Då «En gledens morgen», vad är det idag?
Fler och fler analytiker av dagens geopolitiska situation ger uttryck för följande mycket allvarliga åsikt ”Vi befinner oss de facto i det tredje världskriget”. Vid studium av morgonens nyheter fann jag denna åsikt nu också på RT, där Fyodor Lukyanov säger: ”World War III has already started”. Alexander Mercouris ger uttryck för samma sak i flera inlägg, Vijay Prashad redogör närmare för hur arabstaterna och världens muslimska länder positionerar sig. Det gör han i ett samtal på Break Through News, och Craig Mokhiber, som i många år varit Director of New York Office of UN human rights body, han avgår. «Än en gång ser vi ett folkmord utspela sig framför våra ögon, och organisationen som vi tjänar [FN] verkar maktlös att stoppa det,» säger han i ett uttalande.
Den person som för tillfället är den högsta ansvariga för de reaktionära krafter som ligger bakom detta allvarliga läge, och som också är president i en av jordens två största ekonomier, han säger så här i ett uttalande den 20:e oktober: «Amerikansk ledelse er det som holder verden sammen. Amerikanske allianser er det som holder oss, Amerika, trygge. Amerikanske verdier er det som gjør oss til en partner som andre nasjoner ønsker å jobbe med. Vi ville sette alt dette i fare hvis vi går bort fra Ukraina, hvis vi vender ryggen til Israel, og det er bare ikke verdt det.» Det är dessa ödeläggande «Amerikanske verdier» som vasallstaerna Norge, Sverige med flera sluter upp bakom.
Vid studium av morgonens nyheter läser jag också artikeln Seks av de ni planetariske grensene er brutt.Erik Plahte skriver att «vårt økonomiske system — kapitalismen — krever vekst, evig vekst. Hvis veksten fortsetter lenge nok, må den nødvendigvis støte mot noen materielle grenser som hvis de blir brutt, truer den trygge tilværelsen for menneskeheten som Holocen bød på.» Ingen glädjens morgon alltså?
Men vänta ett tag – vad var det Alexander M. påpekade häromdagen? Jo han påpekade att det diplomatiska arbete, eller kamp om man vill, som nu pågår i FN, det pekar på att de länder som fortsätter att kämpa för fred, trots allt vinner politiska framgångar. En stor merpart av dessa länder tillhör BRICKS-11. Statschefer i dessa länder tar kontakt med varandra, och genom olika omröstningar har det land som står för «Amerikanske verdier» nu tydligt utpekats som det största hotet mot fred på jorden. BRICKS-11 är inte bara en grupp som nu arbetar för fred, det är en grupp vars styrka i många och avgörande avseenden överstiger den som de reaktionära krafterna har. (Indien, eller snarare Narendra Modi, är en avvikare från detta mönster. Vijay Prashad förklarar det i samtalet ovan).
BRICS-länderna träffades för en tid sedan i Afrika och håller alltså på med att skrive verdenshistorie. Vad var dessa länder för tio år sedan? De hade den 27:e mars 2013 ett möte i den sydafrikanska staden Durban. Vid detta möte höll ledaren för den andra av jordens två mäktigaste länder ett mycket intressant anförande. Här följer utdrag översatt från engelska:
«Vi bör beslutsamt upprätthålla internationell rättvisa och världsfred och stabilitet. Världen av i dag är inte fredlig; ständigt ställs den inför nya globala hot och utmaningar. BRICS-länderna älskar och värnar om fred, och vi delar strävan efter varaktig fred i världen, en fredlig och stabil social miljö för alla länder, och ett anständigt liv för alla folk.»
«Oavsett hur det internationella systemet utvecklas, bör vi fortsätta att hålla fast vid principerna om jämlikhet, demokrati och inkludering.»
«Oavsett hur reformen av det globala styrsystemet fortskrider bör vi ta en aktiv och konstruktiv del i processen för att göra den internationella ordningen verkligt rättvis och jämlik, och på så sätt tillhandahålla institutionella garantier för fred och stabilitet i världen.»
