Storbritannia har militære baser og anlegg på 145 steder i 42 land

0
Skjermdump fra Declassified

Storbritannia har et langt større nettverk av militære baser og anlegg rundt omkring i verden enn det de fleste er klar over. En gravende undersøkelse som er gjort av Declassified UK viser at den tidligere kolonimakta fortsatt har 145 baser og militærnalegg rundt på kloden. Svenske Global Politics har lagd en forkortet svensk oversettele av artikkelen, som vi presenterer her.

Av Phil Miller. Oversatt til svensk av Rolf Nilsson for Global Politics.

Storleken på denna globala militära närvaro är mycket större än man tidigare trott och kommer sannolikt att innebära att Storbritannien, näst efter USA, har det näst största militära nätverket i världen.

Det är första gången den verkliga storleken på detta nätverk avslöjas.

Storbritannien använder 17 separata militära installationer på Cypern såväl som 15 i Saudiarabien och 16 i Oman – de senare båda diktaturer, som Storbritannien har särskilt nära militära förbindelser med.

UK:s baser omfattar 60 som de själva förvaltar, utöver 85 anläggningar som drivs av dess allierade, men där Storbritannien har en betydande närvaro.

Dessa verkar passa in på beskrivningen av vad general Mark Carleton-Smith, Storbritanniens generalstabschef, nyligen kallade ”liljekuddar” (“lily buds”) Daily Mail.– platser som Storbritannien har lätt tillgång till om och när det behövs.

Declassified har i siffrorna inte inkluderat Storbritanniens små truppbidrag till FN: s fredsbevarande uppdrag i södra Sudan eller Cyperns buffertzon, inte heller personalåtaganden vid Natos administrativa platser i Europa eller de flesta av dess specialstyrkor, som i stort sett är okända.

Storbritannien militärbaser. Skärmpdump från artikel i Declassfied.

Resultaten av undersökningen kommer dagar efter att premiärminister Boris Johnson meddelade  att ytterligare 16 miljarder pund skulle spenderas på den brittiska militären under de närmaste fyra åren – en ökning med 10%. här.

Meddelandet om ökningen av militärbudgeten var ursprungligen tänkt att kombineras med en granskning av försvarsstrategin.

Resultaten av Whitehalls ”integrated defence review” förväntas nu inte komma förrän nästa år. Indikationer tyder på att översynen kommer att rekommendera en traditionell brittisk strategi med att anlägga fler utomeuropeiska militärbaser.

Förra månaden sa före detta försvarsminister Michael Fallon att Storbritannien behöver en mer permanent närvaro i Asien-Stillahavsområdet. Den nuvarande försvarsministern Ben Wallace har gått längre. I september tillkännagav han en investering på 23,8 miljoner pund för att förstärka Storbritanniens armé och marinbaser i Oman för att rymma Royal Navys nya hangarfartyg, samt många stridsvagnar.

General Carleton-Smith sa nyligen “Vi tror att det finns en marknad för en mer uthållig närvaro av den brittiska armén (i Asien).”

Hans överordnade, chefen för försvarsstaben, general Sir Nick Carter, talade mer kryptiskt när han sa att militärens framtida ”hållning kommer att vara engagerad och grupperad framåt.”

Omkring Kina?

Kinas uppgång leder till att många Whitehall-strateger tror att Storbritannien behöver militärbaser i Asien och Stillahavsområdet för att motverka Pekings makt. Storbritannien har dock redan militära baser i fem länder runt Kina.

Dessa inkluderar en marin logistikbas vid Sembawang Wharf i Singapore, där åtta brittiska militärer är permanent stationerade. Basen ger Storbritannien en dominerande position med utsikt över Malaccasundet, världens mest trafikerade sjöfart, som är en viktig flaskhals för fartyg som seglar från Sydkinesiska havet till Indiska oceanen.

Förutom att ha en marinbas vid kanten av Sydkinesiska havet, har den brittiska militären en ännu mer centralt beläggen bas i Brunei, nära de omtvistade Spratlyöarna.

Declassified har funnit att Storbritannien också har cirka 60 personal spridda över Australien.

