oss 100 kroner!
För de flesta av oss är detta säkert obekant, men 1949 skrev 1900-talets store vetenskapsman Albert Einstein ett inlägg i ekonomitidskriften Monthly Review med rubriken: ”Varför socialism”.
Här efterlyser han vad han kallar inrättandet av ett socialt och ekonomiskt system som sätter människan före profiten. Han talar också om en ”rovgirig fas” i den mänskliga utvecklingen – den som utgörs av kapitalismen, ett sentida socioekonomiskt system många tror har funnits i tusentals år.
Danny Weil, amerikansk undersökande journalist, åkallar självaste Albert Einstein i denna krönika om en urspårad civilisation där själva tanken nu övertagits av cyberleksaker. För översättningen svarar journalisten och debattören Åke W. Bergh.
I en passage i essän från 1949 skriver han:
”…De flesta större stater i mänsklighetens historia har erövring att tacka för sin existens. Det erövrande folket etablerade sig, juridiskt och ekonomiskt som den privilegierade klassen i de länder de tilltvingat sig. De skapade monopol på markägande och utsåg ett prästerskap ur de egna leden. Prästerna styrde över utbildningen, gjorde en klassuppdelning av samhället till en permanent institution och skapade ett system av värderingar som folket från och med nu, till stor del omedvetet, styrde deras sociala beteende.”
Vad Einstein skriver om vetenskap i denna sin essä bör vara aktuellt för oss idag, med följande poäng:
”Vetenskap kan i sig inte skapa mål och än mindre ingjuta dem i mänskliga varelser. Vetenskap kan på sin höjd leverera medel för att uppnå vissa önskvärda syften. Men målen i sig är avlade av personligheter med påhittade höga etiska ideal och – om dessa inte visar sig dödfödda utan synes vitala och kraftfulla – godtas de av de många som, halvt omedvetet, avgör den långdragna utvecklingen av samhället. Av dessa skäl bör vi vara på vår vakt och inte överskatta vetenskap och vetenskapliga metoder då de berör mänskliga problem. Och vi ska inte ledas att tro att experterna är de enda som har rätt att yttra sig om frågor om samhällsorganisation”.
Produktivkrafterna
Säg detta till Bill Gates och dagens leverantörer av ”framsteg”. Vid senaste sekelskiftet då automatiseringen av medelklassens arbetsuppgifter via datoriserad informationsbehandling riktigt kommit igång, analyserade AP, Associated Press, data från amerikanska Bureau of Labor Statistics. Man fann att mellan år 2000 och 2010 hade jobb för 1,1 miljoner sekreterare försvunnit , ersatta av internettjänster som gjorde allt från kalenderplanering till reseplanering enklare än någonsin. Under samma period sjönk antalet telefonister med 64 procent, antalet resebyråer minskade med 46 procent och kamrer/revisorstjänster med 26 procent.
Och USA var inget specialfall. Som AP även noterar för Europa var ”två tredjedelar av de 7,6 miljoner medelklassjobb som försvann där offer för ny teknik.” Detta uppskattat av ekonomen Maarten Goos vid Belgiens universitetet i Leuven.
Ekonomerna Andrew McAfee och Erik Brynjolfsson (båda Harvard-professorer) har kallat dessa nu undanröjda yrken ”rutin-kognitiva arbeten”. Tekniken, säger man, är nu smart nog att automatisera dessa ofta repetitiva och programmerbara arbetsuppgifter. ”Vi befinner oss i desperat konkurrens med denna nya teknik,” instämmer Larry Kotlikoff, professor vid Boston University. ”Det verkar som om tekniken tar över alla tänkbara jobb”. Så vem ska konsumera frukterna av denna nya cyberteknik, om det inte finns jobb och inkomster för människor att köpa allt detta – om nu arbetslöshet blir normen? Gör oss internet fattiga? Kommer vi snart se framväxten av en ny neo-ludditisk rörelse, eller hinner vi tills dess skapa meningsfull social förändring som försäkrar oss om att tekniken tillhör det offentliga och inte den beramade ”en-procenten”? Eller kommer vi att se accelererande sociala ojämlikhet då ”alla jobb” ersatts med cybernetik?
Not: ”På senare tid används termerna luddism och luddit eller neo-luddism och neo-luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling pga de kulturella förändringar utvecklingen för med sig.” (Wikipedia).
