Jan Myrdal är död

0
Jan Myrdal i 2019. Foto: Olle Asp

Jan Myrdal gick ur tiden idag på förmiddagen 30 oktober, 93 år gammal. Läs sällskapets tidigare ordförande Cecilia Cervins minnesord över Jan Myrdal. 

Av Cecilia Cervin, tidigare ordförande för Jan Myrdalsällskapet

Jan Myrdal är död.

Så brutalt bör det sägas. Förskönande omskrivningar, gå bort, lämna oss, skiljas hädan etc. var honom förhatliga. Och om ordens makt har han skrivit.

Få människor torde ha varit så medvetna om sin egen dödlighet som Jan Myrdal. Denna insikt förlamade honom inte, utan skärpte hans enorma arbetsiver. Från det han började skriva på allvar i de tidiga tonåren var han medveten om sin uppgift: Han skulle skriva. Litterär berömmelse sökte han inte. Han skulle skriva med politisk verkan, för ett bättre samhälle, för en bättre värld. Och han visste att hans tid var kort – bara ett snabbt försvinnande människoliv. Hur skulle det kunna räcka för allt han måste få sagt?

Medvetandet om tidens korthet var alltid närvarande hos honom och eggade honom att läsa, tala och skriva. Så efterlämnar han också ett sällsynt omfattande författarskap, ett av det stora litterära i Sverige, stort inte bara till omfånget men framför allt kvalitativt.

Hans verk spänner över de flesta former och områden, lyriken möjligen undantagen. Själv skapade han nya genrer och förnyade de befintliga.

Författare ville han inte kalla sig, utan föredrog beteckningen skriftställare i anslutning till den stora samhällskritiska traditionen. Den kallade han gärna den refraktära, den radikalt uppstudsiga. Som skriftställare med det övergripande politiska budskapet kunde han fritt välja sina uttrycksmedel: romaner, självbiografi, radiospel, reseskildringar. Hans Skriftställningar, publicerade bland annat i Folket i Bild, i de stora dagstidningarna och f.ö. där det för tillfället var lämpligt, finns omtryckta i ett tjugotal volymer, en självklar läsning för den som vill följa hans rent politiska ställningstaganden.

Det politiska, sällan det partipolitiska, var hans egentliga område, hela tiden med hans enorma kunnande och historiska medvetenhet som förutsättning och gåva till läsaren. Hans böcker om resor och långa vistelser i andra främmande kulturer, Afghanistan, Kina, Indien, Kampuchea, Mexiko… är långt ifrån traditionella reseskildringar. De handlar inte om subjektiva, privata upplevelser utan om dessa länders politiska och ekonomiska historia speglad i författarens nutid. Med svidande kritik visar han hur de makthavande överallt, i alla tider, har utnyttjat de svaga och maktlösa. Hans sätt att läsa de stora monumenten ger även den politiskt obevandrade nya viktiga insikter. Också har han, med att visa hur de förtryckta rest sig och fortsätter att kämpa, visat på möjligheten av en bättre värld.

Många har fängslats av den långa svit av böcker som han själv kallade ”jagböcker”. Självbiografiska har de kallats, och lästa ur den synvinkeln har de givit upphov till mycket debatt om genrens villkor. Men inte ryms hans böcker under sådana begränsande etiketter! De må beskriva ett medvetande, ett människoliv, men också så mycket mer av uppfordrande ställningstaganden.

Sin ungdoms föresatser om arbete och politik förblev han trogen. In i det sista, tills de rent fysiska krafterna tröt, fortsatte han sitt arbete. Det avslutande storverket med återblick över liv, kärlek och verk kom så sent som 2019 och han kunde aktivt delta i lanseringen. Titeln, Ett andra anstånd, reflekterar hans syn på mänsklig tid som ett kort uppehåll mellan födelse och död. När hans tid än en gång, efter flera tidigare förebud, tycktes vara ute, fick han ett andra anstånd – att fylla med arbete.

Verket, budskapet var för Jan Myrdal viktigare än personen. Visst skrev han om sig själv och visst kan läsaren vilja följa hans liv ur privata, litterära och personliga aspekter. Han kunde skriva mycket personligt t.o.m. privat. Men det viktiga för honom var hela tiden de politiska lärdomar han ville förmedla till läsaren.

Nya insikter, politiskt medvetande, har han givit också dem som inte hunnit eller orkat läsa allt han skrivit. Med sin person och som förebild har han, allt sedan han först blev verkligt synlig i massmedia i samband med Vietnamrörelsen, påverkat hela samhällsklimatet. Som politisk person har han betytt ofantligt mycket, ständigt ifrågasatt både för sina verkliga uttalanden och för sådana som bara tillskrivits honom av hans motståndare. Ofta har historien givit honom rätt. Hans en gång kontroversiella ståndpunkter har stundom blivit självklarheter i den allmänna debatten. Annat måste, som han själv brukade framhålla, ses i sitt sammanhang, i ljuset av då kända fakta.

Stora människor passar dåligt in i små sammanhang. Som barn spelade Jan Myrdal enligt egen utsago fotboll efter sina egna regler. Hans kritiker har sagt att detsamma gällde för honom också i samhällsdebatten. Han följde inga regler; hans spel var hans eget.

Såtillvida kunde han instämma. Sådan var hans roll. Anpassning efter normer som han inte kunde godkänna var honom främmande. Han var och förblev en refraktär, motspänstig, oanpasslig, Han var den som alltid ifrågasatte den allmänna meningen, särskilt när alla ”rättänkande” syntes gå åt samma håll.

Så har han personligen påverkat det offentliga samtalet och därigenom nått ut till långt fler än sina trogna läsare.

Personen Jan Myrdal är död. Att önska frid över hans minne vore ett uttryck för den borgerliga sentimentalitet som han avskydde.

I stället alltså:

Läs hans verk, besök och använd hans bibliotek och, framför allt: fortsätt kampen i hans anda!

För Jan Myrdalsällskapet
Cecilia Cervin, tidigare ordförande.

Forrige artikkelDet är rätt att göra uppror
Neste artikkelPressens nye samfunnsrolle