oss 100 kroner!
Av Knut Lindelöf.
Stefan Löfven har nu meddelat att han ämnar avgå vid den ordinarie partikongressen i 3–7 november i år. För honom personligen är det naturligtvis en befrielse. Han fyller 64 nästa sommar och är alltså nära normal pensionsålder. Men det är å andra sidan ingen ålder för en partiordförande. Det hade varit fullt möjligt att stanna kvar över nästa val. Han har alltså andra starka skäl av lämna skutan nu.
Chansen för socialdemokraterna att göra ett bra val 2022 är mycket liten. Risken för Löfven hade varit överhängande att leda partiet till ett historiskt dåligt valresultat. Valet 2018 var det sämsta någonsin för s med 28,3 procent. Endast två gånger tidigare har s varit under 30 procent, 1917 (28,5) och 1920 (29,7). Allt pekar på att den stadiga nedgången sedan 2002 (39,8) kommer att fortsätta. Kanske kan s också – för första gången sedan 1917 – knuffas ner från att vara största parti. Det här är ett troligt scenario. Att lämna skutan nu är för Löfven personligen en riktigt god idé (“inte lätt men rätt”).
Till detta kan läggas alla politiska problem som väntar runt hörnet på grund av den förda politiken de senaste 20-30 åren. S har ju medverkat, ja varit mycket aktiva med att nedrusta välfärden. Stora delar av skolan, vården och omsorgen har omvandlats till svindlarbranscher i finanskapitalisternas grepp. Invandringen var länge okontrollerad, miljonprogramsområdena förslummades, integrationen avstannade, arbetslösheten sköt i höjden, anställningstryggheten försvann, gangsterismen och mördandet med skjutvapen blev dagliga nyheter.
Nu har Löfven och hans regering drabbats av ännu ett trauma. Afghanistankriget tog plötsligt en ände med förskräckelse. Allt man påstått om detta smutsiga krig har varit bluff och båg. Sanningen uppenbaras nu framför allas våra ögon; ett nykolonialt krig under USA-befäl. Det enda våra medier nu berättar om är hur många stackars afghaner man lyckats flyga till Sverige. Att Sverige (svenska ministrar) faktiskt är skyldigt till att dessa människor nu är i livsfara undviks nogsamt. Och hur ska man framöver kunna försvara 20 års miljardrullning till detta meningslösa? Och hur ska man efter detta kunna nämna den ”viktiga transatlantiska länken”. Vi upplever en politisk kollaps, varken mer eller mindre.
Jag kan förstå att Stefan Löfven kommit fram till beslutet att avgå. Jag tror att de verkliga skälen är de jag skissat ovan och jag tror att medierna kommer vara mycket försiktiga med att lyfta fram dem i ljuset.
Denne artikkelen ble først publisert på lindelof.nu
