oss 150 kroner!
Hva er hva, og hva kunne komme? Tredje artikkel i en serie på fem.
Slutligen har vi så folkrepubliken Kina. Denna civilisationsstat är precis som de två andra en mäktig, kanske den mäktigaste, kraften i kampen mot kvarvarande imperialism och för en mer demokratisk världsordning. Hur landet fungerar internt, har beskrivits i ett antal artiklar här på steigan.no, bland annat i artikelserien @Demokrati-diktatur.
Dessa artiklar, tillsammans med studium av hur Kina utvecklas under de senaste decennierna borde givit tillräcklig kunskap om hur demokratin fungerar i Kina. Ändå skriver Halvor Næss en artikel med namnet Byråkratiene i Europa og Kina preges av sine forskjellige historiske opphav, en artikel som visar tydlig kunskapsbrist. Han skriver nämligen: «Men den underliggende politiske filosofien var legalismen som hevdet at mennesket var grunnleggende egoistisk og uregjerlig og at samfunnet måtte styres gjennom ufravikelige lover, strenge straffer og total statlig kontroll. Denne tankegangen lever i beste velgående under Det kinesiske kommunistpartiet i dag. Partibyråkratene ser på seg selv som de eneste kapable til å oppdra og lede befolkningen og krever absolutt ideologisk konformitet. Systemer som sosial kreditt, ansiktsgjenkjenning og total digital overvåking er ikke fremmede elementer i Kina. De er den logiske, høyteknologiske fullbyrdelsen av det 2000 år gamle legalistiske behovet for total samfunnskontroll og harmonisering.»
Precis som John Mearsheimer, framför Halvor Næss flera viktiga fakta. Men han gör också samma fel. Han gör ingen klassanalys. Det leder till ett mekanistiskt synsätt, och det innebär i deras fall, inte som för Antoine Augustin Cournot och senast Francis Fukuyama att historien slutar med det rådande, dominerande politiska systemet, utan till att nya imperier, i Mearsheimers fall Kina, kommer efter de gamla. De ser inte, att om de värdeskapande klasserna, inte kapitalägarna, har makten i statsapparaten, så har en total förändring av staten ägt rum. Utan mista hänvisning till eventuella fakta påstår Halvor «Partibyråkratene ser på seg selv som de eneste kapable til å oppdra og lede befolkningen og krever absolutt ideologisk konformitet.» Naturligtvis kan Halvor då inte se att högteknologi som till exempel ansiktsigenkänning skulle kunna användas i det kinesiska folkets tjänst.
Nu är det emellertid så, att även utan en klassanalys, kan man komma till slutsatsen, att Kina har en mycket avancerad statsapparat i folkets tjänst. Men då måste man nog har bott och arbetat i Kina ett antal år. Det har Kevin Wamsley. I artikeln Wenhua Zongheng årgång 3 nummer 2. citeras han från en av sina YouTube-inlägg:
«God morgon. ’Inside China business’ startade på YouTube för två år och två månader sedan. Jag har varit i Kina sedan den 31 maj 2012. Det här är mina böneböcker. De viktigaste människorna i mitt liv finns här. Min familj och närmaste vänner, mina medarbetare och kollegor. Och det är också en krönika över min kristna vandring i Kina. Jag skriver ner böner jag framför här, och skriver ner dem allt eftersom de besvaras, och går vidare. Jag ber dem varje dag, och varje dag ber jag också för fred i länder och nationer, för ledarna hemma och ledarna här. I många år bad jag, bland mycket annat, att Gud skulle införa reformer i Kina, att det skulle ske många förändringar här. Och det var bara något jag alltid gjorde. Det är något jag gjort i åratal. En dag var jag i mitt vardagsrum, i en av de där byggnaderna bakom mig. Och jag bad om det, och Gud talade till mig. Han sa: ’Jag vill att du slutar göra det just nu. Jag använder Kina för att välsigna världen, och jag vill verkligen att du börjar vara uppmärksam.’»
Kevin är uppmärksam, det är inte Halvor. Kevin har under mer än 16 år personligen fått uppleva hur den kinesiska byråkratin fungerar och utveclas. Han har också genom sitt yrke kunnat se hur Kina på det internationella planet aktivt arbetar för en mer demokratisk värld. I ett samtal mellan förre CIA analytikern och politiske kommentatorn Larry C. Johnson och derivathandlaren Alex Reporterfy, berättar den senare om hur han har kunnat känna en frihet i sitt arbete, som inte varit möjlig i hans hemland Kanada: Is true local governance possible in China? We look past the headlines to find out. Även Alex är uppmärksam och därför värd att lyssnas på.
