Stopp USAs innblanding på Taiwan

0

Intervju med Arbeiderpartiet på Taiwan.

Av redaksjonen i No Cold War.

Vi er veldig glade for å publisere dette viktige og informative intervjuet med Wu Rong-yuan, formann for Arbeiderpartiet i Taiwan, øyas største venstreorienterte politiske parti. Wu forklarer at Arbeiderpartiet ble grunnlagt i mars 1989 av tre grupper av mennesker: politiske veteranfanger fra krigslovperioden, som hadde fortsatt kampen gjennom mange år i fengsel; progressive intellektuelle som hadde gruppert seg rundt tidsskrifter publisert på 1970- og 1980-tallet; og noen ledere for de pågående arbeiderbevegelsen og sosiale bevegelser.

Gjennom denne omgrupperingen så partiet på seg selv som kraften som forener arbeiderbevegelsen med den kinesiske gjenforeningsbevegelsen. Ved å reflektere over sin egen erfaring som student på 1970-tallet, forklarer Wu at han og hans samtidige hadde en sterk kinesisk nasjonal identitet, men begynte å stille spørsmål ved representasjonen av den av samtidens Kuomintang (den gang det regjerende partiet på øya). De ble i stedet inspirert av grunnleggeren Dr. Sun Yat-sens mer prososialistiske orientering, sammen med studentbevegelsene i Japan, Europa og Nord-Amerika og kampen mot Vietnamkrigen og for afroamerikanske borgerrettigheter. 

«Mine personlige politiske synspunkter stoppet ikke ved å kritisere kapitalismen og gå inn for antiimperialisme, men var også preget av en sterk identifikasjon med vårt moderland.» 

Som et resultat ble han arrestert og dømt til døden. Dette ble senere omgjort til livsvarig fengsel og deretter til 15 år. Det var i fengselet «at jeg møtte mange kjente politiske fanger som, til tross for å ha vært fengslet i nesten 20 år, ikke var demoraliserte. De var fortsatt ved godt mot.» 

Med ord som vil gi gjenklang hos revolusjonære fra Irland til Sør-Afrika og fra Chile til Palestina, siterer han Lin Shu-yang. Han var æresformann i partiet til sin død i 2012, og satt i fengsel i 34 år og syv måneder: «Fengsel er en skole for revolusjonære, så vi må holde fast ved våre prinsipper og opprettholde vår kampånd».

Lin sa en gang at han ser på Taiwan-spørsmålet fra et historisk perspektiv, vil landets fullstendige forening fullføre frigjøringsbevegelsen til hele den kinesiske nasjonen, som er fortsettelsen av den antiimperialistiske, antiføydale og antikoloniale kinesiske nasjonale frigjøringsbevegelsen som dateres tilbake til 1800-tallet. Som svar på et spørsmål om hva slags parti Arbeiderpartiet er, forklarer Wu: 

«Siden det ble grunnlagt har Arbeiderpartiet representert interessene til arbeiderklassen i Taiwan. Derfor har vi vært fullt engasjert som et politisk parti i Taiwans arbeiderbevegelse, bevegelsen mot imperialistisk dominans og innblanding, og i gjenforeningsbevegelsen … I Taiwans arbeiderpartis analyse av den sosiale og økonomiske situasjonen i Taiwan, på det nåværende historiske stadiet, er motsetningen mellom forening og uavhengighet hovedmotsigelsen i Taiwan, mens motsetningen mellom arbeiderklassen og borgerskapet er den grunnleggende motsetningen. Arbeiderpartiet har alltid fulgt prinsippet om ett Kina … Hovedmotsigelsen har ikke endret seg, uavhengig av hvilket politisk parti som har hatt makten i Taiwan.» 

Intervjuet tar også for seg Arbeiderpartiets syn på den nåværende krigen i Ukraina, med Wu Rong-yuan som uttaler: 

«Vi tror at den russisk-ukrainske krigen ble forårsaket av utvidelsen av den USA-ledede militæralliansen fra NATO i øst. Vi motsetter oss imidlertid bruken av krig som et middel for å løse denne tvisten, og vi oppfordrer begge sider til å sette seg ned for forhandlinger og samtaler. Det er nå klart at dette er en stedfortrederkrig, og Ukraina er bare kanonføde for Washington.» 

