oss 100 kroner!
Good heavens! Vad jag känner mig stolt som svensk. Norge ligger i lä på plats 12. Danskarna kan vara nöjda som god tvåa. Men Sverige kom på första plats i 2017 års upplaga av Good Country Index .
Det är inte bara jag som är stolt, för en gångs skulle delas min glädje av Aftonbladet. Hur har Sverige gjort sig förtjänt av denna utmärkelse? Och vem är det som står bakom den? Bäst att ta frågorna i tur och ordning.
Good Country Index baserar på ett poängsystem. Varje land tilldelas poäng i varje av följande områden: Vetenskap och teknologi, kultur, internationell fred och säkerhet, världsordning (?), planeten och klimatet, välfärd och jämställdhet, hälsa och välbefinnande. Sverige ligger inte högst på alla områden, det ser ut så här: Vetenskap och teknologi (8), kultur (3), internationell fred och säkerhet (52), världsordning (11), planeten och klimatet (7), välfärd och jämställdhet (1), hälsa och välbefinnande (1).
Sverige är bra på det mesta. Utom vad gäller internationell fred och säkerhet. Varför det? Vi har ju till och med engagerat oss i Afghanistan och stöttat invasionen i Libyen, fast väldigt försiktigt. Och så ser vi till att fredsälskande länder som Saudiarabien får tillgång till bra vapen. Men Norge är inte bättre än oss på den punkten. Norge ligger på plats 58 trots sitt helhjärtade engagemang för den goda saken i Syrien som det åtskilliga gånger har redogjorts för på steigan.no.
Bäst att låta det bero och nöja sig med första platsen.
Andra frågan gällde vem som står bakom Good Country Index. Den frågan är lätt besvarad: Simon Anholt. Wikipedia beskriver honom som oberoende policyrådgivare, som arbetar med att utveckla och implementera strategier för internationellt samarbete inom ekonomi, politik och kultur. Anholt har en hedersprofessur vid University of East Anglia, i övrigt är det tyst om hans utbildning. Han är en slags PR och varumärkeskonsult med specialisering på enskilda stater. Och han lever uppenbarligen på det, man får ju förutsätta att han tar betalt för sina tjänster som går under namnet Nation branding. Lite märkligt är att han också är den som bedömer utfallet av sin verksamhet. Men det är han ingalunda ensam om.
Enligt The Guardian kom Anholts första uppdrag från Kroatien:
Anholt’s first project to shape a nation’s brand, around the turn of the millennium, came from the Croatian government, when it began attempting to join the European Union. At the time, Croatia worried that the world still associated it with the murderous conflicts in the Balkans the previous decade. Now Croatia wanted to be known as a democratic state with a market economy and a chic Mediterranean vibe.
Att tjänsterna fungerar visas av Sveriges första plats på Good Country Index och hur den uppmärksammas internationellt. Det är faktiskt en artikel på dagens webbsida av tyska dagstidningen Die Welt som fått mig att skriva om Good Country Index. Där står det svart på vitt att ”Sverige bidrar mest till mänsklighetens allmänna väl”. Det får varje svenskt hjärta slå högre. Icke minst Olle Wästbergs, han som är generaldirektör för Svenska Institutet. Han tackar Anholt för att ha engagerat sig för Sveriges sak mot Donald Trump. Det verkar inte osannolikt att Anholt fått en och annan dusör av Svenska Institutet för sin insats. Ur SI:s årsredovisning saxar jag följande som indikerar inriktningen:
Bilden av Sverige i utlandet. Utgångspunkten för att följa Sverigebilden utomlands har sedan länge varit att Sverige åtnjuter ett högt, relativt oförändrat internationellt förtroende. I samtliga innovationsindex från år 2016 ligger Sverige i toppen, till exempel European Innovation Scoreboard (EU) och INSEAD. Detsamma gäller ett Nation Brands Index, The Environmental Performance index och Universitas21. Med en global utveckling som går mot polarisering och faktaresistens finns ett ökat behov av att förstå och analysera Sverigebilden i omvärlden.
Och till slut: steigan.no kan vara säker på att SI håller ett öga på bloggen:
Vid sidan av studier av Sverigebilden i enskilda länder har SI ökat sina insatser för att undersöka områden som är särskilt utmanande för Sverigebilden. Ett exempel är en studie av hur Sverigebilden utvecklas i sociala medier, vilket aktualiserats av den pågående diskussionen om desinformation och negativ rapportering. Resultaten indikerar att den negativa rapportering som förekommer om Sverige i första hand är kopplad till migrationsfrågor och att förekomsten av sådan rapportering var som störst under vintern 2015/2016 för att därefter ha minskat betydligt.
Gerhard Miksche
