Deler av venstresida i Europa og Norge har siden 2011 snakket om et angivelig opprør i Syria, som skal være progressivt og som de støtter. Etter mer enn sju års krig har vi ikke sett stort til dette progressive opprøret. Det vi har sett er en «verdenskrig i landformat» der en imperialistisk allianse under ledelse av USA og finansiert av oljediktaturene har gjort sitt ytterste for å ødelegge Syria ved hjelp av jihadistiske leiesoldater. At Israel også har vært et hemmelig, og nå i det siste ikke fullt så hemmelig, medlem av denne alliansen, er også veldokumentert.
Det kom ingen progressive opprørere ut av Øst-Aleppo da den byen ble frigjort, og ikke har vi sett stort til dem etter at Øst-Ghouta ble frigjort.
Jo, vent litt. Den svenske avisa Flamman har intervjuet en Karim al-Hindi, som sier at han er en venstreorientert opprører. Flamman stiller ingen kritiske spørsmål, så det er ikke stort til jurnalistisk håndverk. Derimot er det interessant å lese hva en slik «venstreorientert opprører» står for. Han sier at han tilhører «det nye venstre» som «hater Stalin».
«– Jag hör till vänstern, jag kommer från en kommunistisk familj. Min far var medlem i det palestinska kommunistpartiet. Men det finns två sorts vänster i Syrien. Vi har den nya vänstern som är marxistisk men hatar Stalin och är mer frihetlig. Sedan har vi den kommunistiska vänstern av den gamla skolan som älskar Stalin. Dem kan vi glömma för de stödjer regeringen. Vi i vänstern som är emot regeringen tänkte inte alls på vilket stöd vi skulle få internationellt i början. Sedan sade vi att vi ville ha en flygförbudszon så att regeringen inte skulle kunna använda sitt flygvapen, för vi visste att regeringen höll på att falla och att deras soldater deserterade. Så om de hade upprättat flygförbudszonen hade vi kunnat störta den. Men ingen lyssnade på oss.»
Her kunne for eksempel Flamman ha sagt at «flyforbudssone» betyr amerikanske bombekrig fra lufta og spurt om hva som er så venstreorientert ved det. Siden Stalin døde i 1953 og har heller lite med krigen i Syria å gjøre, så må vi anta at dette er viktig for al-Hindi fordi han er trotskist.
Men Flamman spør ham om hva som skulle ha hjulpet sett fra venstreopposisjonens side. Og al-Hindi svarer hva de ønsket seg:
«– Ett stort luftangrepp. Och då menar jag att ingen av flygplatserna borde fungera efteråt. Förutom den ryska för vi vill inte ha ett internationellt krig i vårt land. Det skulle tvinga dem att använda den ryska flygplatsen för fortsatta flygangrepp vilket skulle innebära att Ryssland skulle få skulden för de civila dödsoffren. Jag trodde att USA och Europa var smarta nog att tänka så. Men i slutändan förstörde de lagerlokaler som inte används längre. Det är uppenbart att det bara var för att göra en politisk poäng.»
Og al-Hindi har et ønske til:
«– Jag hoppas faktiskt att Assad attackerar med kemiska vapen igen. För det kommer att göra det omöjligt för omvärlden att inte göra något.»
Hva skal man si om ei «venstreside» som ønsker at USA og deres allierte skal bombe landet deres og som ønsker seg et angrep med kjemiske våpen for å rydde vei for et slikt utenlandsk angrep?
Det er vel ikke usaklig å kalle dette for landsforræderi? Og vi har jo sett det før. I Norge var det jo en del trotskister som gikk over i Nasjonal Samling etter den tyske invasjonen – med en «revolusjonær» og anti-imperialistisk begrunnelse naturligvis.
al-Hindi sier også en masse andre absurde ting i intervjuet som burde ha fristet Flamman til å stille noen kritiske spørsmål, men dette får holde.
Men det går an å spørre dem på venstresida i Norge som har fortalt oss om «opprøret» i Syria om det er folk som al-Hindi de har hatt i tankene.