Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”

16
Norra Bantorget i Stockholm 1 mai 1917 (Wikipedia)
Knut Lindelöf

Av Knut Lindelöf.

Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, och den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla.


Denne artikkelen av Knut Lindelöf beskriver situasjonen i Sverige, men situasjonen i Norge er ikke svært mye annerledes.


Men perspektivet har nu svängt. I takt med att politiker och folkrörelseidkare (ett utmärkt låneord från Jan Myrdal) förlorat sitt medlemskapital har de blivit allt mer positiva till statliga stödpengar i olika former.

Det gäller emellertid inte bara arbetarrörelsen, utan alla politiska rörelser från yttersta högern till yttersta vänstern. Alla är idag beroende av bidrag finansierade med skattemedel.

Så länge det bara fanns några små relativt obetydliga revolutionära rörelser på ytterst vänsterkanten legitimerades systemets “opartiskhet” av just dessa. Men sedan det politiska landskapet helt ändrat karaktär till att en nyhöger växt till en riktig gökunge i redet, och när dess tidningar och kultursvans söker presstöd och tillstånd för att verka på lika villkor med alla andra, söker nu staten att med alla tänkbara och otänkbara politiska och byråkratiska medel att hindra den besvansade gökungen att växa till vad de ser som ett farligt monster.

När det gäller “folkrörelsepolitiken” har praktiskt taget alla anpassat sig till den och lärt sig utnyttja den fullt ut. Alla – från politiska partier till fackföreningar, pressen, folkbildningen och hela övriga föreningslivet – lever idag av skattepengar. Hela denna förut betydligt “friare” sektor har i realiteten förvandlats till en del av statsapparaten. Riskerna för demokratin med detta system har knappast diskuterats offentligt.

Medlemskapitalet har ersatts med statsbidrag
Den politiska debatten med “gökungen” har man redan förlorat genom att klippa banden med och sluta förlita sig på sina medlemmar. Socialdemokraterna har tappat 90% av sina medlemmar sedan 1962 (16% sedan 2000). Det enda partiet som stärkt sitt medlemskapital de senaste åren är Sverigedemokraterna, Från omkring 4.000 (2010) har man ökat till 28.500 (2018) och är medlemsmässigt nästan lika stora som Centern idag. Det är bland annat på medlemstal man räknar ut olika statsbidrag, så det har stor betydelse.

Källa: “Facklig anslutning år 2018” sid 23

Partiväsendet som helhet har tappat 84% av sin medlemsmassa (från 1,6 miljoner 1962 till 256.000 2018). Detta förhållande är det enskilt viktigaste i hela denna dystra utveckling.

Det är därför alla riksdagspolitiker nästan undantagslöst blir överens om att höja alla skattefinansierade anslag, det är ju enda sättet att behålla en – enligt deras uppfattning – “rimlig” levnadsstandard (anställningstrygghet, pension och lönenivå). Ideellt arbete för en viktig sak vore de flesta fullständigt främmande. Man är ju gudbevars “yrkespolitiker”.

Pling i mejlen
En komisk poäng är att just när jag sitter och skriver det här plingar det i e-posten. Till betalande medlemmar i Socialdemokratiska partiet inkom just ett så kallat medlemsbrev från partisekreteraren Lena Rådström Baastad. De har i organisationstoppen beslutat om en så kallat “fempunktsplan för vår partiorganisation”.

Och nu ska ni få veta vad Socialdemokraterna ska göra för att sätta det vacklande partiet på fötter (jag citerar):

  • Fler ledarmöjligheter och ideella uppdrag med nya arbetssätt för organisering. Fler ska få växa och ta plats i vårt parti och vi ska utveckla nya former för att arbeta med organisering och informellt ledarskap.
  • Gemensam verksamhetsplanering – mer metodstöd till lokal verksamhet. Vi ska hjälpas åt att skapa bästa möjliga medlemsverksamhet. Därför ska vi bli bättre på att ge metodstöd till de som ska planera och arrangera verksamhet.
  • Digitalisera vårt parti – öka tillgängligheten och minska administrativt arbete. Vi lever inte alltid upp till de digitala förväntningar man kan ha på en politisk rörelse. Vi ska i det korta skedet göra insatser för att förbättra digitala verktyg och i det långa loppet utforska om det finns andra sätt vi borde arbeta på i en allt mer digital värld.
  • Utveckla samtalskampanjen – stärk politiska samtalet med medborgarna. En grundförutsättning att minska politikerförakt och öka förtroendet för oss som parti är att vi ständigt är i dialog med vår omgivning. Vi ska utveckla vår förmåga att göra det, särskilt mellan valrörelser.
  • Uppgradera den facklig-politiska samverkan. En avgörande faktor för arbetarrörelsens framgång under 1900-talet har varit en kraftfull facklig-politisk samverkan. Den ska uppgraderas och vi ska hitta nya former för att nå kommande gemensamma segrar.

