John Pilger: Venezuela smutskastas systematiskt

1
John Pilger

Svartmålning av Venezuela är alls inte ovanlig i vårda dominerande massmedia. Ett

John Pilger
John Pilger

(avskyvärt) exempel utgörs av en artikel med titeln ”Hugo Chávez är borta – hans smitta är kvar” i DN 31/1 av Erik Helmersson, som nog är smittad av något annat. Senast skrev jag om Venezuela 5/2 – ”Statskupp på gång i Venezuela?”
Denna viktiga artikel har översatts av journalisten och skribenten Åke W. Bergh.

USA:s ultrahöger, de neokonservativa som nu styr Washington, är mitt uppe i en ny ”färgrevolution”. En i slow-motion i Venezuela där man just misslyckats i ett kuppförsök mot Chavez efterträdare, vänsterpresidenten Maduro. Allt följer samma mall som i Kiev, med ”frihetshetstörstande” och ”förtryckta” demonstranter på gatorna. Väst bäddar för dessa kupper genom sina massmedier som systematiskt ljuger och demoniserar allt och alla som står i vägen för USA:s världsherravälde. Det menar John Pilger i denna intervju i Venezuelas statliga Telesur, här återgiven i Counterpunch och OpEdNews den 17 februari. Världens största kända oljetillgångar hägrar.

Telesur: Varför vill man störta Venezuelas regering?

Pilger: Det finns enkla principer och dynamik i arbetet här. Washington vill bli av med den venezuelanska regeringen för att den visar oberoende till USA:s planer för regionen och för att Venezuela har världens största dokumenterade oljereserver. Och använder intäkterna från sin oljeexport till att höja levnadstandaren för sin befolkning. Venezuela är en källa till inspiration för sociala reformer på en kontinent härjad av ett historiskt rovgirigt USA. En Oxfam-rapport beskrev en gång Sandinista-revolutionen i Nicaragua som ”hotet från ett gott exempel.” Det har varit sant i Venezuela sedan Hugo Chavez vann sitt förs
ta val.

”Hotet” från Venezuela är förstås större, eftersom landet inte är litet och svagt; det är rikt och inflytelserikt och betraktas som sådant av Kina [en annan fiende]. Den anmärkningsvärda minskningen av fattigdomen för många miljoner människor i Latinamerika är skälet till USA:s fientlighet. USA har varit den odeklarerade fienden till sociala framsteg i Latinamerika under två århundraden. Det spelar ingen roll vem som är president i Vita huset: Barack Obama eller Teddy Roosevelt; USA tolererar inte länder med regeringar och kulturer som sätter behoven hos det egna folket först, och vägrar att främja eller ge efter för amerikanska krav och påtryckningar.

En reformvänlig socialdemokrati med en kapitalistisk bas som Venezuela ursäktas inte av världens härskare. Vad som är oförlåtligt är Venezuelas politiska självständighet; endast komplett underkastelse accepteras. Chavez ”överlevande” Venezuela är ett bevis på venezuelanernas masstöd för sin valda regering. Det stod klart för mig när jag var där senast. Venezuelas svaghet är att den politiska ”oppositionen” – den jag skulle kalla ”Mobben i östra Caracas”. Den representerar mäktiga intressen som tillåtits behålla sin ekonomiska ställning. Först när den kraften tynat kommer Venezuela att slippa det ständiga hotet från utlandsstödd, ofta kriminell subversion. Inget samhälle bör utsättas för detta, år efter år.

Telesur: Vilka metoder har USA använt hittills och förväntas använda för att störta den revolutionen i Bolivia?

Pilger: Här finns den vanliga uppsättningen quislingar och spioner; de kommer och går i en maskerad av falska hallucinationer, men den huvudsakliga fienden är medierna. Vi minns den venezuelanska amiralen, en av kuppmakarna mot Chavez 2002, som under sin korta tid vid makten skröt om att ”Vårt hemliga vapen var media”. Venezuelanska medier, särskilt TV, deltog aktivt i den kuppen med sina lögner om regeringsanhängarna som från en gatubro sköt in i en folkmassa av demonstranter. Falska bilder och rubriker som gick runt i världen. New York Times anslöt sig som brukligt och välkomnande störtandet av en demokratisk ”anti-amerikansk” regering.

Något liknande skedde i Caracas förra året när en högermobb hyllades såsom ”förtryckta fredliga demonstranter”. Detta var tveklöst inledningen till en Washington-stödd ”färgrevolution”, uppbackad av bland andra ”NED, National Endowment for Democracy” – en användbar CIA-klon. Det var kusligt likt kuppen Washington så framgångsrikt iscensatte i Ukraina förra året. Här, som i Kiev, tände ”fredliga demonstranter” eld på regeringsbyggnader och placerade ut prickskyttar. Allt hyllat av västerländska politiker och medier.