Storbritanniens MOD testar också sin övervakningsdrönare för hög höjd, Zephyr, på en Airbus-plats i den avlägsna bosättningen Wyndham i västra Australien.

I Nepal finns minst tre anläggningar. Dessa inkluderar Gurkha rekryteringsläger i Pokhara och Dharan, plus administrativa anläggningar i huvudstaden Katmandu.

I Afghanistan, där nu fredsförhandlingar pågår mellan regeringen och talibanerna, har brittiska styrkor länge upprätthållit en snabbinsatsstyrka vid Hamid Karzai International Airport i Kabul, samt tillhandahållit mentorskap vid Infantry Branch School och Afghan Afghan Army Officers Academy. Den senare, känd som ”Sandhurst in the Sand”, kostade £ 75 miljoner att bygga. (Brittiska militärakademin Sandhurst )

Cirka tio personer är baserade i Pakistan, där uppdraget har inkluderat undervisning av piloter vid flygvapenakademin i Risalpur.

Europa och Ryssland

Förutom intresset för Kina anser militärchefer att Storbritannien nu är fastlåst i en permanent konkurrens med Ryssland. Storbritannien har en militär närvaro i minst sex europeiska länder, liksom på Natos administrativa platser.

Storbritannien fortsätter att driva fyra baser i Tyskland, vilka inrymmer 540 personer, trots en 10-årig satsning som kallas “Operation Owl” med syfte att minska ner nätverket från det kalla kriget. Två kaserner kvarstår i Sennelager, i norra Tyskland, med en stor fordonsdepå i Mönchengladbach och en ammunitionsdepå i Wulfen på en plats som ursprungligen byggdes av slavarbetare för nazisterna.

I Norge har den brittiska militären en helikopterbas med kodnamnet ”Clockwork” på Bardufoss flygplats, långt ovanför polcirkeln. Basen används ofta för övningar i bergskrig och ligger omkring 50 mil från Rysslands norra flottas huvudkvarter i Severomorsk nära Murmansk.

Sedan Sovjetunionens fall har Storbritannien utvidgat sin militära närvaro till tidigare stater inom sovjetblocket.

Närmare Rysslands gräns har RAF baserat Typhoon-stridsflygplan vid Estlands Amari Air Base och Litauens Siauliai Air Base, varifrån de kan avskära ryska jetplan över Östersjön, som en del av Natos ”luftpolis-uppdrag”.

I det östra Medelhavsområdet har Declassified funnit att det finns 17 separata brittiska militära installationer på Cypern.

Platserna, som behölls vid självständigheten 1960, inkluderar landningsbanor, skjutbanor, kaserner, bränslecisterner och spionstationer som drivs av Storbritanniens signalspaningstjänst – GCHQ.

Brittiska specialstyrkor som verkar i Syrien antas ersättas med flyg från Cypern, där RAF-transportplan kan ses online när de startar, innan deras spår försvinner över Syrien.

Lite är känt om placeringen av brittiska specialstyrkor i Syrien, förutom påståendet att de är baserade vid Al-Tanf nära gränsen mellan Irak och Jordanien och / eller i norr nära Manbij.

Försvar av Gulfens diktaturer

RAF-flyg från Cypern landar också ofta i Gulf-diktaturerna Förenade Arabemiraten och Qatar, där Storbritannien har permanenta baser vid flygfältet Al Minhad och Al Udeid, vilka drivs av cirka 80 personer.

Dessa baser har använts för att underhålla trupper i Afghanistan samt för att genomföra militära operationer i Irak, Syrien och Libyen.

Qatar har en gemensam Typhoon-skvadron med RAF.

Ännu mer kontroversiell är Storbritanniens största militära närvaro i Saudiarabien. Declassified har funnit att personal i Storbritannien är placerade på 15 viktiga platser i Saudiarabien.

Baser i Saudiarabien.

Det finns separata avtal för Storbritannien för att stödja den “särskilda säkerhetsbrigaden” för Saudiarabiens National Guard (SANG), en enhet som skyddar den härskande familjen och främjar “inre säkerhet”.

