MH17: Kommer en del av sanningen fram till slut?

10
En del av vraket av Malaysian MH17.

Av James O’Neill.

Den 17 Juli 2014 beordrades Malaysia Airlines MH 17, att ändra planerad flygrutt från Amsterdam över Ukraina med destination Kuala Lumpur. Kievs flygkontrolltorn anvisade att MH 17 skulle flyga 200 km norr om den ursprungliga/normala flygrutten. Den nya vägen förde planet direkt över krigszonen i Donbass- och Luganskregionen, som med övervägande rysktalande befolkning låg/ligger i krig mot Kievs högerregim, vilken tagit makten i en kupp fem månader tidigare. Under flygningen på 10 000 m höjd, fortfarande över ukrainskt territorium, sköts MH17 ner och samtliga 298 passagerare med besättning omkom. Det var främst malaysier, men även ett omfattande antal nederländska och australiska medborgare.


Denne artikkelen av James O’Neill ble først publisert på New Eastern Outlook. Oversatt til svensk av Martin Gelin og publisert på jinge.se.


När en sådan tragedi inträffar finns det vissa normer som normalt måste följas och de föreskriver hur man sätter upp en oberoende utredningsgrupp för olyckor just av denna typ, också för att sedan kunna utföra rättsmedicinsk undersökning på ort och ställe och att ta vara på så mycket som möjligt av resterna av både flygplanet och passagerarna med besättning. Ytterligare undersökningar görs att få fram och analysera material som radar och satellitdata och om så är fallet, data från flygkontrolltornet.

Där det, som i det här fallet, finns en trovärdig anledning att misstänka att flygplanets förstörelse berodde på en olaglig handling, så tillkommer ytterligare protokoll för en brottsutredning. En av de dominerande egendomligheterna i MH 17-tragedin är emellertid att nästan alla dessa processer/ skyddsåtgärder helt ignorerades.

För att visa på några självklara exempel:
* inom en timme efter det att planet skjutits ner, beslagtog medlemmar av den ukrainska hemliga polisen (SBU), alla kontrolldata från Kievs flygledartorn. Dessa viktiga data har inte sett dagsljuset sedan dess.
* Den dåvarande utrikesministern i USA John Kerry avslöjade att USA visste vad som hade hänt med hjälp av deras satelliter i fastlagda omloppsbanor. Dessa data lämnades senare till den gemensamma utredningsgruppen (JIT) som bildades för att kontrollera utredningen, men under förutsättning att innehållet av alla satellitdata inte fick offentliggöras. Till dags dato är det fortfarande fallet.
Om föreliggande satellitdata faktiskt understöder ”skyll på Ryssland” memet, som ju har varit den genomgående mantran i denna och andra händelser, skulle man logiskt sett kunna vänta sig att USAs sagda satellitdata blivit offentliggjorda med största hast.
* Ett annat inslag i en brottsutredning är att utredningen skall utföras av personer som inte har något eget intresse i hur fallet utvecklar sig. Detta återspeglas i en urgammal maxim om naturlig rättvisa (natural justice), “nemo judex i causa sua”; eller bokstavligen, ingen skall vara domare i sitt eget fall.

Förvånansvärt nog, sammansattes den gemensamma utredningsgruppen av Nederländerna, Australien, Belgien och Ukraina. De två första kan förklaras genom att flyg MH 17 startade i Amsterdam, och både Nederländerna och Australien förlorade ett stort antal medborgare.

elgiens deltagande, kanske kan förklaras med tanke på det geopolitiska sammanhanget av denna tragedi (se Kees van der Pijl “Flight MH17”, Ukraina och New Cold War Manchester University Press, 2018) och att NATOs huvudkontor befinner sig i Belgien.

Att inkludera Ukraina är dock en grundläggande kränkning av den rådande principen. Av skäl som diskuteras nedan, ser inkluderingen av Ukraina ännu mer misstänkt ut. Malaysia var ursprungligen uteslutet från utredningsgruppen, igen utan att någon som helst trovärdig förklaring givits. Inte bara var undersökningsstrukturen skev, men felaktigheterna förstärktes ytterligare genom undertecknandet av ett hemligt avtal i augusti 2014 mellan de fyra länderna att ingen information från undersökningen fick släppas utan godkännande av samtliga avtalsparter. Ett sällan skådat scenario.
Ukraina som varande starkt misstänkt i MH 17 i fallet, får härigenom ett effektiv vetorätt över hemlighållandet av resultaten från undersökningen. Det är inte konstigt att de berörda länderna vägrade att delge avtalets innehåll.

