Humor om Kina i Latinamerika

0
Kinas president Xi Jinping håller en välkomstceremoni för Honduras president Xiomara Castro utanför Folkets stora sal i Peking den 12 juni 2023, under sitt statsbesök i Kina. Foto: Wang Ye/Xinhua/Alamy Live News/AP/Arkivfoto.

Av Roger D. Harris

Orinoco Tribune, 5 oktober 2023.

Oversatt til svensk av Bertil Carlman.

«När Kina anländer med ett plask till Honduras vrider USA sina händer» enligt Washington Post, 2 oktober 2023

I en paus från sin hysteriska bevakning av det existentiella hotet från Donald Trump, varnar Washington Post – Demokraternas nationella kommittés husorgan – oss för det andra hotet, Kina. «När ledaren för detta fattiga centralamerikanska land besökte Peking i juni», varnas vi, «gav Kina det varmaste välkomnandet.»

Honduras president deltog uppenbarligen i ett allvarligt hot mot USA:s nationella säkerhet i en statsbankett och hon åt faktiskt kinesisk mat. Vad händer härnäst för det land som The Post kärleksfullt beskriver som «länge bland de mest fogliga av USA:s regionala partners?»

Honduras ändrar sin Kinapolitik

I ett klassiskt exempel på gör-som-jag-säger-och-inte-som-jag-gör-diplomati, blev USA förbannat när Honduras erkände Folkrepubliken Kina som Kinas enda representant i mars. Märkligt nog genomförde USA sin ett-Kina-politik för 44 år sedan.

I dag erkänner bara ett dussintal av världens länder Taiwan som suveränt. Bland dem kommer Guatemala att byta till Kina, om den tillträdande presidenten Bernardo Arévalo tillåts tillträda i januari. Ett annat land, Haiti, har bokstavligen ingen egen vald regering, men kan snart få en USA-stödd ockupationsarmé.

Kina har framstått som Sydamerikas ledande och den bredare latinamerikanska regionens näst största handelspartner, med över tjugo stater som anslutit sig till Pekings Belt and Road Initiative. Detta är ett substitut för monopolets beroende av handel med Onkel Sam. Även Ryssland har drivit på under greenback-ridån*. I BRICS+-alliansen med Kina och Ryssland ingår även bland annat Brasilien och Argentina.

«USA:s bistånd och investeringar i hela regionen har historiskt sett ansetts som långsamma», förklarar Post som orsaken till de handels- och diplomatiska förändringar som setts i regionen och som återspeglas i Honduras.

The Post skyndar sig att utan omsvep tillägga att USA:s investeringar kommer med «betydande villkor om mänskliga rättigheter och demokrati». Som stöd för detta löjliga påstående skriver The Post: «Honduras, som länge varit känt för våld och korruption, har varit föremål för särskild granskning från USA.»

Det bör noteras att The Post stolt kör frasen «Demokratin dör i mörkret». Så de borde veta vilken form den «särskilda» amerikanska granskningen tog.

Talande nog har Washington Posts artikel inte med den USA-stödda kupp 2009 som avsatte den demokratiskt valde presidenten i Honduras, Manual Zelaya. I sina memoarer tog USA:s dåvarande utrikesminister Hillary Clinton åt sig äran för att ha förhindrat Zelayas återkomst till sin valda post. Det stod i den ursprungliga inbundna versionen av vanity-boken. Den efterföljande pocketboken utplånade skrytet.

Xiomara Castro, som först blev känd efter den kupp som störtade hennes make Manual Zelaya, blev Honduras första kvinnliga president i januari 2022.

Hennes företrädare, Juan Orlando Hernández (JOH), utlämnades omedelbart till USA för narkotikahandel, vilket bevisar bortom allt tvivel att hennes seger över en nacro-diktatur var en seger. JOH var den siste i raden av korrupta golpistas (kuppmakare) som USA hade stött under de senaste tolv åren. Så mycket för Postens skryt om USA:s stöd för mänskliga rättigheter och demokrati.

