Inntrykk av å lese Xi Jinpings bøker «The Governance of China 1 og 5» Del 2 av 6

Mange dyktige geopolitiske analytikere – som Alexander Mercouris – påpeker ofte at Kina og Russland sliter med «myk makt», særlig når det gjelder hvem som kontrollerer historien eller narrativet. Uavhengig av om dette synspunktet er holdbart, har vi sett – særlig etter USAs aggresjon mot Iran – at kinesiske mediekanaler som CGTN har blitt langt mer aktive på YouTube-kanalene sine i debatten om globale hendelser, for eksempel i programmet’The Heat’ Middle East Conflict | The Trump administration’s threats and pullbacks, eller The Heat: US-Iran Conflict | New sanctions.

Och det har hänt en hel del. Den 15:e juli 2026 gjorde ‘Pew Research Center’ en global opinionsstudie som visade, att «Människor i många länder nu ser mer positivt på Kina än på USA» (China-balance-power report.) Kinakännaren Martin Jacque, som 2009 förutsade att det skulle bli så, kommenterar denna rapport. Det gör han i ‘China’s governance has been remarkable’ samt i For the First Time in 20 Years, the World PICKED China OVER America. Så är det. Intresset för ’Chinese Governace’ ökar. Samtidigt som Drømmen om Amerika faller i grus.

Låt oss nu gå lite närmare in på vad ’gov 1’ innehåller. Den är indelad i 18 kapitel.

1. Socialism med kinesiska särdrag 2. Den kinesiska drömmen. 3. Allmän och djupare reform 4. Ekonomisk utveckling 5. Rättsstatsprincipen. 6. Kulturellt avancerat Kina. 7. Socialt åtagande. 8. Ekologiska framsteg. 9. Nationellt försvar. 10. «Ett land, två system» 11. Fredlig utveckling. 12. Ny modell för relationer mellan större länder. 13. Grannskapsdiplomati. 14. Samarbete med utvecklingsländer. 15. Multilaterala relationer. 16. Nära band med folket. 17. Bekämpa korruption. 18. KKP:s ledning. Slutligen innehåller boken som appendix ‘Folkets man’, en22 sidor lång beskrivning av vem den nye generalsekreteraren för KKP är.

Eftersom Kina ständigt från väst anklagas för att vara en diktatur, kan vi börja med att se närmare på kapitel 18. Kort efter sitt val som ny partiledare, höll Xi Jinping ett tal på partiets centralskola. Rubriken för talet anger en tydlig inriktning «Studera för en ljusare framtid». Kanske kommer då läsaren att tänka på Maos ord från 1930 «Ingen utredning, ingen rätt att tala», (OPPOSE BOOK WORSHIP). Låt oss se efter.

«Vårt parti har alltid arbetat för att säkerställa att alla dess medlemmar, särskilt ledande tjänstemän, förvärvar ytterligare kunskap. Detta har visat sig vara användbart för att utveckla partiets och folkets sak. Vid varje större vändpunkt, när partiet ställts inför nya omständigheter och uppgifter, har det uppmanat sina medlemmar att studera hårdare. Varje gång har det åstadkommit stora förändringar och utveckling för partiets och folkets sak. Alldeles i början av reform och öppnandet 1978 betonade partiets centralkommitté, att uppnåendet av de fire moderniseringer – modernisering av jordbruk, industri, nationellt försvar samt vetenskap och teknologi – är en stor och djupgående revolution. Vi måste gå framåt i denna revolution genom att ständigt lösa nya problem. Därför måste alla partimedlemmar studera och sedan studera lite mer. Jämfört med det förflutna har vi mer att studera idag, inte mindre, på grund av de nya omständigheter och uppgifter som vi står inför.» (gov 1 sid 448)

Men är Maos ord ‘undersökning’ ungefär detsamma som ‘att studera’? Längre fram i talet säger Xi «Först och främst bör vi studera marxistisk teori. Detta är ett särskilt krav, som hjälper oss att arbeta bra, och även ett nödvändigt krav som utrustar ledande tjänstemän för att utmärka sig i ledarskap» Sedan citerar han Mao Zedong: «Vårt partis kampförmåga kommer att vara mycket större… om det finns ett hundra eller tvåhundra kamrater med en förståelse för marxismen-leninismen som är systematisk och inte fragmentarisk, genuin och inte tom.»

