Den bästa av världar?

1
Anders Romelsjö

Rapporter om ekonomin duggar titt som tätt. För någon vecka sedan kom Oxfams rapport och World Economic Forum pågår i Davos. Oxfams rapport säger inte bara att de ekonomiska klyftorna är stora i världen, att de ökat sedan 2-3 decennier tillbaka utan också att de ökat tydligt under senare år samt kommer att fortsätta att öka.

capitalism
* Den rikaste 1 % i världen äger 48 % av de samlade tillgångarna i världen, mot 44 % 5 år tidigare, dvs. en ökning med närmare 10 % (48-44/44) på 4 år.
* Andelen väntas vara minst 50 % nästa år.
* Genomsnittligt uppgick tillgångarna till 2,7 miljoner dollar, dvs. drygt 20 miljoner kronor för denna ”elit” på 70 miljoner människor.
* De fattigaste 80 % (5 600 människor) ägde tillsammans 5,5 % av de totala ekonomiska tillgångarna, vilket motsvarar 1/700 tillgångarna hos den rikaste procenten.
* 1 människa av 9 har inte tillräckligt att äta och mer än 1 miljard människor (mer än 100 gånger fler än som finns i Sverige) lever på mindre änn 1,25 dollar/dag (10 kr/dag).
* De 80 rikaste personerna har tillgångar som är lika stora som tillgångarna för de 50 % fattigaste (3 500 000 människor). De äger ungefär 85 gånger miljoner mer per person. År 2010 behövdes 388 rikingar för att matcha de 50 % fattigaste och nu alltså endast 80 rikingar, vars tillgångar fördubblats i världen på 5 år. Ja, det går framåt i världen, eller hur?
* Tycker du fortfarande att kapitalismen är det bästa ekonomiska systemet för mänskligheten? Det bästa homo sapiens kan åstadkomma?

World Economic Forum har nyss avslutat sin årliga vecka i Davos. SvD skrev ”IMF-chefen oroas av större klyftor” (som IMF aktivt bidragit till i flera länder, t.ex. Grekland) Åtgärder mot enorma ojämlikheten i världen var väl i fokus i slutdokumentet? Inte alls, förstås. Och det trodde du väl inte heller?

Guardian skrev förra veckan ”Oligarkerna i Davos har skäl att frukta den värld de skapat. Ökad ojämlikhet beror på den globala eliten (vem annars?) som kommer att motstå varje utmaning mot sina intrssen.”
Av slutkommunikén framgårCentralbanker och ekonomiska ledare var mer optimistisk om de ekonomiska utsikterna för det kommande året med bra tillväxt (IMF prognosticerar 3,5% tillväxt i år) väntad effekt av Europeiska centralbankens stimulanspaket (man ”skapar tillgångar” genom att trycka fler sedlar), fallande oljepriser, strukturomvandling i Brasilien, Kina och Japan, och robust tillväxt i USA.”

Nu är det objektiva läget mycket bättre för att gå vidare till en mer demokratisk och mänsklig ekonomiska och politisk struktur, en socialism med kraftigt ökad demokrati (inte som i Sovjetunionen) som också omfattar det ekonomiska livet. Med en samhällelig planering av jordens begränsade resurser.
Kapitalismen motverkar samarbete för att lösa mänsklighetens stora problem. Ett stort problem är den framgångsrika demoniseringen av socialism och marxism, där massmedia för fram att socialism är lika med det mest negativa i de första försöken att bygga socialism i outvecklade samhällen, starkt hotade från omvärlden. Ryssland var alltså ett eftersläpande land i industrialiseringen vid Oktoberrevolutionen 1917. Trots misstag i uppbyggnaden som första land som fick göra en pionjärinsats, och minst 20 miljoner döda i Andra Världskriget, närmare 100 gånger fler än USA, var landet strax efter Andra Världskriget världens andra supermakt, första land med rymdfarkoster och en människa i rymden. Säger väl något?

Det helt dominerande produktionssättet, kapitalismen, är inte grundat på samarbete. Kapitalismen är snarare grundad på konkurrens mellan olika företag, där var och en strävar efter största möjliga vinst. Vidare på att en liten grupp, kapitalisterna, får vinst på andras arbete (utsugning) för att använda denna efter eget gottfinnande och inte för samhällets bästa. Konkurrens i sig kan vara sporrande, inte tu tal om detta. Men ett produktionssystem som baseras på vinstintresse, där en liten, liten minoritet fattar besluten med ingen eller begränsad insyn från folkmajoriteten är inte demokratiskt och inte heller optimalt då det gäller att på bästa sätt nyttja jorden begränsade resurser och låta alla få en rimlig del. Kapitalismen har inneburit kraftigt ökad produktion och produktivitet, men också världskrig, miljöförstöring, girighet, korruption och mutor för att få större marknader osv.
Dess svagheter är tydliga:
-33 % av jordens befolkning lever i stor fattigdom (FN, 2011);
-Forskning har visat att det finns ett tämligen starkt samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land och nivån av ohälsa och sociala problem (Wilkinson & Pickett. Jämlikhetsanden. Se t.ex. min recension i Läkartidningen 2010, www.lakartidningen.se/arkiv).
-20 % av tillgångarna hos världens miljardärer skulle tidigare räcka till för att ge alla jordens invånare tillräckligt med mat, skolunderbyggnad och hälso- och sjukvård enligt tidigare beräkningar (Toussaint & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010). Nu är andelen mindre än 20 %;

