Det har vakt en viss internasjonal oppsikt at Svenska institutet har operert med ei liste på 14.000 folk som de mente hadde uønskede meninger, og som derfor var blokkert fra twitterkontoen @sweden.
Svenska instituet er den svenske statens organ for Sverigeinformasjon og det finansieres i all hovedsak over statsbudsjettet.
Det har derfor vært reist spørsmål ved hvilket mandat SI har for å blokkere folk etter deres meninger. Lista omfatter journalister, politikere og forskjellige typer folk, både i inn- og utland. Til og med Israels ambassadør i Sverige sto på lista. En del av ofrene for meningsregistrering har krevd å få lista utlevert med henvisning til offentlighetsloven. Men da kom kapitulasjonen. Lista ble angivelig makulert, og «ei liste som ikke eksisterer, kan ikke utleveres,» heter det nå. SI skriver på sine hjemmesider:
Den 8–14 maj 2017 gästades Svenska institutets Twitterkonto @sweden av en expert inom nätsäkerhet. Under sin vecka som @sweden använde hon med SI:s godkännande en blockeringslista och SI beslutade att låta listan ligga kvar även då en ny twittrare gick in i rollen som @sweden. Nu väljer myndigheten att ta bort förra veckans blockeringar. SI ber dem som har blockerats felaktigt om ursäkt och fortsätter att utreda frågan.
”Många har hört av sig till SI och varit upprörda över att de blockerats från @sweden på felaktiga grunder. Vi behöver ta ett steg tillbaka för att närmare granska förutsättningarna för att blockera”, säger Jenny Ljung, chef för enheten för Sverigekommunikation på SI. ”Vi ser att det väcks många frågor om hur vi som myndighet bör agera när det gäller blockeringar på Twitter. De personer som vi har bidragit till att blockera på ett felaktigt sätt vill vi uppriktigt be om ursäkt.”
Ønsket om meningssensur har dessverre vokst seg sterkt i Sverige de seinere åra, og jeg har tidligere vist til (blant annet her og her og her) at enkelte instanser har aktivt gått inn og fjernet uønskede bøker og blader fra synlig plass i biblioteker og kontorer.
I Sverige har RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter etablert det de kaller hbt-certifiering. Blant de institusjonene som er sertifisert på denne måten er nettopp biblioteker.
Sensuren begrunnes gjerne med angivelig «netthat», men slike skalkeskjul har blitt brukt før i historien, under bokbålene i Tyskland på 1930-tallet og i USA på 1940-tallet. Dette er ikke noe Sverige burde være bekjent av.
I 1933 tok det nazistiske tyske propagandaministeriet og Den tyske studentunionen initiativet til en landsomfattende serie av bokbål for å fjerne «u-germanske» bøker. Opptil 25.000 bøker ble brent, og det omfattet blant annet bøker av H. G. Wells, Heinrich Mann, Stefan Zweig, marxistisk og kommunistisk litteratur, pasifistisk litteratur, bøker med liberale holdninger, bøker om seksualitet som «tjente til egoistisk nytelse», pornografi, jødisk litteratur og alt som kunne «undergrave tysk renhet».
I 1948 klarte en angivelig moralkampanje i USA å piske opp så mye aggresjon at tegneseriebøker og -hefter ble brent på bålet i flere byer.
Dette er tradisjoner Sverige burde holde seg langt unna. Svenska institutet måtte slå retrett, men det er dessverre ingen grunn til å tro at det er siste gang vi ser meningsregistrering og forsøk på å kastrere den offentlige diskusjonen i vårt kjære naboland.