Situasjonen er imidlertid annerledes enn Taiwans: «Taiwan er ikke Ukraina, fordi Taiwan er en del av Kina. Taiwan og fastlands-Kina er ett land. Det er et innenrikspolitisk spørsmål.» 

Wu knytter det provoserende besøket til Taiwan av USAs speaker Nancy Pelosi sist sommer til en fornyet bølge av undertrykkelse på øya, inkludert innstramming av såkalte «nasjonale sikkerhetslover» og fabrikasjon av såkalte «spionasje»-hendelser. Målet for dette har inkludert fastlandsstudenter, pensjonert militærpersonell, Hong Kong-forretningsmenn og politikere, som tar til orde for gjenforening.

*

Intervjuet ble utført av Wim De Ceukelaire fra Belgia’s ‘Médecine pour le Peuple’ og har tidligere vært publisert på engelsk på nettstedet No Cold War. Intervjuet er oversatt til svensk av Bertil Carlman.


Intervju med Arbeiderpartiet på Taiwan

I väst är mycket lite känt om Taiwans politik och historia. Vissa kommer ihåg att ön styrdes av Kuomintang-diktaturen i årtionden under senare hälften av 1900-talet. Andra vet att ön sedan den blev en presidentstyrd demokrati på 1990-talet, har den haft ett tvåpartisystem med Kuomintang och Demokratiska progressiva partiet (DPP) som de största politiska partierna. Få känner till ert parti, Taiwans arbetarparti. Kan du berätta om dess historia?

Wu Rong-yuan: Taiwans arbetarparti grundades i mars 1989 av tre grupper av människor. Först veteraner bland de politiska fångarna från krigsrättsperioden i Taiwan. De fortsatte sin kamp under lång tid efter att de fängslades. För det andra en samling progressiva intellektuella, som förenades av den välkända tidningen «China Tide« (夏潮) på 1970-talet och den lika framstående publikationen «The Human World» (人間) på 1980-talet, inklusive Chen Ying-zhen (陳映真), Su Qing-li (蘇慶黎), Wang Li-xia (汪立峽) och andra. För det tredje fanns det några ledare för arbetar- och sociala rörelser vid den tiden, såsom Luo Mei-wen(羅美文) (nu medlem av Hsinchu County Council), Ngan Kun-chuan (顏坤泉) och andra.

När Taiwans arbetarparti bildades, inledde det den tredje perioden i vänsterns historia på ön. Den första perioden, från början av 1920-talet till 1931, definierades av motståndet mot det japanska imperiets kolonialstyre [i]. Den andra perioden, från 1945 till 1950-talet, präglades av de «gamla klasskamraternas»deltagande i den nya demokratiska revolutionen [ii] på Taiwan. Den tredje perioden, från 1988 och framåt, [iii] har kännetecknats av att arbetarrörelsen återförenats med rörelsen för Kinas återförening. Därför kan vi säga att Taiwans arbetarparti har ärvt historien om det taiwanesiska folkets vänsterrörelse sedan 1920-talet, och det har fortsatt historien om sin patriotiska antiimperialistiska och enande rörelse, som avbröts i nästan 40 år på grund av den så kallade «vita terrorn».

Varje höst hyllar Taiwans arbetarparti, och många grupper som är för ett enande, offren som dog under den «vita terrorn» i Taipei City. Kan du berätta mer om vad som hände med dem?

Wu Rong-yuan: Mitt hjärta är tungt när jag pratar om denna historiska tragedi. De flesta av offren för den vita terrorn i Taiwan under 1950-talet var lokalpatriotiska progressiva. Tusentals dödades och minst 140 000 fängslades under svåra förhållanden.

Under Taiwans krigslagar anslöt sig de tidigare politiska fångarna över hela ön (efter att de släppts ur fängelset) till organisationer för ömsesidig hjälp. Omedelbart efter att krigsrätten upphävts i oktober 1987, bildades ”Taiwans Politiska fångars förening för ömsesidig hjälp”, och i mars året därpå valdes Lin Shu-Yang (林書揚), den politiska fånge i Taiwan som suttit fängslad längst tid, till ordförande. Föreningsmedlemmarna kallade varandra «gamla klasskamrater» och arbetade hårt för att fortsätta traditionen med det taiwanesiska folkets antiimperialistiska patriotiska rörelse.