Den andra grundläggande principen för alla genuina utredningar är att domen dröjer tills alla bevis har insamlats, testats och att en eller flera person-er/nation-er blivit ansedd(a) som skyldig(a) enligt en tillämplig och hög gällande standard. Även denna grundläggande princip har kränkts.
Den australiska regeringen i synnerhet har varit särskilt tydlig i sitt fördömande av Ryssland redan på ett mycket tidigt skede av undersökningen. Detta nådde sin höjdpunkt i ett gemensamt uttalande av utrikesminister Julie Bishop, och premiärminister Malcolm Turnbull (nu avskedad av sina kollegor och försvunnen ur parlamentet), den 21 maj 2018 då de sa ”vi håller Ryssland ansvarigt för sin roll i nedskjutningen” (av MH17). Det gemensamma uttalandet hänvisade till att ”ytterligare och betydelsefulla upptäckter ” hade gjorts av det gemensamma utredningsteamet” inklusive att missilsystemet som användes för att ta ner MH 17 skulle ha tillhört den ryska armén.

Biskop och Turnbull var båda välkända- eller ökända för att helt sluta upp bakom USA:s syn på världen, inkluderande en irrationell motvilja mot ‘allt ryskt’, ett förhållande endast överträffat av deras djupa okunnighet om landet Ryssland.
En nytillkommen utrikesminister och premiärminister har inte resulterat i någon synbar förbättring. Okunnighet eller förlägenhet? Den australiska regeringen har varit anmärkningsvärt tyst alltsedan den ryska regeringen nu har släppt viktiga bevis.
JIT-kommuniken avslöjade i maj 2014 identifikationsnumren för BUK-missilen som tillskrivits den avgörande rollen vid nedskjutningen av MH 17.
Det är nu nästan fyra år sedan det hände, och det är hög tid att fråga sig, varför har det tagit så lång tid för detta grundläggande bevis att komma i ljuset? Cynikerna må föreslå att JIT (med undantag av Malaysia) åtagit sig att ge Ryssland all skuld och använda diskrediterade källor av typ Bellingcat för att ”bevisa” transporten/vägen för BUK-missilen fram och tillbaka över gränsen mellan Ryssland och Ukraina Till följd av detta ignorerades mängder av verkliga bevis till fördel för vinklade redogörelser av undersökningen.

Den 17 september 2018 kom genombrottet då ryska försvarsministerns talesman general Igor Konashenkov och chefen för huvuddirektoratet, generaldirektör Nikolai Parshin från allmänna missil- och artilleriavdelningen, äntligen nu kunde gå igenom befintliga data, nödvändiga för att slutgiltigt identifera BUK-missilen. De ryska myndigheterna kunde nu genom tillgång till tidigare hemlighetsstämplade dokument finna avgörande detaljer.
Från undersökningen har följande fakta tillkännagivits:
a) Att missilen tillverkats i Dolgoprudny, i Ryssland år 1986.
b) Den levererades med tåg till Ukraina den 29 december 1986, där den sedan sattes i tjänst. Missilen återvände aldrig till Ryssland.
c) Den militära enheten där BUK missilen sattes i tjänst var i staden Stryi i Lvovregionen. Den militära enheten här var upprepade gånger involverad i så kallade anti-terroroperationer i Donetsk och Luganskregionerna.
d) Analysen av Bellingcat-videon, som åberopats av JIT, visar att den använda missil- rampen skulle ha förts till Ryssland var en lögn (enligt talesman Svetlana Petrenko).
e) Att Ryssland hade ljudinspelningar av telefonsamtal med ukrainska översten Ruslan Grinchak, som visade att Grinchaks militärenhet hade skjutit ner MH 17.
f) Grinchaks enhet var också ansvarig för radarobservationerna i området och den 17 juli 2014 sågs MH17 på deras radar (vilket också bekräftar att de ukrainska myndigheterna ljög om att radarn var ”stängd för underhåll” den dagen).

