En ny epok i europeisk historia börjar nu

24
Alexis Tsipras og Kajsa Ekis Ekman
Kajsa Ekis Ekman
Kajsa Ekis Ekman

Alla politiska rörelser kommer till en tidpunkt då idealism och retorik inte bara är onödigt, utan rentav farligt. Det är då det gäller att sluta förhandla, börja handla och inse att motparten är en fiende som ska besegras. Den tiden har kommit nu i Grekland

Retorikens tid varade 2010-2015 och hade sin viktiga roll. I den första fasen gällde det att bemöta de beskyllningar och den falska statistik som spreds av borgerliga medier. I den andra fasen handlade det om att få Europa att förstå att det inte handlar om Grekland, det är hela Europas framtid som står på spel, och (främst från Syriza) tal om de ursprungliga värdena i EU: broderskap, sammanhållning osv.

Denna tid är nu slut. Idealismen är död, retoriken är meningslös. Det pågår ett ekonomiskt krig.

Tydligt är att Europas härskande klass inte går att förhandla med. Om Syrizas ledarskap närde ett sådant hopp, berusade av sina egna argument om den goda euron, borde det ha försvunnit nu. EU-eliten är inte mottaglig för ekonomiska argument, de är ointresserade av sina egna ideal, de respekterar inte demokrati. De följer inte sina egna regler och förvandlar sina institutioner, som ECB, till politiska kamporgan. De hotar med att skapa ekonomiskt kaos och inbördeskrig i Grekland om de inte får som de vill.

Alexis Tsipras og Kajsa Ekis Ekman
Alexis Tsipras og Kajsa Ekis Ekman

För första gången i EU:s historia erkänner en premiärminister att han blivit direkt hotad och utpressad av sina EU-partners. Tsipras var på väg ut när trojkan svarade ”om ni inte accepterar försätter vi er i konkurs och konfiskerar folkets besparingar.” Varoufakis beskriver deras ”tomma blickar”, repliker som ”Du har rätt i vad du säger, men vi tänker krossa er i alla fall” och Schäubles flagrant antidemokratiska ord ”vi kan aldrig tillåta att val ändrar något.” Minns Ernest Mandel ord från 1980 om att kapitalet, för att möta kriser, kommer att införa regimer som kanske inte liknar diktaturer till formen, men vidtar samma åtgärder vad gäller att avskaffa demokrati och sänka löner. Har ni inte läst Mandel är det hög tid nu.

Det är också tydligt att utrymmet för att bedriva socialdemokratisk, keynesiansk politik i eurozonens periferi inte existerar. Papandreou försökte, även han ville 2011 ha en folkomröstning om sparpaketen men tvingades avgå efter press från Merkel och Sarkozy, och ersattes av en bankchef. Det var den första statskuppen.

Papandreou sade då uppgivet till mig att Trotskij haft rätt: man kan inte ha socialism i ett land. Efter detta kollapsade PASOK och regerade vidare som ett tomt skal. Det grekiska parlamentet har inte tillåtits fatta egna beslut, endast röstat ja eller nej till de olika diktaten som kommit per mail från Berlin och Bryssel.

Syriza och Tsipras försökte fylla det tomrum som uppstod efter socialdemokratins kollaps, essentiellt med krav på att återupprätta välfärdsstaten och ta tillbaka rättigheter som kollektivavtal, strejkrätt, stoppa privatiseringar m.m.

Om någon trodde att det var så enkelt som att skapa ett nytt ledarskap och ett nytt namn åt socialdemokratin ser vi nu att de stöter på samma mur från de härskande klasserna. Då EU-eliten inte kunde förhindra folkomröstningen denna gång beslutade de sig helt sonika för att ignorera resultatet och tvinga på Grekland ett avtal som är likadant som det de röstade nej till, i flera avseenden värre: särskilt vad gäller finanssystemet och självständigheten av de grekiska institutionerna som ELSTAT, samt att allt, precis allt, ska säljas ut. Det var den andra statskuppen.

Syrizas accepterande av avtalet är ett fruktansvärt historiskt misstag. Det har talats mycket om att Syriza inte hade något val, och det är tveklöst så att en konkurs nu med påföljande devalvering skulle ha varit mer kännbar, under en begränsad tid, än den interna devalvering som pågått i fem år. Men detta har vi vetat om länge, och Tsipras sa själv att han planerade att sätta hårt mot hårt i förhandlingarna och hota med Grexit. Röstar folket nej, är det nej som gäller. Annars varför ens ha folkomröstning? Med detta avtal blir Grekland en slav åt Berlin för obegränsad framtid och Syriza får precis samma roll som PASOK: att verkställa slavägarnas order. Oroande är Pablo Iglesias ord om att han förstår att de accepterat avtalet. Vad håller du på med, Pablo? Ska du undergräva den nya vänstern innan den kommit igång?