«Vi bör arbeta tillsammans för att fastställa den internationella utvecklingsagendan, fullt ut utnyttja den produktivitet och de materiella resurser som mänskligheten har samlat på sig, uppnå FN:s milleniemål för utveckling, minska utvecklingsklyftan mellan nord och syd och göra den globala utvecklingen mer balanserad.»
«Vi bör stärka samarbetet och resultaten som gynnar båda parter. Vi har fortfarande en lång väg att gå, innan vi kan ge de tre miljarder människorna i våra länder ett anständigt liv och fullt ut uppfylla deras strävan efter ett bättre liv.»
«Vi bör omsätta vårt politiska samförstånd i konkreta åtgärder, aktivt driva sådana initiativ som en BRICS-utvecklingsbank och ett arrangemang med villkorade reserver, påskynda det praktiska samarbetet inom alla områden, konsolidera den ekonomiska och sociala grunden för samarbetet, och presentera en positiv bild av BRICS-länderna som strävar efter både inhemsk utveckling och internationellt samarbete.»
«Vår sak kommer säkert att frodas så länge vi har ett starkt förtroende för våra egna utvecklingsvägar och för samarbetet mellan BRICS-länderna, inte ryggar tillbaka för att möta risker och inte vilseleds av någon distraktion.»
«Kära kollegor,
Jag vet att ni alla har ett stort intresse för Kinas framtida utveckling. Framöver kommer Kina att arbeta mot två mål: För det första kommer vi att fördubbla Kinas BNP 2010 och inkomst per capita för stads- och landsbygdsinvånare till år 2020, och skapa ett måttligt välmående samhälle i alla avseenden, som gynnar vår befolkning på mer än en miljard. För det andra kommer vi att bygga Kina till ett modernt socialistiskt land som är välmående, starkt, demokratiskt, kulturellt avancerat och harmoniskt år 2049, när vi firar hundraårsjubileet av grundandet av Folkrepubliken Kina.
«Vi kommer att sätta folkets intressen främst, sträva efter allsidiga framsteg på de ekonomiska, politiska, kulturella, sociala och ekologiska områdena, samordna alla aspekter av vår moderniseringssträvan och göra Kina till ett vackert land.»
«Vår utvecklingssträvan är samarbetsinriktad, eftersom vi kommer att arbeta för gemensam utveckling, bedriva ekonomiskt och tekniskt samarbete med alla andra länder på grundval av jämlikhet och ömsesidig nytta, samt främja vår egen utveckling, och alla länders gemensamma utveckling genom samarbete. För att uppnå dessa två mål behöver vi en sund yttre miljö. Kina kommer att fortsätta att föra en oberoende utrikespolitik för fred och anpassa det kinesiska folkets intressen till alla andra länders folk.»
«Kära kollegor,
Att stärka samarbetet med andra BRICS-länder har alltid varit en diplomatisk prioritet för Kina. Vårt land kommer att fortsätta att stärka samarbetet med de andra BRICS-länderna, förbättra strukturen och göra den mer produktiv. Resultatet kommer att bli en kraftigare tillväxt för alla inblandade. Detta kommer att ge verkliga vinster för människor i alla länder och ge ett större bidrag till världsfreden och utvecklingen.
Tack!»
Naturligtvis är det många människor på jorden, framförallt i det Globala Syd, som studerat detta anförande. De har sett alla 17 ”We should” och alla ”We will” i anförandet. De har läst om de mål som för tio år sedan stakats ut för BRICS-länderna gemensamt och för Kina. Sedan har de kunnat jämföra med vad som skett, och jämförelsen måste ha imponerat. När de sedan dessutom jämfört med vad Väst utfört under de tio åren, kan slutsatsen bara bli en. Därför finns det nu en kö av länder från det Globala Syd som vill ansluta sig till BRICS. De vet att BRICS håller på med att ”skrive verdenshistorie”.
Kanske BRICS till och med, när sammanslutningen blivit än mäktigare, kan komma att ändra på den djupt odemokratiska strukturen på FN. För som det står i anförandet från den 27:e mars 2013 “BRICS-länderna älskar och värnar om fred, och vi delar strävan efter varaktig fred i världen, en fredlig och stabil social miljö för alla länder, och ett anständigt liv för alla folk.”