Det handlar alltså om att studera för att kunna göra undersökningar på ett bättre sätt. Under de snabba tillväxtåren under ’Deng-eran’ blev studierna eftersatta. Redaktör Pål Steigan gjorde en resa i Kina under de åren, och skriver i en reserapport: «Høsten 1998 besøkte jeg Kina sammen med journalist Peter M. Johansen fra Klassekampen. Vi hadde møter med ledere på toppnivå, på provinsnivå og vi møtte folk på grasrota.» Pål har långt senare anmärkt, att kunskaperna i marxism-leninism, även bland höga partifunktionärer, då var låg. Det inser Xi Jinping, och uppmanar därför till studier, kort tid efter det att han valts till generalsekreterare. Om man inte har de rätta verktygen/instrumenten i huvudet, kan handen som verktyg inte göra ett bra jobb. («Idéer är inte bara ett instrument för att skapa medvetande så att människor kämpar, utan idéer har blivit kampens främsta instrument, inte en inspiration, inte en orientering, utan kampens främsta instrument.» Från Fidel Castros tal i Soweto, Sydafrika, 1998.)

Om den kinesiska staten under ’Deng-eran’ var starkt fokuserad på att utveckla produktionen för att förbättra folkets levnadsvillkor, är det inte märkligt att de viktiga studierna i marxism blev eftersatta. Det var ju dessutom så, att det till stor del var de borgerliga staterna i väst, som man lärde sig av – till exempel när det gällde teorier för ekonomisk utveckling. Dessa teorier är helt inriktade på hur kapitalismen skall utvecklas, och hur borgarklassen skall kunna komma över så mycket som möjligt av det mervärde som skapas i varuproduktionen. Som Michael Hudson uttrycker det «Hur kapitalägarna skall kunna tjäna pengar i sömnen» Resultatet blev att korruption spred sig. Kapitel 17 i ’gov 1’ handlar om det.

«Att förbättra partiets uppförande, upprätthålla integritet och bekämpa korruption är viktiga uppgifter i arbetet med att bygga upp partiet. Endast om vi förblir rena och rättrådiga i vårt styre och utövar makt på ett rättvist sätt, kan vi vinna allmänhetens förtroende och stöd.» (gov 1 sid 425) «Vårt parti är ett marxistiskt parti, vars organisation vilar på revolutionära ideal och strikt disciplin…..Frågan om arbetsstil är inte på något sätt liten. Om missförhållanden inte korrigeras utan tillåts löpa fritt, kommer de att bygga en osynlig mur mellan vårt parti och folket.» Vad Xi menar med ‘arbetsstil’ kommer lite senare I texten: «Vi måste utöva sparsamhet i alla aspekter av vårt arbete och resolut motsätta oss slöseri, extravagans och hedonism.» När man funderar på vad hedonisme handlar om, går det idag knappt att undvika att tänka på vad epsteinklassen ägnar sig åt.

Xi är mycket tydlig: «Den resoluta beslutsamheten att bestraffa och utplåna korruption visar vårt partis styrka och är en gemensam strävan för alla partimedlemmar och även allmänheten. Partiet har visat en fast beslutsamhet och en otvetydig inställning till att strikt utreda och åtala allvarliga fall av brott mot partidisciplinen, vilka involverar partimedlemmar och tjänstemän, inklusive några högt uppsatta. Detta är en tydlig signal till hela partiet och hela samhället, att alla som bryter mot partidisciplinen och statens lagar, vem de än är och vilken position de än innehar, kommer att utredas fullständigt och straffas hårt.»(gov 1 sid 428.) Detta sades för tretton år sedan och samma hållning gäller än. För kort tid sedan fick höga officerare i partiets centrala militärkommission veta att det gällde. (Gulmarkeringarna i tablån nedan gäller utrensade officerare.)

Inte bara höga partifunktionärer, som missbrukar sin position, blir dömda. Vi minns till exempel Evergrande-affären. Nu har en domstol i Shenzen dömt grundaren och förre ordföranden av China Evergrande Group, Hui Ka-yan, till livstids fängelse och 1,31 miljarder USA-dollar i böter. Även svenska Dagens industri har skrivit om det: Evergrande-grundaren dömd till livstids fängelse i Kina.

I Kina döms en storsvindlare i fastighetsbranschen. I USA är en storskojare i fastighetsbranschen president.