Och sedan, nästan som en eftertanke, erkänner Washington Post, att USA:s bistånd och investeringar faktiskt har andra villkor; nämligen «en preferens för den privata sektorn och icke-statliga organisationer». Avslutningsvis: «Däremot har Kinas erbjudanden om handel och investeringar, med få förbehåll, i allt högre grad vägt tyngre än traditionella band eller ideologi i regionen.»

Peru – Kineser på 20-yardslinjen i vårt hemland

Det finns anledning till oro nere i Peru också. Pedro Castillo, den folkvalde presidenten från ett vänsterparti, fängslades i december förra året i en parlamentarisk kupp som stöddes av militären och USA. De facto-regeringen införde undantagstillstånd när demonstrationer inleddes. Castillo sågs av de fattiga och ursprungsbefolkningen som en av sina egna i ett samhälle med djupa klass- och rasklyftor

Oproportionerlig användning av våld mot protesterna, inklusive avfyrning med skarp ammunition, har resulterat i att omkring 80 personer har dödats. USA uttryckte omedelbart sitt stöd för kuppregimen och skickade senare trupper till Peru för att stödja den impopulära regeringen. (I grannlandet Ecuador slöt USA nyligen ett avtal om att skicka trupper dit för att stödja en annan vacklande högerregim.) Perus ekonomi befinner sig i recession och lokalsamhällena motsätter sig stora utländska gruvprojekt

Så vad är problemet? Enligt en artikel i Financial Times, baserad på en «anonym» amerikansk tjänstemans ord och stärkt av vittnesmål från en namnlös «källa» nära den peruanska regeringen, finns det en allvarlig fara. Men det är inte något av ovanstående.

Uppenbarligen är den peruanska regeringen «inte tillräckligt fokuserad» på de hot som kinesiska investeringar i infrastruktur utgör mot deras land.

En möjlig orsak till den otillräckliga fokuseringen från Perus president är att hon av Perus riksåklagare anklagas för att ha begått folkmord, grovt mord och maktmissbruk.

Om hon hade varit uppmärksam skulle hon ha noterat att det italienska energiföretaget Enel i april meddelade att det skulle sälja sin peruanska elverksamhet till ett kinesiskt företag. Tidigare har ett annat kinesiskt företag investerat i Limas elförsörjning och några vattenkraftsdammar.

Faran slutar inte där. Cosco, ett kinesiskt statsägt företag, har en 60-procentig andel i en föreslagen djuphavshamn i Peru med planerad byggstart i slutet av nästa år. Financial Times varnar för att hamnen visserligen är utformad för lastfartyg, men den är «tillräckligt stor för att användas av Pekings flotta för att proviantera krigsfartyg».

Om ytterligare några hundra affärer som denna genomfördes, och därefter på något sätt beväpnades, skulle kineserna i en avlägsen framtid kunna vara på väg att skapa motsvarigheten till vad BCC kallar den kompletta bågen av amerikanska militärbaser som för närvarande omger Kina.

Med sådana infrastrukturprojekt och deras 5G-mobilnät, är kineserna redan, enligt chefen för USA:s södra kommando, «på 20-yardslinjen till vårt hemland» (begrepp från amerikansk fotboll).

Vad är nästa steg för USA:s bakgård – uppgraderad till «front yard« av Biden – under detta Monroedoktrinens 200:e år? Kina kan snart exportera lyckokakor med subversiva budskap eller, ännu mer hotfullt, skjutit upp en ny väderballong över Stilla havet. Det är betryggande att USA:s sjunde flotta, inklusive dess «spökdrönare«, fortfarande patrullerar Kinas kust med sitt budskap om fred.

*Greenback kallas dollarn på grund av sin färg.

BCC Media https://bcc.media › … BCC Media er en mediestiftelse i BCC-forbundet som produserer og distribuerer innhold med positive og kristne verdier til hele verden.

Originalen finner du her:

Humor in the Headlines Over China in Latin America – Orinoco Tribune – News and opinion pieces about Venezuela and beyond

Forrige artikkelUlovlige bosetteres terrorvelde på Vestbredden
Neste artikkelStopp bombinga av Gaza – stopp folkemordet på palestinerne
skribent
Skribent er en betegnelse vi bruker i databasen på alle som ikke er registrert der som forfattere. I de aller fleste tilfelle vil du finne forfatterens navn i artikkelen.