Krigshetsarna i Washington vinner mark – men inte i Europa?

1
Amerikanske tropper under enøvelse ved Riga i Latvia
Anders Romelsjö
Anders Romelsjö

Jag skrev nyligen optimistiskt om mjukare tongångar från USA:s utrikesminister Kerry vid toppmötet i Sochi i mitten av maj, och anförde uttalande av Rysslands utrikesminister Lavrov, en artikel i New York Times om diplomatiska framgångar för Putin.

Troligen hade jag (och NY Times, och Lavrov) fel. Snart anlände vice utrikesministern, höken Victoria Nuland för samtal i Kiev. Samma dag tonade utrikesdepartementets talesman Jeff Rathke ned de positiva tongångarna från Sochi. 21 maj beslöt Ukrainas regering att blockera pro-ryska enklaven Transnistrien och 29/5 utnämndes NATO-höken, Georgiens president Mikhail Saakashvilli till guvernör i Odessa oblast. Julianne Smith, en tidigare topp nationell säkerhetsrådgivare till vicepresident Joe Biden, klagade i New York Times att Kerrys resa till Sochi var ”kontraproduktiv”.

15 maj godkände USA:s representanthus möjlighet för president Barack Obama att skicka Ukraina dödliga vapen, med röstsiffrorna 269 ledamöter mot 420.
Obama har ännu inte verkställt beslutet som skulle kunna skapa en spricka mellan USA och dess viktigaste allierade, i synnerhet Tyskland och Frankrike, vid en tidpunkt
då Obama-administrationen försöker visa en enad ståndpunkt i väst i frågan om förlängda sanktioner mot Ryssland. Bilden är inte enhetlig, dock. USA har också beslutat att tillhandahålla vapen, utbildning och annat stöd till Ukrainas militär. Ukraina ville att detta skulle innefatta den nynazistiska ukrainska milisen, Azovbataljonen. Men USA:s kongress sa nyligen nej till detta efter en insats av två kongressmän, demokraten John Conyers från Michigan och republikanen Ted Yoho från Florida. I ett pressmeddelande efteråt menar Conyers att Azov-betalajonen är nynazistisk och fascistisk.

Men förra veckan beslöt Washington att sända avancerade vapen till de baltiska länderna och att placera 5.000 man, dvs. nära Rysslands gränser. Antag nu att Ryssland deponerade 5.000 man nära USA:s gräns – vad skulle då hända? Vem hotar vem? USA och EU beslöt också vid G7-mötet förra veckan att förlänga de olagliga sanktionerna mot Ryssland.
Det verkar alltså som att hökarna åter har initiativet, till nackdel för befolkningen i Ukraina, Europa och världen.

Amerikanske tropper under enøvelse ved Riga i Latvia
Amerikanske tropper under enøvelse ved Riga i Latvia

Krigspolitiken har föga stöd i Europa.
Ryska posten rapporterar 15/6 att en stor opinionsmätning av opinionsinstitutet Pew Research Center i Washington funnit att européerna inte stöder sanktions- och krigspolitiken mot Ryssland. Huvudfrågan var om Natos medlemsländer bör utkämpa ett försvarskrig mot Ryssland, ifall Ryssland ”hamnade i en allvarlig militär konflikt med ett av sina grannländer som är vår Natoallierade.” (Vilket artikel 5 i Natostadgan föreskriver).
Trots den ledande frågeformuleringen svarade 58 procent av tyskarna, 53 procent av fransmännen och 51 procent av italienarna nej till att gå i krig med Ryssland för att skydda en Nato-medlem.

På frågan om Nato ska beväpna Kievregimen mot Ryssland, svarar majoriteten av alla europeiska folk nej, utan Polen, där 50 procent stöder vapenleveranser till Kiev.
Hela 77 procent av tyskarna motsätter sig detta och bara 19 procent stöder det.
Motsvarande siffror i Italien är 65 procent resp. 22 procent, i Spanien 66 resp. 25 procent, i Frankrike 59 resp. 40 procent och i Storbritannien 45 jämfört resp. 42 procent i Storbritannien.

Polsk topp-politiker avslöjar.
Förra sommaren betecknas den polska relationen till USA som ”värdelös”, enligt f.d. utrikesministern Radoslaw Sikorski i en hemlig inspelning som magasinet Wprost kom över. Enligt en transkription av samtalen på tidningens sajt anser Sikorski att relationen till och med kan vara skadlig eftersom den invaggar polackerna i en falsk känsla av trygghet. ”Det är skit! Vi kan hamna i en konflikt med Tyskland, med Ryssland, och vi kommer att tro att allt är lugnt för att vi har sugit av amerikanerna.” Läckan är den senaste i raden av avslöjanden som skakat den polska regeringen. Förre utrikesministern, numera före detta talmannen, Radoslaw Sikorski (tvingades avgå pga ”olämpligt ordval”, dvs könsmetaforen i det sagda), som jag alltid trott vara extrem USA-lakej (polare till Bildt, tillsammans med honom initiativtagare till EUs erbjudande om ”partnerskap” för östländer som Ukraina m.fl-) och hök visavi Moskva,

Ukrainas regering är impopulär.
Enligt Pew undersökning vill mer än dubbelt så många ukrainare lösa konflikten med Donbass genom förhandlingar (47 procent) som med militära medel (23 procent).
* Ukrainas president Petro Porosjenkos politik i dessa frågor är impopulär: 57 procent av befolkningen Ukraina motsätter både hans hantering av
konflikten i östra Ukraina konflikten och hans hållning gentemot Ryssland.
* 60 procent ogillar premiärminister Arsenij Jatsenjuks politik.
* 94 procent av ukrainarna anser att Ukrainas ekonomiska situation är ”dålig”.
* 55 procent anser att Kievregimen inte respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna.
* 69 procent av ryssarna och 34 procent av ukrainarna säger att upplösningen av Sovjetunionen var dålig för deras land.

KampanjeStøtt oss

1 kommentar

  1. Bra artikkel. Men min oppfatning er at det er EU som er årsaken til konflikten i Ukraina mens USA bare har helt bensin på bålet som EU startet.

    Årsaken til Maidan-opprøret var at EU-diplomatiet (jfr. Nulands «F…k the EU) ikke tok nok hensyn til at Ukrainas økonomi var tett integrert med Russlands økonomi og tillot ikke at Ukraina kunne være med i en tollunion med Russland. EU stilte til slutt et ultimatum samtidig som EU ikke kunne låne sårt tiltrengte penger som Ukraina behøvde. .

    Det som synes klart er at EU sviktet i forhandlingene med Ukraina og USA trådte inn på banen for å ordne opp etter EU. USAs innblanding i Ukraina medførte frykt i Russland om å miste militærbasen på Krim og viktig militærprodusenter i Øst-Ukraina som produserer nøkkelkomponenter til Russland. Annektering av Krim og støtte av opprørere øst i Ukraina ble en måte Russland forsøker å beskytte sine interesser på over for USA/NATO.

    Krisen i Ukraina skyldes at EU diplomatene ikke ville ta hensyn til Russlands interesser. Det siste halvåret har vi også vært vitne til sviktende diplomatiske evner fra EU i forhold til å bidra til løsninger på Hellas gjeld. Man kan også spørre seg om USA nok en gang må ordne opp i EUs sviktende diplomatiske kapabilitet?

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.