Syriska armén mot CIA-terrorister i Aleppo

0
Patrik Paulov

Striderna i och kring Aleppo i norra Syrien har trappats upp. Men svenska medier ger en falsk bild av förhållandena på marken. De som bekämpar terrorister demoniseras medan CIA-stödda rebeller som skär halsen av barn skönmålas.

Vem som kontrollerar Syriens största stad Aleppo och i förlängningen gränsområdet mot Turkiet har stor betydelse för utgången av kriget. Under 2016 har den syriska armén tillsammans med de inbjudna ryska styrkorna genomfört flera offensiver i Alepporegionen. Målet har varit att pressa tillbaka de väpnade grupperna och skära av försörjningslinjerna från Turkiet.

Framgångar har nåtts. Delar av Aleppo som i åratal kontrollerats av utlandsstödda extremistgrupper under olika namn har befriats. Dess invånare slipper nu leva under ett styre lika brutalt och inskränkt som Islamiska statens.

terror halshogging
I oppositionens Aleppo är det al-Qaida som dominerar. Men där finns också påstått ”moderata rebeller” som Nour al-din al-Zinki, vars krigare tidigare avlönades av CIA. Gruppen blev i juli ökänd då dess krigare skar halsen av ett palestinskt barn (bilden).

Här har den syriska armén välkomnats som befriare. Men också i det regeringskontrollerade Aleppo jublar de flesta invånare över att de väpnade grupperna pressas tillbaka. Aleppoborna har ju i fyra års tid levt under beskjutning från de terroristkontrollerade delarna av staden.

I svensk media ges en annan bild. Fortfarande talas om ”regimstyrkor” mot ”rebeller”, där de förra anklagas för att belägra och svälta ut ”oppositionens” områden.

Nyhetsbyrån TT rapporterade 1 augusti att al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra tillsammans med sina allierade rebeller inlett en offensiv mot armén för att ”öppna en ny transportväg”. Läsaren ges intrycket att dessa extremistkrigare, som i ett försök att bli rumsrena i väst nyligen bytte namn till Jabhat Fateh al-Sham och säger sig ha brutit med al-Qaida, försvarar civilbefolkningen mot en mordisk regim.

Vad det egentligen handlar om är att terroristerna behöver hålla försörjningslinjerna öppna för att kunna fortsätta kriget.

TT-artikeln bjuder på samma skönmålning av extremister som media och politiker i väst ägnat sig åt allt sedan upproret inleddes 2011. Skönmålningen fortsätter trots att vi ständigt får nya bevis för vad som döljer bakom beteckningar som ”opposition” och ”moderata rebeller”.

För det första är det al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra som oavsett namn är den dominerande kraften i ”oppositionens Aleppo”. Det erkände också USA:s armés presstalesman Steve Warren i våras. Enligt FN:s säkerhetsråd är det en terroristgrupp av samma kaliber som Islamiska staten.

Men sanningen är att det inte är någon större skillnad mellan al-Nusra och de rebeller som fått vapen och pengar av väst.

I mitten av juli spreds en fasansfull film över världen som visade hur krigare från gruppen Nour al-Din al-Zinki tillfångatagit en ung pojke i ett palestinskt flyktingläger i Aleppos utkant. Filmen slutade med att krigarna skar halsen av pojken.

Händelsen väckte starka fördömanden. USA förklarade sig med att de inte längre stödde Nour al-Din al-Zinki. Enligt den USA-baserade nyhetsbyrån McClatchy stod tidigare 1000 krigare från denna ”moderata” grupp på CIA:s lönelista.

Även Amnesty, som likt flertalet västliga människorättsorganisationer länge förlitat sig på oppositionella källor och riktat all kritik mot regeringssidan, har börjat kartlägga förbrytelser i ”oppositionsområden”. Två veckor innan filmen på halsskärningen spreds rapporterade Amnesty om krigsförbrytelser begångna av Nour al-Din al-Zinki och andra rebeller som fått stöd av Natoländer och Gulfstater.

Att ett barn får halsen avskuren är ingen unik händelse eller enstaka misstag. Det är sådana bestialiska handlingar som de syrier som Proletären intervjuat vittnat om under hela konflikten.

Ännu ett exempel på vilka som terroriserar civilbefolkningen kom i samband med att de syriska och ryska styrkorna upprättade humanitära korridorer i Aleppo. Syftet var att möjliggöra för civila att fly stridsområdena och komma in i de förhållandevis trygga regeringskontrollerade delarna.

De senaste dagarna har syriska medier visat bilder på civila, framförallt kvinnor och barn, som lämnat de områden som kontrolleras av rebeller. Bilder visas också på medlemmar i väpnade grupper som ger upp och accepterar regeringens amnesti.

I medierapporteringen i Sverige påpekas att dessa korridorer utnyttjats av förhållandevis få människor. Det är sant sett till de civila som finns i stridszonerna och som behöver skydd.

Men vad som snabbt försvann i mediebruset är den uppgift som kom fredag 29 juli från Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter i Storbritannien, som lär vara den i väst mest citerade källan gällande Syrien. Observatoriet rapporterade nämligen att de väpnade grupperna blockera ingångarna till korridorerna och hindrade människor att fly.

Att väststödda rebeller använder civila som mänskliga sköldar är inget nytt. När det skedde i utkanten av Damaskus förra året spred de ansvariga rebellerna själva bilder på det i sociala medier.

Hundratals kvinnor tillhörande den etnisk-religiösa minoriteten alawiter, som också president Bashar al-Assad tillhör, placerades då i burar på strategiska platser och på kringkörande lastbilsflak.

Även om den syriska armén med rysk hjälp gjort framsteg i Alepporegionen är motståndet starkt. Det handlar om tusentals krigare, många av dem utländska jihadister med stridserfarenhet från andra krig.

De är välbeväpnade, bland annat med de tunga vapen som CIA fram till och med förra året levererade till ”moderata rebeller”.

Detta blev tydligt när de i måndags lyckades skjuta ner en rysk helikopter. Det skedde efter att helikoptern levererat humanitär hjälp till behövande i Aleppo. De fem i besättningen dödades. Bilden visar hur en av de blodiga kropparna drogs runt på marken av ”oppositionella”.

Något som kan komma att spela stor roll för Aleppo är turbulensen i Turkiet. Ligger det något i att president Erdogan och AKP-regeringen börjat orientera sig bort från USA-Nato för att närma sig Ryssland? Kommer det i så fall att påverka den turkiska militärens och säkerhetstjänst hittillsvarande stöd till syriska terrorgrupper?

Också de i USA interna slitningarna om Syrienpolitiken spelar roll. Presidentkandidaten Hillary Clintons uttalanden i frågan utgör ett orosmoment. Clinton säger sig åter vilja göra störtandet av Syriens Assad till en huvuduppgift för USA. Innebär det ett nytt försök att beväpna halsskärarrebeller, eller vill Clinton rent av förverkliga det bombkrig mot Syriens regering som Obama ställde in hösten 2013?

Forrige artikkelTo av tre tyskere misfornøyde med Merkels flyktningepolitikk
Neste artikkelJorden slår klimatrekord – under tystnad