Kapitalismen – En spökhistoria – Av: Arundhati Roy

0

Av Hans Hjälte.
Nyligen besökte en indisk minister Sverige. Han var här för att bland annat diskutera energipolitik med den svenska regeringen. Sverige är ju bra på grön energi. Jovisst, är Indien intresserat av att få mer grön energi, men det framgick också av ministerns uttalanden att Indien kommer att genomföra en storsatsning på att bygga ut den allra smutsigaste energikällan, kolkraften.


Kapitalismen – En spökhistoria Av: Arundhati Roy, Celanders Förlag, 2016


Indien är fortfarande ett fattig land och gör av med mindre energi per invånare än den rika västvärlden. Men i Indien bor också en miljard människor. Om alla dessa skulle börja konsumera som vi skulle vårt jordklot inte räcka till.

Den indiska författaren Arundhati Roy, slog igenom för snart 20 år sedan med romanen De små tingens gud. Den blev en världssuccé. Men hon nöjde sig inte med rollen som världsberömd romanförfattare, hon har istället mer och mer skrivit faktaböcker om sakernas tillstånd i hemlandet. Om hur det ser ut bakom tillväxtfasaden, om de människor som har blivit tillväxtens offer. Hon engagerade sig också som en framstående kritiker av USA:s angreppskrig mot Irak.

I Kapitalismen – En spökhistoria berättar Arundhati Roy om den otroliga lyx de superrika indiska kapitalister omger sig med. Men också om hur en växande indisk medelklass konsumerar allt mer – på de fattigas och miljöns bekostnad. Hon konstaterar torrt vad som gäller i dagens Indien:

“Reglerna i uppåtflödets evangelium säger att ju mer man har, desto mer kan man få.”

De rika företagarna skyr inga medel för att berika sig. Mark privatiseras, människor tvångsförflyttas. De jordlösa människorna fördrivs från sina byar och tvingas in till städernas slumområden. Protesterna slås ner, människor flyr till djunglerna. De som gör uppror tvingas att kämpa mot en mäktig militär övermakt.

Den här historien måste berättas. Och när medierna tiger, så är det bra att det finns modiga författare som Arundhati Roy. Om man ska ha någon invändning mot Kapitalismen – En spökhistoria så är det att boken blir lite rapsodisk, den innehåller till exempel ett reportage från Kashmir, men som västerländsk läsare får man veta allt för lite om bakgrunden till konflikten där. Men detta förtar inte helhetsintrycket. Kapitalismen – En spökhistoria är en viktigt, men också skrämmande, bok för den som vill förstå vad som händer i världens folkrikaste land.

Citat/Utdrag ur Kapitalismen – En spökhistoria (sidan 16 och sidan 99).

“Vi, de trehundra miljoner människor som efter Internationella Valutafondens ‘reformer’ utgör Indiens nya medelklass – marknaden – lever sida vid sida med underjordens andar, poltergeisterna efter de döda floderna, de uttorkade brunnarna, de kala bergen och de avlövade skogarna, vålnaderna av de tvåhundrafemtiotusen skuldsatta bönder som tagit livet av sig och de åttahundra miljoner människor som har utarmats och fördrivits för att bana väg för oss. Och som överlever på mindre än tjugo indiska rupier om dagen.”

“Alla dessa krig, från bomberna över Hiroshima och Nagasaki till Vietnam, Korea, Latinamerika, har krävt miljontals liv – och alla har utkämpats för att slå vakt om ‘den amerikanska livsstilen’.

Idag vet vi att ‘den amerikanska livsstilen’ – förebilden som det är meningen att resten av världen ska eftersträva – har lett till att fyrahundra personer äger lika mycket som halva USA:s befolkning. De har inneburit att tusentals människor berövades sina hem och arbeten samtidigt som USA:s regeringen gick in med räddningsaktioner riktade till banker och storföretag…

Indiens regering dyrkar USA:s ekonomiska politik. Tjugo år av marknadsliberal politik har lett till att hundra av Indiens rikaste människor idag äger tillgångar som är lika mycket värda som en fjärdedel av landets BNP, samtidigt som över åttio procent av befolkningen lever på mindre än femtio cent om dagen (cirka 5 kronor).

Vi kallar det framsteg och ser oss numera som supermakt. Precis som ni är vi välkvalificerade, vi har atombomber och en stöttande ojämlikhet.”

 

Først publisert på eFolket

Anmeldelse av boka i The Guardian

Forrige artikkelSyria vinner krigen og Vesten mister interessen
Neste artikkelLeger Uten Grenser krysser grenser