oss 100 kroner!
Utbudet av varor i butikerna är enormt, och valmöjligheterna ter sig oändliga. Men tittar man närmare ser man att samma multinationella storföretag står bakom många märken – även konkurrerande varumärken kan ha samma ägare. Dette skriver Annika Berge i Råd&Rön utgitt av Sveriges Konsumenter. Hun fortsetter:
Ett av de största företagen är Nestlé, som förutom Nescafé även äger flera välkända godis- och djurmatsmärken. Nestlé har också delägarskap i L’Oréalkoncernen, som bland annat äger skönhetsmärkena Garnier, The Body Shop och Maybelline.
Några av de stora företagen började som småskaliga familjeföretag, som till exempel Mars som grundades 1882 av Frank C. Mars i Minnesota. Franks mamma undervisade honom hemma, och lärde honom också att doppa godisbitar i choklad. I dag är Mars en av världens största tillverkare av chokladprodukter, men de tillverkar också kattmaten Whiskas, Dolmios pastasåser, Uncle Ben’s ris och många andra produkter.
Min kommentar:
Annika Berge har helt rett, og all heder til Råd&Rön for å ha lagd denne oppstillinga. Siden en av blekksprutene i figuren er norske Orkla, ble jeg litt nysgjerrig og begynte å titte på hvem som egentlig eier dette selskapet. Det er jo kjent som en del av Stein Erik Hagens imperium, men hvem ellers.
Selskapets hjemmeside har en grei oversikt over eierne her.
Men det er mange gjengangere blant de utenlandske bankene, derfor har jeg forenklet oppstillinga sånn:
State Street, Goldman Sachs, Bank of New York, JP Morgan, det er akkurat de samme som igjen eier de store merkenavnene i USA.
Valgfriheten er en illusjon. De kjente merkevarene er bare «cover», fronter for større kapitalgrupper som står bak dem. Se bare på denne figuren som viser eierskapet til de største matvaregigantene:
Ti megakorporasjoner kontrollerer omtrent alt du kjøper fra husholdningsvarer til dyrefôr til jeans.
Enda så avslørende og voldsomt dette er, så er virkeligheten enda mange hakk verre. Disse ti selskapene eies og kontrolleres igjen av ei lita gruppe finanskapitalister, som dessuten eier hverandre.
Jeg har bare tilgang til åpne kilder, så det er helt sikkert forbindelser jeg overser. Men med det verktøyet jeg som amatør har, kan jeg se at åtte av disse ti selskapene eies av noe som framtrer som ei svært tett sammenvevd (superconnected) gruppe av finanskapitalister.
Kjernen i figuren burde se sånn ut:
Dette er det berømte mangfoldet og den lovpriste valgfriheten dagens forbrukere står overfor.