Hon avslutar med följande: “Vad det här innebär för dig som medlem och aktiv i S-förening och arbetarekommun, återkommer vi till efter sommaren, men mycket spännande kommer att hända!”

Jojo…

Inte ett ord om medlemmars förlorade inflytande över politikens utformning och inte ett ord om att partiet tappat 90% av sina medlemmar sedan 1962. Inte ett ord om att var fjärde LO-medlem idag röstar på SD. Det är faktiskt patetiskt. Vem kan tro att denna sillmjölk kommer leda till något utöver lite jobb för välavlönade partifunktionärer?

Så till dagens egentliga ämne
Efter denna något omständliga inledning kommer jag så äntligen till dagens ämne; problemet med att gökungen suger för mycket näring ur systemet. Tidigare var det inget problem, för då vilade man tryggt på medlemskapitalet och i folkrörelsedemokratins lite trögrörliga famn. Men nu måste allt om folkrörelsefinansiering och “demokratiskapande anslagstilldelningar” silas genom riksdagens beslutade regelverk. Eftersom gökungen enligt de gamla partiernas uppfattning saknar “demokratiska värderingar” (en del kallar dem smygfascister) och vill ta makten från dem med hjälp av “folkrörelsepolitiken” måste något göras.

2007 tillsattes en utredning “Rörelser i tiden” SOU 2007:66, som kallades “Folkrörelseutredningen”. Den hade “i uppdrag att ge förslag om den framtida folkrörelsepolitikens inriktning […] och föreslå lämpliga åtgärder rörande bidragsgivning och annan finansiering av folkrörelsernas och det övriga föreningslivets verksamhet.” Och 1 februari 2007 kom tilläggsdirektiv om att “också utreda effekterna av villkorade statsbidrag inom folkrörelsepolitiken och undersöka om det är möjligt att öka andelen villkorslösa statsbidrag, minska antalet villkor för statsbidragen eller revidera de villkor som ställs.”

“Villkorade statsbidrag” eller “villkorslösa statsbidrag” var alltså en fråga redan för 12 år sedan. Den självklara utgångspunkten var ändå fortfarande att politiskt villkorade (värderingsstyrda) statsbidrag skulle strida mot grundlagen.

Ny utredning
Måndagen den 17 juni presenterades en ny utredning – “Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället” – av f d justitierådet Karin Almgren, som lett utredningsarbetet.

Borta är nu begreppet “folkrörelsepolitik”. Det har ersatts av begreppet “civilsamhälle”. Visst har det länge varit ett problem för några borgerliga partier att begreppet “folkrörelse” varit så förknippat med Socialdemokratin (arbetarrörelsen). Men, när nu denna rörelse försvagats och blivit en del av statsapparaten, samt till råga på allt lierat sig med nästan alla traditionellt borgerliga partier i regerandet av landet, så är det klart att man också måste sudda bort sin egen historia i den politik man bedriver.

“Civilsamhälle” har ingen konkret koppling till svensk demokratitradition, det är blott ett teknokratiskt á-politiskt begrepp som kan vridas till vad som helst. Därmed blir det också lättare att motivera nya villkor för utdelning av de 14 miljarderna.

Nå, vad föreslår man då?
Jo, “organisationer i civilsamhället” ska nekas stöd om de vill “undergräva demokratin”. Men eftersom detta låter luftigt i överkant gör man ett försök att konkretisera vad som kan menas – och förklarar:

  • om man utövar våld, tvång eller hot,
  • diskriminerar eller bryter mot principen om alla människors lika värde,
  • rättfärdigar, främjar eller uppmanar till ovanstående,
  • motarbetar det demokratiska styrelseskicket

Det är inte fråga om ny lagstiftning, utan bara en justering av regelverket omkring fördelningen av statsbidrag, som – enligt min kvalificerade gissning – också kommer att bli vägledande för kommuner och så småningom även på andra områden, främst för press- och tidskriftsstöd. Man siktar på – om riksdagen godkänner förslaget – att det kan träda i kraft vid årsskiftet 2020–21.