Dessa «gamla klasskamrater» hade varit ögonvittnen till japansk kolonial dominans och till inbördeskriget mellan Kinas kommunistiska parti och Kuomintang. När krigslagarna hade upphävts, lade de grunden för ett antal enande organisationer, inklusive Taiwans arbetarparti.

Hade du själv erfarenheter av förtryck?

Wu Rong-yuan: I början av 1970-talet, när jag var student, hade unga taiwanesiska studenter en stark kinesisk nationell identitet. De mer kritiskt sinnade unga taiwaneserna började ifrågasätta Kuomintang eftersom dess version av nationalism var full av meningslösa formaliteter och lät ihålig. Istället inspirerades vi av Sun Yat-sens uttalande att «socialism och kommunism är lösningen på människors försörjning» [iv] ochvid den tiden identifierade vi oss med de amerikanska, europeiska och japanska studentrörelserna, liksom med Vietnamrörelsen mot krig och med den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen.

Under denna period påverkades Taiwan också av två stora internationella händelser. Den ena var av resolution 2758 som antogs av FN:s generalförsamling 1971. Den erkände Folkrepubliken Kinas regering som Kinas enda legitima företrädare i FN. [v] Den andra var «Defend the Diaoyu Islands movement» [vi]som hävdade kinesisk suveränitet över dessa öar, när USA överlämnade dem till Japan. På så sätt kom mina personliga politiska åsikter inte att stanna vid att kritisera kapitalismen och förespråka antiimperialism, utan kännetecknades också av en stark identifikation med vårt fosterland.

Jag arresterades för att ha organiserat «kommunistpartiet vid National Cheng Kung University» med mina klasskamrater på college, och jag dömdes till döden av de taiwanesiska myndigheterna. Straffet omvandlades senare till livstids fängelse och sedan till tidsbegränsat fängelse. För en ung politisk fånge betydde det 15 år.

Vid den tiden sändes politiska fångar till Green Island, mer känd som Bålens Ö, för att avtjäna sina straff. Det var där jag träffade många kända politiska fångar, som trots att de suttit fängslade i nästan 20 år, inte var demoraliserade. De var fortfarande på gott humör och visade en rationell inställning till livet. Det jag lärde mig av mina föregångare i fängelset på Green Island gav mig en systematisk förståelse för patriotism och socialism. De «gamla klasskamraternas» ideal blev den politiska och ideologiska inspirationen för mitt arbete i den patriotiska föreningsrörelsen efter min frigivning från fängelset.

Vilka var de människor som du träffade på Green Island?

Wu Rong-yuan: Jag var mest imponerad av de bortgångna kamraterna som Lin Shu-yangChen Ming-zhong (陈明忠) och Chen Ying-zhen, som alla på ett viktigt sätt bidrog till grundandet och utvecklingen av Taiwans arbetarparti. Lin Shu-yang var hedersordförande för Labourpartiet fram till sin död 2012. När jag var på Green Island brukade Lin Shu-yang säga: «Fängelset är en skola för revolutionärer, så vi måste hålla oss till våra principer och behålla vår kampanda.» Lin var en enastående ledare och teoretiker för den patriotiska föreningsrörelsen i Taiwan. Efter att han släppts ur fängelset, skrev och översatte han många artiklar om relationer över sundet, Taiwans historia, marxismen och den internationella situationen.

Lin Shu-yang, som hade suttit fängslad i 34 år och 7 månader, betonade ofta vikten av att kombinera teori och praktik, och han försökte att på bästa vara personligen involverad i olika rörelser, som vi var engagerade i. Lin sa en gång att när man tittar på Taiwan-frågan ur det historiska perspektivet skulle landets fullständiga enande slutföra befrielserörelsen för hela den kinesiska nationen. Detta är fortsättningen på den antiimperialistiska, anti-feodala och antikoloniala kinesiska nationella befrielserörelsen, som går tillbaka till 19-talet.