Storbritannien upprätthåller en betydande militär närvaro i sju arabiska monarkier, där medborgarna har lite eller inget att säga om hur de styrs. Dessa inkluderar cirka 20 st. brittiska militärer som stöder den Sandhurst-utbildade kung Abdullah II av Jordanien.

Landets armé har fått £ 4 miljoner i stöd från Storbritanniens slutna konflikt-, säkerhets- och stabiliseringsfond för att upprätta en snabb insatsstyrka, med en brittisk armélöjtnant utlånad till enheten.

Liknande arrangemang finns i Kuwait, där cirka 40 st. brittisk trupp är stationerade. De tros operera Reaper-drönare från Ali Al Salems flygbas och undervisa vid Kuwaits Mubarak Al-Abdullah Joint Command and Staff College.

Den mest omfattande brittiska militära närvaron i Gulfen finns i Oman, där 91 brittiska militärer lånas ut till landets repressiva sultan. De är stationerade på 16 platser, varav några drivs direkt av den brittiska militären eller underrättelsetjänsten.

I Oman är det ett brott att förolämpa sultanen, så inhemskt motstånd mot de nya brittiska baserna kommer troligen inte att komma långt.

Hamnen i Duqm

Brittiska styrkor vid Duqm kommer sannolikt att arbeta nära samman med den amerikanska militäranläggningen vid Diego Garcia på Chagosöarna, en del av det brittiska territoriet i Indiska oceanen vilket enligt internationell lag tillhör Mauritius. Cirka 40 brittiska militärer är stationerade vid Diego Garcia.

Storbritannien har vägrat att återlämna öarna till Mauritius, i strid med en nyligen framlagd resolution från FN: s generalförsamling.

Redaktören: Läs mer om Chagos-öarna Britterna vägrar släppa ögrupp – trots FN:s beslut och dom i internationell domstol för stort övergrepp och Brutal kolonial folkförflyttning bakom den stora USA-basen Diego Garcia fördöms av FN.

I Irak har politiker tagit en annan ställning.

I januari röstade Iraks parlament för att utvisa alla utländska militära styrkor, vilka inkluderar de återstående 400 brittiska trupperna.

Storbritanniens andra militära närvaro i Mellanöstern finns i Israel och Palestina, där cirka tio man är stationerade.

Militariserade skatteparadis

Ett annat särdrag beträffande Storbritanniens utomeuropeiska militärbaser är att de ofta är placerade i skatteparadis. Declassified fann sex sådana platser. Närmast hemlandet ligger Jersey på Kanalöarna. Längre bort fortsätter Storbritannien att styra Gibraltar, vid den sydligaste spetsen av Spanien, trots krav från Madrid att återlämna det territorium som beslagtogs av Royal Marines år 1704. Gibraltar har en bolagsskattesats så låg som 10% och är ett globalt nav för spelbolag.

Gibraltar

Cirka 670 brittisk militärpersonal är stationerade på fyra platser i Gibraltar, inklusive på flygplatsen. 

Bermuda, ett brittiskt territorium mitt i Atlanten, rankas som världens näst ”mest skadliga” skatteparadis. Royal Bermuda Regiment.

Planer finns för Caymanöarna och Turks och Caicos, två brittiska karibiska territorier som båda är framstående skatteparadis.

Sedan 2019 har ansträngningar gjorts för att inrätta ett Cayman Islands Regiment

Amerika

Medan Storbritannien har militära installationer i Karibien är Storbritanniens närvaro på Falklandsöarna i södra Atlanten mycket större och dyrare.

Trettioåtta år efter Falklandskriget med Argentina har Storbritannien sex separata baser på öarna. RAF Mount Pleasant.

Falklandsöarna.

Falklandsöarnas regering anger 1 200 trupper och 400 civila entreprenörer.

Detta är inte gratis. För att stationera soldater och deras familjer utomlands krävs bostäder, skolor, sjukhus och ingenjörsarbete som övervakas av regeringens organisation för försvarsinfrastruktur (DIO).

Falklandsöarna fungerar också som en länk till British Antarctic Territory, ett stort område som är reserverat för vetenskaplig forskning. Dess forskningsstation i Rothera förlitar sig på logistiskt stöd från den brittiska militären.

