oss 150 kroner!
På 1970-talet var jag medlem i den svenska arbetarförening som då hette KFML(r), och som nu heter Kommunistiska partiet(K) eller bara Kommunisterna. Partiordförande var Frank Baude, och partiets tidning hette då som nu Proletären. Efter några år fann jag partiet vara för sekteristiskt och blev utesluten. År 2017 eller 2018 påpekade en god vän, Ulf Nilsson, att Proletären «faktiskt är riktigt läsbar». Jag började prenumerera, och sedan 2019 har jag haft ett dussintal mejlkontakter med redaktionen för tidningen.
I januari det året skrev jag «Nu har jag noga läst P. nr 1-2. Det är bara att konstatera: 2019 ser ut att kunna bli ett mycket bra år för tidningen.»……«Mitt egentliga ärende kommer nu. Jag har aldrig gillat lotteriförsäljning. Som lärare hade jag ofta anledning att prata med mina elever om det. Om chansen att vinna på tips/lotter eller att bli mannekäng för att man är söt, eller en ny Zlatan för att man ’är djävligt bra på fotboll’. Den förra lotterilagen från 1994 är nu ersatt av en ny. Vad spel och dobbel kan leda till har alltid berört mig illa, lika illa som alkoholberoende. Tittar man på reklam TVkanaler idag är de fullständigt nerlusade med reklam för olika spelbolag. Jag har på radioprogram hört vilken ångest detta kan ge de som är spelberoende. Och när nu Mikael Persbrandt och framför allt Zlatan, som ju är en stor ungdomsidol, gör reklam för spel blir jag förbannad. Samtidigt påpekade min hustru nyligen att en annan idrottsstjärna, jag har glömt vilken, nyligen avböjt ett erbjudande om att göra reklam för spel. Vore det inte bra att i P. ta upp detta?»
Samma år, 2019, slutade Robert Mathiasson som partiordförande i K, och Jenny Tedjeza som chefredaktör för Proletären. Jag och min vän Ulf, som rekommenderat tidningen, tyckte det var ledsamt, då vi menade att Robert och Jenny var bland de medlemmar i K som gjorde att Proletären nu «faktiskt var riktigt läsbar», som min gode vän hade uttryckt det.
Jag skrev ytterligare två mejl det året, och skickade ett foto från samlingen i Växjö inför förstamajtåget till tidningen, vars redaktör tackade.
I augusti 2021 sände jag mitt första mejl med ett mer tydligt förslag rörande Kina; att ta upp frågan om Kina som en socialistisk marknadsekonomi. Efter en inledning av mejlet med ett antal länkar skrev jag: «Naturligtvis behöver jag inte för er komma med mer, ni följer naturligtvis den intressanta utvecklingen i landet som ”är socialistiskt med kinesiska förtecken.” Jo, en länk till först som ni kanske inte läst https://www.rt.com/shows/going-underground/526390-eric-li-us-china-goods/ En intressant intervju med en kinesisk riskkapitalist som finner det självklart att de mål som staten ställer för Kina måste vara riktmärke även för honom. Visst är det härligt hemsk? Författaren till den utmärkta boken ”Resa in i det okända”, Anders Carlsson, borde i Proletären kunna skriva en artikelserie om denna mycket intressanta kamp som nu pågår i Kina, och som är av stor global betydelse. Hans ledare brukar vara både intressanta och välskrivna. Hälsningar och tack på förhand. Bertil C».
(Länken till RT i mejlet fungerar inte längre på grund av Ursula von der Leyen. Men naturligtvis finns det idag alternativ. Alternativlänk: Eric Li: US borrows from China to buy Chinese goods! (E1023) — RT Going Underground)
Mitt förslag fick ingen respons, och vad jag vet har Proletären inte ens försökt tackla denna viktiga fråga för sina läsare.
I februari 2022 har nättidningen steigan.no en artikel om hur Proletären skriver om ’Freedom Convoy’ i Kanada: Proletären og Freedom Convoy. Pål Steigan skriver «Våre lesere vil være kjent med den svenske avisa Proletären. Det har vært den papiravisa i Norden som har vært systematisk best når det gjelder krigen mot Syria, ikke minst gjennom Patrik Paulovs reportasjer og kommentarer, og de har hatt mange gode artikler fra et arbeiderklassestandpunkt. Vi har publisert mange av deres artikler nettopp av disse grunnene. Derfor er det svært overraskende at avisa og dens redaktør August Eliasson tar den vendinga de gjør når det handler om Freedom Convoy 2022: Strejkbrytare och högerpopulister i kanadensisk ”frihetskonvoj”.»
Också i början av 2022, tillträder Cui Aimin sin post som Kinas ambassadör i Sverige. Proletären gör en längre intervju med honom, och frågar bland annat om de stora skillnaderna i välstånd inom det kinesiska folket. Jag mejlar redaktionen och gratulerar den till en bra intervju. Samtidigt hoppades jag på någon form av uppföljning, så att tidningens läsare bättre kunde förstå den viktiga roll Kina har i den pågående kampen för en ny världsordning.