Einstein såg utvecklingen av en världsomspännande aggressiv oligarki under 1900-talet, när han skrev:
”Privatkapitalet tenderar att koncentreras i ett fåtal händer, dels genom konkurrensen kapitalister sinsemellan, dels för att den tekniska utvecklingen och den ökande arbetsdelningen uppmuntrar bildandet av större produktionsenheter på bekostnad av mindre. Resultatet av denna utveckling är en privatkapitalistisk oligarki med en enorm makt som inte effektivt låter sig kontrolleras ens av ett aldrig så demokratiskt organiserat samhälle. Detta särskilt då medlemmarna i lagstiftande organ väljs av politiska partier, i sin tur till stor del finansierade eller på annat sätt bearbetade av dessa krafter. Privatkapitalister som i all praktisk mening avskiljer väljarna från lagstiftarna. Konsekvensen är att dessa senare, som ska företräda allmänheten, inte gör nog för att skydda de utsatta delarna av befolkningen. Dessutom kommer under dessa förhållanden privatkapitalisterna oundvikligen, direkt eller indirekt, att styra över de huvudsakliga informationskällorna (press, radio, utbildning). Det är följaktligen svårt, i de flesta fall praktiskt omöjligt för den enskilde medborgaren att komma till objektiva slutsatser och att intelligent kunna utnyttja sina politiska rättigheter”.
Einstein var klarsynt även i sin historiesyn, något vi gör klokt i att uppmärksamma idag:
”Jag fruktar den dag då tekniken kommer att överträffa vår mänskliga sociala interaktion. Världen kommer att få en generation av idioter”.
Tyvärr verkar denna dag redan här. Teknikdyrkan är nu normen. ”Scientism” har ersatt vetenskap och med detta framväxten av en ny virulent härskande klass, böjd att förstöra allt liv med det man kallar ”framsteg”. Det vill säga att skapa mer och mer artificiell intelligens, ödelägga naturen och skapa laboratorieråttor och beroende populationer. Monsanto är bara ett exempel på denna nya scientism, men begreppet vimlar i livets alla områden.
Dyrkan av de ”verktyg” vi människor kunnat framställa inom ramen för ”rövarkapitalism” kommer att få långtgående effekter som världen inte riktigt ens kan föreställa sig, även om Einstein försökte:
”Jag vet inte med vilka vapen ett tredje världskriget kan komma att utkämpas, men ett fjärde världskrig kommer att utkämpas med käppar och stenar (sticks and stones). [Väl optimistiskt bara några år senare med kollegan Edward Teller och hans vätebomb.]
Oligarkier och produktivkrafterna i händerna på ett fåtal.
Produktivkrafternas övermakt och dess koncentration i händerna på ett fåtal rovgiriga oligarker, utan annat mål än att skapa annat än pengar, och under egiden att egendom är rikedom, är nu här. Det vi ser är förstörelsen av mänsklig interaktion till förmån för artificiell intelligens. Vi kan nu bevittna uppkomsten av den ”idiot” Einstein så bestämt varnade för. Det finns bara en sak vi människor kan göra för att säkerställa att luften vi andas, maten vi äter, den moral vi äger och den värld vi lever i sätter människan och dess behov före profiten. Igen är Einsteins ord viktiga:
”Det är min övertygelse att det blott finns ett sätt att eliminera dessa allvarliga missförhållanden. Nämligen att inrätta en socialistisk ekonomi, med ett utbildningssystem inriktat på sociala mål. I en sådan ekonomi ägs produktionsmedlen av samhället och utnyttjas på ett planerat sätt. En planekonomi som anpassar produktionen till samhällets behov och fördelar arbetet bland alla som kan arbeta samt garanterar försörjning av varje man, kvinna och barn. Utbildningen av individen, förutom att främja sina egna medfödda talanger, anpassas att utveckla en känsla av ansvar för sina medmänniskor. Detta istället för den glorifiering av makt och framgång, som i vårt nuvarande samhälle.”
Sedan 1949 då Einstein skrev detta i Monthly Review har miljontals dött i rövarkapitalismens krigsorgier. Är det för sent? Återvänder vi till den stenålder som Einstein förutsåg? Eller kan vi få massorna att inse att kapitalismen är ett förödande socioekonomiskt system, även för dem som nu så rikt profiterar på det? Eller återigen, är det kortsiktiga tänkande som involverar oss i dag, alltmedan vi tillber verktygen för detta moderna slaveri, alltför överväldigande för oss att kunna se skogen mellan träden?
Albert Einstein igen: ”En lycklig man [idiot] är för nöjd med nuet för att uppehålla sig för mycket med tankar om framtiden.
Valet är vårt – om vi lär oss att välja.”
Hele artikkelen til Einstein på norsk finner du her
http://xn--rdt-0na.no/forside/arkiv/arkiv-2009/artikler-og-kommentarer/sosialisme/