Syriza hade möjligheten att göra en grande finale på sitt retoriska uppbyggande som räddaren av det europeiska projektet. De kunde ha sagt: vårt folk vill ej ha sparpaket, vi vill ha tillväxt, vi vill ha en hållbar monetär union osv–ni vill uppenbarligen förstöra allt detta, må så vara, men det är inte vårt fel. Nu är farsen slut, vi ger er inte en krona mer, tack och adjö. Långivarna skulle inte lida några betydande ekonomiska förluster, men den historiska moraliska skulden skulle ligga på dem, som vägrat förhandla och krossat Grekland. Det har länge funnits ett team inom Syriza som förberett en Grexit. De kunde ha klivit fram nu.

Istället har de accepterat sin roll som slavar.

I sin oförmåga att ta tillvara på ögonblicket påminner de om de ryska socialisterna, som i februari 1917 hade massorna bakom sig, folket hade intagit Moskva och Petrograd, borgarklassen var korrupt och liberalerna bad socialisterna i darrande ton: ”Ta makten, ni kan arrestera oss alla.” Socialisterna, som fick kalla fötter och hade läst att kapitalismen måste införas före socialismen, svarade: ”Nej, ni tar makten, men lova att vi får yttrandefrihet.” Det första Lenin sa när han anlände, redan innan han gick av tåget, var: ”Vad är det med er, varför tog ni inte makten?”

Hade de gjort det då, hade de kunnat ekonomisera och slippa göra ytterligare en revolution samma år, som Victor Serge skrivit.

På samma sätt släpar Syrizas ledarskap efter folket. Människor i Grekland har radikaliserats under dessa år, de är medvetna om svårigheterna, de visade tydligt sin vilja i senaste två valen och strejker fortsätter att avlösa varandra. De är återigen ute på gatorna emot avtalet. Så: Vad händer nu?

För det första, tro inte på de olyckskorpar som ser en chans för Gyllene Gryning. En splittring inom vänstern som nu visar sig vara produktiv är den mellan Syriza och KKE. I KKE har socialisterna ett kort i bakfickan, obefläckat av samarbete med trojkan. Här förstår vi behovet av att alltid bevara en fraktion av dogmatiker. Jag tror själv inte att de kan ta över, och de beter sig helt irrationellt inte minst genom att trycka egna ogiltiga valsedlar till folkomröstningen, men deras argument ljuder nu klarare och kan vinna i styrka.

Intressant och föga analyserat är: vad vill den härskande klassen? Varför driver de in Sydeuropa på en väg mot noll tillväxt, stagnation och ekonomiskt vansinne? Naturligtvis vill de lägga beslag på tillgångarna men det kan också vara så att valutans stabilitet kommit att bli viktigare än reell tillväxt. Detta ger ytterligare tyngd åt argumentet att de i själva verket inte vill ha en Grexit, vilket gav Syriza ett verkligt maktmedel i euron som de inte använde sig av fullt ut.

I ett europeiskt perspektiv: De härskande klasserna är demaskerade. Nu är allt tillåtet, som Slavoj Zizek skriver i ett ovanligt anfall av klarhet mitt i en text full av begagnat skräp. Mina vänner i Aten som letar efter mat i soporna har ändå redan förlorat allt. Till oppositionen i Syriza: Framhärda och försök ta över! Till regeringen: Gör ingenting av det som står i avtalet, förhala och gör det ni vill själva ändå. Skicka inte pengarna. Vänd er till ALBA-länderna, Putin och Kina. Till folket: gör motstånd, förhindra köparna när de kommer för att ta öarna. Tala inte om den egna svagheten och utsattheten, lär känna era maktmedel, acceptera inte rollen som slavar.

Till den europeiska vänstern: lär av detta för kommande strider, snart kommer samma sak till era länder, inse att kamp inte förs med ord, lär känna den härskande klassen som den är nu, naken. Fundera nu på hur den kan krossas. Att många inom den svenska vänstern och socialdemokratin nu vaknat och börjat tala om att greker faktiskt inte är lata är välkommet–men det är fem år för sent.

