Vinst med arbetslösa som råvara

14
Illustrasjon: Robert Nyberg.
Mikael Nyberg

Av Mikael Nyberg.

Arbetsförmedlingen ska läggas i privata händer. Det har regeringen kommit överens med Centern och Liberalerna om. Modellen är hämtad från Australien. Där är de arbetslösa insatsvaror i en produktion av privata förmögenheter. De går att använda om och om igen. Det offentliga finansierar ruljangsen. En artikel i Aftonbladet 12 februari 2019 och mikaelnyberg.nu.


ARBETSMARKNADSMINISTER YLVA JOHANSSON talar om Australien i en radiointervju. Hon var på besök i landet 2016 för att studera hanteringen av de arbetslösa. Deras modell är inget för oss, förklarade hon vid hemkomsten.

Nu låter det annorlunda. Enligt januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna ska arbetsförmedlingen stöpas om. Redan idag placeras många arbetslösa i händerna på privata operatörer. Nu ska rubbet outsourcas, som det heter på managementsvenska. Föredöme: Australiens privatiserade modell.

– Jag tror att det här går att göra på ett bra sätt, säger Ylva Johansson.[1]

Vad säger de i Australien?

Systemet är ”en hopplös röra”, förklarar David Thompson, chef för en samorganisation för de icke vinstdrivande aktörerna på arbetslöshetsmarknaden.[2]

Peter Strong, chef för småföretagarorganisationen Cosboa, talar om en ”nationell kris”. Den skattefinansierade privata arbetsförmedlingen har misslyckats. Det är inte de privata aktörernas fel, säger han. ”De här företagen gör vad privata företag måste göra, de strävar efter vinst, annars går de under som företag.” Ansvaret ligger hos regeringar av olika färg som i decennier anammat ”de ideologiska föreställningarna hos läroboksfixerade politiska handläggare om att ‘den privata sektorn kommer att göra ett bättre jobb’”.[3]

Samordningen har lösts upp i ett gytter av vinstdrivande operatörer. Företagen som söker arbetskraft har svårt att orientera sig i utbudet av tjänster, de får inte tag på kvalificerad personal att rekrytera, de hittar ingen instans att vända sig till för information om missförhållanden och bedrägerier, och de blir överlupna med myndighetsformulär som ska fyllas i och platsansökningar inskickade enbart för formens skull.

De kunskaper som den statliga arbetsförmedlingen förvaltade har skingrats för vinden. Personalomsättningen på de privata enheterna är skyhög, och unga anställda har upp till 300 arbetslösa i veckan att träffa.

De privata arbetsförmedlarna vinstoptimerar bearbetningen av den inkomna råvaran. Långtidsarbetslösa som bedöms vara hopplösa fall tar de emot för att få ut initialersättningen. Därefter lägger de alla resurser på de mer lovande objekten, arbetslösa som de kan förmå något företag att ge en deltid eller en visstidsanställning. Efter sex månader kan maximal ersättning inkasseras. Då är jobbet ofta finito och samma mänskliga insatsvara kan återanvändas för nya uttaxeringar av statlig ersättning.

Efter ett och ett halvt år i arbetslöshet väntar socialbidrag med arbetsplikt.

Disciplineringen av de arbetslösa är liksom allt annat i vinstjägarnas händer. De privata arbetsförmedlarna kan godtyckligt utdela bestraffningar. Vill de bli av med ett hopplöst fall kan de med någon förevändning dra in bidraget.

Bedrägerierna är omfattande. En statlig granskning av nära 3 000 möjligt felaktiga utbetalningar av ersättningar till privata arbetsförmedlare 2013 visade att bara 40 procent var legitima.[4]

Den privata arbetsförmedlingen har ”skapat ett antal miljonärer”, förklarar Peter Strong. ”Slutresultatet har blivit dålig service för målgrupperna och dålig service för småföretagarna.” Liksom många andra i Australien efterlyser han en återgång till den statliga arbetsförmedlingen. ”Inte perfekt men bättre än det vi har nu.”[5]

För arbetslösa och långtidssjuka i Sverige är godtycke, systematisk dumhet och paragrafstyrda trakasserier bekanta fenomen. Den statliga arbetsförmedlingen slussar inte längre arbetare och tjänstemän mellan olika jobb i en ekonomi där politiker lovar arbete åt alla. Huvuduppgiften är liksom i början av 1900-talet att hålla lönearbetarna i Herrens tukt och förmaning.

EU-kommissionen förordade 1995 ”en spridning av lönerna på löneskalans nedre del”, brysselska för lägre löner för lågavlönade. I detta syfte skulle medlemsländerna inleda ”en översyn av de sociala bidragssystem som fungerar som ett underförstått golv för lönerna”.[6] Det är uträkningen i Sverige liksom på många andra håll. Genom att göra livet svårt för dem som söker arbete, drabbats av kronisk sjukdom eller slitits ut i förtid förväntas de anställningsbara skruva ner sina anspråk på inkomster och arbetsvillkor.

Modellen från Australien är att låta den privata företagsamheten göra sig en hacka på hanteringen.

