USA övervägde att atombomba vid flera tilfällen

Bush-administrasjonen vurderte virkelig alle muligheter, sier Steiner. ”Ordren om et kjernefysisk angrep var alt skrevet,” understreker han. Hans daværende sjef, Gerhard Schröder, var redd for at USA ”ville overreagere”. Derfor ville ikke den tyske forbundskansleren uttrykke sin betingelsesløse støtte til USA. Det er godtgjort (känt) at Afghanistan ikke hadde noe med angrepet å gjøre, og det setter planen om eventuelt å bruke atomvåpen i et enda grellere lys.
Fire dager etter angrepet i 2001 hadde CIA satt opp ei liste over 92 land der USA vurderte å føre sin ”krig mot terror”. Dette enligt et brev fra daværende CIA-sjef George Tenet (1997-2004) som ble gjort kjent sammen med andre hemmelige dokumenter 10. juni 2015. Tenet skrev ”On September 15, 2001, the Chief of CTC and I presented the President of the United States a strategy to attack al-Qa’ida in its Afghanistan sanctuary and a worldwide plan that covered 92 countries.”
* Att CIA-chefen hade upprättat en lista på 92 länder som kunde komma att angripas/involveras i ”krigen mot terror” skriver massmedia inte om.

* Man kan konstatera att terrorismen har stärkts kraftigt sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorismen”.
* Är detta ett fiasko för USA? Tveksamt eftersom terrorister som ISIS och al-Nusra i sin kamp mot Syriens regering stödjer USA:s politik, vilket vi visat ingående här på bloggen med referens till uttalanden av president Obama, vicepresident Biden, förre Nato-chefen Clark och generalen Flynn. I praktiken är ISIS faktiskt USA:s ”boots on the ground”, fastän de lamt och begränsat bekämpas av en av massmedia upphaussad flyginsats från USA & Co, som samtidigt dödar civila och sannolikt regeringstrupper. I Irak har ISIS bidragit till att fälla den tidigare al-Maliki-regeringen som förde en alltför Iran-vänlig politik för att vara i USA:s smak.

USA har hotat med kärnvapen vid flera andra tillfällen

1. Det är väl belagt att överbefälhavaren MacArtur ville sätta in några tiotal atombomber mot Nordkorea och Kina, som gick in i kriget då MacArthur pläderade för att trupperna skulle gå över Yalu-floden in i Kina. var främst en konflikt mellan Nordkorea och USA som var ansvarig för att ha dödat miljontals koreaner norr av 38:e breddgraden. Det är naturligtvis bra att president Eisenhower avskedade krigshjälten MacArthur.
2. Under det vietnamesiska framgångsrika befrielsekriget mot fransmännen efter Andra Världskriget, ett krig där USA betalade större delen av de franska krigskostnaderna övervägde man åter att sätta in kärnvapen. Uppgifterna finns bl.a. i boken av den amerikanske historikern Gettelman och/eller i klassikern ”Från Jalta till Vietnam”, vilken jag läste hösten 1966 och tog stort intryck av.
3. Världen var nära kärnvapenkrig vid Kuba-krisen 1962, då USA hotade att anfall Sovjetunionen med kärnvapen. Kubbakrisen bottnade i det förhållandet att Sovjetunionen ville placera missiler på Kuba nära USA – medan den dominerande massmediarapporteringen ”glömde” att USA sedan länge har kärnvapen i NATO-länder mycket nära Sovjetunionen.
4. I en artikel rapporterar Guardian att Storbritannien och USA var nära att provocera Sovjetunionen till att lansera en kärnvapenattack 1983 enligt tidigare hemligstämplade dokument. En stor krigsövning ”Operation Able Art”, som genomfördes i november 1983 av USA och dess Nato- allierade var så realistisk att den fick ryssarna att tro att en kärnvapenattack mot Sovjet kunde vara på gång. När säkerhetstjänsten rapporterade ryssarnas reaktion till premiärminister Margaret Thatcher gav hon sina tjänstemän i uppdrag att USA att se till att ett sådant misstag aldrig skulle kunna hända igen. Peter Burt, chef för Nuclear Information service (NIS), en anti-kärnvapen organisation påpekar att ”Det kalla kriget beskrivs ibland som en stabilt ”maktbalans” mellan öst och väst, men detta visar att det faktiskt var en chockerande farlig period när världen kom till randen av en nukleär katastrof på mer än en tillfälle. ”

