oss 150 kroner!
När jag som vanligt började min morgonkonsumtion av nyheter den 11.2, med att lyssna på Alexander Mercouris‘ professionlla genomgång av delar av det geopolitiska läget från dagen före, d.v.s. från den 10.2, hörde jag honom bland annat uppmuntra till läsning av dagens tidningar i Europa.
Han menade att de antingen skulle vara tysta eller visa på hysteri över att Trumpadministrationen, över huvudet på framför allt ledningen av EU, tillsammans med ledningen i Ryssland, avsåg att komma fram till någon form av lösning på kriget i Ukraina. Det skulle kunna innebära att USA drar sig tillbaka från konflikterna i Europa, och att framför allt EU skulle bli sittande att självt ta hand om kriget i Ukraina; bland annat. Jag följde uppmaningen och läste hustruns ’husorgan’ SvD, nätversionen. Mycket riktigt! Där fanns en ledarartikel av Olof Ehrenkrona med rubriken Vi bevittnar ett sammanbrott.
Olof E. inleder: «Det som nu sker i USA innebär en fundamental förändring av hur den fria världen kommer att se sig själv under decennier framöver.» Vad som menas med den ’fria världen’ vet vi naturligtvis. Det är de cirka 15 % av jorden som främst USA dominerar. De andra 85% procenten, det vill säga resten av jorden blir då ’den ofria världen’ eller djungeln som EU:s dåvarande «toppdiplomat» Joseph Borell kallade den. Olof E. fortsätter sin predikan: «De amerikanska grundlagsfädernas främsta ambition var att undvika tyranniet. Så skapade de världens första konstitutionella demokrati och berättelsen om den skrivna konstitutionen blev historien om den nya nationens födelse. Valda representanter skulle säkra folkviljans genomslag. Maktdelningen mellan presidenten, kongressen och domstolarna garanterade individens rättigheter, lagstyret och den offentliga maktutövningens kvalitet och kontinuitet.» Ja i gymnasiet fick vi lära oss att konstitutionen trädde i kraft den 4 mars 1789. Men slaveriet förbjöds officiellt i USA först den 18 december 1865, så den demokrati som Olof E. så lyriskt skriver om var nog inte mycket mer demokratisk än den Athenske demokrati, som bildades ungefär 507 f.Kr.
Ledarskribenten kommer så till hösten år 2024 då maktdelningen enligt honom upphörde att existera, eftersom USA:s högsta domstol då gav presidenten en långtgående immunitet för beslut i tjänsten och genom ett valresultat som gjorde kongressen till presidentens lydiga redskap. Men vem var president på hösten 2024? «Presidenten har fått absolut makt och skyddas av immuniteten. Det enda som nödtorftigt skulle kunna återställa maktdelningen är att kongressen någonstans längs vägen inleder ett riksrättsåtal.»skriver Olof E. Men han frågar sig inte varför den, kongressen, inte gör det!
«Vad vi nu bevittnar är ett konstitutionellt sammanbrott.» menar Olof E. vidare. Men detta är för ynkligt! Sammanbrottet har inte med Trumps innehav av presidentämbetet att göra. Även Olof måste veta att hela det ’demokratiska’ systemet i USA styrs av kapitalet och inte av folket. När jag frågar Microsofts AI-verktyg «När togs maxgränsen för donationer till kongressledamöter i USA bort?» får jag svaret «Maxgränsen för donationer till kongressledamöter i USA togs bort med ett beslut av USA:s högsta domstol i januari 2014. Beslutet i målet McCutcheon v. Federal Election Commission avskaffade de totala årliga donationssumma-begränsningar för individer som donerar till federala kandidater och partier.»Beslutet togs alltså under Barak Obamas (dem) andra presidentperiod, vilket än mer ökade kapitalets makt.
Om denne ledarskribent i SvD, Olof E, som inte gjort ens den basala hemläxan för journalister, kan vi läsa att han «är en svensk friherre, diplomat och författare.», samt att han «är filosofie kandidat i idé- och lärdomshistoria, var studentpolitiskt aktiv i Uppsala studentkår………….. 1974–1976 var Ehrenkrona förbundssekreterare i Moderata Ungdomsförbundet och samtidigt generalsekreterare i Democrat Youth Community of Europe. Ehrenkrona har varit sakkunnig i Ekonomidepartementet, stabschef hos Gösta Bohman och Ulf Adelsohn samt ledarskribent i Svenska Dagbladet i två omgångar. Under åren 1991–1994 var han planeringschef i Statsrådsberedningen. Ehrenkrona var 2006–2014 ambassadör och utrikesminister Carl Bildts rådgivare i globaliseringsfrågor och har bland annat sysslat med ’policy planning’, Stockholm China Forum, Stockholm India Forum, digital diplomati och nätfrihetsfrågor………..»
