Vi må også tro på en ny verdensorden

En del kunniga och eftertänksamma kommentatorer har svårt för att förstå/acceptera det smärre bakslag som framväxten av en ny världsordning – den multipolära/multinodala världsordningen – är inne i. De kan till exempel skriva «Mens Washington kan fortsette å utøve sin økonomiske og militære makt, viser BRICS seg ute av stand til å gjøre samlet motstand. Er en fredelig overgang til en multipolar verdensorden i det hele tatt mulig?»

Thomas Fazi oroar sig över att de intensiva fredsdiskussioner som pågår mellan bland andra Iran, Ryssland, Kina och Pakistan, inte skulle kunna leda till en mer fredlig utveckling för länderna runt Persiska viken – ja förmodligen åtminstone hela Västasien. Är inte det att misstro rysk och kinesisk diplomatisk förmåga samt muslimska republiken Irans erfarenheter och beredvillighet i att lyssna och noga tänka efter, före militära åtgärder av självförsvar? (Hvem vil vinne krigen om multipolaritet?.)

Men Thomas fråga är kanske bara en fundering, som även de samtalande länderna naturligtvis har? För omedelbart efter sin fråga skriver Thomas: «Kina og dets allierte i multipolaritetsbevegelsen oppfordrer ofte verden til å avvise ‘blokkmentaliteten’. Men enten ikke-vestlige land liker det eller ikke, er Vesten en blokk, og en bemerkelsesverdig lukket en av dem. Spørsmålet er derfor om overgangen til en multipolar orden kan oppnås uten en like mektig transnasjonal styrke med en felles politisk horisont, som er i stand til å holde imperiet i sjakk. Paradokset er åpenbart: En ikke-vestlig blokk modellert etter NATO – selv om det er politisk gjennomførbart – ville høyst sannsynlig utløse en ødeleggende global konfrontasjon.» 

Ja, det handlar om att med alla möjliga medel hindra en ’ödeläggande global konfrontation’. Detta förstår inte den politikerkast vi har i Väst – och inte heller dess massmediala uttolkare. Det är samtidigt viktigt att för länderna i det Globala Syd visa, att den aggressiva blockmentaliteten bara finns hos det nordamerikanska imperiet och dess vasaller.

Ja nog tillhör Thomas tvivlarnas skara! Han skriver nämligen också: «Men i det siste – som en som tydeligvis tilhører leiren av multipolaritetsforkjempere – har jeg begynt å lure på om ønsketenkning har tatt over. Selv om jeg er enig i mange av punktene ovenfor, er jeg rett og slett ikke sikker på om de støtter konklusjonen om at USA, tynget av sine egne feil, faktisk er tvunget til å gi etter for en multipolar orden. Utviklingen det siste året peker i en annen retning – og ingen steder er dette tydeligere enn i den økende fastlåste situasjonen blant BRICS-landene selv.» Det är mycket magert att hänvisa till «utviklingen det siste året» för sina tvivel. En bonde verkar bland annat i årscykler. Därför MÅSTE han också dra slutsatser grundade på årets skörd. Men vad hade hänt om jordens stora revolutionära ledare hade börjat tvivla efter ett, två, ja kanske tiotals år av bakslag?

Dessutom har ’multipolaritetsbevegelsen’ – som Thomas kallar den – erfarenheterna, förmågan och tiden på sin sida. Det århundrade som vi nu är inne i, är nämligen starkt präglat av kapitalismens förfall och därmed imperialismens alltmer impotenta, ja ofta självdestruktiva handlande.

Ett exempel. Förmodligen känner även några inom politikerkasten i Norden till vad BRI är. Men har de ens en aning om vad B3 och B3W är?; organisationer som skapades av president Biden 2020 för internt bruk i USA och av G7-länderna 2021 för att överglänsa BRI.

Oförmågan att ens kunna hålla kommunikationerna i acceptabelt skick hos oss i Väst är allt mer i fokus för våra medier. Som det tekniska haveriet i Tyskland 23–24 juni nu i år eller de två allvarliga olyckorna i Spanien 18 januari 2026 (46 döda) och 28 oktober (mer än 65 döda). Varför lyckas de blåmarkerade länderna på kartan ovan inte med sitt B3W samtidigt som BRI fortsätter sitt framgångsrika samarbete med framför allt länder i det Globala Syd? Svaret är enkelt. BRI står under planerat samarbete med folkrepubliken Kina, samtidigt som B3W förväntades bli genomfört av globalkapitalistiska företag i Väst. Globalkapitalister klarar inte av mer långsiktigt planerande.

OBS! Av tekniska skäl har nog Nya Zeeland placerats väster om Australien på kartan ovan. En riktigare placering finns på första kartan.

’Multipolaritetsbevegelsen’ kanske kan förlita sig på att det pågående förfallet i Väst fortsätter och därmed minskar risken för en ’ödeläggande global konfrontation’? En pyspunka i stället för ett kärnvapenkrig?

Nej det går naturligtvis inte. Vi måste också göra vad vi kan för att bidra till att ’pyspunkan’ fortsätter, och då behöver vi ha en stark framtidstro. Om det skriver Vijay Prashad i ett av sina nyhetsbrev – nummer 46 – The Global Left’s Mood of Resignation Must Be Lifted. «Den yttersta högern kan besegras, och de möjligheter som växer fram – från Brasilien till Indien och USA – kräver att rörelser byter ut defaitism mot en tillförsikt, som genom organisering kan förvandlas till en materiell kraft.» Så inleds Vijays brev. Nordens viktigaste arbetartidning på nätet – steigan.no – är en sådan rörelse/materiell kraft, för att nu använda Vijays ord.

Nyhetsbrev nummer 46 fortsätter: «Tidigare i år verkade politikens axel gynna den extrema högern av en speciell typoch dess hyperimperialistiska ambitioner. USA, lett av president Donald Trump, genomförde ett blixtkrig mot Venezuela, kidnappade dess president Nicolás Maduro och hans fru samt nationalförsamlingsledamoten Cilia Flores, fängslade dem olagligt i New York och överlämnade i praktiken landets olja till amerikanska multinationella företag. Sedan, ungefär två månader senare, inledde USA och Israel ett aggressionskrig mot Iran, vilket verkade upprepa Venezuela-historien. Irans attacker mot amerikanska militärbaser i Persiska viken och mot Israel självt förändrade dock den globala maktbalansen och blottlade gränserna för hyperimperialismens militära makt.»

Å ena sidan har de reaktionära krafterna framgångar som får en del ur ’multipolaritetsbevegelsen’ att bli nedstämda, å andra sidan får samma reaktionära krafter så allvarliga mothugg av islamiska republiken Iran, att vi alla kan se att Imperiet alls inte är starkt som många trott. Papperstigerns verkliga natur kommer fram. Det måste naturligtvis glädja ’multipolaritetsbevegelsen’. Så kommer det att fortsätta: bakslag och framgångar, bakslag och framgångar.

Vijays uppmaning till oss i nyhetsbrevet är värd att lyssnas på och efterkomma: «Lulas seger kom tillsammans med massiva mobiliseringar i Indien och Europa mot åtstramningar och för social rättvisa. Dessa händelser har olika historier och möjligheter, men tillsammans kräver de att vi omprövar den uppgivenhet som har lagt sig över alltför mycket av den globala vänstern.»

Bertil Carlman