Till marxisterna: det är dags att sluta copy-pasta er själva och skriva i slutet på alla texter att Grekland bör krossa kapitalismen och förstatliga allt. Att vara marxist är att aldrig hänfalla åt latheten att tillämpa generiska lösningar, utan tvärtom att alltid utgå från den specifika kontexten. Att förstatliga allt kan vara lösningen i många fall men att göra det just nu i Grekland, med sitt arv av osmansk klientelism och byråkratisk elit, är bara dumhet. Vad de däremot kan göra är att förstatliga bankerna, vägra betala och ta kontroll över den egna valutan.

—-

Artikkelen ble opprinnelig publisert i det svenske magasinet ETC og er også trykt i Klassekampen.

KampanjeStøtt oss

24 KOMMENTARER

  1. Så hva skjedde når Syriza sviktet sitt folk?
    Kortversjon;de hadde ingen plan B.
    Det er for tidlig å avskrive Gyllent Daggry.
    Etter min mening er det det partiet som har vært de mest konsekvente i sitt forsvar for Hellas og det greske folk.

    • Problemet med Gyllent Daggry er vel at de er fascister og trekker med seg hele det hat- og voldskomplekset slike begelser vanligvis belemres med? Fins det en oppegående og konstruktiv fraksjon innen Gyllent Daggry som har sjans på mandat til å lede partiet? Jeg vet egentlig svært lite om dem. Folk på venstresida pleier sjelden å anstrenge seg for å lete fram nyanser når det gjelder slike bevegelser.

      • Er det ikke derfor det er så farlig at Syriza gir seg overfor presset? Jeg er ikke begeistret for den måten kommunismen har blitt praktisert siden 1917, men jeg er heller ikke videre begeistret for extremismen man vil få med Gyllent Daggry, sannsynligvis er det, det siste som er verst. Det som virkelige er ille er at sosialister og borgerlige spiller rett i hendene på begge sider, er de virkelig ikke i stand til å forstå at det er folkets vilje som vil tvinge igjennom en grexit, og at de, om de ikke bruker makt mot folket, ikke kan gjøre noe for å stoppe denne extremismen?

    • Inget ekte nazistisk eller kommunistisk parti vil noen gang komme til makten i noe NATO land, da NATO er en antitotalitær allianse, hvor medlemsland er forpliktet til å bruke ekstralegale midler om den totalitære trusselen blir for stor.

      Da det spiller liten rolle om organisasjonen er totalitær, for at den skal bli infiltrert og ødelagt, men heller faren for at den skal bli populær, og så snu i totalitær retning når de får makten. Det er ihverfall slik det rettferdiggjøres, men det kan være at det er de med makt som definerer sine mostandere som totalitære, slik at man kan bruke statens immunforsvar til å undertrykke politiske motstandere.

      Den beste måten å forhindre at Syrizas skal kunne bli en ekte revolusjonær maktfaktor, er uansett å få de til å forråde sine kjernevelgere og lage indre splid, hvilket er akkurat hva de ser ut til å gjøre.

  2. Her syns jeg Ekman er altfor forståelsesfull overfor Tsipras og Syriza. Selv har jeg blitt nokså overbevist om at såvel Tsipras som Varoufakis i virkeligheten er femtekolonnister etter å ha lest to artikler av den tyske undersøkende journalisten F. William Engdahl: først artikkelen «What Stinks about Varoufakis and the Whole Greek Mess?» (3. juli) der Varoufakis’ bakgrunn gjøres gjenstand for en granskning hvis resultat synes totalt ukjente for de fleste som denne sommeren har hyllet ham som den ensomme helten som måtte ofres for sin prinsippfaste motstand mot det sjofle knefallet Syriza gjorde overfor Troikaen etter folkeavstemningen 5. juli. Engdahl fulgte den artikkelen opp med en ny, «Greek Guilt and Syriza Perfidy» (16. juli) der han går videre med å underbygge sin hypotese om regelrett svik mot det greske folk fra Syriza-ledelsen, blant annet ved å vise til dokumentasjon på at det kapitulasjons-tilbudet inneholdende nye innstramninger som den greske regjeringen utferdiget etter folkeavstemningen, ble skrevet med «hjelp» av en av franske Hollandes toppbyråkrater.