Chen Ming-zhong var också en av de viktigaste grundarna av Taiwans arbetarparti. Under krigsrättstiden riskerade han att beställa progressiva böcker och frivilligt fotokopierade artiklar som var läsvärda, och han rekommenderade dem till «Gamla klasskamrater» som ville lära sig. Han var särskilt engagerad i den socialistiska revolutionen och byggandet av Kina och mänsklighetens socialistiska framtid och författade en bok med titeln «Kinas väg till socialism». Hans biografi, «No Regrets», har blivit en referensbok för ungdomar som vill förstå Taiwans verkliga historia.

Chen Ying-zhen var en annan stark anhängare och främjare av Taiwans arbetarparti efter hans frigivning. Han hade redan skrivit ett antal romaner innan han fängslades. 1985 ledde han skapandet av en nyhets- och fotojournalistiktidning, kallad «The Human World», som hade en djupgående inverkan på de sociala rörelserna i Taiwan. Han har varit den viktigaste bidragsgivaren till ”rörelsen för enande” och vänstern i Taiwan.

Chen var också en revolutionär utövare, och han var närvarande vid första maj-mötena för taiwanesiska arbetare, protesten mot USA:s invasion av Irak och demonstrationen mot ockupationen av Diaoyuöarna. När arrangörerna bjöd in honom att tala, höll han livfulla tal för att inspirera deltagarna. Och när han inte hade möjlighet att tala, skulle han bära fanan tillsammans med de andra, precis som alla vanliga medlemmar i gruppen. Och han tyckte också om det.

Du har gett oss en viktig översikt över Taiwans senaste historia. Kan du berätta mer om Labourpartiet? Vilken typ av parti är det, och hur har det utvecklats sedan det grundades 1989?

Wu Rong-yuan: Sedan det grundades har Labourpartiet representerat arbetarklassens intressen i Taiwan. Därför har vi som politiskt parti fullt ut deltagit i Taiwans arbetarrörelse, rörelsen mot imperialistisk dominans och inblandning, och i rörelsen för återförening.

För att ge er ett exempel på vårt inflytande i arbetarrörelsen, kan vi se på hur Taiwans fackliga samorganisation bildades år 2000. Det var den första allmänna fackföreningen efter diktaturens slut. Vid det konstituerande mötet delades arbetarrörelsens bidragspris ut till arbetarrörelsens ledare och intellektuella. Av de fem personer som nominerades av arbetarrörelsen var tre medlemmar i Labourpartiet.

För närvarande främjar Labourpartiet de årliga aktiviteterna på 1:a maj (Labour Day) tillsammans med olika arbetarorganisationer på Taiwan. Vi har också kontor för att tillhandahålla tjänster till arbetarrörelsen i städerna Hsinchu, Taichung och Kaohsiung, liksom på norra, centrala och södra Taiwan.

Dessutom insisterar vi på att kombinera sociala och politiska rörelser och har deltagit i lokala val i mer än ett decennium. Vi hoppas få platser för att representera folkets synvinkel genom vårt deltagande, så att vi kan fortsätta att utöka vårt inflytande och få gynnsamma förutsättningar att tjäna folket. För närvarande har Labourpartiet två platser i Hsinchu County,[vii] vilket är resultatet av dess hårda arbete under ogynnsamma omständigheter.

I Taiwans arbetarpartis analys av den sociala och ekonomiska situationen i Taiwan i det nuvarande historiska skedet, är motsättningen mellan enande och självständighet huvudmotsättningen i Taiwans, medan motsättningen mellan arbetarklassen och borgarklassen är den grundläggande motsättningen. Labourpartiet har alltid hållit fast vid principen om ett enda Kina.

Inför nedgången för den internationella socialistiska rörelsen på 1990-talet, och den efterföljande försämringen av Taiwans politiska och sociala situation, befinner sig partiet i en mycket svår situation. Det blir emellertid allt tydligare att dess analys fortfarande är giltig. Huvudmotsättningen har inte förändrats oavsett vilket politiskt parti som har haft makten i Taiwan. Det har blivit mer och mer uttalat i Taiwans politiska miljö och till och med i allmänhetens dagliga liv.