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind förklarade för SVT:s tittare att fortsättningsvis ska statsbidrag “inte gå till organisationer som inte ställer upp på samhällets grundläggande värderingar” och Moderaterna förklarade sig nöjda.

Förslaget nyligen om ett lagstadgat “organisationsförbud” har glädjande nog avvisats av lagrådet som stridande mot grundlagen. Men förslaget kommer snart tillbaka i lätt modifierad och en än mer gummiartad version. Var så säker.

Vem kommer att fastna i nätet?
Och! Naturligtvis kommer inte några SD-organisationer att drabbas av dessa regler. Frågan är hur SD kommer att rösta i riksdagen om förslaget. Det ska bli intressant att se.

De enda som kan tänkas fastna är de få dumbommar som inte kan låta bli att uniformera sig som stormtrupper på gatorna eller som kallar sig själva demokratifiender.

Att stoppa presstöd till Nya tider och andra rabulistiska grupporgan blir kanske möjligt. Frågan är också om Proletärens, Internationalens och Flammans miljoner kommer att dras in. ETC lär klara sig.

Men kära läsare, det är omöjligt att rädda demokratin med styrda statsbidrag. Att detta självklara ska vara så svårt att förstå?

Men det är som vanligt makthavarnas egenintresse som är styrande i det hela.

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. Med en gang du begynner å skjele til andre enn medlemmene, så er løpet kjørt.
    Da jeg var tillitsvalgt, følte jeg meg ofte mer som en forsikringsagent, enn en demokrati-bygger. For det var det vi ble preppa på. I tillegg til å skolere lokale bedrifts-ledere i lov og avtale-verk. Hvis du visste såpass, og ikke ble motarbeidet av hovedtillitsvalgt - som ingen noensinne hadde valgt.

  2. Tiltredes! Med dagens krypto-teknologi, skulle det la seg gjøre å kontrollere pengemengden- og samtidig sikre at pengene var til personens frie benyttelse innenfor pengeområdet.
    Da ville vi kunne droppe de fleste av dagens byråkratier, og frigjort kontrollørene til mer samfunnsnyttige oppgaver. Min erfaring er at den vet best hvor skoen trykker, som har den på - og så sant det finnes et snev av overskudd i den foten, så vil det bli fikset. Borgerlønn kan fort være det overskuddet.

    Det finnes ingen dronning i min verden, - kun en konge.

  3. Vi snakker ikke om overskudd her, vi snakker om omsetning. I dag har bankene som hovedoppgave å sørge for at privat-norge har betalingsmidler nok. Måten de gjør det på, er ved utlån, derfor øker privat-gjelden hele tiden. Alternativt kunne staten ha brukt mer enn de drar inn, eller vi kunne ha importert mer enn vi eksporterer. Men det sitter veldig langt inne - etter det jeg forstår.
    Steve Keen forklarer best hvordan gjelds-raten ikke bare må øke, men øke ekspotensielt, for å bidra til såkalt vekst.
    Selv startet jeg her- etter å ha sjekket ut ønonomikken på Dragvoll og funnet den svært mangelfull. Det er godt å se at den fremdeles er på YouTube.

    https://www.youtube.com/watch?v=2nBPN-MKefA
  4. OK - det var bare ment som en støtte- erklæring, i henhold til borgerlønn. Men det henger nøye sammen, har jeg funnet ut.
    For dette systemet tilfredstiller både Hudge og Gudge, det er antagelig rigget akkurat for det.
    I økonomikken blir det persentert som den magiske “money-multiplier”. Mattemagien gjør at ingen stiller spørsmål med hva som skjer hvis renta blir negativ. Bare prøv.

  5. runeulv says:

    Økonomer forstår ikke matematikk, så professorene har ansatte matematikere som fikser opp modellene deres før publisering. Ingen tør å si at de ikke forstår, da de tror de andre gjør det, og da endte vi opp med at ingen økonomer torte å si at innvandring senker lønninger og øker boligprisene i årtider, annet enn når de underviste førsteårsstudenter i basiskunnskapen i faget, da man ikke setter seg opp mot guruene innen faget, selv om det er rene voodooen de bruker for å vise at det lønner seg allikevel.