Övningen ”Able Art”, som omfattade 40.000 USA- och NATO-trupper föreställde ett scenario där NATO försvarade sina allierade sedan Warszawapakten skickat trupper till Jugoslavien efter politisk oroligheter och följt upp detta med invasion av Finland, Norge och så småningom Grekland. Konflikten hade intensifierats från ett konventionellt krig till ett med kemiska vapen och kärnvapen.

Många brittiska flygbaser användes i övningen, som till stor del fortfarande är höljd i hemlighet. Men i oktober 2013 hävdade Paul Dibb, f.d. chef för den australiska säkerhetstjänsten att 1983 års övning utgjorde ett större hot än Kubakrisen 1962 och ”kunde ha utlöst den ultimata oavsiktlig katastrofen”.

Övningen skedde mitt under ökade internationella spänningar. Tidigare under året hade den amerikanska presidenten, Ronald Reagan talat om Sovjetunionen som ”ondskans imperium”, och tillkännagav planer på att bygga ”Star Wars” – strategiskt försvarsinitiativ som skulle kunna stoppa anfallande kärnvapenmissiler.

När NATO:s krigsövning påbörjats, gav Kreml instruktioner om att ett dussin flygplan i Östtyskland och Polen skulle förses med kärnvapen. Därutöver fick omkring 70 SS-20 missiler order om höjd beredskap, medan sovjetiska ubåtar lastade med nukleära ballistiska missiler sändes under arktiska isen så att de kunde undvika upptäckt.

NATO och dess allierade trodde först att det sovjetiska svaret var Sovjetunionens eget krigsspel. Men de sekretessbelagda handlingar visar hur nära ryssarna kom att behandla övningen som upptakt för en kärnvapenattack mot dem.

En sekretessbelagd brittisk säkerhetsrapport skriven strax därefter nämner att ”vi inte kan utesluta att åtminstone vissa sovjetiska tjänstemän kan ha misstolkat övningen Able Archer 83 som ett verkligt hot.” Dåvarande statssekreteraren Sir Robert Armstrong, informerade premiärminister Margaret Thatcher Thatcher om denna möjliga tolkning av situationen.

Thatcher blev mycket orolig och kontaktade president Reagan som också blev orolig. Britterna utarbetade ett gemensamt dokument för diskussion med USA. Detta föreslog att ”NATO bör rutinmässigt informera Sovjetunionen om NATO-övningar som innefattar krigsspel med kärnvapen.” Hur detta fungerar idag vet jag inte.

Faran består. USA och NATO genomför fortfarande övningar med simulering av kärnvapenanvändning, bl.a. i Koreaområdet. Kanske utför andra kärnvapenmakterna liknande övningar.

USA var mycket nära att detonera en atombomb på hemmaplan 1961.
Guardian rapporterade 2/11 2014 att bomben var 260 gånger starkare än Hiroshimabomben och släpptes från ett flygplan som havererade i North Carolina enligt uppgifter från tidigare hemligstämplat material. Den 23 januari 1961 flög ett bombplan med två Mark 39-vätebomber över Goldsboro i North Carolina. Flygplanet fick problem med motorerna, havererade och började snurra runt i luften. I turbulensen föll bomberna och en av dem kraschade vid ett fält nära Faro i North Carolina och var ytterst nära att detonera.
USA har alltid förnekat att amerikanska liv sattes på spel i och med haveriet. Men enligt en tidigare hemligstämplad rapport slogs tre av fyra säkerhetsmekanismer, som skulle förhindra en oavsiktlig detonation, ut. Det enda som hindrade bomben från att detonera var en lågvoltsströmbrytare.