    I sin hittil siste artikkel om det greske dramaet anno 2015, «Greek ‘Rescue’ is Berlin’s Tar Baby, Worse than WWI Reparations» (31. juli), skriver Engdahl om hvordan Syriza har gitt den tyske banken Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) greske statseide verdier tilsvarende €50 milliarder euro. Dette inkluderer havner, flyplasser, motorveier og trolig også rettigheter til olje- og gassutvinning i sjøen sannsynligvis verd hundrevis av milliarder euro. Paradoksalt nok ble KfW opprinnelig dannet etter andre verdenskrig som et instrument for å gjennomføre Marshallplanens gjenoppbygging i Vest-Tyskland, og det vil nå kontrollere et fond som disse greske ressursene så skal «forvaltes» gjennom, et fond som utformes etter modell av det beryktede øst-tyske Treuhand-fondet som etter den tyske gjenforeningen foresto prosessen med å privatisere den øst-tyske statens ressurser. Det var for øvrig Tysklands nåværende finansminister Wolfgang Schäuble som i rollen som innenriksminister den gang ledet gjenforeningsprosessen som gjorde at det tidligere tungt industrialiserte Øst-Tyskland endte opp som et fullstendig avindustrialisert ødeland med turisme som hovednæring. Og for Hellas sin del er det vel det som er det langsiktige målet for landets økonomi, alt unntatt turisme skal nå raseres og grekernes eneste gjenværende funksjon blir som tjenestefolk når deres nye eiere kommer for å bli brune og ellers ha sine uforpliktende ferieromanser. Schäuble er for øvrig også styreleder i KfW…

    Engdahl viser for øvrig hvordan denne strategien for utbytting og ødelegging av den greske økonomien er nærmest identisk med det Tyskland selv ble utsatt for, alt regissert av Wall Streets storbanker, etter Versailles-freden i 1919. Hvilket er særdeles sjofelt ettersom Hellas ikke har gjort Tyskland noe – som en skolegutt som etter å ha fått bank i skolegården drar hjem og gir lillbroren sin juling…

  3. Hva menes egentlig når det hevdes at man ikke kan ha sosialisme i ett land –
    betyr det alle eller ingen – eller ligger det mulige antallet ett eller annet sted
    mellom 2 og 100 feks. Eller er det landenes størrelse – som er mest bestemmende ?
    Eller er det beliggenheten – eller nærheten til hverandre ?

    • Nei, jeg ser det nå! «Your comment is awaiting moderation.» Det er vel på grunn av lenkene det.

      Slett eventuelt disse to kommentarene 🙂

    • Fullt navn og korrekt e-mail adresse? ethnonation er vel ikke det du heter? En av de tingene jeg liker best ved Steigans blogg er at folk ikke skjuler hvem de er.

        • Jag hade tvärtom intrycket av att anonymitet var tillåten här?

          Det är självfallet så att inte bara de som argumenterar för Gyllene gryning, utan i stort sett alla som kommenterar här registreras av ett flertal statliga och mellanstatliga aktörer. För den öppna debattens skulle är anonymitet guld värd.

          • Vi er ikke anonyme overfor NSA, det er bare en illusjon. Anonymiteten er overfor hverandre. Jeg godtar anonymitet, sjøl om jeg ikke liker den. Men kommer folk med grove påstander, så må de stå fram eller bli slettet.

          • Du har nog rätt om NSA, iallafall om man inte vidtar mycket omständliga åtgärder. Men många är gärna anonyma i förhållande till exempelvis sina arbetsgivare, så jag är glad att du accepterar det, om motvilligt.

        • Og, Pål godtar selv mine mest «FrP-vennlige» standpunkt, noe som viser at mannen faktisk ikke er så helt ille. 😉

        • Beklager om jeg har brutt reglene,fant heller ikke noen sådanne.
          Dette var altså min første kommentar på denne bloggen.

          Er det sånn å forstå at det er bare de som er enig med det som skrives av artikler,som kan kommentere anonymt?
          Enig med en annen kommentar om at det kan innebære en risiko å skrive om enkelte tabubelagte og/eller religiøse emner,jfr.arbeidsgiver.

  4. Hva kommer det av at de «fornuftige» politikerne ikke kan forstå at det viktigste nå ikke er grexiten, den er ganske så garantert, men å sørge for et stabilt Hellas (Hva skjedde med Grekenland? De er jo grekere, ikke helenere.), jeg vil anta at den jevne greker ville foretrekke det, fremfor extremisme.

  5. «Ny epoke,»fordi lederskapet ikke anerkjenner resultatet av en folkeavstemning?
    Vi lister opp.:Frankrike,Irland,Nederland-og trikset med EØS i Norge.
    Helt normalt.I lyset av disse faktiske hendelser,hvilket «Europeisk prosjekt » skulle Syriza kunne forsvare?
    Det finnes,har funnets og vil finnes bare ett -prosjekt.Veien mot Europas Forenede Stater.

