oss 150 kroner!
Den rådande ideologin “sedan begynnelsen”
Den 5:e januari i år, bara två dagar efter att USA genomförde oprovocerad internationell aggression mot Venezuela, förklarade en av Trumps högsta rådgivare, Stephen Miller, “järnlagarna som styrt världen sedan begynnelsen”. “I den verkliga världen”, sade han, “regerar endast” våld och hot. Media och intellektuella kan prata i “internationella floskler (niceties)”, som han uttryckte det, men i “den verkliga världen” finns endast “styrka, våld och makt”.
Andi Olluri, f. 2002, er student ved Sahlgrenska akademiet, og skriver jevnlig utenrikspolitikk og medierelaterte propagandaanalyser i svenske og engelskspråklige aviser. Dette er første del av en artikkel i to deler.
Det är en frisk, ärlig och korrekt beskrivning. Men man kan göra ett tillägg till “järnlagarna som styrt världen sedan begynnelsen”, som vi kan kalla “Millers korollarium”. Nämligen, att de brott Mästarna begår runt om i “den verkliga världen” måste döljas av propagandasystemet – de utbildade klasserna, media, utbildning, intellektuella, elitkultur och så vidare. De gör så genom hyckleri, censur av opassande ämnen, selektiv indignation över brott mot mänskliga rättigheter, och andra alltför välkända “internationella niceties” som intelligentian specialiserar sig på.
Jag vill visa det genom ett litet urval av hur den västerländska elitintelligentian och medieapparaten reagerat på Vita husets “Donroedoktrin”, eller “Trumps korollarium” till Monroedoktrinen – alltså kolonisering, aggression, terror och attack – mot Venezuela och Kuba.
Vad vi finner är massivt stöd eller apologetik för aggression och terror, tvärs igenom det politiska spektrumet, med ett oöverträffligt effektivt propagandasystem som bemästrat användandet av “internationella niceties” för att maskera rå “styrka, våld och makt” som främjandet av demokrati och Washingtons defensiva ansvarstagande.
Interna amerikanska planeringsdokument, irrelevanta i den allmänna “debatten”, är kristallklara om USA:s och NATO:s planer för Latinamerika. Latinamerika måste förbli en koloniserad bas, antingen direkt av amerikanska trupper, eller via lojala inhemska oligarker som tjänar västerländska affärsintressen och öppnar sina marknader för investeringar. USA måste, jämte ett “starkt Europa som hjälper oss konkurrera” och “nå våra mål”, kontrollera Latinamerikas “energiinfrastruktur” och “ha tillgång till kritiska mineraler”. Inget “skadligt utländskt inflytande” får existera, med vilket man syftade på handel (mindre än vad USA eller EU har) med Kina, eller Ryssland. Med våld och hot måste “USA inskärpa Monroedoktrinen för att återskapa amerikansk dominans på det västra halvklotet”.2
Detta har varit strategin under hela 1900-talet, och involverat terrorkrig mot alla som hotat amerikanska oligarkers investeringsklimat, såsom i Nicaragua och Kuba, stöd för nazi-style terrorjuntor som dödade hundratusentals civila såsom i El Salvador, Guatemala, Nicaragua, och så vidare.3
Hur överflödigt det än må vara att påpeka, har det doktrinella systemet försäkrat att alltsammans hamnat i evig glömska – helt klart får ingen historisk medvetenhet, och än mindre lärdomarna från den, existera bland befolkningen. Endast eliter skall kunna dra lärdomar när de planerar sin dominans inför framtiden.