Miljoner hade döttOm bomben exploderat hade miljoner liv hotats och dödlig strålning hade troligtvis nått Washington, Baltimore, Philadelphia och New York. Sprängkraften i bomben beräknades vara 260 gånger starkare än atombomben som föll över Hiroshima.

Den hemligstämplade rapporten skrevs åtta år efter incidenten. Författaren var Parker Jones, tekniker vid Sandia National Laboratories, som ansvarade för kärnvapnens säkerhet. Han döpte rapporten sarkastiskt till ”How I learned to mistrust the H-bomb”, med hänvisning till Stanley Kubricks film ”Dr Strangelove or: How I learned to stop worrying and love the bomb”.

”USA:s regering har konstant försökt undanhålla information för den amerikanska befolkningen för att förhindra att frågor ställs om vår kärnvapenpolicy. Vi fick veta att det inte fanns någon möjlighet att de här vapnen oavsiktligt skulle detonera, här har vi en som nästan gjorde det,” säger den grävande journalisten Eric Schlosser till Guardian.

Dagens Nyheter skrev 16/9 2012: ”Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor.” Liknande information fanns i andra massmedia. Även Ryssland, Kina och andra stora kärnvapenmakter moderniserar sina kärnvapen.

Men det internationella stödet för kärnvapennedrustning ökar. Under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober förra året krävde 126 stater kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Sverige la ned sin röst. 14/10 stödde 155 stater detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.
USA:s militärutgifter uppgår år till omkring 750 miljarder dollar enligt svenska fredsforkningsinstitutet SIPRI. USA har mer än 900 militärbaser i mer än 100 länder, flera kärnvapenbestyckade liksom u-båtar.Vem tror att USA, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, rustar upp kärnvapnen för fred?

Stockholmsappellen.
Det har gått 65 år sedan den första världsomfattande protesten mot atombomben, den så kallade Stockholmsappellen. Appellen samlade in en halv miljard namnunderskrifter enligt vissa uppgifter och 273 miljoner enligt andra (Wikipedia).

Den freds- och säkerhetspolitik som dessa män och kvinnor ville föra ut var inspirerad av Förenta Nationernas stadgar där det slås fast att freden måste bevaras för kommande generationer. Med fredssamlingarna i Warszawa och Paris i ryggen bildades 1949/1950 Världskommittén till fredens försvar med nobelpristagaren i fysik, Frederick Joliot-Curie som ordförande. Kommittén, senare kallad Världsfredsrådet, startade sin aktiva verksamhet i Stockholm i mars 1950 med att formulera appellen för bannlysning av atombomben.
Appellens fyra krav lyder så här:

”Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor.
Vi kräver upprättandet av en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds efterlevnad.
Vi anser att den regering som först använder atomvapnet, mot vilket land det än må vara, skulle begå ett brott mot mänskligheten och måste behandlas som krigsförbrytare.
Vi uppmanar alla människor av god vilja i hela världen att underteckna denna appell.”

1950 var motståndet mot Stockholmsappellen kompakt. Hotell Continental, mitt emot Stockholms central, där Världsfredsmötets arrangörer hade bokat konferens- och gästrum, gav efter för det politiska och det mediala trycket och annullerade bokningarna. En nobelpristagare i fysik, en Picasso, en sångare som Paul Robeson och flera andra internationellt kända personligheter fick samlas i en källarlokal i Medborgarhuset men deras appell inledde världens motstånd mot kärnvapnen.
Till svårigheterna 1950 hörde att socialdemokraterna ännu inte hade bestämt sig om det var säkrast för Sverige att utveckla en egen bomb eller att avsluta forskningsprogrammet för en sådan. Först 1958 bildades AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb.Var skulle världen kunna befinna sig idag om dessa massförstörelsevapen hade kvävts i sin linda.
Det internationella stödet för kärnvapennedrustning ökar då under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober förra året då 126 stater krävde kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Sverige la ned sin röst. 14/10 stödde 155 stater detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.

Låt oss inspireras av Stockholmsappellen och den ökade opinionen mot kärnvapen i världen och bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Alla stater med kärnenergiprogram och kärnvapen måste behandlas lika – stoppa diskrimineringen av Iran