Puh! Detta är alltså en representant för det mest välmeriterade Sverige har att visa upp ur sin politiska överhet. Men inte nog med att Olof E. ’klipper och klistrar’ bland fakta, han gör precis som Ursula van der Leyen och andra i det ledande EU-skiktet; han till och med ljuger: «Kongressen ser passivt på när en ovald miljardär som aldrig haft en offentlig tjänst tillåts topprida de myndigheter som står under kongressens tillsyn och finansieras genom dess beslut.» Vi som åtminstone anstränger oss för att ’söka sanning ur fakta’ vi vet denne ’ovalde’ miljardär, enligt den senaste opinionsundersökningen «visar att Donald Trump har en gynnsamhetssiffra på 47% och en ogynnsamhetssiffra på 50%. Det innebär att nettotillförlitligheten för Trump är -3%, vilket är ganska lågt.»
Innan jag på uppmaning av Alexander Mercouris studerat ledaren i SvD, lyssnade jag på ett samtal på Nima Alkhoshids blogg: Richard D. Wolff and Michael Hudson on the US Empire COLLAPSING – Europe Trapped, BRICS Emerging! Professorerna pratar bland annat om personer av den typ som Olof Ehrencrona och Ursula van der Leyen tillhör. M.H. påpekar bland annat att vi har att göra med «Oresonliga människor i Europa, oresonliga människor i Israel och oresonliga människor i Ukraina, och detta är problemet som omöjliggör varje form av rationell prognos.» R.W. svarar: «Jag tror att historien blåser bort de människor du beskriver. Jag håller med dig om att de är väldigt oresonliga. De har kunnat överleva. Jag ser inte att de kan överleva mycket längre. Det kan vara väldigt naivt från min sida, men jag har en känsla av att i slutändan – på ett sätt som jag kan bli väldigt förfärad över – kommer den historiska spänning som vi nu genomlever, att blåsa bort många av dessa politiker. Otillräckligheten i det sätt de uppträder på, som definierar hela deras karriärer, kommer att göra dem till persona non grata i sina egna samhällen, och de kommer att gå in i fysiskt och känslomässigt förfall eftersom de har blivit totalt irrelevanta.»
M.H. påpekar också att: «Om saker bara vore så lösbara, Richard. Jag tror inte att det här är problem. De är dilemman. Ett problem har en lösning som ett dilemma inte har. I ett dilemma har du fastnat. Det finns inget man kan göra för att lösa problemet som det är formulerat, som det finns, och som vi i vårt arbete har formulerat spänningarna och motsättningarna. Jag ser inga rimliga lösningar, så jag ser ingen grund för hur varken jag eller du eller någon annan verkligen kan förutse vilken typ av kaos som vi kommer att se under det kommande sex till 12 månaderna.»
Jag tolkar detta samtal på följande vis. I länder som de i Europa, inklusive Ukraina, och Israel finns ingen nationell bourgeoisie, en bourgeoisie som åtminstone försöker arbeta för det egna landets bästa. Den bourgeoisie som finns, är en vasallbourgeoisie som arbetar för en herre, eller Don som Noam Chomsky i ett samtal med Vijay Prashad en gång kallade USA-imperialismen. När nu denna vasallbourgeoisie i Europa upptäcker, att deras Don inte längre vill jobba som dess beskyddare, då blir den desperat. I det Globala Syd däremot, där finns det en nationell bourgeoisie, som åtminstone ibland försöker arbeta för det egna landets bästa. Det gör att den dras till BRICS+, eftersom denna sammanslutning av länder verkar kunna ge ett alternativ till bland annat Världsbanken och IMF, organ som nästan omöjliggör ekonomisk utveckling och dessutom behärskas av USA.
Den nationella bourgeoisie som finns i det Globala Syd har en framtid, åtminstone under nu överskådlig tid. Det har inte Europas vasallbourgeoisie. «Jag ser inte att de kan överleva mycket längre. Det kan vara väldigt naivt från min sida, men jag har en känsla av att i slutändan – på ett sätt som jag kan bli väldigt förfärad över – kommer den historiska spänning som vi nu genomlever, att blåsa bort många av dessa politiker.» Antyder R.W. här revolutioner i Europa? Det gör han nog inte, för han samtycker till M.H. som säger att han, M.H., inte ser någon «grund för hur varken jag eller du eller någon annan verkligen kan förutse vilken typ av kaos som vi kommer att se under det kommande sex till 12 månaderna.»
