oss 150 kroner!
Artikeln Problemer i det sosialistiske Kina og det kapitalistiske Sverige skrev jag för att ge exempel på att även i länder som Kina, en typ av övergångsform mellan kapitalism och kommunism, har olika former av problem att ta itu med. Här följer ett mer speciftikt problem som Sixth Tone skrivit om: Kinas Gen Z hittar en osannolik ny hjälte: en ledsen, trött britt.
När jag läser artikeln kommer jag att tänka på boken Dying for an iPhone av Jenny Chan med flera. Den finns som pdf (Dying for an iPhone: Apple, Foxconn and the Lives of China’s Workers.) Chris Hedges intervjuade Jenny Chan om boken på RT, där han hade en egen kanal ’On Contact’, innan hans program raderades av YouTube. 2013 skrev till exempel Svenska Yle också om dessa tragiska händelser. Ny självmordsvåg vid Foxconn i Kina. Jag har inte läst Jenny Chans bok, men med stort utbyte lyssnade jag på intervjun, som tyvärr inte längre är tillgänglig, då ’den fria världen’ är väldigt förtjust i censur och utan tvekan kan radera sex års intervjuarbete om arbetet inte är fritt ’på rätt sätt’.
Bertil Carlman
Kinas generasjon Z finner en usannsynlig ny helt: en trist, sliten brite
Jack Forsdike dokumenterade sina umbäranden när han arbetade för en av Kinas teknikjättar – och blev en symbol för branschens påfrestande arbetsmetoder.
Efter veckor av slit med 12-timmarsskift och övertid på helgerna gick Jack Forsdike på reservkraft. I januari hade han fått vad som verkade vara drömjobbet som designer av videospel på ett av Kinas ledande teknikföretag. ’Men det var ikke gøy lenger.’ Företaget ville skynda på lanseringen av ett spel som Forsdike arbetade med, och 27-åringen var under hård press. De flesta dagar kom han inte hem förrän efter klockan 22. Han hade knappt någon tid att tillbringa med sin fru. Träningen var ett minne blott.
En aprilkväll bestämde sig Forsdike för att han behövde ge uttryck för sin frustration. Han tog ett foto av sig själv där han såg helt utmattad ut och lade upp det i sitt flöde på den kinesiska sociala plattformen Xiaohongshu. «Varför kom jag till Kina för att arbeta?» frågade han självironiskt i bildtexten. Svaret tog Forsdike helt på sängen. Hans Xiaohongshu-flöde exploderade, och fick tusentals gilla-markeringar inom några dagar. När han slutade på företaget två månader senare blev snöbollseffekten ännu större. Sitt inlägg där han delade med sig av sin lättnad över att ha återfått sin frihet, blev ännu mer viralt. Inlägget visade honom när han klädd i hawaiiskjorta smuttade på en mugg kaffe. Memes spreds som en löpeld med de två fotona av Forsdike sida vid sida, märkta «efter att ha börjat arbeta» och «efter att ha sagt upp mig».
I augusti hade Forsdikes konto fått miljontals visningar och tiotusentals kommentarer. Flera stora kinesiska medier hade publicerat profiler om honom. Hans berättelse hade till och med spridits utanför fastlandet, till nyhetssajter i Hongkong och på Taiwan. Det var helt galet, säger Forsdike till Sixth Tone. «Jag hade ingen aning om att den skulle plockas upp så mycket.»
Britten hade svepts med av en av Kinas mest populära trender i sociala medier: rörelsen för «naken avgång», där det nästan är en hedersutmärkelse att sluta utan en reservplan. Det bottnar i en växande frustration över «996«-schemat – 9 till 21, sex dagar i veckan – som dominerar Kinas teknikindustri och driver unga arbetare att lämna det obevekliga slitet.
I åratal har arbetarna försökt slå tillbaka mot 996-schemats arbetskultur. Motreaktionen har blivit så intensiv under de senaste åren att de kinesiska myndigheterna har ingripit och startat kampanjer mot överdriven övertid. Men dessa ansträngningar har bara haft begränsad framgång, och många arbetsköpare fortsätter att insistera på långa timmar bakom stängda dörrar.
Det har fått många unga kineser att leta efter en väg ut. På sociala medier har berättelser om människor som lämnar 996-engagemang för att njuta av ett långsammare tempo i livet – eller «ligga platt» – blivit enormt populära. Ibland har de som säger upp sig redan ett annat jobb på gång. Men många lämnar helt enkelt utan en reservplan och dyker rakt in i «naken resignation».