Kriget i Ukraina har skärpt motsättningarna mellan Väst och Ryssland, och motsättningarna med Kina har också blivit mer framträdande. I västerländska medier har många kommentatorer börjat jämföra Taiwan med Ukraina. Hur ställer du dig till den analysen? Står Taiwan också inför hotet om en militär invasion?

Wu Rong-yuan: Vi tror att det rysk-ukrainska kriget orsakades av utvidgningen av den USA-ledda Nato-militäralliansen i öster. Vi motsätter oss dock användningen av krig som ett sätt att lösa denna tvist och vi uppmanar båda sidor att sätta sig ner för förhandlingar och samtal.

Det står nu klart att detta är ett proxykrig, och att Ukraina bara är kanonmat för Washington. USA får ekonomiska fördelar av kriget, inklusive expansionen av den globala vapenmarknaden och militära fördelar av att försvaga Ryssland. Därför, om USA inte är villigt att stoppa kriget, kommer kriget inte att sluta. Vi måste kraftfullt fördöma USA:s imperium.

Taiwan är inte Ukraina, eftersom Taiwan är en del av Kina. Taiwan och det kinesiska fastlandet är ett land. Det är en inrikespolitisk fråga. Det rysk-ukrainska kriget har dock gett oss mycket insikt; vi är oroliga för att Taiwan på liknande sätt kan användas som ombud för att starta ett krig i Taiwansundet. USA kan till exempel medvetet låta Taiwan korsa Kinas röda linje och provocera fastlandet att attackera. En sådan taktik skulle kunna användas som en del av Washingtons ansträngningar att begränsa och bromsa Kinas uppgång.

Nu mer än någonsin vill vi ha fred i Taiwansundet. Så vi måste besegra USA:s försök att tillsammans med konservativa regimer i Ostasien omringa Kina och trappa upp konflikten.

När ett antal högprofilerade amerikanska politiker besökte Taiwan i somras, framför allt det amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosiskapade det spänningar mot det kinesiska fastlandet. Intressant nog verkade Taiwans regering, ledd av president Tsai Ing-wen, välkomna dessa besök och hon har i allmänhet varit mycket mottaglig för USA:s försök att trumma fram spänningar med Kina. Hur förklarar du detta?

Wu Rong-yuan: Framväxten av separatiststyrkorna «Taiwans självständighet» eller det styrande Demokratiska progressiva partiet (DPP) har sina historiska rötter. DPP är representant för den lokala borgarklassen i Taiwan, som framträdde som en politisk kraft i slutet av krigsrättsperioden, då Kuomintang var vid makten. När nu deras ekonomiska situation har förbättrats, är DPP inte längre nöjt med att ha pengar men ingen makt.

Deras antikommunistiska politik, och deras önskan om ett västerländskt politiskt system, ledde gradvis till bildandet av en separatistisk politisk linje «ett Kina, ett Taiwan». Efter flera förändringar av den politiska makten mellan dessa två största partier har «Taiwans självständighetsstyrkor» nu blivit större, och de går längre och längre på vägen mot nationell utbrytning och driver förbindelserna över sundet in i en allt farligare situation.

«Taiwans självständighetsstyrkor» har suttit vid makten två gånger [viii] men har fortfarande inte vågat röra den politiska röda linje som fastlandet dragit upp. «Taiwans självständighetsstyrkor» förstår att de kommer att betala ett pris om de korsar den. Därför försöker DPP-myndigheterna stärka öns säkerhetssystem. Internt blåser de upp den så kallade Taiwan-nationalismideologin, och externt förlitar de sig på USA (och Japan) för att motstå det kinesiska fastlandet.

I valet i januari 2020 vann DPP och dess ledare, Tsai Ing-wen, och kom till makten för andra gången. Men dessförinnan, i lokalvalet 2018, led den styrande DPP-regeringen ett nederlag utan motstycke, och 2019 hade Tsais popularitet sjunkit till bara 15 procent. Inför valet 2020 hade vilken observatör som helst trott att det inte fanns något hopp om Tsais omval.