Från de nio personer, förutom John Mersheimer, som Knut Erik Aagaard räknar upp i sin artikel ser vi en tydlig och positiv attityd gentemot Kina. Samma sak gör allt fler stater och befolkningar i det Globala Syd. Det beror naturligtvis inte på att ett kommunistiskt parti, KKP, har den avgörande makten över staten eller något annat inrikespolitiskt förhållande i Kina. Det beror på att Kina är en befolkningsmässigt mycket viktig stat, en stat som på rekordtid utrotat en mycket utbredd fattigdom, på rekordtid vuxit till en ekonomisk och diplomatisk stormakt, och att detta mer och mer används för att skapa en bättre värld, inte bara för de egna nationerna i civilisationsstaten, utan även för resten av jordens länder, främst de fattigare – det Globala Syd. Självklart beror det också på att man i det Globala Syd allt tydligare ser hur det döende imperiet med vasaller samtidigt beter sig.
För många årtionden sedan formulerade Henry A. Kissinger, USA:s 56:e utrikesminister tillika 8:e nationella säkerhetsrådgivare, vid flera olika tillfällen vad USA egentligen var för sorts stat. Med tanke på hur till exempel statscheferna i vasallstaterna idag reagerar, är det uppenbart, att de inte förstått eller velat förstå, att Kissinger talade om den råa verkligheten utifrån USA-imperialismens perspektiv:
«Det illegala gör vi omedelbart. Det grundlagsvidriga tar lite längre tid.» Idag bryr sig USA:s president inte om kongressens roll vid krigföring eller sanktioner.
«Amerika har inga permanenta vänner eller fiender, bara intressen.» Det har de arabiska gulfstaterna nu fått uppleva, när militäranläggningar från USA i deras länder, inte fungerar som det skydd de hoppats på, utan som måltavlor.
«Avfolkning bör vara högsta prioritet i utrikespolitiken gentemot tredje världen [det Globala Syd], eftersom den amerikanska ekonomin kommer att kräva stora och ökande mängder mineraler från utlandet, särskilt från mindre utvecklade länder.» Detta citat och citatet «Världsbefolkningen måste minskas med 50%» kan knappast missförstås. Inte bara A. Hitler trodde sig tillhöra ett ’herrefolk’.
«Att vara en fiende till Amerika kan vara farligt, men att vara en vän är ödesdigert.» Uppenbarligen begrep varken Kanadas premiärminister eller Danmarks statsminister det, förrän USA-presidentens julhälsning 2024 innehöll uppfattningen att Kanada och Grönland klarare borde styras av USA.
«Den som kontrollerar livsmedelsförsörjningen kontrollerar folket; den som kontrollerar energin kan kontrollera hela kontinenter; den som kontrollerar pengar kan kontrollera världen.» Många geopolitiska analytiker påpekar hur bortrövningen av Venezuelas president Nicolas Maduro och det nuvarande kriget mot Iran är led i försök att kontrollera energin. Men det fungerar allt sämre. På Kissingers tid var både livsmedelsförsörjning, energiförsörjning, och den globala ekonomin betydligt mer dominerat av USA. Han kunde uttrycka sig med självsäkert lugn, medan USA:s nuvarande president uttrycker sig med en förvirrad desperation. Därför är Ben Nortons slutsatser i Major study shows world sees USA as biggest threat, and prefers China inte förvånande: «En global undersökning visade att människor i de flesta länder ser USA som det största hotet mot världen och föredrar Kina framför USA. Detta är resultaten av det EU-stödda Democracy Perception Index.»
Peter M. Johansen noterar också skillnaden mellan Kissingers aktiva tid (under Vietnamkriget) och idag. I artikeln Verre enn Vietnam-krigen skriver han: «Nederlaget i Vietnam-krigen endret mye av den politiske og folkelige kulturen i USA. Men Den kalde krigen lå fast. Det førte ikke til tektoniske strategiske endringer i forholdet mellom de rivaliserende supermaktene USA og Sovjetunionen, heller ikke det at Kina ble brakt inn i det storpolitiske bildet med Folkerepublikken Kinas inntreden som vetomakt i FN i 1971 og president Richard Nixons påfølgende besøk hos Mao Zedong i Beijing. Det fins ulike vurderinger av de utenrikspolitiske forskyvningene på 70-tallet, men de frambrakte ikke noen jordskjelv.» Då var Kina också långt ifrån den oerhört betydelsefulla stat landet är idag.