Intellektuella var tillfredsställda med Donroedoktrinens utsikter. Latinamerikanska länder är “hjälptrupper åt amerikansk makt”, och där “USA:s militär åtnjuter nästan total handlingsfrihet och kan intervenera med minimalt motstånd”. Kontinenten förvandlas till “en hemisfärisk bas från vilken amerikansk makt och kommers kan pådyvlas utåt” (Foreign Affairs).4 Professor Hal Brands, en av de främsta amerikanska geostrategerna, deklarerade att Kuba, Nicaragua, Venezuela och andra som hamnar i USA:s sikten kan hoppas endast på “böner när de möter bestämd amerikansk makt”. “Det finns mycket att applådera för”, med många “strategiska fördelar”.5
“Demokratibygge” i Venezuela
“Donroedoktrinens” första uppvisning av “amerikansk makt” som intellektuella kunde “applådera för” var det oprovocerade anfallet mot Venezuela. Inför det repeterade i stort sett hela mediasystemet de officiella lögnerna. Således var det ett “gäng narko-smugglare” som behövde stoppas, trots att amerikanska och europeiska underrättelsetjänster, liksom FN:s underrättelserapporter, konsekvent påpekade att Venezuela kanske stod för nästan minst tillverkning och export av narkotika i Latinamerika.6
Den linjen blev snabbt för pinsam – särskilt när Trump samtidigt benådade ökända narkotikatrafikanter och tillika kuppmakare från Honduras7 – och propagandasystemet gick då över till nästa slogan. Nämligen, att Venezuela är en diktatur och fuskar val. Det mest grundläggande faktumet är att USA:s betalda frontfigurer från högeroligarkin i landet (Machado, Guaido, och så vidare) fick order att på CIA-lönesedel antingen bojkotta, eller genomföra kuppförsök,8 varpå västerländska stater och finansierade “valinstitut” hävdat att valfusk ägt rum, alltid utan att citera rapporterna från hundratals internationella valobservatörer på plats. Deras rapporter nådde inte slutsatser som kan användas för psykologisk krigföring, och är därför evigt okända.9
Hela denna noggrant orkestrerade ploj avslöjades nyligen (29 juni 2026) i en tidigare hemlighetsstämplad CIA-rapport, som undersökte Venezuelas val fram till detta årtionde. “CIA:s slutsatser vidhåller att andra faktorer” än “storskaligt” venezuelanskt “fusk”, som de “inte” kunde bevisa, kan “bättre förklara valresultaten”.10
Vi bör också fråga hur västerländska moralister hade reagerat ifall ryska SVR- och GRU-tränade och -finansierade frontfigurer infiltrerade svenska val, samtidigt som de genomförde kuppförsök i Stockholm och Putin inrättade en illegal blockad mot Sverige (som raderar 75% av svenskt BNP och 99% av vår export), i hopp om att installera Kreml-marionetter i Rosenbad. Det är saker västerländska propagandister aldrig diskuterar, eftersom det snabbt hade röjt kulisserna.
Historien var snäll nog att sätta upp ett kontrollerat experiment medan alla i media blev förtjusta i västerländska staters magiskt plötsliga engagemang för demokratiska val i Venezuela – samtidigt som vi ger entusiastiskt diplomatiskt och militärt stöd till våra favorit-terrorstater såsom Egypten eller Saudiarabien, som inte ens låtsas hålla val eller tillåta politisk opposition. Samtidigt som alla disciplinerat skanderade om “fria val” i Venezuela, genomförde USA nämligen öppet valfusk i Honduras och Argentina, genom att intervenera i valprocesserna och varna befolkningarna att om de inte väljer rätt parti i valen 2025 skulle USA dra in kritiskt viktigt stöd på tiotals miljarder dollar, samtidigt som amerikanska armador krigsövade utanför deras kuster.11
De naiva kunde ha trott att Vita huset tog en våghalsig chansning med en sådan transparent uppenbar propagandaoperation om “fria val” i Caracas, men dess tilltro till medias och intelligentians lydnad och tystnadsplikt visade sig befogad.
Akademiska studier, såsom en analys av hundratals reportage om Venezuela i agendasättande medier, är tydliga med att “Amerikanska statliga källor bestämmer talespunkterna, som ekades i nyhetsartiklar snarare än att ifrågasättas … snarare än att mainstreammedier skulle vara ‘anti-Trump’, fann vi ingen opposition mot Trumpadministrationens handlingar mot Venezuela” annat än “taktiska meningsskiljaktigheter bland eliter om vilka metoder man skall använda mot Venezuela”.12
Slutsatsen kan lätt generaliseras till alla frågor rörande västerländsk terror och aggression någonsin, men är strikt bannlyst från kultiverad politisk diskurs, som omsorgsfullt måste skyddas från opassande fakta.