Att upprätthålla en sådan ”framåtriktad” närvaro i Antarktis och på Falklandsöarna är endast möjligt på grund av ett annat dyrt brittiskt territorium i södra Atlanten, Ascension Island. Totalt verkar det finnas fem brittiska baser för militären och underrättelsetjänsten på Ascension.

Andra platser som ingick i F-35-utbildningen inkluderade Eglin AFB i Florida, Marine Corps Air Station Beaufort i South Carolina och Naval Air Station Patuxent River i Maryland.

Förutom dessa utplaceringar finns det brittiska officerare på utbyte inom ett stort antal amerikanska enheter.

Det har också varit brittisk personal stationerad i president Trumps mycket förlöjligade rymdstyrka.

Storbritanniens har också en stor bas i Belize. 

Afrika

En annan region där den brittiska militären fortfarande upprätthåller militärbaser är Afrika. Under 1950-talet undertryckte den brittiska armén antikolonialistiska motståndsmän i Kenya genom att använda koncentrationsläger, där fångar torterades och till och med kastrerades.

Efter självständigheten kunde den brittiska armén behålla sin bas vid Nyati Camp i Nanyuki, Laikipia County. Känd som BATUK, fungerar det som ett nav för hundratals brittiska armépersonal i Kenya.

Storbritannien har tillgång till ytterligare fem platser i Kenya och 13 utbildningsområden, som används för att förbereda trupper innan de skickas till Afghanistan eller någon annanstans.

I ett avtal som undertecknades 2016 fastställdes att: “De gästande styrkorna (från Storbritannien) ska respektera och vara känsliga för traditionerna, sederna och kulturerna i lokala samhällen på de platser där de placerats inom värdnationen.”

Brittiska soldater är också kända för att använda lokala sexarbetare.

Vid Al Shabaab-gruppen i grannlandet Somalia har brittiska trupper också en permanent närvaro.

En mindre brittisk militär närvaro finns i Camp Lemonnier i Djibouti, där brittiska styrkor är inblandade i drönarattacker över Afrikas horn och Jemen. Denna hemliga plats är kopplad med en fiberoptisk höghastighetskabel till Croughton spionbas i England, vilken är ansluten till GCHQ-huvudkontoret i Cheltenham. Djibouti har också kopplats till Storbritanniens specialstyrkor i Jemen.

En mer offentligt känd brittisk närvaro upprätthålls i Malawi.

I Västafrika driver under tiden en brittisk officer fortfarande Horton Academy, ett militärt utbildningscenter, i Sierra Leone, ett arv efter Storbritanniens engagemang i landets inbördeskrig.

I Nigeria är cirka nio brittiska militärer utlånade till de nigerianska väpnade styrkorna, mitt bland dess omstridda förflutna beträffande mänskliga rättigheter.

Amnesty International hävdar att 10 000 civila har dött i interneringsläger som drivs av den nigerianska militären, varav en del finansierades av Storbritannien.

Storbritanniens militära närvaro i Afrika kommer att växa betydligt senare i år med utplaceringen av en “fredsbevarande styrka” till Mali i Sahara.

Framtiden för uppdraget har varit i fara sedan Malis militär genomförde en kupp i augusti 2020, vilken följde på massiva protester mot närvaron av utländska styrkor i landet och år av frustration över regeringens hantering av konflikten.

Något om metodiken.

Vi har definierat ”utomlands” som utanför Storbritannien. Basen måste ha en permanent eller långvarig brittisk närvaro 2020 för att den ska räknas. Vi inkluderade baser som drivs av andra nationer, men bara där Storbritannien har konstant tillgång eller en betydande närvaro. Vi räknade bara Natos baser där Storbritannien har en stor stridsnärvaro, t.ex. med Typhoon-plan utplacerade, inte bara officerare stationerade på ömsesidig basis.

KampanjeStøtt oss

Du kan abonnere på steigan.no her. Det koster ingenting.

Men hvis du vil være med på å opprettholde og styrke vår kritiske og uavhengige journalistikk, kan du også gjøre det:

Vipps: 116916.

Eller du kan betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050 – eller gå inn på vår betalingsordning.


Start diskusjonen på forum.steigan.no