Då var han USA:s bödel i Centralamerika – nu vittrar Abrams blod i Venezuela

8
Ofre for Mozote-massakren, Morazán, El Salvador, January 1982, foto: Susan Meiselas - Magnum Photos. Innfelt Elliot Abrams, foto US Dept. of State.
Dick Emanuelsson

Av Dick Emanuelsson

I december 1981 mördades uppemot 1800 civila av El Salvadors USA-stödda regeringsarmé, under assistans av USA:s utrikesdepartements ansvarige för Centralamerika, Elliott Abrams. Nu är samme Abrams Trumps sändebud för Venezuela.

”Min man, Domingo Claros, var inte död efter att han skjutits och hade fallit till marken. En soldat gick därför fram och skar halsen av honom. Och vi kvinnor gick samma öde till mötes.”

Så vittnade Rufina Amaya, i El Salvador känd som en av landets modigaste kvinnor och den enda kvinnan som överlevde massakern i byn El Mozote, i provinsen Morazan den 10-12 december 1981.

Här ställer hon Trumps Venezuelabödel mot väggen

Runt 1200, kanske så många som 1800, salvadoraner mördades brutalt av den salvadoranska arméns elittrupper från Bataljonen Atlacatl. Många låstes in i ett kloster, där de sedan dödades en efter en.

Ofre for Mozote-massakren, Morazán, El Salvador, January 1982, foto: Susan Meiselas – Magnum Photos

De blev offer för USA:s militära assistans, under ledning av Elliott Abrams. Samme Abrams har nu fått Donald Trumps uppdrag att ”restaurera den venezuelanska demokratin”.

I boken ”Luciérnagas en El Mozote” (1996), Eldflugor i Mozote, berättar Rufina Amaya om den fasansfulla dagen då hon stod i kö framför bödlarna tillsammans med 22 andra kvinnor.

Kräver upprättelse för massakerns offer: ”USA bör ta sitt ansvar”

”Jag stod sist i kön och ammade mitt barn som de slet ifrån mig. […] När vi kom fram till Israel Marquez´ hus kunde vi se berget av döda… Jag föll på knä, mindes mina fyra barn [som mördats] och i samma ögonblick kastade jag mig bakom ett buskage och täckte över mig med en gren från ett äppleträd.”

Rufina Amaya höll sig gömd i en grotta under åtta dagar och påträffades därefter av FMLN-gerillan som tog henne till säkerhet i ett flyktingläger. Hon avled år 2007. Men hennes vittnesmål gav kraft för demokratiska krafter med kravet att riva upp amnestilagen från 1994. Det var en förutsättning för att kunna ställa delar av arméledningen till svars i den pågående rättegången, vilken förverkligades 2016.

På platsen för massakern finns nu ett minnesmonument för offren.

”Den 10 december 1981, i byn El Mozote i provinsen Morazan, grep enheter ur Bataljonen Atlacatl män, kvinnor och barn som befann sig på platsen. De gjorde inget motstånd. Dagen efter, den 11 december, efter att ha tillbringat hela natten instängda i sina hem avrättades de i grupp på ett medvetet och systematiskt sätt. Först männen som torterades och avrättades. Sedan kvinnorna som avrättades och slutligen barnen som avrättades där de hade låsts inne.”

Så lyder sammanfattningen från FN:s sanningskommission om brotten mot de mänskliga rättigheterna i en av de värsta massakrer som ägt rum i modern tid i Latinamerika och Karibien. Efter snart tjugo år i Latinamerika är jag rätt härdad men att intervjua, söka och gräva källor om denna händelse gjorde ont.

Elliott Abrams var under 1980-talet en högt uppsatt sekreterare på USA:s utrikesdepartement med ansvar för Centralamerika. President Ronald Reagans och USA:s ”krig mot kommunismen” hade provocerat fram väpnad kamp som sista alternativ för motstånd för folken i flera centralamerikanska länder.

Sandinisterna hade segrat i Nicaragua 1979 men attackerades av Abrams Contrasförband, legoknektar som USA finansierade via drogförsäljning samt hemlig vapenförsäljning till Iran. Cirka 50.000 nicaraguaner mördades av Contrasförbanden.

I Guatemala slaktades närmare en kvarts miljon personer, i första hand indianbefolkning, av den USA-stödda militären. Under kriget i El Salvador mördades uppskattningsvis 100.000 människor i Abrams militära strategi.