Varför ställde inga västerländska journalister den uppenbara frågan: om alla radarapparater var ”stängda” den dagen, hur var det då möjligt för flygtrafik att överhuvudtaget använda ukrainskt luftrum?
De nederländska myndigheterna har bekräftat mottagandet av det ryska materialet, tillgängligt enligt Rysslands skyldigheter i bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolution nummer 2166.
Reaktionerna från Förenta staternas och Australiens regeringarna är normalt väldigt snabba i att fördöma Ryssland! Men i detta fallet råder total tystnad! Det skulle vara naivt att förvänta sig en ursäkt för de skrämmande uttalandena som gjordes om Ryssland och MH 17 och dess president Vladimir Putin. Det skulle bryta mot en mångårig politisk sed.
Kanske för detta med sig, att man använder sig av ett långsammare tempo när man fördömer andra nationer?
De tidigare förhastade och omotiverade anklagelserna har bara ökat den smärta och de problem som orsakats genom denna tragedi. Det är uppenbart att denna tragedi med överväldigande sannolikhet har orsakats av Ukrainas korrupta och farliga regim.
Det är nu hög tid för väststater att äntligen bekänna färg och anpassa sin retorik och politik i på lämpligt sätt.

 


James O’Neill är en Australisk barrister (jurist) och en geopolitisk analytiker.
Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. Her følger et utkast til leserinnlegg i Klassekampen, som ble refusert:

    Berger mot Putin

    Bjørn J. Berger kom 29. august med anklager mot Russland og Putin uten å legge fram bevis. Jeg skal nøye meg med å belyse saka om MH17. Jeg vet ikke hvem som har skutt ned flyet. Malysias transportminister sa i mai i år at det ikke er framlagt materiale til å utpeke en skyldig part om MH17.

    Her er to sider mistenkt. Separatistene med støtte fra noen i Russland, eller at noen i Ukraina har utført nedskytinga. I begge tilfeller behøver ikke staten være direkte involvert.

    I en uavhengig rettsak vil saka stå meget svakt hvis den kun bygger på påstander fra den ene mistenkte. Undersøkelseskommisjonen har opplyst at den har fått nesten alle opplysninger fra den ene part, sikkerhetsstyrkene (SBU) i Ukraina. Det meste av materialet er avlyttede telefonsamtaler. Det vi har fått høre og som er blitt oversatt er ikke overbevisende. I Norge ville slik masseovevåkning ha vært straffbart, og det ville ikke ha vært tillatt å bruke materialet i en rettsak. Vi må vite mer om hvordan opplysningene er framskaffet og hvordan de er verifisert med tidsangivelse.

    Opplysningene om nedskytinga er mangelfull. Hvem har tatt bildene av kjøretøyet med raketter, kan det føres bevis for at de var tilstede på det aktuelle tidspunktet, og har de noen tilknytning til SBU? Er bildene autentiske? Hvorfor manglet kortesjen bakke-til-luft-radar og kommandosentral? Betyr dette at de ikke kunne identifisere flyet, og med hvilken nøyaktighet kunne de sikte og treffe rett fly? Fotoene av flyskroget viser at mange prosjektiler har prellet av langs flyskroget. Dette tyder på at raketten har kommet inn fra sør på tvers av flyet, slik russerne hevder, og ikke langs flykroppen. At man kun har funnet noen få prosjektiler inne i flykroppen tyder på det samme. Russiske radardata viser at det ikke ble skutt opp noen rakett fra det påståtte utskytingsstedet. Ukraina har ikke villet legge fram radardata og ikke lydlogger. Vi har fortsatt vitner som har stått fram med fullt navn og hevdet at de så jagerfly rundt flyet. Vi har derfor ikke sett nok til å kunne gi en fellende dom.

    Russland har nettopp lagt fram opplysninger om at raketten med det angitte produksjonsnummeret ble levert til Ukraina, og har ikke vært i Russlands besittelse.

    Saka er ikke oppklart før vi vet noe om motivet. Hva skulle separatistene og Russland tjene på å skyte ned flyet? De har jo allerede fra de første timene blitt blamert for hendelsen, uten bevis. Ville ikke krefter på Ukraina-sida ha mye bedre motiver, for å blamere Russland og få støtte fra Nato-land? Vi vet at Ukraina hadde alt nødvendig utstyr rett sør for flyet. Hvis separatistene og Russland har skutt ned flyet, har dette skjedd ved en feil i en krigssituasjon? Da må vi heller anklage Ukraina, som kontrollerte luftrommet.