I augusti 2022 skickade jag följande mejl: «Jag kanske inte får något svar, men……Ännu en tid kan man få se och höra hoppets och framtidens röster på internet. Ännu har jag möjlighet att oförhappandes ramla in på ett hjärtevärmande samtal. Denna gång om vad Kina är. Denna gång mellan den ständige bråkmakaren från UK George Galloway och den sympatiske och enormt empatiske Angelo Giuliano som levt 27 år i Kina, först några år på Taiwan. Tänk om jag kunde nöja mig med att säga för mig själv: ”Strunta i att Proletären har fundamentala brister. Strunta i att Proletären verkar stå under påverkan av samma russofoba idéer som en del clartéister, Benny Andersson t.ex., står under”……. BC» Mycket riktigt fick jag ingen reaktion. Benny Andersson bör vara åtminstone något bekant för de som läster steigan.no, eftersom han och redaktör Steigan hade ett ganska intensivt meningsutbyte år 2020.
I september 2022, då proxykriget i Ukraina pågått några månader, blev jag av Stefan Lindgren tillfrågad, om han på ’8 dagar’ fick återpublicera två obesvarade mejl rörande Ryssland, som jag skickat till Proletären. Det fick han naturligtvis: 8 dagar: Brev till Proletären. Det första obesvarade mejlet avslutade jag så här: «Ni har skrivit många och utförliga artiklar om klasskampen i Sverige och om hur Sverige genom SAP:s försorg nu även formellt anslutit sig till krigsorganisationen Nato. Men var är den viktiga analysen av hur detta allt förhåller sig till den internationella kampen för en ny multipolär världsordning, under ledning av framför allt Ryssland och Kina? Eftersom denna kamp, i och med kriget i Ukraina och USA:s provokationer mot Kina, kommit in i en allt snabbare och farligare fas, utgår jag ifrån att också Proletärenredaktionen finner den viktig att förklara för tidningens läsare, extra viktig inför valet. Med vänlig hälsning.»
Som prenumerant på ett nyhetsbrev från Friends of Socialist China fick jag i juli 2023 en artikel, som handlade om hur man i Kina hade mottagit en delegation med ledare för kommunistpartier. «The Third Communist Party Leaders Delegation of North American, Oceanian and Nordic Countries visited China from June 24-July 4 at the invitation of the International Department of the Central Committee of the Communist Party of China (IDCPC)» Ett foto på deltagarna inledde artikeln:
Nyhetsbrevet fick mig att skicka ett mejl till redaktionen för Proletären:
«Hej!
På Guo Yezhou meets with Communist Party leaders delegation – Friends of Socialist China läser jag att deltagare på mötet var:
- Communist Party of Australia
- Communist Party of Ireland
- Communist Party of Finland
- Communist Party (Sweden)
- Communist Party of Norway
- Communist Party USA
- Communist Party of Canada (including Le Parti communiste du Québec)
- Communist Party of Denmark
- New Communist Party of Britain
- Communist Party of Great Britain (Marxist-Leninist)
Om “Communist Party (Sweden)” är samma sak som Kommunisterna med tidningen Proletären, ber jag att få gratulera till Ert besök. Jag hoppas att det skall vidareutveckla ert arbete, och ge fler artiklar i Proletären som klart visar hur oerhört beroende Sverige är av den nu pågående geopolitiska utvecklingen.
Någon gång om ett antal årtionden måste naturligtvis hela den svenska politikerklassen, liksom den del av den svenska journalistkåren som helt arbetar för denna ”klass”, bytas ut. Hur detta byte kommer att gå till det vet ingen, men det kommer att med nödvändighet bli ett tungt arbete för de svenskar som då är i arbetsför ålder. Jag kommer inte att få uppleva detta, men tanken därpå, och med den nuvarande fullt synliga process som är en nermalning av USA/NATO/EU, ja detta är en av de främsta anledningarna till att jag nästan jämt är på ett mycket gott humör. Även “Communist Party (Sweden)” har anledning att vara på gott humör. Det beror naturligtvis inte på läget i ”Den europeiska trädgård” som Joseph Borell höll ett anförande om för en tid sedan, utan det beror på läget utanför trädgården; läget djungeln. Här ett exempel President Cyril Ramaphosa addresses the launch of the Huawei South Africa Innovation Centre – YouTube. Kan man bli annat än glad när man lyssnar på detta? Med vänlig hälsning. Bertil C»
På detta mejl väntade jag faktiskt en reaktion; på ett eller annat sätt. ’K’ hade ju tillsammans med andra kommunistpartier av «den internationella avdelningen för centralkommittén för Kinas kommunistiska parti» blivit inbjuden till mer än en veckas besök i Kina. I tidningen Proletären kunde jag emellertid inte märka ett spår.