-De stormrikas förmögenheter har främst skapats av andras arbete;
-Kapitalismen utgår inte från en analys av vilka behov som främst behöver tillgodoses.
I så fall skulle fattigdom, mat- och vattenbrist snabbt försvinna;
-Kapitalismen utmärks sedan 2-3 decennier av ökade ekonomiska klyftor och ökad arbetslöshet;
-Varor tillverkas medvetet för att ha begränsad livslängd;
-I en demokratisk planerad humanitär ekonomi skulle alla få arbeta;
-I stället för företagshemligheter och reklam av osäker kvalitet behövs samarbete (Hur många miljarder skulle sparas om läkemedelsbolagen delade på kunskap och forskning?)
-I stället för allt allvarligare och redan delvis irreversibel klimatförstöring behövs samarbete. Dagens kapitalism har med eftertryck visat att man ´(ett fåtal rika och deras medhjälpare, del flesta av våra politiker);

Största hindret för en verkligt demokratisk, ansvarsfull och humanitär ekonomi är dels vinstintressen hos en mycket liten grupp som kontrollerar och kontrolleras av kapitalismen och dels förkrossande ideologiskt försvar av dagens enorma orättvisor. Statens roll är att slå vakt om den bestående ordningen, med våld om så behövs. Den demokrati som många tror är optimal är det inte alls – det djupt odemokratiska produktionssystemet lämnas utanför.
Största tillgången för att genomföra den nödvändiga genomgripande förändringen är samverkan mellan den stora majoriteten av människor på jorden baserad på ökad insikt och solidaritet. Arbetarklassen, inte ”medelklassen”, som utgör den absoluta majoriteten på jorden måste ta upp kampen mot dagens system som bara gynnar en liten, liten grupp. Klasskamp för ökad rättvisa.

Större insikt hos folket?
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall) menade bara 11 % menade att kapitalismen fungerade väl 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.)
45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket i Karl Marx’ ”Kritik av Gotha-programmet” (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” kom från USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13/9 1987)

ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).

Förslag på några punkter för socialismen.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att (en stor del?) av media ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld.

 

Først publisert på jinge.se

KampanjeStøtt oss

1 kommentar

  1. Om jeg som f.eks. sko-produsent (fabrikkeier) i et samfunn fant opp en sko som varte fireganger så lenge, og så tok halvparten av dette som min fortjeneste i året, ville samfunnet fortsatt ha halvparten av sine kostnader på sko i forhold til tidligere. Og kunne bruke arbeidskreftene i andre bedrifter som kanskje rasjonaliserte på samme måte. – Til mesteparten av samfunnets produksjon og velstandsnivå var effektivisert godt i forhold til arbeidsinnsats.
    Ingen skade skjedd om jeg var blitt rik «kapitalist». Tvert i mot.
    Men at jeg på denne måten skulle få politisk makt og styringsmuligheter i samfunnet er noe annet.

    Det er slik sett ikke «kapitalister» som er problemet. Men det systemet som vi gir politisk makt hvis man besitter penger. Og da spesielt de som bestemmer rentene i dette systemet. En rente som kan enten halvere våre sparepenger og verdien av våre lønninger, med ett grep, eller gjøre at folk kan leve av rentene og på denne måten stjele materiell produksjon uten å gjøre noe.
    At vi som samfunn kunne få det enda bedre om «kapitalistene var «altruiske» er en annen sak, men uten noen stor betydning.
    De som ønsker å bli rike (trygge), og gjør dette ved å forbedre samfunnets produksjon burde ikke kriges mot, men gis mulighet til å være med i et samfunn, som en viktig faktor til bedre velstand for alle. Eventuelt i arbeide for et samfunn der det var trygt å IKKE være rik eller man stod i fare for å bli bli overkjørt av en statsadministrasjon hvis man var en hattemaker uten egen advokat. Eller overkjørt av et rentestyrt økonomisk system der tilsidesatt innsats ( sparing) med et vedtak ( politisk eller økonomisk) kunne halvere din oppsparing.

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.