Eftersom alla förstår att endast “taktiska meningsskiljaktigheter” är vad som efterfrågas av Mästaren, kan ingen bli förvånad av diskussionen efter att USA effektivt lyckats kolonisera Venezuela. Närmare bestämt, ta full “vårdnadshavande” av oljan och “kontrollera intäkterna” och än så länge tjänat miljarder dollar utan “att det nått folket i Venezuela”, där Marco Rubio styr landet som “vicekung” via sin irrelevanta marionett på plats i Caracas (New York Times).13
Detta är specifikt vad alla syftade på innan januari 2026, när de talade om att “återinföra demokrati” – som måste vara en referens till perioden med juntan och det USA-kontrollerade oligarkiparlamentet – i Venezuela. Det ger en klar inblick i det rådande konsensuset, och i västerländsk kultur i allmänhet, helt klart.14
Nu när Venezuela blivit en “proxy” åt USA och “en de-facto vasallstat” som styrs av “amerikanska bolag – inklusive ExxonMobil, ConocoPhillips, Halliburton, och GE Vernova” (Time Magazine, som rapporterade saken positivt), kan alla gå över till “taktiska meningsskiljaktigheter”, som alltid.15
Alltså jublar alla i mainstream över att USA ägnar sig åt “demokratibygge” i Venezuela, men kritiserar Trump för att han inte fullföljt sina statskupp-planer fullt ut, då han inte bytt ut hela Venezuelas ledarskap med ett amerikanskt sådant. Med andra ord: efter att USA förstörde landet med illegala sanktioner som kanske dödade hundratusentals människor, utrotade kanske 75% av ekonomin, genomförde flera kuppförsök och slutligen attackerade landet, stal dess resurser och förvandlade det till en “vasallstat”, ska “Amerika nu valla en demokratisk transformering i Venezuela” med “starkt stöd för lagens välde”, som liberala kommentatorer observerar.16
För att ge ett mikroskopiskt urval: Vi kan läsa, utan att folk faller i gapskratt, att USA måste hjälpa Venezuela nå “sin fulla potential” genom val under “amerikansk militär makt” så att amerikanska “bolag” kan “känna sig säkra” i landet, som Washington Post uttryckte det.17 I världens ledande utrikespolitiska elittidskrift, Foreign Affairs, jublade man att attacken i januari “öppnat möjligheter som i decennier var bortom räckhåll” inom “oljesektorn” och “Venezuelas gruvsektor som har enorm ekonomisk potential”. Men problem återstår: USA har inte utraderat alla “toppfigurer” från Chavismo, och alltså måste “närmare amerikansk tillsyn” för “frihet och politisk förändring” som tjänar “folkets vilja” fortsätta.18
“USA har nu begränsad tid att med sitt inflytande i Venezuela upprätta en meningsfull demokratisk process”, påpekade ledande Council on Foreign Relations, världens ledande utrikespolitiska institut.19 “Venezuela har sin bästa chans på över ett decennium att återinföra demokrati och fixa sin kollapsade ekonomi” – som vi orsakade, vilket inte är relevant såklart. “USA kommer vara avgörande” för att skapa “demokratiska val”, som Chatham House skrev i sin venezuelanska framtidsstudie.20
Elliot Abrams, medias gunstling och ledande arkitekt bakom USA:s illegala kuppförsök och sanktioner mot Venezuela under Trump I, sammanfattade nästan 100% av konsensus när han skrev att USA:s attack mot landet i januari “öppnade dörren för demokrati”, och att Washington haft “som mål att återinföra demokrati i Venezuela i 27 år”. Men tyvärr har Trump “övergett de demokratiska styrkorna vi stöttat” i och med att Washington inte slängt ut hela regeringen i Caracas.21
Jag bör påpeka att propagandan är så gott som identisk i Sverige, ytterligare en “vasallstat” som lojalt efterapar de doktriner som dikterats av “vicekungen”.
Med andra ord: vårt “mål att återinföra demokrati” som bestått av mordiska sanktioner, kuppförsök och militär aggression kan bevisas, och kan endast uppfyllas, av att USA löper hela linan ut med sin militära aggression. All “kritik” består av taktisk debatt, som beklagar att Trump inte genomförde sin aggression tillräckligt effektivt och tillräckligt mycket, när eufemismerna avkodas.
Själva idén om att landet som förtryckt Venezuela, försökt kuppa landet och dess val, krossat dess ekonomi, attackerat det och nu koloniserat det och dess naturresurser – att det landet nu skall tjäna “folkets vilja” och «återinföra demokrati” och leda “demokratiska val” är så fanatiskt att det inte ens kan diskuteras bland minimalt rationella vuxna.