Forsdikes berättelse fascinerade dessa missnöjda teknikarbetare. Många var roade över att se en utlänning bli nedslagen av 996:ans malning och bli en niuma – eller «lastdjur» – som dem.
«En utlänning kom till Kina och blev ett utländskt lastdjur», skämtade en Xiaohongshu-användare. Men för andra var det mer än så. Många kände en verklig anknytning till Forsdike och menade att det fanns något gripande – till och med rörande – i att se den kinesiska teknikindustrin från en utomståendes perspektiv. «Det fanns en känsla av empati», säger Forsdike. – «Det kändes också bra att folk kände likadant. När man är i den typen av roll är man aldrig säker – är det bara jag som känner så här?»
In i elden
Forsdike blev till en början överlycklig när han blev erbjuden ett jobb av teknikjätten NetEase. Han föddes i Yorkshire i norra England och hade utvecklat en kärlek till Kina när han studerade för en examen i moderna språk vid University of Manchester. Han valde kinesiska nästan av en tillfällighet, tillbringade sitt år utomlands med att studera i Peking, och älskade varje minut. Efter examen 2020 började han leta efter sätt att komma tillbaka till Kina. Men det var inte lätt under pandemin; flera lediga jobb gick i stöpet på grund av visumfrågor. Till slut, i mitten av 2022, lyckades NetEase hitta en roll för honom på deras kontor i den sydliga metropolen Guangzhou. För Forsdike kändes det som ett idealiskt gig. Han hade varit en’ gamer’ sedan han spelade Pokemon på sin Nintendo Game Boy som 6-åring. Och NetEase är ett genuint kraftpaket inom videospelsindustrin och producerar mobilversionen av Minecraft, bland många andra titlar.
«Jag var verkligen förväntansfull», säger Forsdike. «Jag var säker på att jag skulle träffa massor av intressanta och begåvade människor, och kanske få en chans att göra karriär inom spelbranschen.» Britten var vagt medveten om den kinesiska teknikindustrins rykte vid den tidpunkten, men han var inte alltför orolig. Han hade läst att regeringen slog ner på 996-scheman. Och förresten, hur illa kan det vara? «Termer som 996 var bara abstrakta begrepp som jag hade hört talas om, men som jag faktiskt aldrig hade sett förut», säger han.
Till en början gick allt smidigt. NetEase campus var vackert. Det fanns flera utmärkta matsalar, två gym och till och med en tennisbana på taket. Och Forsdike njöt mest av sin roll. Han arbetade som översättare, tolkade vid möten och finslipade engelska dokument. Det var inte vad han ville göra på lång sikt, men det var en fot i dörren.
Men det var efter att Forsdike fick en förflyttning som saker och ting började visa sig. I början av 2024 fick han en roll på planeringsavdelningen. Det var precis vad Forsdike hade hoppats på. Han befann sig nu i centrum av NetEases verksamhet, och bidrog direkt till utvecklingen av deras mobilspel. Det betydde dock att han också skulle vara under större press. Innan han började sin nya tjänst berättade personalavdelningen uppriktigt för honom, att hans nya team hade ett 996-schema. Spelet de utvecklade var planerat att släppas om sex månader, och alla jobbade för fullt. Han skulle behöva «anpassa sig» till de långa timmarna, varnade de. Hans nya chef försökte ha överseende med honom, eftersom han visste att utlänningar ofta hade svårt att hänga med. Den kinesiska personalen förväntades vara på kontoret till minst klockan 21 under veckan och arbeta varje lördag. Forsdike behövde bara jobba sena kvällar och helger, om han hade en brådskande deadline att hålla. I april fanns det dock alltid en brådskande deadline att hålla. Med ett stort testarbete framför sig, jobbade Forsdike ännu hårdare än de flesta av sina lagkamrater. Vid ett tillfälle arbetade han 20 dagar i sträck och slutade ofta långt efter klockan 21 på kvällen.
«Ingen har någonsin sagt till mig att man måste komma in på söndag också», säger han. «Men om jag inte hade gjort det skulle mina grejer inte bli färdiga. Jag var inte den enda. Det var kanske 20 procent av det totala laget».
