oss 100 kroner!
Av Patrik Paulov.
I augusti 2012 bjöd dåvarande utrikesminister Carl Bildt in syriska oppositionella att hålla möte på Hässelby slott i Stockholm. Det var startskottet för ett omfattande svenskt engagemang till stöd för den så kallade demokratiska oppositionen i Syrien.
Under de sju år som gått har det framkommit att den svenskstödda oppositionen allierat sig med terroristorganisationer. Med tanke på terrorismens förödande följder i Syrien och övriga världen borde det vara en viktig fråga att dra fram i ljuset. Men i svenska medier och bland våra folkvalda politiker råder tystnad.
I flera andra europeiska länder är tystnaden bruten. Här har det under de senaste åren förts en bitvis livlig debatt om syriska oppositionsgruppers samarbete med väpnade extremister och terrorister, och om hur europeiskt bistånd i vissa fall gynnat de sistnämnda.
I Storbritannien tog diskussionen fart i december 2017 efter att BBC Panorama sänt dokumentären ”Jihadis You Pay For”. I den granskas Fria syriska polisen, ett projekt i så kallade oppositionskontrollerade områden som finansierats av Storbritannien, Nederländerna, USA med flera.
BBC visar att officerare inom Fria syriska polisen handplockats av den av FN terroriststämplade organisationen Jabhat al-Nusra och att polisen samarbetat med Jabhat al-Nusras shariadomstolar. Bland annat ska poliser ha närvarat när två kvinnor stenades till döds. Dokumentären berättar också pengar avsedda för Fria syriska polisen gått till ökända väpnade extremister.
Efter att dokumentären sänts valde det brittiska utrikesdepartementet att frysa utbetalningarna och granska anklagelserna. Den 4 juli 2018 meddelade utrikesminister Boris Johnson i ett skriftligt svar till parlamentsledamoten Emily Thornberry att stödet till Fria syriska polisen avbrutits.
Den 8 september samma år meddelade Nederländernas utrikesminister Stefan Blok att landet skulle strypa allt bistånd till syriska oppositionsgrupper. Beslutet togs kort efter att nederländska UD lagt fram rapporten ”Granskning av kontrollsystemet av tre projekt i Syrien”.
I den sägs att oppositionella grupper, som Fria syriska polisen och Vita hjälmarna, troligen har kontakter med terrorister och riskerar att stå under inflytande av dessa. Rapporten påpekar också att det saknas oberoende dokumentation av hur de drygt 40 miljoner euro som Nederländerna betalat ut åren 2015-2018 använts. Pengar kan därför ha hamnat i fel händer.
Beskedet från utrikesminister Blok följdes under hösten 2018 och 2019 av en serie avslöjanden gjorda av public service-programmet Nieuwzuur och dagstidningen Trouw. Deras granskning visar att Nederländerna stött en väpnad grupp i Alepporegionen, som enligt Amnesty genomfört summariska avrättningar och begått grova människorättsbrott, och terroristerna i Jabhat al-Nusra dragit nytta av nederländskt bistånd.
Hur är det med det svenska biståndet till Syrien? Har även svenska skattepengar gynnat terrorister?
En skillnad mellan Sverige och de ovan nämnda länderna är att kunskapen om det svenska biståndet är betydligt sämre. Till exempel har inte någon av de stora medierna granskat de oppositionsknutna projekt som Sverige stött med hundratals miljoner kronor.
En annan skillnad är att det svenska utrikesdepartementet verkar sakna det kritiska förhållningssätt som finns i Nederländerna. Det framgår av de allmänna handlingar om Syrienbiståndet som jag begärt ut från svenska UD och fått läsa.
Sveriges stöd till det oppositionsledda biståndsprojektet Syria Recovery Trust Fund (SRTF) är ett exempel på detta. Finansiärer av SRTF är tio västländer och de två kungadiktaturerna Förenade Arabemiraten och Kuwait. I UD:s utvärdering av SRTF, undertecknad den 23 oktober 2018, finns inte ett ord om eventuella terroristgruppers inflytande i de ”oppositionsområden” där projektet genomförts. Inte heller sägs något om att den syriska opposition som innehaft styrelseordförandeposten i SRTF, samtidigt har samarbetet med Jabhat al-Nusra och andra väpnade extremistgrupper.
Det sistnämnda är ett välkänt och väldokumenterat faktum. Till exempel medgav den syriske oppositionspresidenten Khaled Khoja själv detta den 28 april 2015 under en filmad presskonferens i FN-högkvarteret.
När Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen den 10 september slog han fast att ”det ska bli straffbart att ha samröre med en terroristorganisation”. Den självklara följdfrågan är: Hur ska man då se på att svenskt bistånd gått till syriska oppositionella som haft samröre med terrorister?
Jag har som författare och journalist länge försökt få klarhet i regeringens syn på ovanstående fråga och andra frågor rörande Syrienbiståndet. Trots upprepade påstötningar har UD vägrat ställa upp på en muntlig intervju. Och när jag skickat skriftliga frågor har UD valt att hoppa över att svara på de mest brännande frågorna.
Tystnaden kring Syrienbiståndet måste brytas. Det är hög tid att på allvar granska Sveriges stöd till den syriska oppositionen, vilka krafter som gynnats och vilka följder det fått för det krigs- och terrordrabbade syriska folket.
Patrik Paulov
Författare till Syriens tystade röster (Karneval förlag 2019)
Denne artikkelen ble først publisert som leserinnlegg i Svenska Dagbladet.