    Når det kommer til gjeldspenger, så er det så komplisert at ingen egentlig hever å forstå det av hva jeg har sett, og jeg skal ikke hevde at jeg forstår det heller. Eks. dannes det fripenger når vi har konkurser, da gjelda ikke betales tilbake, og når det gjelder problemet med evig pengevekst, så er evig inflasjon også mulig, og så stryker man bare tre nuller når alle nullene blir for arbeidsomt. (Ikke ukjent i Latin-amerikanske land)

  6. Ja, beklager, jeg var ikke sur eller slem, men bare ør i hodet av å prøve å forstå hva du mente, og ga opp med den eneste konklusjonen jeg var i stand til. Etter å ha sovet tror jeg at jeg forstår deg bedre. Du mener at styresmaktene ikke bare kontrollerer offentlig pengebruk, men også privat pengebruk gjennom finansdepartementet og Norges Bank? Med egenkapitalkrav og krav om fast stilling så gjør de jo det. Men runeulv’s innvandring betyr nok enda mer, og denne er drevet av særtilskudd til kommuner, asylbaroner, og alskens offentlig ansatte som lever av å importere den tredje verda til Norge (dvs. bruk av det offentlige budsjettet til særtilskudd i stedet for borgerlønn). Når 1 million mennesker skal prøve å bo i Oslo i stedet for 0,5 millioner, så er det klart at det blir boligprisvekst, og du ender opp med tusener småfolk som betaler ned på store lån for sine små, dyre leiligheter. Det er også klart at når boligprisene dobler seg i en by, pga. sentralisering og innvandring, så vil pengemengden øke dramatisk som følge av at man skal finansiere alle kjøpene av de dobbelt så dyre boligene.

    Jeg opplevde dette sjøl da jeg jobbet 5 år som vikar på et lite tettsted før jeg fikk fast stilling. Sjøl om jeg sparte litt som vikar, så ble jeg stadig fattigere med tanke på boligprisene. Da jeg endelig fikk meg fast stilling, tok jeg opp et kjempelån på 80% av prisen på leiligheten, et lån som faktisk var større enn det leiligheten kostet for 5 år siden. Men så var jeg altså kapitaleier, og jeg kunne selge leiligheten et par år senere for 120% av prisen, som betydde at jeg hadde doblet min egenkapital uten at leiligheten hadde forandret seg (utenom litt opp-pussing).

    Gjennom sentralisering, innvandring, restriktiv bustadpolitikk, egenkapitalkrav/stillingskrav og høy skattlegging, så skaper myndighetene en økonomisk kløft mellom de som eier og de som leier, samtidig som de tvinger flere til å leie. Og boliginvestorene kan le hele veien til banken.

    Jeg skjønner likevel ikke hvordan du mener krypto-teknologi skal fikse disse problemene.

  7. Hadde det enda vært så vel, men det er kun i teorien. I virkeligheten blir vi styrt av BIS og deres direktiver. Bare spør hvem de skaffer pengen av, nesten gang du må “refinansiere”. Og da kan vi begynne å snakke om Irak, Libya og Venezuela, for å nevne nylige offer.

    De må skaffe nye rekrutter til pyramide-spillet sitt, og siden nordmenn stort sett alt har pantsatt framtiden sin, er det rasjonelt å importere.

    Vi tror vi låner med pant i fast eiendom, mens vi i virkeligheten monetiserer fast eiendom, mot pant i framtidig inntekt. Og det er omtrent den eneste måten vi monetiserer på - noe som er helt absurd, særlig i en tjeneste og forbruksbasert økonomi. Vi skulle selvfølgelig heller ha monetisert borgerne - borgerlønn.

    Det som er problematisk for mange, er tanken på å gjøre seg avhengig av penger fra en såpass ustabil enhet som våre myndigheter har vist seg å være. I tillegg har vi utfordringen med forfalskning. Alt dette kan løses med krypto-teknologi.

  8. runeulv says:

    Den virkelige ondskapen her er at det har vært kjent siden Malthus at den beste måten å forhindre fruktbarheten hos europeere, er å forhindre dem fra å ha et rede i ung alder.

    For at meg, meg, meg-generasjonen 68 opprøret skapte skal få godt betalt for boligene sine, så importerer de millioner over hele den vestlige verden, og når fruktbarheten faller, så bruker meg, meg, meg-generasjonen det til å rettferdiggjøre ennå mer innvandring. At dette i neste omgang senker lønningene og øker skattene for neste generasjon, driter de i, så lenge de kan få være moralsk overlegne antirasister som kan få billige tjenester til å vedlikeholde de dyre boligene sine.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

8 flere kommentarer

Deltakere