När företaget beslutade att avsluta hans arbetsuppgift i juni, var Forsdike lättad. Han kunde ha sökt ett annat jobb inom företaget, men i det skedet ville han ändå lämna. Han kände sig blek och tung efter att ha suttit fast framför datorn i flera veckor. På Xiaohongshu sa han till sina anhängare: «Mitt ansikte har formen av en potatis.»
Forsdike trodde aldrig att han skulle bli en stjärna på sociala medier. Han hade börjat skriva inlägg på Xiaohongshu under sitt år utomlands, och han delade med sig av små detaljer från sitt liv i Peking. Några av dessa inlägg hade gjort intryck och fått några hundra likes. Men inget förberedde honom på reaktionen på hans inlägg om att lämna NetEase. «Jag fick lite trafik tidigare, så det var inte som att jag pratade rätt ut i luften», säger han. «Men det var bara en rolig hobby.»
För Forsdike var reaktionen i slutändan en återspegling av den djupa frustrationen bland Kinas teknikarbetare. För många av hans anhängare var det bekräftande att se en utlänning reagera med sådan fasa på förhållandena inom branschen.
En kommentar som Forsdike gjorde i en intervju med inhemska medier slog an en sträng. På frågan om han vande sig vid de långa timmarna på NetEase svarade han: «Nej, jag vande mig inte vid det. Det finns vissa saker som man inte ska vänja sig vid.» Detta citat delades senare av flera kommentatorer och fick tusentals likes. Forsdike kände ofta för sina kinesiska kollegor på NetEase. Några veckors arbete hade nästan knäckt honom, men många av dem hade uthärdat liknande scheman i åratal och förväntade sig att fortsätta göra det under överskådlig framtid. De flesta av de högre tjänstemännen hade familjer att försörja, och de hade inte råd att sluta.
«De kände ofta att vart de än gick, skulle de arbeta så här hårt om de inte gick ner i lön», säger Forsdike. «Det fanns en känsla av uppgivenhet. Vi pratade om det, folk klagade lite, men det slutade oftast med att de sa ’mei banfa’ (det finns ingen lösning).»
På kort sikt vet Forsdike att det är osannolikt att saker och ting kommer att förändras. När ekonomin saktar in har kinesiska arbetsköpare starka incitament att hålla sina anställda under intensiv press. Men han tror att teknikbranschen så småningom kommer att behöva utvecklas. På NetEase sa cheferna, enligt Forsdike, att generationen som är född efter 2000 är svårare att arbeta med. Och han förstår varför. För många av dessa nyutexaminerade ser det inte ut som en attraktiv möjlighet att arbeta i teknikbranschen. «Folk jobbar galna timmar, men det finns inte nödvändigtvis ett stort mål i slutändan. Ofta jobbar man bara de timmarna för att det inte finns något annat, och då är det ändå väldigt lätt att man bara blir bortkastad på slutet», säger Forsdike.
Forsdike hoppas att han på sitt lilla sätt kan få fler unga att undvika 996-livsstilen. I slutändan är det helt enkelt inte värt det, betonade han. «Det är inte hälsosamt», sa Forsdike. «Människor förlorar chansen att ägna tid åt sina hobbyer. De förlorar chansen att ha kul och träffa nya vänner, eller till och med gå in i ett förhållande och bilda familj. De förlorar chansen att göra så många saker i sina liv eftersom de känner sig helt slutkörda av sitt arbete.»
Själv tänker Forsdike följa sina egna råd. Han flyttade nyligen från Guangzhou till den nordöstra staden Harbin. Han planerar att «ligga platt» där ett tag och tillbringa tid med sin fru och hund. I december flyger paret till Storbritannien för sin första jul med Forsdikes familj. Efter det är Forsdike inte säker på vad han ska göra. Trots allt sa han att han saknade att arbeta i spelbranschen och kände att «Sammantaget var min tid på NetEase positiv». Men skulle han någonsin återvända? Han gjorde en paus några sekunder innan han svarade. «Ja, det är förstås frågan», sa han. «Man ska aldrig säga aldrig. Jag träffade många fantastiska människor där, och jag lärde mig definitivt mycket. Men jag var tvungen att vara väldigt säker på hur arbetskulturen i teamet ser ut innan jag åker tillbaka.»
Utgivare: Apurva.
(Rubrikbild: Bilder från @Jack 杰凯 på Xiaohongshu, omredigerad av Sixth Tone)