Peter M. fortsätter: «Nederlaget [för USA mot Iran] har historisk resonans; den gir gjenlyd, ikke bare på begge sider av Hormuzstredet, men på den globale arenaen og tvinger fram analyser og strategiske oppfølginger.»
De efterfrågade analyserna framförs i dag med jämna mellanrum. Det gör till exempel Vijay Prashad, Michael Hudson, Alastair Crook med flera. De är överens. Idag, står vi verkligen inför ett jordskalv: Det förhoppningsvis sista imperiet vrider sig nu på sin sotsäng. Hur världen kommer att se ut därefter, i de nordiska och alla andra kvarvarande nationalstater och i de blivande civilisationsstaterna, vet vi ännu inte mycket om. Men vi kan åtminstone anta, att jorden kommer att vara mer fredlig.
I ett samtal mellan ekonomerna Radhika Desai och Michael Hudson, Trump Lost. Now the World Faces The Economic Consequences, förutspår den senare: «Även om samförståndsavtalet undertecknas kommer den fysiska oljehandeln inte att kunna starta förrän om några månader. Och det betyder att oljepriserna kommer att stiga kraftigt som ett resultat. Jag tror att effekterna av detta krig kommer att bli en världsdepression i samma skala som på 1930-talet. Och det kommer att leda till att många industrier måste sluta producera, eftersom de inte kan gå med vinst med de höga oljepriser som råder här. De kommer inte att kunna undvika att säga upp sin arbetskraft. Det kommer att bli arbetslöshet. De kommer inte att kunna betala de skulder som de förväntade sig att betala inom ramen för sin normala verksamhet. USA tror att det är lika bra att bara kontrollera världens finansiella system, som att kontrollera världsekonomin, men det är det inte.»
Vad gör då dagens Kina, det Kina som sedan några årtionden av Väst uppfattas som huvudmotståndare i «den centrala motsättningen i vår tid»? Bland annat det man nu gjort ända sedan Mao Zedongs dagar. På det inrikespolitiska planet framhåller man hur viktigt det är att alltid ha det politiska arbetet fokuserat på folkets behov, och att det framför allt gäller för ledare inom kommunistpartiet och styrande organ. Verkliga förebilder framhålls ständigt: Inspired by his father, Xi Jinping centered his governance on people.
«Under hela sin politiska karriär – från Liangjiahe och Zhengding till Fujian, Zhejiang, Shanghai och Peking – har Xi konsekvent satt människorna i centrum för sitt arbete.» «Sedan den 18:e nationella kongressen i Kina har president Xi genomfört mer än 50 inspektionsresor om fattigdomsbekämpning och besökt alla 14 sammanhängande fattiga områden över hela landet, och lyssnat på lokala invånare om deras utmaningar, behov och förslag.» «Under åren har Xi inspekterat produktionslinjer och frågat om teknisk innovation i fabriker och verkstäder, observerat jordbruksverksamhet och fått förstahandsinblick i människors liv på landsbygden, samt besökt grannskap och hushåll vid festliga tillfällen för att framföra sina hälsningar.» «Denna människocentrerade filosofi har gradvis omsatts i konkreta förbättringar i vardagen. Toalettrevolutionen, sopsortering, ren uppvärmning och livsmedelssäkerhet är bland de mer än 2 000 reforminitiativ som införts under de senaste åren för att förbättra alla aspekter av människors dagliga liv.»
«Det människocentrerade tillvägagångssättet återspeglas också i Kinas 15:e femårsplan (2026–2030), en plan för landets ekonomiska och sociala utveckling. Mer än en tredjedel av planen handlar om människors försörjning och omfattar sysselsättning, inkomst, utbildning, hälso- och sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg – frågor som är av största och mest omedelbara betydelse för allmänheten.» «I och med att 2026 markerar 105-årsdagen av grundandet av KKP har Xi upprepade gånger betonat att partimedlemmar måste komma ihåg att deras största politiska prestation är att arbeta för folkets välbefinnande.»
BC
Disse fem artiklene merkes med emneknaggen @nasjonalstater.