Det kan jämföras endast med ifall Putin lyckades kidnappa Zelenskij, gjorde utrikesminister Lavrov till “vicekung” och förvandlade Ukraina till en “vasallstat” vars råvaror ägdes av Kreml, efter ett decennium av belägring och kuppförsök. Det är tveksamt ifall ens de mest servila ryska propagandisterna då hade haft mage att hävda att det hade inneburit att “Ukraina har sin bästa chans på över ett decennium att återinföra demokrati och fixa sin kollapsade ekonomi” under “rysk tillsyn”, och att “Ryssland kommer vara avgörande” för att skapa “demokratiska val” i Kiev.
Men sådan feghet och sådant enastående hyckleri, som väcker noll reaktioner, är reflexmässigt i Väst.
Fotnoter:
1. Council on Foreign Relations, Michael Froman, 9 jan 2026.
2. National Security Strategy of the United States of America, nov 2025. Cf. dessutom: THE SELECT COMMITTEE ON THE STRATEGIC COMPETITION BETWEEN THE UNITED STATES AND THE CHINESE COMMUNIST PARTY, «CRITICAL MINERALS POLICY WORKING GROUP FINAL REPORT CREATING RESILIENT CRITICAL MINERAL SUPPLY CHAINS», dec 2024.
3. Se Noam Chomsky, Turning the Tide (1985), samt The Culture of Terrorism (1988) för noggrann dokumentation.
4. Foreign Affairs, Michael Beckley, 4 feb 2026.
5. Bloomberg, Hal Brands, 3 jan 2026.
6. Mint Press News, Alan Macleod, «Targeting Venezuela», 20 sep 2025; Drug Enforcement Administration, «2025 National Drug Threat Assessment”. Faktum är att DEA:s rapport nämner Venezuela i endast en enda paragraf; UN Office on Drugs and Crime, «World Drug Report 2025”. Venezuela gör sig inte förtjänt ens att nämnas i FN:s studie, liksom i EU:s årliga drograpport (European Union Drugs Agency, “European Drug Report 2025: Trends and Developments”); Cf. The Washington Post, Warren Strobel, “U.S. spy agencies say Maduro regime does not direct Venezuelan gang”, 5 maj 2025.
7. Responsible Statescraft, Kelley Beaucar Vlahos, 29 nov 2025.
8. The Grayzone, Max Blumenthal & Wyatt Reed, 12 nov 2025.
9. Se e.g. Counterpunch, Roger D Harris & Peter Bolton, 12 aug 2024; Task Force on the Americas, Ben Norton, 29 jul 2024.
10. Central Intelligence Agency, CIA NOTE: Summary of Select Intelligence Reporting from 2004-2020 on Venezuela’s Electronic Voting Manipulation Capabilities, 29 jun 2026.
11. Venezuela Analysis, Andi Olluri, 2 jan 2026; Middle East Eye, Shraddha Joshi, “Hondurasgate: Leaked recordings allege US-Israeli destabilisation plot in Latin America”, 8 maj 2026.
12. Solange Nirere, Underlying Principles of U.S. Media Coverage: A Case Study of Venezuela’s Political Crisis from January-July 2019, The University of Texas Rio Grande Valley, 2020.
13. NYT, Tyler Pager & Anatoly Kurmanaev, How Marco Rubio Is Running Venezuela From Afar; NYT, Carolina Jiménez Sandoval, 30 jun 2026.
14. Se fotnot 11, Olluri.
15. Time Magazine, Eric Cortellessa, «How Delcy Rodríguez Went From Maduro Loyalist to Trump Proxy», 30 jul 2026.
16. The National Interest, Homer Harkins & Robert Burrell, 3 mar 2026.
17. WP, Ledarredaktionen, 13 apr 2026.
18. Foreign Affairs, Moisés Naím, 10 apr 2026.
19. Council on Foreign Relations, Roxanna Vigil, 3 jun 2026.
20. Chatham House, Christopher Sabatini, «Democratic elections in Venezuela won’t happen overnight – here’s the groundwork that’s needed first», apr 2026.
21. The Free Press, Elliot Abrams, 14 jul 2026.
Del to av denne artikkelen kommer i morgen.