Som ett resultat lanserade Tsais regering en desperat motattack och började skapa en antikommunistisk politisk atmosfär. Tsai Ing-wen-administrationen började trumma upp «spionerihändelser». Fastlandsstudenter, pensionerad militär personal, affärsmän i Hongkong och politiker som förespråkar enande anklagades för spionage. Under andra halvåret 2019 stärkte DPP den nationella säkerhetslagstiftningen med en bestämmelse riktad mot så kallade «agenter från det kinesiska kommunistpartiet». Det är förbjudet för människor eller organisationer att agera som «agenter» på fastlandet eller att delta i politisk propaganda som anses äventyra den nationella säkerheten. Detta påminner om det kalla kriget: regimen kan kriminalisera vem den vill.

Dessutom antogs ytterligare nya säkerhetslagar, och en ny bestämmelse lades till i förordningen om folkrelationer över sundet, för att de facto blockera möjligheten för regeringen att underteckna något politiskt avtal med fastlandet. Denna bestämmelse föreskriver att en politisk överenskommelse med fastlandet kräver närvaro av tre fjärdedelar av medlemmarna i den lagstiftande yuanen (parlamentet) och godkännande av tre fjärdedelar. Det är en högre tröskel än vad som krävs för en grundlagsändring!

2018–19 eskalerade Trump-administrationen sitt handelskrig mot Kina under förevändning att Kina stal amerikanska immateriella rättigheter och affärshemligheter. Vissa DPP-politiker var överlyckliga över denna utveckling, de välkomnade öppet återkomsten av det antikommunistiska kalla kriget, och de argumenterade för att Taiwan skulle återgå till sitt gamla antikommunistiska system. Vissa oberoende taiwanesiska ledare och DPP-ledare har till och med fört in tidningsannonser, som uppmanar oppositionen Kuomintang och DPP att återgå till det gamla antikommunistiska systemet under Chiang Kai-shek.

Kort sagt, efter att ha lidit ett förkrossande nederlag i lokalvalet 2018, förgiftade Tsai Ing-wens regering den antikommunistiska och anti-kinesiska atmosfären både i och utanför Taiwan. På mindre än ett år ökade administrationens stöd i opinionsmätningarna till nästan 60 procent, och den vann valet 2020 med 57,1 procent av rösterna. Utifrån detta borde man kunna föreställa sig den våldsamt antikommunistiska och antikinesiska atmosfär som för närvarande råder på Taiwan.

Taiwan återvänder gradvis till det tidigare diktatoriska systemet. För ett och ett halvt år sedan fick en nyhetskanal i Taiwan, som motsatte sig DPP, på falska grunder sin licens indragen av regeringen. Samtidigt är det ett erkänt faktum att DPP använder regeringens budget för att upprätthålla en stor onlinearmé, för att manipulera den allmänna opinionen på ett organiserat sätt. När människor publicerar eller på internet delar kommentarer, som är kritiska mot regeringen, åtalas de ofta av denna, för att de påstås ha skapat eller spridit falska nyheter; dessa anklagelser följs enligt en lagstiftning som går tillbaka till krigsrättstiden. Den är nu omdöpt till Social Order Maintenance Law (Loven for opprettholdelse av sosial orden).

DPP har etablerat en högerextrem, antikommunistisk, anti-kinesisk och pro-USA regim. Den antikommunistiska operationen från 2019 till 2020 har varit ganska framgångsrik, när det gäller att sprida rädsla bland allmänheten. Som ett resultat har nästan ingen under de senaste åren vågat motsätta sig den ökande statsskuld som byggts upp genom vapenköp från USA. På uppdrag av Washington, har Taiwans försvarsutgifter stigit till 2,3 procent av BNP, vilket har en allvarlig inverkan på social välfärd och utbildning. Trots detta har USA inte lättat på sitt tryck på Taiwan att öka militärutgifterna, och USA kräver att regeringen ökar sina utgifter till 3 procent av BNP. På uppdrag av USA kommer DPP-regeringen också att ändra militärtjänstsystemet till ett ettårigt värnpliktssystem.

Det är en mycket oroande utveckling. Hur förstår befolkningen situationen, särskilt den ökande närheten till USA?

