oss 150 kroner!
Vi har tidligere omtalt Gabriel Rockhills «Who paid the pipers of Western Marxism?» «Den som betaler fløytespilleren bestemmer melodien» er ordtaket som det hentydes til i tittelen på Gabriel Rockhills fremragende nye bok Who Paid the Pipers of Western Marxism? med undertittelen «The Intellectual World War. Marxism Versus the Imperial Theory Industry». Nå har Bertil Carlman lest den og anbefaler den sterkt.
Gabriel Rockhill, en nordamerikan från Kansas i USA, kom förra året ut med en bok. På skandinaviska blir boktiteln ungefär «Vem betalade för västerländsk marxism?» Gabriel, idag 64 år, startade sin yrkeskarriär inom byggbranschen. Han beskrivs numera som filosof och kulturkritiker.
Sitt förord börjar Gabriel med följande «Vissa böcker tar ett decennium att skriva. Den här tog tre.» Är han slö, eller långsam, tänker man då. Eller är han eftertänksam och noggrann, precis som Karl Marx, som tog drygt ett decennium av intensivt arbete för att skriva Kapitalet?
Längre fram i förordet skriver han om hur han under sina filosofistudier i Frankrike hösten 2001, uppmanades att på en föreläsning göra attackerna på World Trade Center begripliga för åhörarna. Han skriver «Att säga att jag var dåligt rustad vore generöst. Vad hade jag egentligen att säga om vad som just hade hänt? Med tanke på min utbildning kanske jag skulle kunna formulera händelserna, som jag knappt förstod vid den tiden, i termer av en oförsonlig skillnad mellan olika sätt att tolka det skedda, eller en konfrontation med det store Andra?» Gabriel Rockhill är i varje fall självkritisk. – Boken kanske är läsvärd?
Efter ytterligare beskrivningar av sina studier: «Jag läser brett om Frankfurtskolens teori och västerländsk marxism», formulerar han en slutsats: «Det tog mer än ett decennium av studier och undervisning i Paris, såväl som nästan två decennier av aktivism och egen forskning om den antiimperialistiska marxismens och den globala socialistiska rörelsens historia, för att äntligen börja se systemet för kunskapsproduktion för vad det var.»
Han beskriver också, vilken metod han slutligen kommer att använda och varför: «Ett av de metodologiska målen för denna bok och dess tillhörande volymer är, att visa den förklarande överlägsenheten hos ett dialektiskt och historiskt materialistiskt förhållningssätt till kunskap (och, i förlängningen, kultur). Långt ifrån att postulera reifierade [uppfatta som konkreta saker] binära abstraktioner och godtyckligt länka dem via idealistisk histografi [vetenskapen om historieskrivningen] som utesluter klasskamp, fördjupar den sig i de konkreta kopplingspunkterna mellan de ekonomiska krafter som driver samhället, och de specifika sätt på vilka de formar produktion, cirkulation och konsumtion av kunskap. Den placerar också klasskampen i centrum för sin analys och belyser hur den radikala teoriindustrin i den imperialistiska kärnan är relaterad till en bred uppsättning psykologiska krig, operationer som syftar till att åtminstone stärka antikommunism och kapitalistisk ackommodation [anpassning].»
Inte minst det sista citatet visar, att boken inte är lättläst. Dessutom är den knökfull av referenser. (Boka er spekket med referanser.)
Kommentarer till boken är positiva. Aymeric Monville skriver: «Den viktigaste materiella historien sedan ’Den tyska ideologin’.» Ali Kadri skriver: «Ett värdefullt bidrag som avslöjar kapitalets intriger i att förvränga revolutionär teori.» Cheng Enfu skriver: «Varje global medborgare som bryr sig om internationella angelägenheter måste studera och begrunda den viktiga informationen och de skarpa kommentarerna i den här boken, om de verkligen vill förstå och korrekt erkänna ’kriget i kunskapens värld’, ’sanningen om ideologi’ och ’västerländsk marxism’.»
Professor Cheng Enfu överdriver. Hur många som känner sig som ’globala medborgare’ har tid, kunskap och förmåga att ’begrunda’ Gabriel Rockhills bok? När jag var ung student försökte jag ’studera och begrunda den viktiga informationen’ i Karl Marx böcker om Kapitalet. De senare delarna har jag inte orkat läsa alls, och jag kommer nog att bli begravd utan att ha försökt igen – även om ekonomiprofessor Michael Hudson ofta hänvisar till dem i sina samtal.
Bertil Carlman
