Vi flytt int’

0

Av Gerhard Miksche.

Margot Wallström & Co. har tagit intryck av Hasse Burmans schlager från 70-talet.

Då gällde det flyttlassen från Norrland och söderut. Till Kungl. Huvudstaden med omnejd. Nu gäller det flytten av Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. I Donald Trumps spår. Svårt att svälja för ett land som gärna höjer rösten men ogärna följer upp med att agera. Fast jag glömde nästan att vi är bra på att frikostigt strö ut pengar till höger och vänster för att avsaknaden av genuint agerande ska döljas. Vi måste ju tänka på våra intressen, icke minst de ekonomiska, vilket ju även borgarna har lätt att hålla med om.

Trump har ställt till det för många. Så pass mycket att somliga börjar ifrågasätta USAs medlarroll i Mellanösternkonflikten. Minns Camp Davis, vilka förhoppningar det väckte. Tyvärr har de kommit på skam. Samtidigt som Västbankens kolonisering har fortsatt – fast det är ju någonting som rör parterna i ett kommande fredsavtal, det ska man överlåta åt dem att lösa. Eller, hur?

Men det här med ambassadflytten, det är alldeles förfärligt: ”uttalandet riskerar att leda till starka reaktioner och ökad instabilitet i en redan orolig region, samt till långvariga strategiska konsekvenser för fredsprocessen”. Enligt Wallström beklagar den svenska regeringen djupt det som hänt och begär ett extrainsatt möte i FN:s säkerhetsråd.

Trump ser på saken ur ett annat perspektiv. Trump har helt rätt i när han menar att en lång rad amerikanska presidentkandidater under sina valrörelser lovat att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, men glömt bort löftet när de väl nått sitt mål. Trump är säker på sin sak, ”…so that a new embassy, when completed, will be a magnificent tribute to peace”. Och fortsätter: “En sak vill jag göra tydlig: Detta beslut bör inte ses som något som helst avsteg från vårt starka engagemang i att underlätta ett varaktigt fredsavtal…Vi tar inte ställning något som berör slutresultatet, inklusive de slutliga gränserna för Israels suveränitet i Jerusalem eller hur frågan om gränsdragningen ska lösas. Förenta Staterna är djupt engagerade i att underlätta att ett fredsavtal kommer till stånd, som båda sidor kan godta.”

Trump synes därvid glömma säkerhetsrådets resolution nr 2334, som antogs för knappt ett år sedan

(gå därifrån vidare till: United Nations Security Council Resolution 2334), antagen med 14 röster och med USAs röst nedlagd. Resolutionen avser de israeliska bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem. Enligt resolutionen utgör Israels bosättningar en flagrant överträdelse av internationell lag och saknar rättslig verkan. Resolutionen uppmanar Israel att sluta med sin illegala aktivitet och att uppfylla sina förpliktelser som ockupationsmakt i enlighet med fjärde Genèvekonventionen.

Margot Wallströms farhågor om starka reaktioner har dock kommit på skam, i vart fall på kort sikt. En tredje intifada är knappast att vänta. Anledningen är att Mellanösterns politiska karta skrivits om radikalt under senaste året. Det verkar inte vara slut på förändringarna. Framtiden är mer osäker än normalt. Med detta i tanke vill jag rekommendera Zvi Bar’els analysArab World has Only One Way to Fight Trump’s Jerusalem Decision”.

Vad som driver Trump funderar Allison Kaplan Sommer, en annan av Haaretz’ skribenter, kring: Armageddon. Bring It On. The Evangelical Force Behind Trump’s Jerusalem Speech:. Som hon sammanfattar med att Trump visar kärlek mot Israel för att USAs bibeltrogna konservativa kristna (Evangelicals) utgör en kärntrupp i det konservativa väljarunderlaget. Av deras röster tillföll vid presidentvalet 81 % Trump, en högre procentsats är George W Bush kunde skylta med. Till det kommer att vicepresidenten Mike Pence är en framstående företrädare för dessa konservativa kristna.

Det som driver dem är inte politiken utan tron. En av USAs bibeltrognas webbsidor, Charisma News, var eld och lågor när beskedet om ambassadflytten kom. Låt oss hoppas på att deras förhoppningar inte infrias. Armageddon genom kärnvapenkrig.

För att återgå till Sverige. Det som driver USAs bibeltrogna torde inte vara främmande för en del kristdemokrater. Vi flytt’, säger en samstämd partiledning. Det gäller vara väl förankrad inom metodistkyrkan.

Man får hoppas att den kristdemokratiska epoken i Sveriges riksdag tar slut vid nästa val.

Forrige artikkelEUs militære ambisjoner
Neste artikkelTakk for reklamen, Anders Giæver!