Det blir bra, lovar Ylva Johansson.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 12 februari 2019

Noter

[1]  Ekots lördagsintervju 190126, https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1222162?programid=3071

[2]  The Australian 171031, https://www.theaustralian.com.au/national-affairs/industrial-relations/failing-employment-services-program-sites-branded-a-mess/news-story/18d847b7858477721eabd6438790603b

[3]  Council of Small Business Organisations Australia 171030, https://www.cosboa.org.au/single-post/2017/10/31/Change-management-employment-the-economy-and-local-communities-%E2%80%93-bring-back-the-CES

[4]  Australian Government: Job Services Australia Provider Brokered Outcomes, September 2012, docs.employment.gov.au/system/files/doc/other/reportonpbo2.docx

[5]  Council of Small Business Organisations Australia 171030, https://www.cosboa.org.au/single-post/2017/10/31/Change-management-employment-the-economy-and-local-communities-%E2%80%93-bring-back-the-CES

[6]  Europeiska kommissionen: Den europeiska strategin för sysselsättning: nya framsteg och perspektiv, 1995, s 23. Jfr European Commission: Growth, Competitiveness, Employment, 1993, s 85 ff.


Vil du bli en av støttespillerne? Klikk her eller bruk konto 9001 30 89050  eller Vipps: 116916

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. ABC says:

    Stoltenberg prøvde noen variant der han satte det private mot statlig virksomhet i anbudskonkurranser. Statlig “vant” mange ganger fikk jeg med meg da stordrift og vinst var variabler som var var til fordel før statlig virksomhet i den konkurransen. Poenget… Privatisering i denne settingen kommer av den politiske korrupsjonen der politikker og politiske partier er “eide” av kapitalen. Privatisering resulterer også i at alt går å kjøpe og det er mulig å straffe ubekveme elementer. " you reap what you sow " men vi trenger en mer direkte demokrati og vi må kutte korrupsjonen…

    Sverige blir/er helt ødelagt og Norge står på tur.

  2. AnneBrit says:

    Det er den forkvaklede økonomikken som driver privatiseringen. Slik vi har rigget oss fysisk og mentalt, -i hovedsak gjennom matematiske teori og dertil følgende lovverk, er det den eneste måten å mate samfunnsøkonomien på. At det bare er tull er ikke noe de ikke snakker så ofte om.

  3. ABC says:

    Min tanke er at teknologiutvikling og det faktum at USA er på vei å miste sin dominanse kommer å resultere i en konkurranse der det pengersystem som er minst korrupt “vinner”. Summert, budsjettunderskudd blir ut og budget i balanse blir inn… Norge eksempelvis som du vet kjør en økning i gjeld på 10%*av BNP per år. Dvs sikkert 15%-20%. Litt galenskap hele tingen og så videre :thinking:. :crazy_face:

  4. AnneBrit says:

    Da får jeg prøve med Dick Cheney:

    Underskudd spiller ingen rolle- så lenge vi er villige til å handle olja i dollar!

  5. AnneBrit says:

    Alt som betyr noe er hvem du skylder penger, ikke hvor mye. Hvis det for eksempel er til oss selv, som japanerne driver mye med - så trenger vi ikke å merke særlig mye - hvis teknologien tar seg av resten.

  6. ABC says:

    “Alt som betyr noe er hvem du skylder penger, ikke hvor mye.” Poeng og alle øker pengemengden men nå kommer det alternativ. Interessant utvikling men dagens Fiat pengersystem som bygger på tillit :crazy_face: uten substans overlever nok ikke :thinking:

    En nisje i endring…

    JPMorgan Chase Moves to Be First Big U.S. Bank With Its Own Cryptocurrency"

    “Several cryptocurrency exchanges already have their own so-called stablecoins.”

  7. AnneBrit says:

    Alle pengesystemer er bygd på tillit. Gullstandarden var ikke noe unntak. Det har faktisk forekommet at det hopet seg opp så mye gull innenfor et system, at de gravde ned store mengder. Ikke nødvendigvis, som vi automatisk tror, for å gjemme det til senere.
    Du kan lese mer om det i Stephen Zarlengas “The Lost Science of Money”, som gir et fascinerende og veldokumentert innblikk i pengesystemenes historie, og hvordan spekulasjon og manipulering av disse, ga store politiske fordelern til “the in-crowd”.
    Fordeler vi fortsatt gir dem.

  8. AnneBrit says:

    Den får du dra lenger inn i økonomikken med. For der trives slike vrangforestillinger, helt teoretisk.
    Det er ikke slik at de modellene var riktige da heller, men de ble akseptert som det - nå må de finne på noe nytt, og da er det selvfølgelig viktig at vi fortsatt holdes historieløse.

    Allerede da jeg studerte samfunnsøkonomi på 2000-tallet, var alle spor av empiri fjernet fra pensum. Slik det ble fremstilt, skulle en ikke tro at det fantes en økonomi før mellomkrigs-tiden, og at det knapt fantes kritikk av gjeldende visdom. Jeg kan bare huske et utsagn, og det var at 80 prosent av økonomien ikke kunne forklares innenfor gjeldende modeller. Dette ble selvfølgelig ikke drøftet, for da ville jo grunnlaget for faget forsvinne.

    En viktig del av problemet, drøftes her - det eneste jeg umiddelbart er uenig i er at dette er utilsiktede konsekvenser - det er det slett ikke:

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

6 flere kommentarer

Deltakere