    Hvilke tvangsmidler Syrizas ledelse har vært utsatt for,og hva de evt.skulle/burde ha gjort-kan det konspireres lenge om.
    Men de hadde åpenbart ingen godt gjennomarbeidet Plan B.
    Og å hente lærdom fra de russiske revolusjoner i 1917 blir langsøkt.
    Vi har det ECB vi har,med den utpekte ledelse de har gitt seg selv.Og den har ikke tenkt å ta store tap,uten sverdslag.Så stor er ikke deres egenkaptal,at en faktisk uttreden,og tap av all gjeld,privat og offentlig,ville være småpenger.
    Den samlede Troika kan krangle internt,men de vil alle beholde EU og Euroen.Det er deres europeiske prosjekt.
    Og det kan ikke overtas av ny-sosialdemokrater.
    Det er ikke noe nytt.Det egentlige Europa består av forkjellige nasjoner.Deres -borgere er ikke interessert i noen sentralkomite,med tilhørende politbyrå på toppen,til å styre deres indre anliggender.

    Syrizas ledelse har en tung jobb foran seg.Kanskje kan de bevare landet,som EU-medlem med Euroen som valuta.
    Men skal de da,samtidig,arbeide på et eget europaprosjekt,må de alliere seg med alle -grupper ,i alle /flest mulige land,som vil demontere EU.
    Europas venstre vil få store problemer med å innta noen lederrolle der.Det er helt og holdent deres egen fortjeneste.

    • «Den samlede Troika kan krangle internt,men de vil alle beholde EU og Euroen.Det er deres europeiske prosjekt.»

      Det er ikke korrekt. En tredel av Troikaen utgjøres av IMF, det internasjonal pengefondet. Selv om det ledes av franske Christine Lagarde er nok hennes nasjonalitet bare et røykteppe. Som du vil se av denne lista har alle fondets administrerende direktører vært europere, med et kort unntak for erstatningen som ble satt inn etter Dominique Strauss-Kahns skandalavgang.

      I den økonomiske krigen som pågår mellom USA og EU, der innsatsen er dollarens posisjon som verdens reservevaluta (hvilket er det samme som USAs mulighet til å finansiere sine kriger ved ganske enkelt å trykke flere penger; statusen som reservevaluta sikrer at dette ikke medfører hyperinflasjon slik det vil gjøre for alle andre), er IMF USAs våpen, og splitten som vi så i juli da IMF brøt med ECB og EU kommer ikke til å bli reparert. Nå er hanskene av og Rubikon krysset.

      • Altså en «Interimperialistisk» konflikt.
        Hvilket Rubicon er det da som er krysset?
        Dette er tåkeprat.Spørsmålet er,om de som kaller seg Europeisk venstreside,skal fortsette å innbille seg selv og borgerne,at Europa skal kunne gjøres til en felles enhet,med en ikke-imperialistisk politikk- i konkurranse med USA,evt.med Euroen som konkurrent til dollaren.
        Hvilket det ,så vidt jeg kan se,ikke finnes fnugg av mulighet for.Å demontere EU derimot,det finnes det muligheter for.Første steg er underminering av Euroen.Noe som(bare)kan gjøres,sammen med alle politiske motstandere av denne hybrid.
        Det er mange mulige kandidater.Få «venstreorienterte.»

        • «Hvilket Rubicon er det da som er krysset?»

          At mens Troikasamarbeidet har bygget på opprettholdelsen av illusjonen om at USA og EU står sammen om å prøve å få skikk på europeisk økonomi så er det nå åpenbart at de ikke står sammen. Tvert om er de innbitte motstandere på den internasjonale økonomiske krigsarenaen. Og dette er bare ytterligere en faktor som øker bevisstheten om at store deler av Europa ledes av politiske eliter som mottar sine instrukser fra Washington ganske på tvers av de interesser de offisielt er innsatt for å ivareta.

          • Det lyves-over hele fjøla.
            Hva gjør da «det europeiske venstre» med den erkjennelsen?
            Leter man opp noen som kanskje kan løsne båndene til Washington,hvem skulle det idag være-om ikke f,eks. M.Le Pen-eller fortsetter man propagandaen for en framtidig EU-stat,med felles skatteregler og full transfer mellom de umyndiggjordte delstater?

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.