Wu Rong-yuan: Som ett resultat av kriget i Ukraina, ser fler och fler människor I Taiwan USA:s sanna ansikte. I synnerhet ser de att USA självt inte skickar trupper för att stödja Ukraina, men fortsätter att leverera vapen så att det ukrainska folket fortsätter att offra sitt liv för att kämpa mot Ryssland.

Tidigare trodde de flesta taiwaneser, att USA skulle skicka trupper för att stödja ön i händelse av ett krig i Taiwansundet. Men enligt den senaste mätningen har antalet taiwaneser som «starkt tror» eller «tror ganska mycket» att USA skulle skicka trupper till Taiwan i en sådan situation, sjunkit till 36,3 procent. Vi hoppas, att det taiwanesiska folkets minskade förtroende för Förenta staterna, kommer att bidra till att en atmosfär av försoning byggs upp mellan de två sidorna av Taiwansundet.

Men vi är inte optimistiska. Det finns fortfarande många självständighetsvänliga krafter i Taiwan som är övertygade om att Taiwans geografiska läge, till skillnad från Ukrainas, är strategiskt viktigt för USA för att kunna blockera det kinesiska fastlandet, och att Washington kommer att skicka trupper till Taiwan i händelse av ett krig kring sundet. Dessutom ser DPP, och andra självständighetsvänliga styrkor, det rysk-ukrainska kriget som ett viktigt tillfälle att fortsätta öka de militära inköpen från USA och intensifiera militariseringen.

Som en destabiliserande faktor hänvisade du till Förenta staternas växande inflytande i Taiwan under den tidigare presidenten, Donald Trump. Under president Joe Biden har spänningarna eskalerat ytterligare, inklusive det senaste antagandet av Taiwan Enhanced Resilience Act (tidigare känd som Taiwan Policy Act). Vad tror du ligger bakom trenden? Varför är USA intresserat av att öka spänningarna med Kina i Taiwanfrågan?

Wu Rong-yuan: Målet med Taiwan Policy Act är att främja USA:s egna strategiska intressen i Taiwans namn. Det syftar till att provocera Kina och utmana Kinas fredliga återföreningspolitik. Politiskt avser man att skapa «ett Kina, ett Taiwan» genom att stärka förbindelserna med Taiwan och undergräva den internationellt erkända principen om ett Kina.

Militärt ger det de taiwanesiska myndigheterna status som en viktig allierad, som inte är Nato, och inrättar det så kallade «Taiwan Security Assistance Initiative» för att tillhandahålla 4,5 miljarder US-dollar i utländsk militär finansiering under de kommande fyra åren. Dessa medel kommer att användas för att finansiera ytterligare vapenförsäljning till Taiwan, i avsikt att lagra en enorm vapenarsenal på ön, och göra ön till slagfältets frontlinje, och naturligtvis till förmån för USA:s vapenindustri.

Ekonomiskt tvingar det viktiga företag som Taiwan Semiconductor Manufacturing Company (TSMC), att bygga upp fabriker i USA i ett försök att skära av det naturliga samarbetet mellan de två sidorna av Taiwansundet. Ännu värre är att det nyligen har förekommit ett antal rapporter i amerikanska medier om att Washington avser att sabotera och förstöra viktiga halvledarindustrier på ön Taiwan, i en så kallad «Taiwan-kinesisk förstörelse» -komplott.

När det gäller den allmänna opinionen och propagandan, har Förenta staterna stigmatiserat nationella insatser för enande mellan de två sidorna av Taiwansundet, har och vilselett världen genom att hänvisa till det som aggression. USA anser att status quo med «fred utan enande eller separation» över Taiwansundet ligger i dess nationella intresse. USA har dock trappat upp sin användning av det så kallade «Taiwan-kortet», som har uppmuntrat separatister, förändrat status quo i Taiwansundet och skapat spänningar i regionen.

Inför dessa provokationer kommer det kinesiska fastlandet säkerligen att stärka sitt försvar av sin territoriella suveränitet, vilket exemplifieras av den senaste militärövningen runt Taiwan som en reaktion på Pelosis besök. Detta beror på att Kina anser att lösningen på Taiwanfrågan och förverkligandet av enandet ligger i dess kärnintresse.