När nummer 6/2025 av Proletären kom, läste jag ledaren och skrev mitt förmodligen sista mejl, vilket jag också vidarebefordrade till några vänner och bekanta, som jag ansåg kunde vara intresserade:
«Att söka sanning från fakta är inte alltid svårt. (6:e feb)
Ledaren i Proletären nummer 6 för 2025 bär rubriken: ”Taiwans väststödda separatism hotar freden” Det handlar alltså om ett mycket viktigt ämne: världsfreden. Sedan börjar artikeln ”När Kina utmanar USA om herraväldet på den kapitalistiska världsmarknaden…”. Är Kinas BRI en utmaning på ”den kapitalistiska världsmarknaden”? Många likt mig menar i stället att BRI till skillnad från Världsbanken och IMF snarare kommer med erbjudanden. USA tvingade t.ex. nyligen Panamas statschef att säga upp BRI-avtalet med Kina. Vem var det som utmanade vem? Har man från kinesiskt håll protesterat?
Längre fram i ledaren kan man läsa: ”Kina har sedan många år drivit en aggressiv politik i Sydkinesiska havet, som kränker Vietnams, Filippinernas, och andra grannländers territoriella rättigheter”. Vilken är källan till detta påstående? Jag har ingenstans hittat uttalanden från Vietnam eller ”andra grannländer”, om att Kina skulle uppträda aggressivt i de sedan många år pågående förhandlingarna om gränsdragningarna. Sådana klagomål har, vad jag vet, endast framförts från den nuvarande statsledningen på Filippinerna. Däremot vet jag att framför allt press i USA sedan ett antal år haft artiklar med den ungefärliga lydelsen: ”Kina har sedan många år drivit en aggressiv politik i Sydkinesiska havet, som kränker Vietnams, Filippinernas, och andra grannländers territoriella rättigheter”
Ledarredaktören skriver vidare: ”Territoriella tvister bör lösas via förhandlingar, inte via maktspråk”. Ledarredaktören vet alltså inte att sådana förhandlingar pågår? Vet ledarredaktören inte heller att USA nyligen fick nya militärbaser på Filippinerna? Microsofts copilot upplyser den som frågar om saken på följande sätt: ”USA och Filippinerna kom överens om att ge amerikansk trupp tillgång till ytterligare fyra baser i Filippinerna i februari 2023. Detta beslut togs i samband med ett besök av USA:s försvarsminister Lloyd Austin i landet. Dessa baser är placerade i strategiska områden och bidrar till att stärka den säkerhetsallians som landet har haft sedan 2014.” Undrar inte Proletärens ledarskribent över vad USA gör i Sydkinesiska havet? Jag kan nämligen inte hitta något i ledarartikeln om detta. Med vänlig hälsning. Bertil Carlman».
Efter denna ledarartikel står det klart för mig, att Proletären inte är en riktig arbetartidning. En riktig arbetartidning kan inte nöja sig med artiklar om klasskampen i det egna landet, artiklar om bara vissa krig och konflikter på jorden, om det egna partiets utveckling, möten och 1:a maj-tåg. En riktig arbetartidning måste för sin läsekrets förklara det som är svårt. Den måste till exempel åtminstone försöka förklara, hur Kina genom att införa marknadsekonomi (socialism med kinesiska förtecken) på rekordtid, lyckades utrota fattigdomen i landet. Den måste åtminstone försöka förklara varför det kapitalistiska Ryssland, åtminstone hittills, inte kan klassas som imperialistiskt, trots att all marxistisk litteratur, som ’K:s’ medlemmar har studerat, anser att Ryssland idag ’borde’ vara imperialistiskt. Den måste åtminstone försökaförklara, varför BRICS-ländernas arbete är oerhört viktigt för fredsarbetet på jorden.
Nu, i mot slutet av februari, när USA och Ryssland äntligen verkar vara inställda på att återupprätta normala diplomatiska förbindelser, är det av yttersta vikt för en svensk arbetartidning, att för sina läsare förklara, varför detta är ett steg bort från den risk för kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland, som ökat under den förre USA-presidentens regeringsperiod. Om en svensk arbetartidning inte gör det, vad skall dess mer oinformerade läsekrets tro? Skall den tro som Vänsterpartiet, att eftersom nu USA verkar mer inriktat på att dra sig ur Ukrainakriget, så bör Sverige tillsammans med andra Nato- och EU-länder öka sitt stöd, så att regeringen i Kiev kan fortsätta kriget? Och framför allt måste en riktig arbetartidning, även en svensk, ständigt vara inställd på att inte ljuga, utan att «söka sanning ur fakta», även om fakta verkar strida mot tidigare vedertagna (’etablerte’) sanningar.
