oss 100 kroner!
Samspillet mellom mediene, krigsindustrien og vestlig imperialisme har skapt forutsetningene for krigen mot Russland i Ukraina som Vesten har forberedt seg på gjennom mange år og provosert fram. Dette skriver Andi Olluri, som er en skribent og debattant som er bosatt i Sverige og blant annet skriver i Global Politics. Dette er første del av en artikkel i to deler. – Red.
Av Andi Olluri.
Den svenske filosofen Herbert Tingsten varnade att den moderna demokratin domineras av en “fallenhet för public relations”. “Demokratin”, fortsatte Tingsten, “innebär ingen stadig aktivitet från den stora massans sida”. Den innebär “ett högt valdeltagande trots en begränsad politisk aktivitet … medan medborgarna blir föga engagerade, på sin höjd roade konsumenter”. Det är en naturlig följd av vad han beskrev som en “sammansmältning” av politiska partier, som förenas i att de lyder intressena hos ett litet antal rika företag, som får sin vilja igenom med hjälp av propaganda i ett fritt samhälle som vårt.
Målet för den ansvarsfulla medborgaren är därför, som Tingsten insisterade, att “verka för en folkbildning, som begränsar propagandans möjligheter” att fånga oss i spektakel, och “att skapa det intresse, de kunskaper och det självständiga samt kritiska omdöme, utan vilket folkstyrelsen alltid till en viss grad blir fiktion och formalitet”.
Den samhälleliga rollen media och elitopinion har är att tjäna rådande makt och ideologi. Här ingår i synnerhet media, som trots allt är vinstdrivande företag. De ingår också i enorma konglomerat som formar statlig politik och beslutsfattande. Media måste, därmed, motverka att allmänheten kan förverkliga Tingstens ideal.
En naturlig följd av allt detta är att så gott som alla opassande fakta om västerländsk imperialism, kommer antingen tystas, förnekas eller förvrängas. Detta verifieras på fråga efter fråga.
Som exempel, låt oss granska Ukrainahistoriken – det som ledde upp till kriget och efteråt.
Det mest grundliga faktumet är att Väst sedan 2014 fördärvat ukrainsk suveränitet och demokrati, och fram till förra året har de västerländska militärstaberna och försvarsråden förutspått, planerat för och förberett sig för väpnad konflikt med Ryssland via Ukraina – och faktan är dramatiska, och censurerade.
I januari och februari 2014 kapade en koalition av neonazistiska grupperingar de gräsrotsbaserade protesterna mot president Viktor Janukovytj. Dessa genomförde kuppen, med amerikanskt stöd, efter att ha militärt ockuperat statshusen och parlamentet och störtat Janukovytj och avfärdat förslaget på en EU-skapad resolution mellan parterna. Amerikansk och europeisk press rapporterade ärligt att: “Utan nationalisternas fasta organisation skulle revolten på Majdantorget för länge sedan ha kollapsat”. Dessa grupperingar “utgör också den största faran för proteströrelsen” (Deutsche Welle). (1)
Samtidigt planerade en amerikansk delegation på plats i Ukraina vilken regering som skulle tillträda efter kuppen, och de fick makten. En grupp CIA-officer anlände också i december 2013 för att förbereda den ukrainska armén för att attackera Donbas, och ge vad dem kallade “hemligt understöd” för “antiterroroperationen” – en orwellism för att beskriva ett mordiskt krig mot sin egen befolkning i östra Ukraina. Redan då inleddes “ett multinationellt paket som involverat kanadensisk, amerikansk och svensk personal”(2) för att träna attackstyrkorna, som brittiska Armémanualer öppet deklarerade, med det numera erkända syftet att förbereda Ukraina för storskaligt krig. Kanadas Kievambassadör stoltserade i november 2020: “Det viktigaste kriget för Ukraina är ett externt krig” det vill säga det framtida kriget med Ryssland.(3) I ett uppfriskande utbrott av ärlighet, klargjorde Yevhen Karas att Ukraina sedan 2014, och i synnerhet sedan Rysslands invasion, inte “fått så mycket krigsmateriel” av Väst eftersom “de hjälper oss”, och “inte för att de vill vårt bästa, utan snarare för att vi utför deras order” (Yevhen Karas, februari 2022).(4)