Den internationella högern, USA, Colombia och Spanien intensifierar sitt strypgrepp om Venezuela

Massakern i Mozote 1981 hade föregåtts av en nästan lika grym massaker, den vid gränsfloden till Honduras, Rio Sumpul. Ingen vet med exakthet hur många som dödades bland de flyktingar som sökte sig mot den honduranska gränsen under maj 1980.

Floden färgades röd av blodet från de mördade, i huvudsak barn, kvinnor och gamlingar. Unga män sågs som potentiella FMLN-gerillamedlemmar och hade skjutits omedelbart. Det salvadoranska nationalgardet och en paramilitär gren av armén, Orden, massakrerade de flyende människorna längs den 70 kilometer långa floden. Vid gränsen stod den honduranska 12:e armébataljonen uppställd för att förhindra salvadoranerna att fly in på honduranskt territorium.

Kvinnor torterades, våldtogs och fick sina gravida magar uppsprättade av sina uniformerade bödlar. Enligt vittnesmål kastades barn upp i luften och spetsades med bajonetter eller machetes. Målet var att fysiskt utplåna och hindra kommande generationer till att ansluta sig till vänstergerillan FMLN. Så opererade Elliot Abrams USA-instruerade salvadoranska militärer.

El Salvadors specialstyrkor hade utbildats i Honduras. Den starke mannen i Honduras var Negroponte, USA:s ambassadör i Tegucigalpa. Den salvadoranska armén skulle ha rasat ihop som ett korthus om det inte vore för USA:s militära stöd och assistens. I november 1989 intog FMLN halva huvudstaden San Salvador.

Massakrerna i El Salvador förnekades länge konsekvent av Reaganadministrationen. Men efter hand avslöjades allt fler uppgifter, bland annat i New York Times. Elliott Abrams ställdes inför kongressförhör men bemötte kongressledamöters och journalisters anklagelser med ”idioter”, ”fromma clowner” och ”uruselt dumt”. Men FN:s Sanningskommission smulade 1992 sönder Abrams försök att tvätta rent sina blodbesudlade händer.

Då var Abrams ansvarig för massakrer i Centralamerika. Nu har han alltså fått i uppdrag att ”restaurera demokratin” i Venezuela.


Denne artikkelen ble først publisert i Proletären.


Vil du bli en av støttespillerne? Klikk her eller bruk konto 9001 30 89050  eller Vipps: 116916

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. SHO says:

    Dette er vel også noe av bakgrunnen for den store migrasjonsstrømmen fra Mellom-Amerika mot USA? I en ideell verden kunne man ha håpet på at USA kunne rydde opp i vold og elendighet i Mellom-Amerika for å forhindre migrasjon nordover, men det blir det samme som å la bukken passe havresekken. Og i Europa er det ikke noe særlig bedre, iflg den italienske regjering er Frankrikes herjinger i Afrika årsaken til migrasjonsstrømmen nordover.

  2. AnneBrit says:

    Ikke glem Palestina, og akkurat nå Hebron.

  3. Limert says:

    Når skal vi se USA ta et oppgjør med sine krigsforbrytere? Når skal vi se amerikanske politikere ta ansvar for landets krigsforbrytelser og betale erstatning til sine ofre? Når får vi se norske og europeiske ledere som har mot og vilje nok til å til å stå opp mot en stormakt som ingen respekt har for internasjonale lover, og andre lands menneskers ønsker om fred, frihet og selvstendighet til å bestemme sin egen framtid?

  4. AnneBrit says:

    Bare i en tilstand av forsoning, kan det skje- for da må det også være rom for tilgivelse. Jeg har fulgt krigen i Syria tett, og det har vært spennende å se hvordan forsoningspolitikken har samlet landet til en sterkere enhet enn de noensinne har vært.
    Tidligere opprørs-soldater har blitt innkorporet i hæren - ikke alltid med like vellykket resultat (mange var kjeltringer i utgangspunktet), men de har kunnet redusere verneplikts-alderen til før-krigsgrensen.
    Jeg anbefaler deg å lese historien om David og Saul i Samuel-bøkene i Bibelen. Den gir en svært god illustrasjon på hva som er forskjellen.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere

Historisk kommentararkiv

8 KOMMENTARER

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.