    Til slutt om Bellingcat. Berger omtaler det som ‘det annerkjente nettstedet Bellingcat’. Men har ikke ethvert land etterforskere og etterretning med kompetanse og ressurser som langt overgår Bellingcat? Kan ikke SBU legge ut noen fotoer, som Bellingcat finner og gjør ‘etterforskning’ på, slik White Helmets har lurt dem om Syria? Bellingcats leder, Elliot Higgins, var en arbeidsløs økonom uten fullført bachelorgrad.

    Jeg ser at Berger er engasjert mot Russland og Putin, men hans dokumentasjon og resonnementer er ikke gode nok.

    Arve Meisingset,
    Skjetten

  2. Olaf says:

    Hvorfor kommer de russiske påstandene først opp nå? De påstander som kommer fra. Oskva er definitivt ikke objektivt underbygget - kun påstander. Fra undersøkelsesnomiteens side er det nedlagt et enormt ar eid, som har munnet ut i følgende: det var et BUN-missil som ble benyttet. Og Buk-missiler ble skutt opp fra en presist beregnet posisjon i det terror-okkuperte området i Donetsk oblat. Dernest er transporten av Buk fra Rostov-oblat og inn i Donbas dokumentert helt nøyaktig både geografisk og tidsmessig. Men all den tid det er Bellingcat som har stått for innsamlingen og siden verifisert av Nederland, aksepteres jo ikke dette av den ansvarlige for nedskyting en. I det hele tatt: Russerne har kommet med ulike forklaringer. Det har ikke undersøkelseskommisjonen. Russerne kunne allerede noen timer etter hendelsen legge skylden på Ukraina. Kommisjonen brukte mer enn 2 år på å stadfeste hva som hadde skjedd. Og nå har det nitidig arbeidet også stadfestet hvilket regiment BUK’en kom fra, samt at Bellingcat har funnet ut hvem som opererte den. Så mitt spml. blir da: skal man stole på den part som har forsøkt seg med ulike udokumenterte teorier, kun for å tåkelegge situasjonen, eller på det hendelsesforløp kommisjonen gjennom sitt grundige arbeid har rapportert. Spesielt burde det også ha betydning - for alle oppegående mennesker - at å stole på et regime som vi har sett gang etter gang, lyver kun for å skape usikkerhet i verdensopinionen. Husk invasjonen på Krim (først et år etter innrømmet Putin at de hadde løyet om hvem som invaderte). Husk hele Kremls bastante utsagn om at Donbas kun er en borgerkrig. Nå skjønner vel de fleste at alt var styrt fra Putin og administrert av Surkov og generalene i Gru. Men - noen fortsetter å for herlige Putins diktatur, og sluker alt av konspirasjonsteorier som kommer derfra, kanalisert gjennom Steigan. No, Bjørn Nistad, det alt mer komiske Folkediplomatiet, samt Herland. Til disse lojalister: Hold gjerne på narrative, men ikke røp ufornuften.

  3. Undersøkelseskommisjonen har ikke publisert bevis for at Russland har vært involvert i nedskytinga. Oppskytingsstedet er ikke pressist beregnet. Et stort område er angitt, og Ukraina hadde sitt utstyr rett sør for dette området. Russland mener at raketten hadde en annen vinkel inn mot flyet, som passer med Ukrainas utstyr. Russland kunne ikke opplyse om leveransen av raketten før undersøkelseskommisjonen frigjorde foto av raketten med produksjonsnummer. Ukraina har ikke frigjort radardata og lydlogger. USAs satelittfoto er heller ikke frigjort. Det er ikke sant at Russland har løyet om Krim og Donbas; du har simpelthen ikke forstått noe av konflikten. Jeg var ganske voksen før jeg forsto at utenrikspolitikk består av løyner, forleding og skjuling av sannheta. En forsøker ikke å lure motparten, men egen befolkning og partnere. Mange etterforskninger er ensidige. Ref. Palme-saka og Tore Sanbergs saker i Norge. Jeg sier at det er ikke lagt fram materiale til å dømme Russland i en objektiv rettsak om MH17. Malaysias transportminister sier det samme. Bellingcat fungerer som en propaganda-kanal for MI6. Dette gjør at MI6 kan erklære seg uskyldig i enhver påstand. Hadde MI6 villet stå for påstanden, så hadde de ikke benyttet Bellingcat.