En strategi är säkert att driva regeringen Maduro till höger och på så sätt alienera den folkliga basen. Att skildra regeringen som diktatorisk och inkompetent har länge varit en del av smutskastningskampanjen bland journalister och mediaföretag i Venezuela och i USA, Storbritannien och Europa. Den senaste ”storyn” var att en amerikansk vetenskapsman fängslats i USA för att ha försökt hjälpa Venezuela bygga massförstörelsevapen. Detta för att peka ut Venezuela att härbärgera ”nukleära terrorister.” I själva verket hade missnöjde kärnfysikern inget samband med Venezuela.

Allt detta en fortsättning på de oavbrutna attackerna mot Chavez, var och en med sin säregna illvilja reserverad för dissidenter till västs ”enda sanna väg.” Under 2006 anklagade brittiska ”Channel 4 News” Venezuelas president att konspirera i avsikt att framställa kärnvapen med Iran, en absurd fantasi. Deras Washington-korrespondent, Jonathan Rugman, fnös åt landets fattigdomsbekämpning och framställde Chavez som en lömsk pajas, samtidigt som Donald Rumsfeld, en krigsförbrytare, oemotsagt liknade Chavez med Hitler.

BBC är inte annorlunda. Forskare vid brittiska University of the West of England studerade public serviceföretagets systematiska partiskhet i sin rapportering från Venezuela under en tioårsperiod. Man granskade 304 BBC-inslag och fann att endast tre av dessa hänvisade till någon positivt. För BBC existerade inte Venezuelas demokratiska initiativ, lagstiftning om mänskliga rättigheter, matprogram, sjukvårdsinitiativ och program för fattigdomsbekämpning.

Mission Robinson”, den största programmet mot analfabetism och för kunskapsinhämtning i mänsklighetens historia, omnämndes knappast. Denna virulenta censur utelämnande det viktigaste, men kompletterade med direkta påhitt, såsom att utpeka den venezuelanska vänsterregeringen som ett gäng knarkhandlare. Inget av detta är nytt; se på hur Kuba framställts och angripits under åren. ”Reportrar utan gränser” har just utfärdat en världsomspännande ranking av nationer utifrån deras anspråk på fri press. Amerikanska medier hamnade på 49:e plats, efter Malta, Niger, Burkina Faso och El Salvador.

Telesur: Varför skulle just nu vara bästa tidpunkten, sett i ett större internationellt sammanhang, att skjuta in sig på en kupp? Om det primära problemet är att Venezuela utgör ett gott exempel för en mer mottaglig publik i Europa som får USA att se detta som akut?

Pilger: Det är viktigt att förstå att Washington styrs av extremister, allmänt kända även i USA som ”galningarna”. Detta har varit sant redan sedan före 9/11. Några är direkta fascister. Att hävda USA:s dominans är deras ohöljda ambitioner och som händelserna i Ukraina visar är de beredda att även riskera ett kärnvapenkrig med Ryssland. Dessa människor borde vara alla förnuftiga människors gemensamma fiende.

I Venezuela vill de ha en kupp så att de kan rulla tillbaka av några av världens viktigaste sociala reformer i länder som Venezuela, Bolivia och Ecuador. De har redan krossat hoppet i Honduras. Den senaste konspirationen mellan USA och Saudiarabien för att sänka oljepriset är tänkt att åstadkomma något mer spektakulärt i Venezuela, och Ryssland.

Telesur: Vad bedömer du som det bästa sättet för landet att avvärja de amerikanska och inhemska venezuelanska eliternas intriger?

Pilger: Majoriteten av Venezuelas folk och deras regering måste berätta sanningen för världen om attackerna mot sitt land. Det finns en ny medvetenhet i världen, och många människor lyssnar. De vill inte ha evig instabilitet, evig fattigdom, ständiga krig, evigt fåtalsvälde. Och de kan identifiera huvudfienden; se bara på de internationella opinionsundersökningar som frågar folk om vilket land som utgör den största faran för mänskligheten. Överväldigande flest pekar på USA med sin ständiga subversion och terrorkampanjer.

Telesur: Vad ser du som det omedelbara ansvaret för den internationella vänstern, särskilt den amerikanska vänstern?

Pilger: Det väcker en fråga: vilka är dessa ”vänsteranhängare”? Är det de miljontals liberala nordamerikaner som förförts av Obamas bestickande lögner och hans kriminalisering av informationsfriheten och angrepp på whistleblowers? Är de dem som tror på vad de hör från New York Times, Washington Post, The Guardian och BBC? Det är en viktig fråga. ”Vänstern” har aldrig varit ett mer dubiöst och ifrågasatt begrepp.

Min känsla är att människor som lever mitt i kampen mot USA-stödda krafter i Latinamerika förstår den sanna innebörden av ordet, precis som de kan identifiera en gemensam fiende.Om vi delar deras åsikter och principer och ett minimum av deras mod, bör vi agera direkt i våra hemländer. Med början, skulle jag föreslå, med mediapropagandan. Ja, det är vårt ansvar… och det har aldrig varit mer angeläget.

KampanjeStøtt oss

1 kommentar

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.