Den ordern beskrevs också av t.ex. det amerikanska representanthuset i januari 2020 i en officiell deklaration: Vi skickar vapen till “Ukraina och hennes folk så att vi kan kriga mot Ryssland där borta istället för att behöva kriga mot Ryssland här hemma”.(5) Numera erkänns detta nästan dagligen. Ett av otaliga exempel: Republikanledaren Mitch Mcconnell påpekade för två veckor sen: Västs militära stöd är “en direktinvestering i mt”.(6)
Men dessa saker glömdes snabbt bort efter kuppen i den krävda amnesin, medan kuppledarna öppet skröt att de utgjorde 8% av demonstranterna i Majdan, men “vore det inte för dessa 8% hade effektiviteten [av kuppen] sjunkit med 90%”.(4)
Sedan dess har dessa “öppet neonazistiska … fascisters ” roll varit att beskjuta och spränga de oberoende ukrainska mediehusen, vara dödsskvadroner som kväser fackföreningarna och dissidenter, och hindra någon form av förlikning med folket i Donbas. Förresten: det är inte min beskrivning av dem. Jag använder mig av det amerikanska representanthusets formulering i sitt vapenembargo mot grupperna i sommaren 2015.(7)
Attacken mot Donbas resulterade i fler än tiostusen dödade, en stor del civila, varav över 80% i Donbas, som FN-siffror visar. Vemsomhelst förstår att det där inte tjänade vårt propagandasyfte, och väckte därför ingen uppmärksamhet här hemma.(8)
Den västerländskt instiftade militärstaten som terroriserat den ukrainska befolkningen har nu dokumenterats i bokstavligen hundratals sidor, av ledande ukrainska och internationella specialister. I litteraturen – som såklart är totalt okänd i Väst – dokumenterar man att 1980-talets “Latinamerikanska diktaturer” använts “som en ‘lovande modell’” efter Västkuppen i 2014.(9) “Vi kan säga att beslagtagandet av Ukrainas naturresurser” sedan kuppen “äger rum på samma sätt det ägde rum i många av Afrikas och Latinamerikas länder” (Kovalevitj). Den ukrainska ekonomen Yuri Buzdugan gav en utpräglad beskrivning av vad som kallas “avindustrialiseringen” av landet. Nämligen att “EU-företag skall kunna länsa landet på naturresurser” ostört. Därför är det naturligt att fackföreningsunionerna beklagade att Ukraina är “en koloni i det 21:a århundradet”. (10)
“Vi vittnar etableringen av en pro-Väst auktoritär regim i Ukraina, i vilket makten är koncentrerad hos presidentens händer”, dvs. oligarkin som styrs via Washingtons, Bryssels och IMF:s ambassader i Kiev (Mikhail Pogrebinskij – direktör vid Kievs Centre for Political Studies).(11) Kort sagt, man kunde efter 2013 bygga en polisstat “trygg från demokratiska excesser” och tvinga Ukraina att genomgå “en moderniseringsprocess av samma slag som Augusto Pinochet”, för att citera den mest omfattande studien som någonsin skrivits om ukrainsk neoliberalism och dess polisstat. Pressen censurerades, fackföreningarna stängdes, oppositionen mördades eller tvingades i exil, och vördnad väcktes i Väst.(12)
Förtrycket under IMF- och Washington-staffagefiguren Zelenskij chockerade OSSE:s Representant för Pressfrihet, som fördömde censurlagarna i 2020 och 2021 som ett brott mot ukrainarnas “fundamentala rätt till yttrandefrihet”. Ukrainas Nationella Union av Journalister inflikade att censuren “kommer […] chockera internationella partner”.(13)
Jubel väcktes i svensk media, däremot, där man kunde triumfera att ukrainsk media de senaste åren “blivit betydligt mer mångfacetterat, mångdimensionellt”, som SR:s tidigare östkorrespondent Maria Löfgren hävdade. Inga bevis presenterades, vilket inte heller krävs i Västs djupt antiukrainska kulturella klimat.(14)
Under året som ledde upp till Rysslands Ukrainaattack genomförde NATO-länderna nästan 300 storskaliga anfallsövningar intill och i vissa fall inuti Rysslands gränser, medan man stolt deklarerade att Ukraina skulle tas in i NATO. Det har i decennier varit en välkänd rysk röd linje.
