oss 100 kroner!
Av Roland Hedayat.
Efter en segdragen process har EU-parlamentet antagit ett direktiv som hävdas “stärka upphovsrätten”. Men är det fallet, eller slänger man ut barnet med badvattnet? Speciellt förödande är introduktionen av “Länkskatten” och krav på “Uppladdningfilter”.
Länkskatt
Om en skapare av innehåll tillhandahåller något alster online (på sin
blogg eller site etc.) som denne har upphovsrätten till, och en annan
site länkar till det tillsammans med en beskrivande text/bild, så skall
sitens ansvariga kunna avkrävas betalt (i form av en licens) för det.
Att publicera en *länk* till existerande innehåll utan licens/tillstånd blir alltså i sig ett intrång i upphovsrätten.
Internet, dvs. möjligheten att nå och kommunicera med maskiner globalt hade existerat många år innan Webben som vi känner det såg dagens ljus i och med att HTTP-protokollet (*Hypertext Transfer Protocol*) uppfanns och tog världen med storm, just på grund av införandet av möjligheten att *länka* mellan dokument och skapa ett globalt nät – *WWW* – “World Wide Web” av innehåll.
Hela styrkan med Internet bygger på att vi publicerar länkar till innehåll. Att försöka kommersialisera detta kommer att lägga en våt filt över nätet, och sannolikt blir det de stora som vinner, de som är så stora att de orkar driva krav på licensavgifter, eller som är så kända att de i mindre grad påverkas av att andra länkar till dem.
Advokaterna får däremot gyllene tider, och i slutändan blir det ett gigantiskt tillbakasteg för delning av kunskap och kultur.
Uppladdningsfilter
Enligt det antagna direktivet skall “plattformsleverantörerna” (t.ex Twitter, Instagram etc.) ha ansvar för att deras användare inte laddar upp upphovsrättsskyddat material.
Det skall alltså ligga på dem att förhindra det.
Om man t.ex. laddar upp en bild av Trump till Twitter, Facebook, Instagram etc. som någon innehållsleverantör har upphovsrätten så skall plattformsleverantören upptäcka detta och neka uppladdning av bilden.
Detta innebär alltså att plattformsleverantören måste kunna skilja innehåll som är upphovsrättsskyddat från det som inte är det.
Givet den enorma mängd data det rör sig om, så finns det i praktiken ingen möjlighet att genomföra detta i en manuell process.
Alternativet blir så kallade *uppladdningsfilter*, dvs. *robotprogramvara* som jämför allt som laddas upp mot innehållet i en gigantisk databas.
Denna innehåller “fingeravtryck” till allt existerande
upphovsrättsskyddat material och ökar alltså för varje dag då nytt
upphovsrättsskyddat material tillkommer.
För det första kommer genomförandet att kräva stora och kostsamma investeringar i teknologi och kommer att slå ut mindre aktörer.
Större aktörer kommer antigen att slå sig samman för att utveckla dessa tjänster eller kommer att köpa tjänsten som “innehållspolis” av specialiserade företag.
För det andra finns ingen känd teknologi som kan undvika alla möjliga fel som i praktiken uppstår. Filtret kommer i vissa fall att släppa igenom det som skulle ha blockerats, och kommer att blockera det som skulle ha släppts igenom. Var går smärtgränsen för denna godtycklighet?
För det tredje kommer detta att kräva komplex programvara, bl.a. så kallad “Artificial Intelligence” och lägga beslag på enorma mängder datakraft, både för att hålla upphovsrättsdatabasen uppdaterad och sedan för att i realtid kontrollera allt som laddas upp mot denna databasen. Datakraft kräver energi. Det kan omräknas till koldioxid. Världens datacenter lär redan stå för lika stora koldioxid-utsläpp som flyget.
Kan vi acceptera stora nya utsläpp bara för att gynna några få? Frågan är om inte detta är ett storslaget exempel på “Artificial Stupidity”!
Ett “uppladdningsfilter” är i själva verket en sorts CENSURMASKIN. Den teknologi som skall användas kan lika väl användas till övervakning och censur av medborgarna i största allmänhet.
Det nya direktivet kommer att innebära en skjuts för teknologi som möjliggör ökad övervakning och kontroll.
Vi tar ett steg till mot BIG BROTHER samhället.
Vi lever i en komplex digital verklighet och EU:s medborgare insåg inte vidden av detta förrän det var ett fullbordat faktum. Vi har blivit överkörda av en armé av lobbyister i Bryssel.
Det hela är ett exempel på hur oliberal(istisk) nyliberalismen kan vara.Ansvariga politiker måste ställas till svars för detta, inte minst socialdemokraterna, som spelade en avgörande roll för att få igenom upphovsrättsdirektivet utan förändringar.
Denne artikkelen av Roland Hedayat ble først publisert på Global Politics.
Creative commons: A Dark Day for the Web: EU Parliament Approves Damaging Copyright Rules
Blant dem som anbefaler steigan.no er:
Støtt en kritisk og uavhengig journalistikk. Klikk her.