Skillnaden mot vad som gäller i väst, inklusive i de nordiska vasallstaterna, är stor. Hos oss är det snarare epsteinklassens moral som sprider sig. Så är det, när det nordamerikanska imperiet med alla dess vasaller håller på att ruttna.

Den borgarklass som styr staterna i väst anklagar alltså länder som Kina – och Iran – för att vara diktaturer. Det handlar i grunden om att där, i dessa två länder till exempel, där tillåts inte den borgerliga moralen dominera. I Kina utgår man från en klassanalys och förbjuder den borgarklass som finns från att uppträda som klass, med egna informationskanaler och banker till exempel. Det är det som vi i väst kallar diktatur. Och så är det. I Kina utövar arbetarklassen sin diktatur över den befintliga borgarklassen. Och det gillar inte politikerkasten i väst, antingen den kallas sig moderat, liberal, socialdemokratisk eller ’vänstern’.

Samtidigt ser vi, hur den borgerliga moralen, den moral som i grunden föraktar arbetarklassen/det arbetande folket, blir mer och mer absurd. Har till exempel politikerkasten i Skandinavien fördömt USA-imperialismens mord på fiskare utanför Venezuelas kust, eller angreppskriget mot Iran, som Israel och USA startade den 28 februari i år? Ja, kanske någon har gjort det litegrann, men samtidigt tvekar kasten inte att underordna sig NATO och låta USA ha militärbaser i både Sverige, Danmark och Norge.

(Det kan här vara lämpligt att påpeka, att även om klasskampen i Kina idag inte anses vara en huvudmotsättning som den är hos oss i väst, så finns den kvar och kommer att göra det länge än. Och i och med det också, att även inhemska företagare/kapitalister visar förakt för arbetarklassen. Doktoranden Cong Rui’ans bok Kjærlighetens arbeid er funnet beskriver detta.)

I sin bok America’s Deadliest Export dokumenterar William Blum vad det är för typ av stat som vår skandinaviska politikerkast sluter upp bakom. Det är en stat som:

·       Försökt störta mer än femtio utländska regeringar, varav de flesta var demokratiskt valda.

·       Försökt mörda mer än femtio utländska ledare. (Fidel Castro flera gånger) [Med kriget mot Iran har den siffran ökat en del]

·       Släppt bomber över folket i mer än trettio länder.

·       Försökt undertrycka en populistisk eller nationalistisk rörelse i tjugo länder.

I mars 2013 intervjuades XI Jinping av pressen från BRICS-länder: «’Att styra ett stort land är lika ömtåligt som att steka en liten fisk’» (Kapitel 18 sid. 457 i gov1) Han inleder med följande ord «När jag träffar utländska ledare ställer de ofta förundrade frågor: Hur kan man styra ett så stort land som Kina? Det är verkligen inte lätt att styra ett land med 1,3 miljarder invånare. Att bara lära känna situationen där kan vara en riktigt svår uppgift. Som jag ofta säger, så krävs det en hel del ansträngning för att känna till Kina, och att bara besöka en eller två platser räcker inte riktigt. Kina har 9,6 miljoner kvadratkilometer land, 56 etniska grupper och totalt 1,3 miljarder invånare. Därför måste man, när man försöker lära sig om Kina, vara försiktig så att man inte drar slutsatser baserade på ofullständig information.»

Längre fram i intervjun framhåller han vad det betyder för honom mer personligen. «Eftersom folket har gett mig detta jobb, måste jag alltid ha det högst upp i mitt hjärta, med tanke på dess djupa förtroende och det tunga ansvar det har lagt på mig. I ett så stort, folkrikt och komplicerat land som vårt, måste vi ledare ha en djupgående kunskap om de nationella förhållandena och lära oss vad folket tycker och vad det vill. Vi måste agera självmedvetet och med största försiktighet ’som om vi trampade på tunn is och stod på kanten av en avgrund’. Vi måste odla en attityd av ’att styra ett stort land är lika ömtåligt som att steka en liten fisk’, aldrig slarva med våra ansträngningar eller vara försumliga det minsta, och alltid ägna oss åt arbete och allmänintresset. Folket är där vi hämtar vår styrka. Så länge vi står med vårt folk i vått och torrt, kommer det inte att finnas några svårigheter som inte kan övervinnas och ingen uppgift som inte kan utföras.»

Bertil Carlman

---

Første del leser du her:

Inntrykk av å lese Xi Jinpings bøker «The Governance of China 1 og 5» Del 1 av 6