Västerländsk militär var rätt stolt över de konstanta provokationerna mot Ryssland: “USA:s Flotta och Luftvapen är ständigt aktiva i Svarta havet”, skröt NATO:s generalstab,(15) medan amerikanska Armétidskriften jublade att kärnvapenbestyckade B-1:or och B-52:or ständigt övade intill ryssland för att “ta sig an fientliga styrkor”.(16) En ukrainsk diplomat från den Trilaterala Kontaktgruppen: “NATO-övningar har börjat […] från Baltikums hav till Svarta havet med syftet av, för att uttrycka saken ärligt, en väpnad konfrontation med Ryssland”, och NATO:s baltikumcentrum skröt att väst nu förbereder sig “fight i den verkliga världen”.(17)
Västerländska underrättelsestudier erkände året innan Ukrainainvasionen att rysk militära verksamhet “bleknar … i antal jämfört med utsträckningen av USA:s och NATO:s militära verksamhet längs Rysslands gränser” (ABC News). Dessa offensiva övningar fortsatte fram till 24 februari, och efteråt. Å andra sidan skedde inga motsvarande ryska övningar utanför Miami, London eller Stockholm, och inget av detta nämndes i pressen, vilket är en discplinnivå som säkert inte kan återskapas ens i totalitära polisstater såsom Ryssland.(18)
I ytterligare ett imponerande kapitel av den noggrant orkestrerade hysterin, har faktumet att Ryssland vid flera tillfällen erbjudit Väst en komplett ömsesidig diplomatisk resolution försvunnit rakt ned i komplett glömska.
Många exempel kan hittas på pränt endast i tidskrifter som når ut till en läsekrets som möjligtvis får plats i en telefonkiosk. Det främsta exemplet är de ryska propositionerna från 17 december 2021:
[Relationerna mellan Öst-Väst skall vara] vägledda av principerna i Förenta Nationernas stadga […] erinrar om otillåtligheten av hot eller användningen av våld som är oförenligt med syftena och principerna i Förenta Nationernas stadga […] stödjer FN:s säkerhetsråds roll av att bära det primära ansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet … inser behovet av enade [västerländska och ryska] ansträngningar för att effektivt svara på moderna säkerhetsutmaningar och hot […] bekräftar sin strävan att förbättra relationer och fördjupa den ömsesidiga förståelsen […] är fast beslutna att förhindra farlig militär aktivitet och därför minska risken för incidenter […] noterar att varje parts säkerhetsintressen kräver bättre multilateralt samarbete, mer politisk och militär stabilitet (19)
Västerländska ledare och media svarade med 1) aldrig någonsin citera dokumetens innehåll 2) spektakulär falsifiering av dessa. Efter att ha förvrängts genom den fria pressen kunde vi läsa: “Västvärlden bör avvisa diktaten från Moskva”, inte gå med på “den ryska imperialismen”, som Anders Lindberg varnade. “Med rätta kan man fråga sig om Vladimir Putin fått storhetsvansinne”. “Kraven är på alla sätt absurda” och “Väst måste” avböja dem, krävde DI, och all annan media. Allt detta diskuteras mycket noggrant på pränt av mig i andra texter för den som är intresserad.(20)
Vi kan därför dra slutsatsen att den kanske bästa utsikten till fred saboterades, och att så gott som ingen i Väst vet om det. Ryssland hade sedan åtminstone i mitten av 2021 varnat om militär aktion mot Ukraina ifall militärövningar av NATO och de ständigt upprepade garantierna om NATO-medlemskap för Ukraina fortsatte. Vi svarade varenda gång med att göra precis det vi visste skulle förverkliga detta, utan undantag. Vi visste därför att våra handlingar i varje steg till sist skulle skapa en “fientlig motreaktion” från Ryssland, för att citera Joe Biden. Denna slutsats är inte min, utan upprepas ständigt i interna planeringsdokument och arkiv av Västerländska underrättelseorgan och försvarsmyndigheter.(21)
USA:s gemensamma samlade Underrättelseorgan (CIA, NSA, DIA och så vidare) noterade i 2022 Annual Threat Assessment att “Ryssland trycker tillbaka mot Washington (is pushing back) där de kan” i och med vår expansion i Öst.Storbritanniens Försvarsministeriums Royal United Institute varnade att “Ryska ämbetsmän har alarmerats över expanderande och överlappande västerländska allianser”, huvudsakligen “ett utvidgat NATO”.