  4. Se kommentar om Krim og Donbas i dette Forumet under ‘I januar 1814’ 7. september.

  5. Flere spørsmål: Flyet skulle opprinnelig gå rett sør for separatistområdet, men ble kommandert inn over området. Det sies at dette var for å unngå turbulens. Dette var en sommerdag med nesten skyfri himmel. Hvorfor var det tubulens over et flatt område langt fra kysten? Finnes uavhengige værdata som bekrefter turbulensen? Hvorfor vil ikke Ukraina frigi lydloggen? Jeg vet ikke hvem som skjøt ned flyet. Mitt poeng er at advokater lett kan plukke i stykker påstandene som er framlagt så langt. Det må mer til for å gi en fellende dom.

  6. baluba says:

    Jeg tror ikke det nytter hva du enn skriver her A M i forhold til forutinntatthet. Det er likevel positivt at flere frekventerer å være her inne. Jeg kan legge til at de fleste av disse opplysningene fra russerne har vært kjent lenge, men det nytter ikke når de fleste bare benytter seg av msm gammel media som ikke ønsker å publisere dem. Så kommer det som en overraskelse for leseren at de først kommer ut her og nå.
    Jeg har også sett andre spekulere i formen på hullene i flyskroget. Det er forskjell på hva som er inni et BUK prosjektil og de rakettene som jagerflyene har. Henholdsvis H form og rektangler, visstnok. Det at ukranske grupper okkuperte nedslagstedet for flyet og hadde full tilgang til vrakdelene i lang tid etter styrten er foruroligende.

  7. Olaf says:

    Beklager, men du lyver. Du kommer med en rekke påstander, servert via Nistad og andre som kun forer media med konspirasjonsteorier. Og - hverken du eller jeg er eksperter på hendelsesforløpet. Jeg bare påpeker at undersøkelseskommisjonen har gjort et særdeles grundig arbeid, som også er understøttet av Bellingcat som foruten å være dyktige på sporing, også er en objektiv instans (de er ikke sponset slik det fremgår på Steigan.no). Derfor - uten forkleinelse for deg og dine påstander, jeg tror på de internasjonale instansene som har gjort en grundig og objektiv jobb, og endt opp med at det er Russland som står bak (selv om de nok ikke var klar over hvilket fly de skjøt ned). Men etter at flyet var skutt ned, hvorfor hindret terroristene vestlige observatører å komme til havari-stedet, og hvorfor tillot man terroristene å plyndre passasjerer og besetning for verdisaker? Vitner det om troverdighet. Prøv å reflektere på det, samt på hvordan Putin i alle sammenhenger blir tatt for å lyve.

  8. Undersøkelseskommisjonen har ikke lagt fram noe grundig arbeid. Derfor sier Malaysias transportminister at arbeidet ikke er godt nok til å identifisere de skyldige. (Jeg snakker ikke om hva kommisjonen måtte ha som den ikke har presentert.) Ethvert land har bedre eksperter enn Bellingcat. Derfor er det galt å referere til Bellingcat. Hvis separatistene har skutt ned feil fly i en krigssituasjon, så er verken de eller Russland ansvarlige. Har du ikke oppfattet dette? Du bruker ord som terrorister på separatistene som kjemper for frihet fra et kuppregime. Har du ikke hørt om demokrati, og rett til å bestemme over seg selv? Hvilket svar tror du en folkeavstemning i Donbas ville gi? Politikerne i Kiev vil heller ikke ha tilbake folket i Donbas og på Krim, for da ville Opposition block bli det største partiet. Hvorfor kaller du det konspirasjonsteorier det som ikke passer med ditt ønskede svar? Jeg er ikke part i saka, men jeg følger godt med på begge sider. Jeg er rasjonalist, og tenker gjennom hva som må til for å felle en upartisk dom.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

1 flere kommentar

Deltakere

Historisk kommentararkiv

10 KOMMENTARER

Legg igjen en kommentar til Malaysia tror ikke Russland skjøt ned Malaysian Airlines MH17 | steigan.no Avbryt svar

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.