För att upprätthålla freden i Taiwansundet, och undvika krigets gissel, är det nödvändigt att stoppa USA:s inblandning, att uppmuntra utbyten över sundet enligt principen om ett enda Kina, och att gå mot slutförandet av den nationella återföreningen genom internt samråd på grundval av jämlikhet. Därför är Labourpartiets slogan: «Ett Kina på båda sidor om Taiwansundet för fredlig utveckling».

Vilka är de konkreta förslagen från Taiwans arbetarparti för att lösa upp spänningarna?

Wu Rong-yuan: Inför den nuvarande allvarliga och spända situationen i Taiwansundet, förespråkar vi i Labourpartiet fredsförhandlingar och fredlig återförening. Vi tror att Taiwan efter återföreningen över sundet inte längre kommer att vara en nykoloni under Förenta staternas och Japans hegemoniska kontroll, och att Taiwans folk, efter att ha återvänt till den kinesiska nationella gemenskapen, kommer att ha makten. Utan Förenta staternas externa inblandning, och utan den press som vapenköpen innebär för Taiwans finanser, kommer Taiwans budgetmedel att finnas tillgängliga för att öka folkets välfärd.

Slutligen uppmanar vi det kinesiska folket på båda sidor av Taiwansundet, och det progressiva fredsälskande folket i världen, att förena sig mot Förenta staternas hegemoniska ingripande i Kinas inre angelägenheter och i Taiwanfrågan.

Med tack till fru Wang Juan-ping (王娟萍) för hennes hjälp med översättningar.

[i] Taiwan was occupied by Japan from 1895 to 1945. After the violent suppression of local resistance, came a period of enlightened colonial rule in the 1920s until Japanese militarism got the upper hand in the 1930s, and especially the 1931 Japanese invasion of Manchuria on the Mainland.

[ii] According to the theory of the two-stage revolution, the New Democratic Revolution is the first stage that countries have to go through as long as they are subjected to imperialist domination. The New Democratic Revolution aims to defeat imperialist domination and bring an end to feudal exploitation. In the case of China, the Communist Party of China successfully completed this stage in 1949, when it defeated Chiang Kai-shek’s Kuomintang and established the People’s Republic. This was also the start of the second stage, the socialist revolution.

[iii] This is the period after the lifting of martial law in July 1987.

[iv] Sun Yat-sen (1866-1925) became the first provisional president of China and the first leader of the Kuomintang in 1912. In 1923, he forged an alliance between the Kuomintang and the Communist Party of China. Sun is unique among 20th-century Chinese leaders for being widely revered in both Mainland China and Taiwan. According to Sun Yat-sen, the three people’s principles are nationalism, democracy and people’s livelihood.

[v] China was one of the original member states of the United Nations, which was created in 1945. At that time, the Republic of China (ROC), led by the Kuomintang, was the government of China and even when they didn’t control Mainland China anymore, tthis government held on to the seat of China in the United Nations. It is only in 1971 that United Nations General Assembly Resolution 2758 on the “Restoration of the lawful rights of the People’s Republic of China in the United Nations” recognised the PRC as “the only legitimate representative of China to the United Nations” and removed “the representatives of Chiang Kai-shek” (referring to the ROC) from the United Nations.

[vi] The Diaoyu islands, also known by their Japanese name as the Senkaku islands, are a group of uninhabited islands in the East China Sea, that were annexed by Japan in 1895 and came under United States occupation in 1945. The United States turned them over to Japan in 1972.

[vii] Hsinchu County is one of the 13 administrative regions of Taiwan.

[viii] The DPP was in power for the first time from 2000 to 2008 under president Chen Shui-bian.


Dette intervjuet ble opprinnelig publisert av No Cold War:

Stop US interference: Interview with the Labour Party of Taiwan

Forrige artikkelVietnam ser en felles fremtid med Kina
Neste artikkelRegjeringa ønsker en lov om tvungen isolering, smittekarantene og andre begrensninger av bevegelsesfriheten
Skribent er en betegnelse vi bruker i databasen på alle som ikke er registrert der som forfattere. I de aller fleste tilfelle vil du finne forfatterens navn i artikkelen.