Utöver det noterade National Intelligence Council, som producerar USA:s högsta underrättelserapporter åt Vita huset, i en intern geopolitisk bedömning i 2021: “Varken” Ryssland eller Kina “har känt sig trygga i en internationell ordning designad för och dominerad av” USA och Väst, och vad vi ser är att de “försvarar” sig från expansionen. Amerikanska Armén anmärkte, i en studie från redan 2017, att “Ukraina vill bli en NATO-nation”. Men vi har ett problem. Vi vet nämligen att “Ryssland inte kan gå med på att de blir ett NATO-land. Ryssland vill ha en buffertzon”.(22)
1. Sakwa 2015, s. 114-117 et seq.
2. Yahoo, Zach Dorfman, 16 mar. 2022; Sakwa, s. 131-133, för endast några få exempel, och The Grayzone, 12 aug. 2022. Se Olluri, Global Politics, 2021, för ytterligare kommentarer.
3. New Cold War, Dmitry Kovalevich, November 2020.
4. The Grayzone, Max Blumenthal och David Rubinstein, mars 2022
5. Conservative Opinion, 22 jan. 2020.
6. Yahoo, 21 dec 2022.
7. Orinoco Tribune, Robert Parry, 12 jun. 2015.
8. FN (OHCHR), Conflict-related civilian casualties in Ukraine, 27 jan. 2022.
9. New Cold War, Dmitry Kovalevitj, jul. 2018.
10. Kovalevitj, aug. 2018; Kovalevitj, nov. 2020.
11. Olga Baysha, Democracy, Populism and Neoliberalism in Ukraine: On the Fringes of the Real and Virtual, Routledge, New York (2021), s. 59, 62
12. Ibid, s. 109f., 113f., 117-119.
13. Kovalevitj, feb. 2021
14. SR, 29 maj 2022.
15. U.S. European Command, 27 jan. 2021; NATO, 27 jan. 2021.
16. Stars and Stripes, John Vandiver, 4 feb 2021; U.S. Air Forces in Europe & Air Forces Africa, 3 feb. 2021; Anti-Bellum, Rick Rozoff, 10, 11 feb. 2021.
17. Rozoff, 2, 4 apr. 2021; Georgia Today, 5 apr. 2021; Unian, 6 apr. 2021; Anti-Bellum, Rozoff, 6 apr. 2021; NATO, apr. 2021; Rozoff, 8, 9, 13 (samt 16:e, i vilket Zelenskij upprepar krav på NATO-medlemskap, för att till slut få Ryssland att invadera landet – vilket Väst visste om, varför man beordrade myndigheterna att offentligt upprepa önskan medan man utförde militär provokation i Östeuropa) apr. 2021; The White House, Joseph Biden, 15 apr. 2021; Ukrinform, 17 apr. 2021.
18. Responsible Statecraft, Ted Galen Carpenter, 14 dec. 2020; Kovalevitj, sep. 2020. Som en fotnot kan man citera vad dissidentpressen i Ukraina noterade samtidigt. Alexander Skubchenko skrev om regeringen i Kiev: “ifall era ‘västerländska partner’ kommer strida mot Ryssland, kommer striden äga rum på deras ‘bakgård och ni kommer användas som billig kanonmat”. Alexej Romanov talade om de militära tendenserna i Ukraina i och med “Den nya amerikanska ambassadören till Ukraina, Keith Dayton [som i Georgien 2008 rekommenderade att Saakasjvili “besegra Ryssland”]”: “flyg över Ukraina av amerikanska strategisk bombflygplan, flyg av underrättelseflygplan, och frekventerade av USA:s Flotta i regionen. Att anlita en högt rankad militärkommandör till ambassadör. Förstår ni inte vad det kommer leda till? Det visar sig att USA förbereder sig för krig med Ryssland […] Kanonmaten är redo”.
19. Nyhetsbanken, 21 dec. 2021. För noggrann diskussion, se Olluri i Global Politics, jan.-feb. 2022.
20. Aftonbladet, Anders Lindberg, 21 dec. 2021; DI, Frida Wallnor, 21 dec. 2021; 4 jan. 2022.
21. Multipolarista, Benjamin Norton, 8 mar. 2022. För fler kommentarer, se dessutom, e.g., The Guardian, Ted Galen Carpenter, 28 feb. 2022.
22. The Grayzone, TJ Coles, mars 2022.
