbefaler så mye vi kan.

Noter

[1]  Anna Gustafsson, Lisa Röstlund: Kampen om Karolinska. Konsulterna, Mondial 2019, s. 35.

[2]  Jesper Meijling: Nya Karolinska – ett pilotprojekt för marknadsstyrd vård? Arena Idé 2018, http://arenaide.se/rapporter/nya-karolinska-ett-pilotprojekt-marknadsstyrd-vard/

[3] Jag har skrivit om det både i Aftonbladet och Clarté: http://mikaelnyberg.nu/2014/04/19/pentagonkonsulter-ledde-forsvaret-till-skroten/
http://mikaelnyberg.nu/2014/05/14/konsulter-fran-usa-dumpade-neutraliteten/

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. Jeg tillot meg å kopiere en kommetar fra bloggen til Mikael, av Sven Andersson:

    Mikael kan du förklara detta:
    ”vårdresultat dividerat med kostnad är lika med värde”
    Så som jag förstår det är det en total nonsensformel. För att räkna fram ett resultat (intäkter – kostnader) måste du ha ett pris (intäkter är ju priset per styck gånger antalet sålda enheter under en period). Så vitt jag vet finns det inget marknadspris för varan t. ex brutet ben utan det priset sätts godtyckligt av politiker och myndigheter. På det sättet kan man få ett gott/dåligt resultat helt enligt politiska intressen. Skall detta sen dividera med kostnader vad får man fram då? Värde? Eller bara något värdelöst?
    Jag gjorde själv utvärderingar av skolor i Centralamerika för några år sedan. Där hade man något liknande. Där löste man det så att eftersom priset på en färdigutbildad elev inte är känt medan däremot kostnaderna är kända så sänkte man kostnaderna så mycket man kunde och inbillade sig sen att man fick ett bättre resultat. Under en period innebär det i Nicaragua t. ex att man hade 70 elever i varje klassrum.

  2. Velkommen til den nye verdensorden.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere